Surf the healthy way've

Vasaloppsträning!

Om TRE veckor och en dag ska jag köra Öppet spår. De nio Vasaloppsmilen fast inte på den klassiska tävlingsdagen.

För TRE år sen gjorde jag det för första gången och sa efter målgång ”bra, nu har jag gjort det här – aldrig mer!”

Jag hade TRE riktiga psykbryt under loppet, som kan vara ett av de med sämsta förhållandena i historien.. riktigt dåligt med snö, sju plusgrader, 10-12 m/s i motvind på myrarna, sörja i spåren.. eller varför egentligen kalla det spår? Dagen efter jag åkte hade man allvarliga diskussioner om att ställa in Vasaloppet på söndagen.

Första riktiga psykbrytet var när jag ca 9km innan Evertberg (typ halvvägs) bestämde mig för att: Jag bryter!! Ja, det gör jag!! I Evertsberg har jag ju ändå åkt längre än halv-vasan (som jag åkte året innan) och det räcker fint för mig!! Jag skiter i det här!!

Av någon anledning höll jag mig inte till den planen..

Andra psykbrytet kom när jag med ca 2,5 mil kvar till Mora ser ett lemmeltåg som knatar med skidorna ur de s.k spåren ut i skogen??? En flod som inte ska vara i spåret är där.. ”vi kan inte gå över den – vi måste gå runt den” så passande med Mora träsks ramsa här!

Okej, sagt och gjort tog jag mig vidare även efter detta.

Sista brytet kom när jag med 1,5 mil kvar såg min syster med Freja plus mamma och pappa efter en lång raka. Nu är det inte långt kvar du fixar det här hejade syrran. Nej nej nej skrek min kropp och tårarna började tränga fram. Det var MYCKET nära att jag klev av där.

Men 1,5 mil.. 15 kilometer.. när man åkt 75.. man kliver INTE av då!

Igår när jag åkte delar av sträckan, Mora-Hökberg t&r, kom de här minnena tillbaka. Samtidigt som jag känner mig mycket starkare nu, tack Håkon aka Fysio Outdoor för hjälp med grundträning och stakteknik. Och nu fanns det ju dessutom riktigt fina spår att åka i, inte en sörja av ”sockrig” konstsnö..

Jag gillar fysiska utmaningar och gissar väl att det är en av de stora anledningarna till att jag gör detta igen. Jag fascineras också av hur kroppen växlar läge både fysiskt och framför allt psykiskt under en lång tid av ansträngning. Det är en häftig upplevelse!

Ser nu fram emot måndag den 27 februari med lite skräckblandad förtjusning och Gud förbjude massa plusgrader och sörja i spåren!!