Surf the healthy way've

Saffranskaka – utan gluten och vitt socker!

Adventstider innebär fikastunder och tända ljus. Det innebär saffran och söta bakverk. Idag testade jag ett recept på en glutenfri och ”sockerfri” saffranskaka som jag sett exempel på i mitt instagramflöde @familygod.se. Jag gjorde den på kokosgrädde då det var det jag hade hemma i skåpet. Den blev riktigt saftig och god. Passade dessutom perfekt till en kopp te framför handbollen på TV nu ikväll!!

Här är receptet:

6 dadlar
1 dl kokosgrädde (funkar säkert bra med vanlig kokosmjölk också)
1/2 msk flytande honung
2 ägg
2 dl mandelmjöl
1-2 msk kokosmjöl
1 msk pofiber
1 pkt saffran
1 tsk bakpulver
kokosolja till formen
kokosflingor till dekoration

Hacka dadlar och blanda med kokosgrädden i en kastrull. Värm på medelhög värme och mosa dadlarna så fint det går. Tillsätt honungen och rör ner saffran när du tar av kastrullen från värmen. Blanda alla torra ingredienser. Vispa upp äggen och blanda sen med de torra ingredienserna. Sist rör du i dadel/saffransblandningen. Smörj en mindre form med kokosolja och bred ut smeten. Jag toppade med lite kokosflingor. Grädda på 150 grader i ca 30 minuter.

 

 



New York Marathon – Marornas maror..

En dryg vecka redan.. en dryg vecka sen jag gick i mål i central park efter att ha sprungit 42.2 kilometer på New Yorks gator. 42.2 kilometer, 26,2 miles, marathondistansen som jag nu avklarat för femte gången i mitt liv. Kanske var det den häftigaste gången.. ja det var det nog.. även om jag fortfarande håller förra höstens Chicago marathon som en favorit också!!

MEN det var nog helt klart den mest utmanande för min del. Fysiskt kände jag mig faktiskt totalt slut och tömd på all energi efter målgången. För första gången fick jag gå ett par/tre gånger i samband med vätskestationerna mot slutet av loppet. Det var varmt, mina ben var tunga som bly och den sista orken fanns inte där. Nu är det absolut inte hela världen och egentligen är jag väldigt tacksam över att jag har en kropp som orkar springa hela marathondistansen. Som dessutom orkar med det på ett väldigt hårt underlag, en blandning av asfalt och betong. Som ändå gör en tid på strax under 3.37 utan att bråka alltför mycket…

Vi var dock inte helt sams kvällen innan start, kroppen och jag.. ni vet ju alla att man går mycket i en stad som New York och jag summerade ca 25 000-28 000 steg per dag dagarna innan marathon. Det blev en lite protest på det.. På lördagens morgonjogg med våra Springtimeresenärer började jag känna av en höft som krånglat tidigare. En huggande smärta i höftböjaren där det känns som allt låser sig och benet nästan viker sig. Oberäkneligt och rätt obehagligt!

Jäkla höft.. skulle den stoppa mig från att få starta i marornas mara, New York City Marathon?! Nej, den tanken slog jag snabbt bort även om jag långt därinne också bestämde mig för att inget skulle riskeras. Jag älskar ju min löpning och att göra ett marathon med smärta och kanske inte kunna springa sen var inte aktuellt. En annan insikt och tanke som också kom till mig var att den där höften kanske inte fått tillräckligt med kärlek senaste tiden. Så på lördagskvällen på hotellrummet gav jag den allt mitt fokus. Massageboll, rulle och stretch. Kärlek gör ont ibland…

Somnade med vetskapen om att klockan skulle ringa 4.10 på söndagsmorgonen och sov inte speciellt bra. En viss oro i kroppen över höften och så den där vanliga stressen när man vet att klockan ska ringa tidigt och man är rädd för att försova sig. Mitt fokus var ju först och främst att guida våra (Springtime Travels) resenärer på bussen ut till starten på Staten Island. Peppa dem och svara på alla frågor som kommer upp. Det egna deltagandet blir lite sekundärt till en början men väl därute på området så infann sig känslan direkt. Känslan innan en marathonstart, det är något visst med den. Ännu mer visst när det är 50 000 som ska starta. 50 000 som väntar på att möta jublet från de 2-3 miljoner människor som tar sig ut på New Yorks gator, för att heja fram marathonlöpare från hela världen. Jag blev pepp och höften kändes okej. Hade dessutom trevligt sällskap av en viss välkänd svensk rappare innan start och vi hängde tillsammans med Springtimes VD i ett skönt värmande solsken. Pratade träning, föreläsningar, drack kaffe, käkade en bagel och var överens om att vi alla skulle njuta av loppet och den upplevelse det trots allt är.

Jag startade i första startgrupp så en dryg timmen innan min start tackade jag för sällskapet och drog mig mot min startfålla. Höften högg till och jag tänkte att jag måste värma upp. Vet att den huggande smärtan oftast släpper när jag blir varm. Småjoggade i fållan och körde lite rörlighet för höfterna. Pratade med några andra svenskar och Springtimeresenärer medan klockan började närma sig 9.50 när vår startgrupp skulle iväg. Vi rörde oss framåt mot brofästet, Verazzano Narrows Bridge, en bro som leder över till Brooklyn från Staten Island och som är starten på New York Marathon. En tuff start säger många, speciellt om vädret inte vill dig väl. Det ville det i år. Strålande solsken, lite vind men inte alls så farligt. Stämningen i startledet var på topp när amerikanska nationalsången spelades och när startskottet gått ljöd ”New York New York” med Frank Sinatra ur högtalarna samtidigt som startlinjen passerades. Löparglädje!!

Jag hade tänkt springa loppet utan klocka efter en utmaning jag fått. Men med tanke på mitt reseledaruppdrag så blev jag i sista stund lite nojig över att min telefon skulle dö på väg ut och att jag skulle stå utan att ha koll på tiden så den fick helt enkelt bli med. Jag startade den vid startlinjen men tryckte direkt bort displayen som anger ”pace” och tänkte att min första utmaning blir att inte kolla på den förrän vid halvmarapasseringen. Jag skulle springa på känsla och inte fokusera på tiden.

img_5057

Känslan då.. höften.. hur kändes den efter starten och upp över bron? Inte så bra faktiskt, det högg till några gånger och mitt ben vek sig.. jag måste ju i vilket fall ta mig över bron och bara jag blir varm tänkte jag.. När vi sprang nerför mot Brooklyn så funderade jag på om det verkligen skulle gå. Jag hade ju lovat mig att inte riskera något. 5 kilometer, jag ger det 5 kilometer tänkte jag. Efter det är jag helt varm och gör det fortfarande ont, då kliver jag av.

Jag behövde inte kliva av, det släppte strax efter bron och lättnaden över att kunna fortsätta var stor. Nu kunde jag fokusera på omgivningen och den fantastiska publik som stod längs gatorna. Barn och vuxna som gör high fives, band som spelar, skyltar med diverse budskap och alla hejarop!! Magiskt, det är magiskt att springa marathon i USA. Här har den svenska publiken mycket att lära..

Staten Island, Brooklyn, Queens.. där någonstans passerades halvmara-passeringen och jag tittade på klockan och min fart för första gången. 4.56 i snitt.. tanken slog mig att det kanske var lite för fort men känslan var fortfarande bra och det var ju den jag skulle gå på. Närmade mig Queensboro Bridge, bron över till Manhattan. Det är en bro som inte kantas av publikmassor, en  bro där bara löpstegen från alla som springer hörs. Lite som meditation. Jag trampade på, segt uppför. Bara uppför. Så kändes det. Men till slut hördes jublet igen. Ett jubel från publiken på First Avenue. Kanske en av de häftigaste kontrasterna under loppet.

Där någonstans på (den oändliga) First Avenue visste jag att Springtimes supportar skulle stå. Anhöriga och de ledare som inte sprang. De blev mitt första mål och jag fylldes med lite ny energi när jag såg de svenska och norska flaggorna och fick deras påhejande. Strax efter kände jag dock att det började ta emot, jag var trött. Det var varmt. Benen var tunga. Höften var okej men jag hade nog sprungit och spänt mig lite i rädslan för att det där hugget skulle komma. Ett annat löpsteg än normalt.

Bara att tugga på, det är ju mycket det ett marathon handlar om. 30 km, äntligen kom skylten MEN det innebär ju dryga 12 km kvar.. Dessa tolv blev en större utmaning än de tolv sista på tidigare marathon jag sprungit. First Avenue tog verkligen aldrig slut..

Men till slut så.. efter en avslutande bro.. svängde jag in i The Bronx samtidigt som jag kände ett starkt behov av att gå vid nästa vätskestation.. Jag gillar inte att gå under lopp. Känns ofta som att jag inte kommer igång efter det. Sprang vidare till nästa vätska och lyftes återigen av publiken. Det är riktigt häftigt med variationen och olikheterna i de olika områdena man springer igenom. Jag fortsatte springa vid den vätskan men vid nästa vätska gav jag upp mot ”inte gå-tanken”..

Tillbaka in mot Manhattans gröna stolthet Central Park. Kom igen du orkar. Det är inte långt kvar. Försökte peppa mig själv, det gick sådär. Jag gick igen vid nästa vätska. När jag äntligen svängde in i Central Park så fanns inte mycket energi kvar i kroppen. Jag brukar alltid säga till mina kunder att ett marathon handlar om pannben. Det sitter i huvudet. Vilken jäkla tur att jag faktiskt har ett pannben. Och ett ganska hårt sådant. Jag gick en gång till men sen lyckades jag hålla ihop och hejades fram av den enorma folkmassa som kantade de sista kilometrarna i Central Park.

En skylt med ”finish 800m” dök till sist upp och jag tror faktiskt jag orkade trycka på lite mer i steget in mot mål. Den där mållinjen som var otroligt efterlängtad passerades på 3.36.57 och när jag tryckte av klockan så var det andra gången jag kikade på farten. Snittfart 5:08. Det är mitt näst ”sämsta” marathon men helt klart det bästa, tätt följt av Chicago. Det viktigaste var att höften höll och att jag faktiskt lyckades springa på känsla. Låta kroppen göra det tempo den ville första halvan och sen tillåta den att ta det lugnare andra halvan. Känslan av att springa i en stad som New York är enorm.

Är du fullt frisk och kan springa gör det. Har du förmågan att springa ett marathon gör det. Har du möjligheten att springa ett marathon i USA gör det!!

img_4900

Tack Springtime för att jag får förtroendet att åka med som ledare på era tränings och löparresor. Det är alltid en fantastisk upplevelse och många fina möten med härliga människor.



Snabba tidiga frukostar!

När man jobbar med träning blir det ofta tidiga morgnar. Att ha kund klockan 7.00 är för mig mer vana än undantag och att gå upp 5.30 funkar helt okej när man är en morgonmänniska.. MEN det underlättar såklart ändå om morgonrutinerna går hyfsat fort innan man ska ge sig iväg.. så att man får så mycket välbehövlig sömn som möjligt.

Att hoppa över frukosten finns inte i min värld och det är nog mina kunder rätt tacksamma för att jag inte gör.. Frukost är det bästa jag vet och jag är ALLTID hungrig på morgonen oavsett om jag så skulle gå upp 03.00.

Tänkte att jag skulle ge er några av mina tips för en snabb men fortfarande god frukost som ger dig bra energi.

Nummer ett är helt klart att förbereda den kvällen innan!! Smoothies, overnight oats, chiapudding, egen frukt eller nötyoghurt, kall nötgröt. Det finns massor du enkelt kan röra ihop kvällen innan och som sen står och ”gottar” till sig i kylen över natten.

* Se till att alltid ha en bra bas hemma i kylen i form av mjölk (gärna vegetabilisk som havre, nötmjölk, kokosmjölk), naturell yoghurt eller soygurt.

* I skafferiet bunkrar du upp med havregryn, boveteflingor, quinoflingor, naturella nötter, chiafrön, linfrö, solroskärnor, pumpafrö, sesamfrö, kokos, hampafrön, kanel och vaniljpulver.

* Frysen laddar du med bär och frukt som du kan röra/mixa i eller ha till serveringen.

* Gör din frukost i en trevlig burk så har du ju ett trevligt ”upplägg”utan att göra något.

* Innan servering toppar du med t.ex lite färsk frukt, kanel, jordnötssmör/mandelsmör, frön, kokosflingor eller annat du gillar. Har du inte tid så ät den som den är, den är ju ändå fylld med massa bra grejer!!

Vill du testa en ”over-night-oats” (kall gröt) så brukar jag göra grunden så här;
Rör ihop en dryg deciliter av din vätska/yoghurt med ca 1 dl havregryn, ett par matskedar av de frön du önskar och blanda i frysta bär eller mosad banan för lite mer sötma. Blanda eventuellt i lite hackade naturella nötter. Tänk på att om du använder en mer flytande vätska är det bra med en större del chiafrön i. Låt stå i kylen över natten. Hur enkelt som helst.

Här kommer också receptet på den overnight oats jag åt imorse och som är på bilden. Testade för första gången att göra den på keso och gillar du keso rekommenderar jag den starkt.

  • Ca 1dl keso
  • 0,5 dl havremjölk
  • en liten mosad banan
  • 2-3 msk havregryn
  • 1 msk solroskärnor
  • 0,5 msk linfrö
  • lite frysta hallon

För mer frukostinspo se mina tidigare inlägg med recept på:

Kall Blåbärsgröt
Chiapudding på kokosmjölk
Nötgröt
Krämig Grön Smoothie



Kesobröd i korg

Proteinrikt kesobröd

Höstkvällar och mörkret kommer krypande allt tidigare.. jag tycker att det är rätt mysigt på ett sätt. Alla årstider har sin tjusningen. Jag gillar hösten för många saker, bland annat för de vackra färgerna, den klara kyligare luften och för att man kan krypa upp i soffan med tända ljus och en kopp te.

Det sistnämnda gjorde jag igår kväll efter att ha kommit hem och insett att jag inte alls var sugen på att laga middag. Istället slängde jag snabbt ihop en degig smet till ett kesobröd som blev perfekt till min kopp med te. Med lite avokado, rökt kalkon och ruccola på så mättade det väldigt bra eftersom det är ett proteinrikt bröd med massa bra frön.

Nu förespråkar jag inte att man hoppar över sin middag men ni vet hur det är ibland… När dessa stunder dyker upp kan det vara bra att ha detta recept i ”bak”-huvudet 🙂

* 500g keso
* 4 ägg
* 1 dl linfrö
* 1 dl solroskärnor
* 1 dl pumpafrön
* 1 dl sesamfrön
* 1 msk fiberhusk
* 2 tsk bakpulver
* 1 tsk salt

Vispa upp äggen, rör ner keson. Blanda alla torra ingredienser och rör sen i keso/äggsmeten. Blanda ordentligt. Bred ut smeten i en långpanna på ett bakplåtspapper, ca 1 cm tjockt. Grädda i ca 18 min på 225 grader.

 



Kikärtsbiffar på en kvart!

Känner ni som jag, att allt liksom dragit igång med full fart igen efter sommaren?! De senaste två-tre veckorna har liksom bara rusat förbi för min del. Det är så lätt att bara hänga med i hjulet som snurrar fort men väldigt viktigt att kunna dra i handbromsen också. Har påbörjat ett blogginlägg om mina bästa tips för att bromsa upp lite och hoppas kunna dela med mig av det senare i veckan. Till dess tänker jag att ni kan få ett middagstips som går fort och mättar bra när man kommer hem och är sådär hungrig så att man helst skulle velat ha mat för en timme sen.. (händer mig ganska ofta..)

Kryddiga kikärtsbiffar med chili, vitlök och koriander

* En tetra med ekologiska kikärtor
* 2 ägg
* 1-2 msk sesamfrön
* 1/2 liten gul lök
* 1/3 röd chilifrukt
* 1 pressad vitlöksklyfta
* färsk eller fryst koriander efter smak (typ mycket..)
* en nypa salt

Mixa allt i en blender eller med en stark stavmixer och stek sen biffarna i olivolja. Smaka inte för mycket på smeten för då får du inte ihop några biffar… 😉 Jag gjorde en vitkålssallad med röd paprika och äpple till biffarna och fixade en sås på gräddfil och lite majonäs.

Bra måndagsmiddag och dessutom ”meat-free”
IMG_3964

 

 



Stafettspring och nya mål..

I helgen har jag sprungit i det klassiska ”fäders spår” på vasaloppsleden mellan Sälen och Mora. Inte hela sträckan själv som min grymmaste vän Helena gjorde. Fy satan vilken imponerande prestation.. Och hon var dessutom oförskämt pigg och glad när jag fick ge henne en stor kram efter målgången!!

Jag sprang en sjättedel av det hon gjorde, det vill säga 15km. Det är den längsta sträckan i Vasastafetten och den går mellan Evertsberg och Oxberg. Hoppade in i lag ”Siljans Plattsättning AB” och det var faktiskt Helenas plats jag fick äran att ta när de nu saknade en löpare i sitt lag. Att jag skulle bli placerad på en av de längre sträckorna kunde jag nog ana.. och helt ärligt så var det också en sån jag ville ha. Gör mig bäst där med tanke på all långdistans jag kört senaste åren.

Vi var ett mixat lag  i blandade åldrar ända upp till 67 år och laget nådde Mora med en total tid på 7.17.11. Stafetten består av 10 sträckor som är från 4,5 km till 15 km och de första fem sträckorna är de längsta och kanske de tuffaste.. Tre starka o snabba killar på första etapperna, sen ”lagledaren” himself och så jag..

Jag hade fått en snyggt fixad kalkyl på hela stafetten innan, alla sträckor beräknade med trolig tid baserad på tidigare meriter. Försökte febrilt att justera min sträcktid något då det kändes lite väl tufft.. terräng, de berömda lundbäcksbackarna och en lätt förkylning.. men lyckades väl så där.. självklart så är det ju inte blodigt allvar att fixa allt enligt kalkyl men nu gav det mig faktiskt en bra måltid att springa mot.

Banprofilen på den sträckan jag hade är skönt nerför genom byn, faktiskt lite asfalt, sen i skogen på en grusväg och efter ca 6-7 km går den över i lite mer tekniska skogsstigar innan man får den tuffaste delen uppför Lundbäcksbackarna. Jag skämtade innan om att jag hellre springer uppför dem än åker skidor.. (efter mitt öppna spår för drygt två år sen) MEN det vetifan.. Tuffa backar där jag fick kämpa hårt igår. Jag hade bra fart och flow innan jag kom in på skogsstigarna, där man lätt tappar rytmen lite av parerande mellan stenar och rötter och pulsen sticker uppåt. När sen backarna kom stack pulsen snabbt mot max och benen kändes tunga.

Räddningen var att jag såg en löpare längre upp (som sprungit om mig i början) som jag tog in på.. för er som förresten inte vet något om dessa backar så är det så att de liksom aldrig tar slut och när man tror att man tagit sista biten kommer det en liten knyck till. Lagom innan det sista knycket sprang jag om den här löparen, som sprungit om mig tidigare, han hejade och sa att jag såg stark ut.. tänk vad skenet kan bedra.. såklart fick jag lite extra kraft även om jag trodde att jag skulle få gå ett par steg strax efter att jag passerat honom.. men det gick med ett stapplande löpsteg trots att mjölksyran började komma ordentligt. Tror förkylningen gjorde sig lite påmind här för jag hade svårt att återhämta mig när det sen gick lätt utför. När det en dryg kilometer innan växling kom ännu en stigning så tänkte jag att NU får jag gå.. men så tänkte jag på de ultralöpare jag passerade efter vägen och som såklart gick uppför. Har man sprungit ca SEXTIO KILOMETER så får man det. Man får gå HUR MYCKET MAN VILL DÅ. Jag hade ju bara sprungit 13.. Fixade stigningen och sen var det plant fram till växling. Växlade över i Oxberg på 1.08.12. Tolv sekunder efter kalkylen..

Vårt lag följdes åt i bilar under dagen och vi hejade på varandra vid växlingarna. Det är ett kul upplägg och Vasastafetten är ett riktigt roligt lopp som jag varmt rekommenderar. Gör det med familj och vänner, med jobbkollegorna eller varför inte hoppa in med ett gäng du inte känner 🙂 Fick träffa nya trevliga människor och kroppen fick sig en bra genomkörare.. jag låg på 89% av maxpuls i snitt på min sträcka så mitt dalablod på 3/4 (mamma dalkulla och även pappa har 50% dalablod i sig) fick pulsera ordentligt..

På morgonen i Sälen, när vi skickade iväg vår startman, blev jag också påmind om att det inte är mer än 191 (idag 190) dagar kvar till min andra start i öppet spår… så Lundbäcksbackarna ska besegras igen.. Det blir mitt stora träningsmål framåt men innan dess ska jag få uppleva en mara i New York och så finns det förstås en del planer längre fram också.. men man måste inte avslöja allt..
IMG_3818


Grönsaksbiffar med halloumi

Ikväll improviserade jag lite med de grönsaker som fanns hemma i kylen och fick ihop riktigt goda vegetariska biffar. Superenkla och snabba att fixa till så delar med mig av receptet. Funkar toppen enligt devisen ”ta vad du har hemma” och du.. mina mått i receptet är väldigt cirka… men ger dig ett hum om mängden 🙂 Testa dig fram, det är kul att experimentera!!

1,5 dl grovriven halloumi
2,5 dl grovriven zucchini 
1 dl grovrivna morötter
1/2 riven rödlök
1,5 msk sesamfrön
2 ägg
salt, peppar och ev chili efter tycke och smak.

Klicka ut lagom stora biffar i en stekpanna och stek dem gyllenbruna i olivolja.

IMG_3798

 

 



Puls & Styrkepass – perfekt att köra ute!

Sommarvärmen försvann lite snabbt och snopet men jag tror den kommer tillbaka.. Ikväll höll jag mig varm med ett puls och styrketränings-pass tillsammans med en kompis. Här kommer passet som du enkelt kör ute (typ varsom helst) och det är inget måste att ha träningssällskap men det blir ju klart mycket roligare 🙂

Värm upp med några varv höga knän, hälkick och indianhopp samt lite rörlighet.

Kör följande 4 övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 knäböj
* 10 knäböjshopp
* 20 armhävningar (mot bänk eller annat upphöjt underlag)
* 10 burpees

kör sedan 3 stegrande sprinter på ca 80-100m (lätt joggvila tillbaka till start)

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 utfallssteg framåt (växla ben)
* 10 utfallshopp
* 20 dips mot bänk
* 50 mountainclimbers

3 stegrande sprinter igen…

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 sidoutfall (vartannat håll)
* 10 djupa skridskohopp
* 20 diagonal fällkniv (10 på varje)
* 10 varv vandrande planka (från handstående ner på armbågar och upp igen = 1 varv)

3 avslutande stegrande sprintar och du är klar 🙂

Du kan självklart skala ner passet med ett block alternativt köra kortare tid och färre antal av varje övning. Eller om du vill lägga på mer tid i blocken så gör du det.. Anpassa till din nivå och bygg på efter hand!

Kör hårt i sensommarsolen…
IMG_3725

 



Fjällräven Classic 2016

Vet egentligen inte hur jag kort ska kunna sammanfatta de senaste dagarna uppe i de nordligaste delarna av vårt land och genomförandet av Fjällräven Classic.. men jag ger mig på ett försök att förmedla vad jag och min grymma (och betydligt mer vandringsvana) vän Helena fått vara med om under den 110 km långa vandringen från Nikkaluokta till Abisko. Det blir ett långt inlägg kan jag säga redan nu…

Vår startgrupp skulle ge sig iväg från Nikkaluokta i fredags kl 13.00 och vi blev bussade från ett varmt och soligt Kiruna. Underbart tänkte vi och var glada över turen med vädret första dagen.. (kommande dagar såg lite sådär ut enligt prognos men ändå okej.. växlande molnighet, lite regn här och där fast troligtvis inget ihållande) Vi var taggade att ta oss an vandringen med bra ryggsäckar och sköna kängor från Haglöfs. Packningen kändes bra, vi hade sorterat bort onödig vikt men eftersom det finns en packlista att följa med krav på viss utrustning som t.ex tält, sovsäck, liggunderlag, stormkök, varma kläder med mera så blev det nog en 10-12kg på ryggen i slutändan ändå. Jag erkänner att det när vi anmälde oss fanns en liten tanke på att eventuellt springa delar av sträckan men den tanken övergav vi faktiskt redan i våras eftersom vi både ville genomföra denna vandring med en skön känsla och hinna/orka njuta av fjällvärlden och de vackra omgivningarna. Så målet för oss var egentligen bara att ta oss fram i den takt vi kände för och sova så mycket vi kände att vi behövde.

image

Väl på plats i Nikkaluokta försvann solen och det blev mer och mer moln på himlen, några mörkare än andra.. Vi gick på toa och skulle sen köpa kaffe som de hade dukat upp med utanför fjällstationen när det började regna lite. Vi valde att gå in i kafét istället och ta en kaffe tillsammans med den macka och ägg som vi hade tänkt till lunch innan vi drog iväg. Efter en stund ÖS-regnade det och vi hade bara ca 40 minuter till start.. Okej, regnskydd på ryggsäckarna och funderingar på om vi skulle byta från shorts och linne till något annat. Det kanske slutar snart? Så här mycket skulle det ju inte regna.. skönt att allt i ryggsäcken låg fint packat i dry-bags från Silva. 20 minuter innan start studsar fortfarande regndropparna på taket på en lastbil som står utanför på parkeringen. Okej, vi tar fram regnkläderna och funderar på om vi behöver sätta på oss både regnjacka och byxor. 10 minuter innan start kan vi glädjande nog stoppa ner dessa i sidofacken på ryggsäcken och gå ut samtidigt som solen spricker fram lite igen. Bra, tänker vi. Vilken tur att regnet kom innan vi startade nu får vi en solig eftermiddag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vandringen till Abisko består av sju etapper med en checkpoint mellan varje etapp där vårt ”vandringspass” ska stämplas hos funktionärerna. Första etappen från Nikkaluokta in till Kebnekaises fjällstation är 19km lång och relativt lättvandrad. Det största bekymret här är egentligen att vi är tvungna att passera många asiater i grupp och en del andra långsamma vandrare som startat i startgruppen innan oss (fyra timmar innan…) så på vissa håll är det lite trångt. Men annars förvånansvärt gott om plats med tanke på att det ändå är ett par hundra som ger sig iväg samtidigt.

image

Vädret är fortsatt bra och vi är varma och rätt svettiga när vi gått 6km och kommer till sjön Ladtjojaure. Där finns ett ”Lap Dånalds” där man kan köpa renburgare. Vi tar bara ett snabbt stopp med ett dass-besök och lite vatten. Naturen är redan magisk och vattnet i sjön är klart och lite turkost. På andra sidan skymtar vi högre lätt snöklädda fjäll, keb-massivet.

image

Vi går vidare ungefär samtidigt som solen går i moln och hinner traska på en stund innan det börjar regna.. Tur att vi har regnkläderna lättillgängligt i sidofacken. På med jackan och vi går vidare. Det är helt okej, vi är glada och positiva och säger att det är nog det här regnet som kommer idag och är det inte mer regn än så här så är det nästan bara skönt eftersom vi båda är rätt varma av oss. Det regnar en stund till men så blir himlen ljusare igen och solen kommer fram titt som tätt mellan molnen.

Vi kommer till checkpoint Kebnekaise 17.35 och har gått i drygt fyra och en halv timme. Här blir vi överraskade med kanelbullar och saft efter att vi fått vår stämpel och det fyller på våra depåer lite inför nästa etapp på 15km som vi tänkt ta innan vi slår upp tältet för natten. Många har slagit upp sina tält i dalen på vägen från checkpointen och det ser mysigt ut i kvällssolen. Att går där och blicka upp mot de högsta topparna vi har i Sverige känns mäktigt. Det mullrar lite långt borta och längre bort i dalgången tornar lite väl mörka moln upp sig.. Vi går mot dem medan jag säger lite skämtsamt ”det är ju faktiskt lite mysigt med åska som rullar bland bergen” och ”har vi tur så går de mörka molnen på sidan om oss”.

image

Okej, jag har FEL.. en stund senare kommer det regn. Regnjacka på. Mera regn. Vind. Mera vind. Snart blåser det riktigt kallt och regnar stora droppar rakt emot oss. Mysigt, nja kanske inte.. Men vi går på och inser efter en stund att shorts inte längre är så bra. Regnbyxor på i skyddet av en större sten samtidigt som vi trycker i oss lite nötter och torkad frukt. Vi fortsätter i samma väder i 45 minuter, humöret är ändå ganska bra men orken börjar tryta lite, vi har ju inte ätit middag och egentligen ingen riktig lunch heller. Men när regnet äntligen slutar och det blir en lugn och fin sista timme in mot Singi där vi ska slå läger känns det ändå värt vår timme i regn och blåst. När vi dessutom överraskas med varma suovas med mos och lingonsylt vid checkpointen så är glädjen total…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi får upp tältet, lagar till lite frystorkat och somnar gott med hopp om en fin TIDIG morgon. Vi vill se soluppgången över bergen och sätter klockan på 03.00 för att vara redo att ge oss av runt 4-tiden. Okej, solen är inte i närheten av att gå upp klockan 03.00.. det regnar. 04.00 regnar det lite mer. 05.00 regnar det ÄNNU mer och 06.00 regnar det fortfarande. Vi funderar lite på om vi ändå ska hoppa ur tältet och gå men bestämmer oss för att ställa om klockan till 7.00 och 7.15 när vi tittar ut så skymtar vi faktiskt solen. YES!! Nu kör vi.

image

Lördagens etapp blir 39km lång och vi får tre nya stämplar i passet. Vi passerar Sälka efter 12,5km där vi stoppar för att äta lunch. Sen följer den tuffaste delen av banan, Tjäktja-passet, där vi passerar vandringens högsta punkt och får till en bild med snö under fötterna.

image

Och vädret undrar ni.. ja helt okej, inte sååå mycket regn.. en del tunga låga moln men vi ser ändå en hel del av vår vackra omgivning. Fina fjäll, dalgångar med vattendrag och jokkar, fjällbäckar med gott vatten att dricka och nyfikna renar. Vid näst sista checkpointen för dagen, efter det lite tuffare Tjäkta-passet, kommer nästa överraskning i form av rykande varmt kaffe och den godaste morotskaka jag någonsin ätit. Hej ”go-fika” och skön paus.

De sista 12,5km mot checkpointen Alesjaure, där vi tänkt övernatta, är lättvandrad och här får vi återigen en magisk kväll. Sista timmen in mot sjön kommer solen fram över bergen och vattnet ligger stilla och spegelblankt när vi går över hängbron och mot vår stämpel.

image

Efter 39km vandring så citerar jag en av funktionärerna efter vägen ”det känns att man HAR ett par fötter”.. och det är skönt att slå läger. Mindre skön är den mygg och knott-invasion som möter oss vid checkpointen. Men det löser sig när det såklart började blåsa lite mer och solen försvinner.

Sista dagen och 35km kvar. Nu skulle vi få den där fina morgonen!! Klockan på alarm 05.00. Inget regn på tältduken men ingen sol heller. Okej, vi går upp och packar ihop. Det spricker säkert upp. Det är ju trots allt lite ljusgrått därborta.. Vi hinner precis packa ner sista tältpinnen innan första regndroppen. Vi ska ju ändå äta frukosten inne så då hinner det gå över. Och ja när vi startar vår näst sista etapp på 18km så är det uppehåll. Molnen hänger ner över sjön men det regnar inte.

image

Vi går på, det är lättvandrat till en början och Helena klockar oss på ca 6km i timmen, bra tempo. Det är blött och halkigt på stenarna efter allt regn och ganska lerigt. Det börjar regna. Det blir blötare, det blir lerigare, det blir stenigare. Vi ser de närmsta fjällen och vattendragen men inte så mycket mer. Vi tror återigen på den ljusgråa strimman men det fortsätter regna. Vi går på skrå lätt nerför runt ett halvt fjäll och tänker att nu måste vi snart ha gått de där 18 kilometrarna. Den här gången vet vi att det väntar en överraskning och vi VET att det är pannkakor. Vi drömmer om hjortronsylt och grädde.

Plötsligt är vi där, vid checkpoint Keiron, och blir serverade pannkakor med den största sleven jordgubbssylt och massa sprutgrädde, MUMS!! Tre pannkakor senare har vi tankat bästa tänkbara bränsle för att ta oss an de sista 17 kilometrarna mot Abisko och målet. En lätt del där en stor del går på spång och genom nationalparken. Regnet slutar faktiskt lagom vid pannkakorna och vi hoppas återigen på solen. Det skulle ju vara så vackert att gå igenom nationalparken med fjällbjörkar och en unik flora när solen bryter igenom. Istället kommer det lite mer regn.. men vi är glada och närmar oss målet i fortsatt bra fart. Lera och hala stenar på en lite mer upptrampad led stoppar oss inte. Även om solen lyser med sin frånvaro så njuter vi av en vacker omgivning och målar upp bilden på hur det skulle se ut om solen faktiskt sken för varandra.

Våra kroppar känns oförskämt pigga när vi närmar oss målet men det är ändå väldigt härligt när vi kommer fram till Abisko och svänger mot en skylt där det står ”målgång fjällräven classic 500m”. Vi nästan småspringer sista biten men stoppar för någon slags målselfie innan mållinjen och någon ropar om tiden.. Men vad spelar ett par minuter för roll när vi varit ute i dryga 49,5 timme?! Vi kommer in i mål på 49 timmar och 37 minuter.

image

Tar vi bort tiden vi stoppat på checkpoints (inkluderat övernattningar) så var vår ”effektiva tid” (inkluderat kortare pauser för vatten, energi och nödvändiga behov) 23 timmar och 46 minuter. Det är vi väldigt nöjda med och framför allt är vi väldigt glada över att ha fått uppleva vår svenska fjällvärld som är magisk!! Trots vädret så har det varit fantastiska dagar med natur och vyer som man lever länge på.

image

Jag kunde inte haft ett bättre sällskap än Helena!! Ett riktigt vandringsproffs efter hennes enorma prestation till fots genom hela Nya Zeeland i vintras. 300 mils erfarenheter! Tack för alla tips och för att jag fick en bra rygg att hänga på. Och kanske ännu mer tack för alla härliga skratt längs vägen.

Ett tack också till Fjällräven för ett grymt bra arrangemang med helt underbara funktionärer. Jag kan varmt rekommendera att genomföra denna vandring, den är fantastisk på många sätt och jag är väldigt glad över att ha gjort den.

image

 

 

 



Matsäckstips – lätt som en plätt..

Juli är snart slut men för många fortsätter semestern någon vecka in i augusti och dessutom finns det fina sensommarhelger att njuta av. Så varför inte packa matsäck och ge dig ut i naturen!!

Badstranden, en klippa vid havet, en glänta i skogen eller på gräsmattan i parken. Välj ditt favoritställe helt enkelt 🙂

image

Här kommer två enkla recept på plättar som blivit mina favoriter att ha med som matsäck.

Kesoplättar

250g keso
2 ägg
1 msk fiberhusk

image

Bananplättar m kokosmjöl

1 mosad banan
2 ägg
1 msk kokosmjöl

image

Stek plättarna i kokosolja och packa gärna ner dem med tillsammans med lite bär och skivad frukt!