Surf the healthy way've

Kikärtsbiffar på en kvart!

Känner ni som jag, att allt liksom dragit igång med full fart igen efter sommaren?! De senaste två-tre veckorna har liksom bara rusat förbi för min del. Det är så lätt att bara hänga med i hjulet som snurrar fort men väldigt viktigt att kunna dra i handbromsen också. Har påbörjat ett blogginlägg om mina bästa tips för att bromsa upp lite och hoppas kunna dela med mig av det senare i veckan. Till dess tänker jag att ni kan få ett middagstips som går fort och mättar bra när man kommer hem och är sådär hungrig så att man helst skulle velat ha mat för en timme sen.. (händer mig ganska ofta..)

Kryddiga kikärtsbiffar med chili, vitlök och koriander

* En tetra med ekologiska kikärtor
* 2 ägg
* 1-2 msk sesamfrön
* 1/2 liten gul lök
* 1/3 röd chilifrukt
* 1 pressad vitlöksklyfta
* färsk eller fryst koriander efter smak (typ mycket..)
* en nypa salt

Mixa allt i en blender eller med en stark stavmixer och stek sen biffarna i olivolja. Smaka inte för mycket på smeten för då får du inte ihop några biffar… 😉 Jag gjorde en vitkålssallad med röd paprika och äpple till biffarna och fixade en sås på gräddfil och lite majonäs.

Bra måndagsmiddag och dessutom ”meat-free”
IMG_3964

 

 



Stafettspring och nya mål..

I helgen har jag sprungit i det klassiska ”fäders spår” på vasaloppsleden mellan Sälen och Mora. Inte hela sträckan själv som min grymmaste vän Helena gjorde. Fy satan vilken imponerande prestation.. Och hon var dessutom oförskämt pigg och glad när jag fick ge henne en stor kram efter målgången!!

Jag sprang en sjättedel av det hon gjorde, det vill säga 15km. Det är den längsta sträckan i Vasastafetten och den går mellan Evertsberg och Oxberg. Hoppade in i lag ”Siljans Plattsättning AB” och det var faktiskt Helenas plats jag fick äran att ta när de nu saknade en löpare i sitt lag. Att jag skulle bli placerad på en av de längre sträckorna kunde jag nog ana.. och helt ärligt så var det också en sån jag ville ha. Gör mig bäst där med tanke på all långdistans jag kört senaste åren.

Vi var ett mixat lag  i blandade åldrar ända upp till 67 år och laget nådde Mora med en total tid på 7.17.11. Stafetten består av 10 sträckor som är från 4,5 km till 15 km och de första fem sträckorna är de längsta och kanske de tuffaste.. Tre starka o snabba killar på första etapperna, sen ”lagledaren” himself och så jag..

Jag hade fått en snyggt fixad kalkyl på hela stafetten innan, alla sträckor beräknade med trolig tid baserad på tidigare meriter. Försökte febrilt att justera min sträcktid något då det kändes lite väl tufft.. terräng, de berömda lundbäcksbackarna och en lätt förkylning.. men lyckades väl så där.. självklart så är det ju inte blodigt allvar att fixa allt enligt kalkyl men nu gav det mig faktiskt en bra måltid att springa mot.

Banprofilen på den sträckan jag hade är skönt nerför genom byn, faktiskt lite asfalt, sen i skogen på en grusväg och efter ca 6-7 km går den över i lite mer tekniska skogsstigar innan man får den tuffaste delen uppför Lundbäcksbackarna. Jag skämtade innan om att jag hellre springer uppför dem än åker skidor.. (efter mitt öppna spår för drygt två år sen) MEN det vetifan.. Tuffa backar där jag fick kämpa hårt igår. Jag hade bra fart och flow innan jag kom in på skogsstigarna, där man lätt tappar rytmen lite av parerande mellan stenar och rötter och pulsen sticker uppåt. När sen backarna kom stack pulsen snabbt mot max och benen kändes tunga.

Räddningen var att jag såg en löpare längre upp (som sprungit om mig i början) som jag tog in på.. för er som förresten inte vet något om dessa backar så är det så att de liksom aldrig tar slut och när man tror att man tagit sista biten kommer det en liten knyck till. Lagom innan det sista knycket sprang jag om den här löparen, som sprungit om mig tidigare, han hejade och sa att jag såg stark ut.. tänk vad skenet kan bedra.. såklart fick jag lite extra kraft även om jag trodde att jag skulle få gå ett par steg strax efter att jag passerat honom.. men det gick med ett stapplande löpsteg trots att mjölksyran började komma ordentligt. Tror förkylningen gjorde sig lite påmind här för jag hade svårt att återhämta mig när det sen gick lätt utför. När det en dryg kilometer innan växling kom ännu en stigning så tänkte jag att NU får jag gå.. men så tänkte jag på de ultralöpare jag passerade efter vägen och som såklart gick uppför. Har man sprungit ca SEXTIO KILOMETER så får man det. Man får gå HUR MYCKET MAN VILL DÅ. Jag hade ju bara sprungit 13.. Fixade stigningen och sen var det plant fram till växling. Växlade över i Oxberg på 1.08.12. Tolv sekunder efter kalkylen..

Vårt lag följdes åt i bilar under dagen och vi hejade på varandra vid växlingarna. Det är ett kul upplägg och Vasastafetten är ett riktigt roligt lopp som jag varmt rekommenderar. Gör det med familj och vänner, med jobbkollegorna eller varför inte hoppa in med ett gäng du inte känner 🙂 Fick träffa nya trevliga människor och kroppen fick sig en bra genomkörare.. jag låg på 89% av maxpuls i snitt på min sträcka så mitt dalablod på 3/4 (mamma dalkulla och även pappa har 50% dalablod i sig) fick pulsera ordentligt..

På morgonen i Sälen, när vi skickade iväg vår startman, blev jag också påmind om att det inte är mer än 191 (idag 190) dagar kvar till min andra start i öppet spår… så Lundbäcksbackarna ska besegras igen.. Det blir mitt stora träningsmål framåt men innan dess ska jag få uppleva en mara i New York och så finns det förstås en del planer längre fram också.. men man måste inte avslöja allt..
IMG_3818


Grönsaksbiffar med halloumi

Ikväll improviserade jag lite med de grönsaker som fanns hemma i kylen och fick ihop riktigt goda vegetariska biffar. Superenkla och snabba att fixa till så delar med mig av receptet. Funkar toppen enligt devisen ”ta vad du har hemma” och du.. mina mått i receptet är väldigt cirka… men ger dig ett hum om mängden 🙂 Testa dig fram, det är kul att experimentera!!

1,5 dl grovriven halloumi
2,5 dl grovriven zucchini 
1 dl grovrivna morötter
1/2 riven rödlök
1,5 msk sesamfrön
2 ägg
salt, peppar och ev chili efter tycke och smak.

Klicka ut lagom stora biffar i en stekpanna och stek dem gyllenbruna i olivolja.

IMG_3798

 

 



Puls & Styrkepass – perfekt att köra ute!

Sommarvärmen försvann lite snabbt och snopet men jag tror den kommer tillbaka.. Ikväll höll jag mig varm med ett puls och styrketränings-pass tillsammans med en kompis. Här kommer passet som du enkelt kör ute (typ varsom helst) och det är inget måste att ha träningssällskap men det blir ju klart mycket roligare 🙂

Värm upp med några varv höga knän, hälkick och indianhopp samt lite rörlighet.

Kör följande 4 övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 knäböj
* 10 knäböjshopp
* 20 armhävningar (mot bänk eller annat upphöjt underlag)
* 10 burpees

kör sedan 3 stegrande sprinter på ca 80-100m (lätt joggvila tillbaka till start)

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 utfallssteg framåt (växla ben)
* 10 utfallshopp
* 20 dips mot bänk
* 50 mountainclimbers

3 stegrande sprinter igen…

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 sidoutfall (vartannat håll)
* 10 djupa skridskohopp
* 20 diagonal fällkniv (10 på varje)
* 10 varv vandrande planka (från handstående ner på armbågar och upp igen = 1 varv)

3 avslutande stegrande sprintar och du är klar 🙂

Du kan självklart skala ner passet med ett block alternativt köra kortare tid och färre antal av varje övning. Eller om du vill lägga på mer tid i blocken så gör du det.. Anpassa till din nivå och bygg på efter hand!

Kör hårt i sensommarsolen…
IMG_3725

 



Fjällräven Classic 2016

Vet egentligen inte hur jag kort ska kunna sammanfatta de senaste dagarna uppe i de nordligaste delarna av vårt land och genomförandet av Fjällräven Classic.. men jag ger mig på ett försök att förmedla vad jag och min grymma (och betydligt mer vandringsvana) vän Helena fått vara med om under den 110 km långa vandringen från Nikkaluokta till Abisko. Det blir ett långt inlägg kan jag säga redan nu…

Vår startgrupp skulle ge sig iväg från Nikkaluokta i fredags kl 13.00 och vi blev bussade från ett varmt och soligt Kiruna. Underbart tänkte vi och var glada över turen med vädret första dagen.. (kommande dagar såg lite sådär ut enligt prognos men ändå okej.. växlande molnighet, lite regn här och där fast troligtvis inget ihållande) Vi var taggade att ta oss an vandringen med bra ryggsäckar och sköna kängor från Haglöfs. Packningen kändes bra, vi hade sorterat bort onödig vikt men eftersom det finns en packlista att följa med krav på viss utrustning som t.ex tält, sovsäck, liggunderlag, stormkök, varma kläder med mera så blev det nog en 10-12kg på ryggen i slutändan ändå. Jag erkänner att det när vi anmälde oss fanns en liten tanke på att eventuellt springa delar av sträckan men den tanken övergav vi faktiskt redan i våras eftersom vi både ville genomföra denna vandring med en skön känsla och hinna/orka njuta av fjällvärlden och de vackra omgivningarna. Så målet för oss var egentligen bara att ta oss fram i den takt vi kände för och sova så mycket vi kände att vi behövde.

image

Väl på plats i Nikkaluokta försvann solen och det blev mer och mer moln på himlen, några mörkare än andra.. Vi gick på toa och skulle sen köpa kaffe som de hade dukat upp med utanför fjällstationen när det började regna lite. Vi valde att gå in i kafét istället och ta en kaffe tillsammans med den macka och ägg som vi hade tänkt till lunch innan vi drog iväg. Efter en stund ÖS-regnade det och vi hade bara ca 40 minuter till start.. Okej, regnskydd på ryggsäckarna och funderingar på om vi skulle byta från shorts och linne till något annat. Det kanske slutar snart? Så här mycket skulle det ju inte regna.. skönt att allt i ryggsäcken låg fint packat i dry-bags från Silva. 20 minuter innan start studsar fortfarande regndropparna på taket på en lastbil som står utanför på parkeringen. Okej, vi tar fram regnkläderna och funderar på om vi behöver sätta på oss både regnjacka och byxor. 10 minuter innan start kan vi glädjande nog stoppa ner dessa i sidofacken på ryggsäcken och gå ut samtidigt som solen spricker fram lite igen. Bra, tänker vi. Vilken tur att regnet kom innan vi startade nu får vi en solig eftermiddag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vandringen till Abisko består av sju etapper med en checkpoint mellan varje etapp där vårt ”vandringspass” ska stämplas hos funktionärerna. Första etappen från Nikkaluokta in till Kebnekaises fjällstation är 19km lång och relativt lättvandrad. Det största bekymret här är egentligen att vi är tvungna att passera många asiater i grupp och en del andra långsamma vandrare som startat i startgruppen innan oss (fyra timmar innan…) så på vissa håll är det lite trångt. Men annars förvånansvärt gott om plats med tanke på att det ändå är ett par hundra som ger sig iväg samtidigt.

image

Vädret är fortsatt bra och vi är varma och rätt svettiga när vi gått 6km och kommer till sjön Ladtjojaure. Där finns ett ”Lap Dånalds” där man kan köpa renburgare. Vi tar bara ett snabbt stopp med ett dass-besök och lite vatten. Naturen är redan magisk och vattnet i sjön är klart och lite turkost. På andra sidan skymtar vi högre lätt snöklädda fjäll, keb-massivet.

image

Vi går vidare ungefär samtidigt som solen går i moln och hinner traska på en stund innan det börjar regna.. Tur att vi har regnkläderna lättillgängligt i sidofacken. På med jackan och vi går vidare. Det är helt okej, vi är glada och positiva och säger att det är nog det här regnet som kommer idag och är det inte mer regn än så här så är det nästan bara skönt eftersom vi båda är rätt varma av oss. Det regnar en stund till men så blir himlen ljusare igen och solen kommer fram titt som tätt mellan molnen.

Vi kommer till checkpoint Kebnekaise 17.35 och har gått i drygt fyra och en halv timme. Här blir vi överraskade med kanelbullar och saft efter att vi fått vår stämpel och det fyller på våra depåer lite inför nästa etapp på 15km som vi tänkt ta innan vi slår upp tältet för natten. Många har slagit upp sina tält i dalen på vägen från checkpointen och det ser mysigt ut i kvällssolen. Att går där och blicka upp mot de högsta topparna vi har i Sverige känns mäktigt. Det mullrar lite långt borta och längre bort i dalgången tornar lite väl mörka moln upp sig.. Vi går mot dem medan jag säger lite skämtsamt ”det är ju faktiskt lite mysigt med åska som rullar bland bergen” och ”har vi tur så går de mörka molnen på sidan om oss”.

image

Okej, jag har FEL.. en stund senare kommer det regn. Regnjacka på. Mera regn. Vind. Mera vind. Snart blåser det riktigt kallt och regnar stora droppar rakt emot oss. Mysigt, nja kanske inte.. Men vi går på och inser efter en stund att shorts inte längre är så bra. Regnbyxor på i skyddet av en större sten samtidigt som vi trycker i oss lite nötter och torkad frukt. Vi fortsätter i samma väder i 45 minuter, humöret är ändå ganska bra men orken börjar tryta lite, vi har ju inte ätit middag och egentligen ingen riktig lunch heller. Men när regnet äntligen slutar och det blir en lugn och fin sista timme in mot Singi där vi ska slå läger känns det ändå värt vår timme i regn och blåst. När vi dessutom överraskas med varma suovas med mos och lingonsylt vid checkpointen så är glädjen total…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi får upp tältet, lagar till lite frystorkat och somnar gott med hopp om en fin TIDIG morgon. Vi vill se soluppgången över bergen och sätter klockan på 03.00 för att vara redo att ge oss av runt 4-tiden. Okej, solen är inte i närheten av att gå upp klockan 03.00.. det regnar. 04.00 regnar det lite mer. 05.00 regnar det ÄNNU mer och 06.00 regnar det fortfarande. Vi funderar lite på om vi ändå ska hoppa ur tältet och gå men bestämmer oss för att ställa om klockan till 7.00 och 7.15 när vi tittar ut så skymtar vi faktiskt solen. YES!! Nu kör vi.

image

Lördagens etapp blir 39km lång och vi får tre nya stämplar i passet. Vi passerar Sälka efter 12,5km där vi stoppar för att äta lunch. Sen följer den tuffaste delen av banan, Tjäktja-passet, där vi passerar vandringens högsta punkt och får till en bild med snö under fötterna.

image

Och vädret undrar ni.. ja helt okej, inte sååå mycket regn.. en del tunga låga moln men vi ser ändå en hel del av vår vackra omgivning. Fina fjäll, dalgångar med vattendrag och jokkar, fjällbäckar med gott vatten att dricka och nyfikna renar. Vid näst sista checkpointen för dagen, efter det lite tuffare Tjäkta-passet, kommer nästa överraskning i form av rykande varmt kaffe och den godaste morotskaka jag någonsin ätit. Hej ”go-fika” och skön paus.

De sista 12,5km mot checkpointen Alesjaure, där vi tänkt övernatta, är lättvandrad och här får vi återigen en magisk kväll. Sista timmen in mot sjön kommer solen fram över bergen och vattnet ligger stilla och spegelblankt när vi går över hängbron och mot vår stämpel.

image

Efter 39km vandring så citerar jag en av funktionärerna efter vägen ”det känns att man HAR ett par fötter”.. och det är skönt att slå läger. Mindre skön är den mygg och knott-invasion som möter oss vid checkpointen. Men det löser sig när det såklart började blåsa lite mer och solen försvinner.

Sista dagen och 35km kvar. Nu skulle vi få den där fina morgonen!! Klockan på alarm 05.00. Inget regn på tältduken men ingen sol heller. Okej, vi går upp och packar ihop. Det spricker säkert upp. Det är ju trots allt lite ljusgrått därborta.. Vi hinner precis packa ner sista tältpinnen innan första regndroppen. Vi ska ju ändå äta frukosten inne så då hinner det gå över. Och ja när vi startar vår näst sista etapp på 18km så är det uppehåll. Molnen hänger ner över sjön men det regnar inte.

image

Vi går på, det är lättvandrat till en början och Helena klockar oss på ca 6km i timmen, bra tempo. Det är blött och halkigt på stenarna efter allt regn och ganska lerigt. Det börjar regna. Det blir blötare, det blir lerigare, det blir stenigare. Vi ser de närmsta fjällen och vattendragen men inte så mycket mer. Vi tror återigen på den ljusgråa strimman men det fortsätter regna. Vi går på skrå lätt nerför runt ett halvt fjäll och tänker att nu måste vi snart ha gått de där 18 kilometrarna. Den här gången vet vi att det väntar en överraskning och vi VET att det är pannkakor. Vi drömmer om hjortronsylt och grädde.

Plötsligt är vi där, vid checkpoint Keiron, och blir serverade pannkakor med den största sleven jordgubbssylt och massa sprutgrädde, MUMS!! Tre pannkakor senare har vi tankat bästa tänkbara bränsle för att ta oss an de sista 17 kilometrarna mot Abisko och målet. En lätt del där en stor del går på spång och genom nationalparken. Regnet slutar faktiskt lagom vid pannkakorna och vi hoppas återigen på solen. Det skulle ju vara så vackert att gå igenom nationalparken med fjällbjörkar och en unik flora när solen bryter igenom. Istället kommer det lite mer regn.. men vi är glada och närmar oss målet i fortsatt bra fart. Lera och hala stenar på en lite mer upptrampad led stoppar oss inte. Även om solen lyser med sin frånvaro så njuter vi av en vacker omgivning och målar upp bilden på hur det skulle se ut om solen faktiskt sken för varandra.

Våra kroppar känns oförskämt pigga när vi närmar oss målet men det är ändå väldigt härligt när vi kommer fram till Abisko och svänger mot en skylt där det står ”målgång fjällräven classic 500m”. Vi nästan småspringer sista biten men stoppar för någon slags målselfie innan mållinjen och någon ropar om tiden.. Men vad spelar ett par minuter för roll när vi varit ute i dryga 49,5 timme?! Vi kommer in i mål på 49 timmar och 37 minuter.

image

Tar vi bort tiden vi stoppat på checkpoints (inkluderat övernattningar) så var vår ”effektiva tid” (inkluderat kortare pauser för vatten, energi och nödvändiga behov) 23 timmar och 46 minuter. Det är vi väldigt nöjda med och framför allt är vi väldigt glada över att ha fått uppleva vår svenska fjällvärld som är magisk!! Trots vädret så har det varit fantastiska dagar med natur och vyer som man lever länge på.

image

Jag kunde inte haft ett bättre sällskap än Helena!! Ett riktigt vandringsproffs efter hennes enorma prestation till fots genom hela Nya Zeeland i vintras. 300 mils erfarenheter! Tack för alla tips och för att jag fick en bra rygg att hänga på. Och kanske ännu mer tack för alla härliga skratt längs vägen.

Ett tack också till Fjällräven för ett grymt bra arrangemang med helt underbara funktionärer. Jag kan varmt rekommendera att genomföra denna vandring, den är fantastisk på många sätt och jag är väldigt glad över att ha gjort den.

image

 

 

 



Matsäckstips – lätt som en plätt..

Juli är snart slut men för många fortsätter semestern någon vecka in i augusti och dessutom finns det fina sensommarhelger att njuta av. Så varför inte packa matsäck och ge dig ut i naturen!!

Badstranden, en klippa vid havet, en glänta i skogen eller på gräsmattan i parken. Välj ditt favoritställe helt enkelt 🙂

image

Här kommer två enkla recept på plättar som blivit mina favoriter att ha med som matsäck.

Kesoplättar

250g keso
2 ägg
1 msk fiberhusk

image

Bananplättar m kokosmjöl

1 mosad banan
2 ägg
1 msk kokosmjöl

image

Stek plättarna i kokosolja och packa gärna ner dem med tillsammans med lite bär och skivad frukt!



Intervallstegar på löparbana!

Att springa intervaller är ett effektivt sätt när man vill förbättra sin kondition och känna sig starkare på distanspassen. Distans och tempo kan varieras i en oändlighet när man kör intervaller. Ibland letar jag upp en löparbana för att enkelt kunna ha koll på distansen och få ett annat typ av underlag.

Förra veckan var jag och sprang i mina ”barndoms-hoods”, där jag spelat fotboll på gräsplanen innanför löparbanorna i en massa år. Hade sällskap av syrrans sambo och vi körde ett pass med intervallstegar (kallas också ”supertusingar”) där vi sprang:

400m – 300m – 200m – 100m – gåvila 100m mellan varje intervall. (Ju kortare intervall desto mer tempo i löpningen.)

Upprepa 4-5 gånger och gå 200m mellan varje set.

Se till att du har ca 1,5 – 2km uppvärmning i benen innan du kör igång och jogga ner någon dryg kilometer efter passet.

Testa gärna passet och glöm inte att du utmanar dig själv på den nivån du är. Det är det som är så bra med intervaller, alla kan göra det!!

image



Kall blåbärsgröt – en bra sommargröt!!

Jag älskar gröt. Under vinterhalvåret gör jag en massa varianter och kryper upp i soffan med min grötskål för en riktig långfrukost på helgen. På sommaren blir det sällan något varmt till frukost man är ju mest sugen på kalla smoothies och yoghurt med färska bär. MEN jag har hittat en ny favorit av ”overnightoats” som blir som en kall gröt och den är perfekt även för sommarfrukosten. Speciellt när man fått en skön löprunda i benen först.

Här kommer receptet. Servera den gärna med lite nyplockade blåbär, hallon eller andra bär du kommer åt…

1/2 mosad banan
drygt 1dl havremjölk
1/2 dl havregryn
1/2 dl blandade frön (solros, pumpa, sesam, chia)
1 msk kokosflingor

Låt allt stå i en burk med lock i kylen över natten. Toppa med bär och kanel innan servering. Njut av en härlig och snabbfixad semesterfrukost!!

image



Semester!!

Semester.. Något vi svenskar ofta längtar enormt mycket till. Ibland känns det som att hela grejen med att jobba och ha en vardag går ut på att längta till semestern och ledighet. Ledighet med tid till att umgås med familj och vänner, ledighet med tid till att resa, ledighet med tid till att bara vara.

Konstigt egentligen.. varför kan vi inte försöka ha lite av den tiden annars också? Den finns ju faktiskt där ÄVEN i vardagen när vi jobbar. För de flesta jobbar ju inte mer än 8 timmar av de 24 som finns på ett dygn.. Vet att det säkert upprör vissa när jag skriver så men jag tror ändå att det handlar om att prioritera och välja själv vad som är viktigt och vad som ska styra i livet. Och jag tror (eller vet) att det är många som numera är väldigt bra på detta och det inspirerar mig ofta när jag själv tappar fokus och hamnar i ”ekorrhjulet”.

Jag gick på semester igår efter ett år som varit lite annorlunda än de senaste 12-13 åren.. Jag har varit tjänstledig och pluggat, testat på att jobba mer med mitt egna företag, jobbat som PT på Master Training och sist men inte minst så vågade jag faktiskt lämna min fasta tjänst i våras för att fortsätta på den väg jag påbörjat. För mig var det en nödvändig förändring. Jag var inte helt nöjd. Jag hade tappat energi och motivation. (Och här vill jag gärna tillägga att Scandic alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och att jag mycket väl kan tänka mig att jobba inom företaget igen så att det inte misstolkas..)

Nu har jag laddat upp batteriet med ny energi och tankat psyket med massa motivation. Även om jag inte helt vet var jag ska framåt så har jag en mycket klarar bild om vad jag vill och framför allt vad som är viktigt för MIG. För att JAG ska fungera. För att JAG ska må bra och sprida den energi JAG vill.
IMG_3018

Jag summerar med det sagt, ett grymt bra och välbehövligt år när jag nu tar drygt tre veckor ledigt. Jag har lyckats skapa mer utrymme för att jobba med mina intressen och min livsstil. För er som är nyfikna på vad det innebär så har jag en deltidtjänst på Xtravel där jag jobbar som administrativt ansvarig i ett grymt skönt företag, som gör det jag älskar – skid och surfresor samt skräddarsydda företagsresor med lite action i!! Jag jobbar med PT/löp-kunder och samtalscoachar klienter som vill göra förändringar/utvecklas i min egna enskilda firma CReative Training. Jag har olika uppdrag som ledare för Springtime Travel på löparresor och träningsresor. Dessutom har jag ca 8 timmar i veckan på Master Training med ett härligt gäng kollegor och kunder. En mix som är perfekt för mig just nu. En jäkligt kul mix om jag får säga det själv!!

Så även om min semester är efterlängtad och det året som gått inte alltid varit helt lätt (”tjänstledig” innebär faktiskt en hel del jobb för att få ihop allt.. främst ekonomiskt..;-)) så ser jag fram emot tiden efter min semester också!

Jag är övertygad om att det går att hitta en balans mellan arbete och annan tid. Annan tid som man kan använda till det man vill och mår bra av. Sån tid som vi tycker att vi har när vi har semester…
IMG_2652

 

 



Marathonglädje!!

Ja men det blir väl ett inlägg så här dagen efter mitt tredje Stockholm Marathon.. ett inlägg som helt enkelt summeras med en glädje. En glädje över det vädret som Stockholm bjöd på, över det stöd jag hade av vänner längs vägen och framför allt en glädje över att kunna springa på känsla och att det gick bra. Riktigt bra. Detta trots att jag haft en annan träningsnivå och inte känt samma löpform som tidigare.

Jag gick i mål på stadion med en väldigt bra känsla (självklart var den blandad med trötthet och tunga ben också..) och när jag tittade på klockan så visade det sig vara bara en minut och 45 sekunder från mitt PB från förra året. Min andra mara en bit under 3.30. Och det sköna med den där klockan var att jag faktiskt inte ägnade speciellt mycket tid åt att titta på den under loppet. Ett öga då och då men inte mer. Det gjorde att jag hade fullt fokus på alla ni som hejade. Vissa fick jag ju faktiskt till och med ropa på innan de hejade starkt tillbaka.. 😉

Jag hade sällskap så där fram och tillbaka med en kvinna (visade sig vara en amerikanska) som under andra varvet (efter Västerbron) springer upp vid sidan om mig och säger ”You have a lot of fans cheering, that’s awsome”. Så rätt, helt underbart är det och jag är oerhört glad och tacksam för alla er som fanns där och hejade vid sidan av banan. Alla ni som skickat peppande meddelanden. All boost i de sociala medierna där man såklart fiskar lite bekräftelse med inlägg och bilder.. men där jag också gärna vill förmedla hur kul detta faktiskt är. Jag älskar löpningen som träningsform för att den är enkel och ger mig massor av energi och annat bra. Dels i form av en uthålligare och starkare kropp men också mentalt. Att kunna använda kroppen aktivt under en längre tid är häftigt. Det handlar långt ifrån bara om prestationen, mer om känslan och den både fysiska och psykiska kick det ger att genomföra ett längre lopp. Sen är det såklart skönt att känna sig pigg, stark och att det flyter på..

Det kände jag igår. Jag hade en bra dag. Även om 42 kilometer ALLTID är långt och den starka längtan till Stadion ALLTID infinner sig på norr mälarstrand på andra varvet. Det är min mentalt tuffaste sträcka. TROTS att solen sken fint där i år..

Nu tar jag sikte på lite annan träning inför Fjällräven Classic som jag gör med Helena i augusti. Ska bli en fantastisk upplevelse även om jag inte tror vi kommer springa så mycket av sträckan på 11 mil, med packning på ryggen.. Men kanske blir det några löpsteg och därför tänker jag ägna mig mer åt att springa i terräng och nöta en och annan backe framöver.. Tillsammans med lite lagom skön styrketräning 🙂

Avslutar mitt ”löpår” med New York Marathon i november.. mitt andra marathon i USA.. och där man också har ett helt fantastiskt stöd runt banan, även om man inte känner någon… THAT’S ALSO AWSOME!!

IMG_2568