Surf the healthy way've

Veggomåndag eller kärleksröd soppa för alla hjärtans dag!!

Jag har snöat in lite på soppa.. för att det är så himla enkelt, gott och värmande till lunch eller kvällsmat under vintern och dessutom ett bra alternativt om man vill äta vegetariskt.

Här kommer receptet på en riktigt kärleksfull och lite het 😉 rödbetssoppa att kanske bjuda någon du tycker om på imorgon..? Eller äta idag på en helt vanlig ”veggo-måndag”.

6 rödbetor
1 gul lök
2 klyftor vitlök
1 chili eller sambal olek efter smak
1 msk ingefära
ca 6-7dl vatten
1-2 msk grönsaksbuljong
1 citron saften och lite rivet skal (lime funkar också)
salt & peppar

Skär rödbetorna i tärningar och hacka löken. Fräs i smör tillsammans med vitlök, chili och ingefära. Slå på kokande vatten och tillsätt buljongen. Låt koka tills rödbetorna är mjuka. Mixa med stavmixer, blir en tjockare soppa och vill du ha den mer flytande så tillsätt mer vatten. Pressa i citronen tillsammans med det det rivna skalet och koka upp.

Serveringstips – smula fetaost på soppan och baka något gott bröd 😊


Sötpotatissoppa – en ny veggofavvo!!

Jag försöker äta lite mer vegetariskt och testar nya grejer varje vecka. En del blir bra, andra mindre bra och vissa blir helt fantastiska 😊 Den här Sötpotatissoppan har jag ätit fyra luncher på raken och kommer göra den igen snart!

Tack för inspirationen på instagram Vin & Matguiden.

Bytte kokosmjölken mot vanlig grädde denna gång men kan tänka mig att den smakar ljuvligt med kokosmjölken också. Förstärkte den ett par av luncherna med några skivor av en kycklingfilé och en klick créme fraiche.  Gillar du sötpotatis? Gör den säger jag bara!!!


Fullt på gymmet eller bara ont om tid? Svaret – Hemmaträning!

Januari innebär ju en viss anstormning till gym och träningscenter.. kanske känner du inte för att trängas med alla andra? Eller har du helt enkelt ont om tid för att hinna dit? Strunta inte i träningen för det utan kör hemma!! Några av fördelarna är att det är tidseffektivt, bekvämt (för att du inte behöver ta dig någonstans men behöver för den skull inte vara ett bekvämt pass.. ;)) och det är lätt att vara flexibel med längden på passet.

Skaffa ett par hantlar 2 eller 3 kgs, något gummiband och framför allt använd din kroppsvikt. Finns massor av övningar att göra och här kommer några varianter på upplägg som du kan köra:

Cirkel – välj ut ca 5-8 blandade övningar (knäböj, utfall, armhävningar, dips, rygglyft, fällkniv, situp’s, höftlyft, plankor etc) som du sen kör en runda av där du jobbar aktivt i 40 sekunder och vilar (byter till nästa övning) i 20 sekunder. Kör 3 eller 4 varv. Tips är att lägga in någon/ett par pulshöjande övningar så får flåset sitt också.

Stege – med 40-30-20-10 reps av 5 st övningar för ben och rumpa. (airsquats, olika utfallssteg – sida, fram/bak, snett bak, hopp etc) Första varvet kör du 40 repetitioner av alla fem övningar, nästa varv 30, sen 20 och sista varvet 10. Lovar att det kommer kännas hur lätt som helst sista varvet 🙂

Tabata – korta men intensiva intervaller med kort vila. 20 sekunder jobb / 10 sekunder vila gånger åtta… Jag gillar att köra två övningar som jag växlar mellan här så att det blir fyra omgångar av respektive övning. Helkroppsövningar och pulshöjande övningar passar perfekt (thrusters, burpees, mountainclimber, hopp etc) till tabata-intervaller.

Och du.. träningen går lika bra att ta med dig till ett hotellrum, en plats ute eller på din semester. Så här såg mitt ”gym” ut förra veckan på Zanzibar..

Lycka till med din hemmaträning!!

 


Omstart, Nystart, Restart – Hej 2017

Omstart 2.0.. jag har inte varit den flitigaste bloggaren under 2016 och inser att det kommer jag nog faktiskt aldrig att bli.. Det handlar framför allt om tiden och prioriteringar för jag gillar den reflektion som skrivandet ger mig. Jag gillar också att saker kommer i mellan, att jag får vara i nuet och att jag kan välja vad jag vill prioritera. Prioritera det som känns bäst just där och då. Nu! Ibland är det skrivandet, ibland något annat..

Men så är det ju något som händer när det blir nytt år. Det funderas på året som gått. Det funderas på planer för det nya och jag tänker att min blogg faktiskt ska få lite mer kärlek under 2017. För mig är det viktigt att känna att skrivandet/inläggen kommer spontant och inte blir ett måste så det kommer fortsatt vara så men som jag skrev är en av de stora anledningarna att jag skriver, att det innebär tid till reflektion.

Reflektion på tankar, upplevelser, känslor, kunskap, erfarenheter och annat jag vill dela med mig av. 2016 gav mig framför allt en stor insikt i hur viktig just reflektionen är för mig. Det kan vara i form av återhämtning, egentid, tid i naturen, tid med intressen, tid att skriva, ha luft i kalendern eller bara vara i en miljö som tillåter mig att fokusera på nuet och det som rör sig däruppe i huvudet.

De senaste åren har jag antingen avslutat eller inlett året med att skriva ner och reflektera över mina tankar, mål, prioriteringar och önskningar för hur jag vill att kommande år ska vara. I år blev det väldigt tydligt och klart när jag började fundera och skriva om mitt 2017. Jag tror det beror mycket på året som varit, med bl. a utbildning och fördjupning inom coachingen. Där har jag kunnat landa en massa insikter och värderingar som blir vägledande i mycket.

Ett tips till dig som inte redan skrivit ner tankar/mål inför nya året, kanske på grund av att det är rörigt däruppe, kanske på grund av att du inte vet/vill (det är okej), eller kanske pågrund av att du tänker allt i form av prestation (vi är många som trillar dit där), är att bestämma dig för tre områden som är viktiga för dig. Sedan låta tankarna flöda och punkta ner saker som kommer upp under respektive område. För mig blev det i år följande områden;

Arbete/Utveckling
Hälsa/Må bra/Träning
Kärlek/Relationer

Jag ser fram emot ett riktigt bra 2017 där jag själv håller i taktpinnen och lyssnar till mitt inre iform av mer reflektionstid!!

Det börjar bra med en härlig kitesurfsemester på Zanzibar.. Hello Africa 🙂

 


New York Marathon – Marornas maror..

En dryg vecka redan.. en dryg vecka sen jag gick i mål i central park efter att ha sprungit 42.2 kilometer på New Yorks gator. 42.2 kilometer, 26,2 miles, marathondistansen som jag nu avklarat för femte gången i mitt liv. Kanske var det den häftigaste gången.. ja det var det nog.. även om jag fortfarande håller förra höstens Chicago marathon som en favorit också!!

MEN det var nog helt klart den mest utmanande för min del. Fysiskt kände jag mig faktiskt totalt slut och tömd på all energi efter målgången. För första gången fick jag gå ett par/tre gånger i samband med vätskestationerna mot slutet av loppet. Det var varmt, mina ben var tunga som bly och den sista orken fanns inte där. Nu är det absolut inte hela världen och egentligen är jag väldigt tacksam över att jag har en kropp som orkar springa hela marathondistansen. Som dessutom orkar med det på ett väldigt hårt underlag, en blandning av asfalt och betong. Som ändå gör en tid på strax under 3.37 utan att bråka alltför mycket…

Vi var dock inte helt sams kvällen innan start, kroppen och jag.. ni vet ju alla att man går mycket i en stad som New York och jag summerade ca 25 000-28 000 steg per dag dagarna innan marathon. Det blev en lite protest på det.. På lördagens morgonjogg med våra Springtimeresenärer började jag känna av en höft som krånglat tidigare. En huggande smärta i höftböjaren där det känns som allt låser sig och benet nästan viker sig. Oberäkneligt och rätt obehagligt!

Jäkla höft.. skulle den stoppa mig från att få starta i marornas mara, New York City Marathon?! Nej, den tanken slog jag snabbt bort även om jag långt därinne också bestämde mig för att inget skulle riskeras. Jag älskar ju min löpning och att göra ett marathon med smärta och kanske inte kunna springa sen var inte aktuellt. En annan insikt och tanke som också kom till mig var att den där höften kanske inte fått tillräckligt med kärlek senaste tiden. Så på lördagskvällen på hotellrummet gav jag den allt mitt fokus. Massageboll, rulle och stretch. Kärlek gör ont ibland…

Somnade med vetskapen om att klockan skulle ringa 4.10 på söndagsmorgonen och sov inte speciellt bra. En viss oro i kroppen över höften och så den där vanliga stressen när man vet att klockan ska ringa tidigt och man är rädd för att försova sig. Mitt fokus var ju först och främst att guida våra (Springtime Travels) resenärer på bussen ut till starten på Staten Island. Peppa dem och svara på alla frågor som kommer upp. Det egna deltagandet blir lite sekundärt till en början men väl därute på området så infann sig känslan direkt. Känslan innan en marathonstart, det är något visst med den. Ännu mer visst när det är 50 000 som ska starta. 50 000 som väntar på att möta jublet från de 2-3 miljoner människor som tar sig ut på New Yorks gator, för att heja fram marathonlöpare från hela världen. Jag blev pepp och höften kändes okej. Hade dessutom trevligt sällskap av en viss välkänd svensk rappare innan start och vi hängde tillsammans med Springtimes VD i ett skönt värmande solsken. Pratade träning, föreläsningar, drack kaffe, käkade en bagel och var överens om att vi alla skulle njuta av loppet och den upplevelse det trots allt är.

Jag startade i första startgrupp så en dryg timmen innan min start tackade jag för sällskapet och drog mig mot min startfålla. Höften högg till och jag tänkte att jag måste värma upp. Vet att den huggande smärtan oftast släpper när jag blir varm. Småjoggade i fållan och körde lite rörlighet för höfterna. Pratade med några andra svenskar och Springtimeresenärer medan klockan började närma sig 9.50 när vår startgrupp skulle iväg. Vi rörde oss framåt mot brofästet, Verazzano Narrows Bridge, en bro som leder över till Brooklyn från Staten Island och som är starten på New York Marathon. En tuff start säger många, speciellt om vädret inte vill dig väl. Det ville det i år. Strålande solsken, lite vind men inte alls så farligt. Stämningen i startledet var på topp när amerikanska nationalsången spelades och när startskottet gått ljöd ”New York New York” med Frank Sinatra ur högtalarna samtidigt som startlinjen passerades. Löparglädje!!

Jag hade tänkt springa loppet utan klocka efter en utmaning jag fått. Men med tanke på mitt reseledaruppdrag så blev jag i sista stund lite nojig över att min telefon skulle dö på väg ut och att jag skulle stå utan att ha koll på tiden så den fick helt enkelt bli med. Jag startade den vid startlinjen men tryckte direkt bort displayen som anger ”pace” och tänkte att min första utmaning blir att inte kolla på den förrän vid halvmarapasseringen. Jag skulle springa på känsla och inte fokusera på tiden.

img_5057

Känslan då.. höften.. hur kändes den efter starten och upp över bron? Inte så bra faktiskt, det högg till några gånger och mitt ben vek sig.. jag måste ju i vilket fall ta mig över bron och bara jag blir varm tänkte jag.. När vi sprang nerför mot Brooklyn så funderade jag på om det verkligen skulle gå. Jag hade ju lovat mig att inte riskera något. 5 kilometer, jag ger det 5 kilometer tänkte jag. Efter det är jag helt varm och gör det fortfarande ont, då kliver jag av.

Jag behövde inte kliva av, det släppte strax efter bron och lättnaden över att kunna fortsätta var stor. Nu kunde jag fokusera på omgivningen och den fantastiska publik som stod längs gatorna. Barn och vuxna som gör high fives, band som spelar, skyltar med diverse budskap och alla hejarop!! Magiskt, det är magiskt att springa marathon i USA. Här har den svenska publiken mycket att lära..

Staten Island, Brooklyn, Queens.. där någonstans passerades halvmara-passeringen och jag tittade på klockan och min fart för första gången. 4.56 i snitt.. tanken slog mig att det kanske var lite för fort men känslan var fortfarande bra och det var ju den jag skulle gå på. Närmade mig Queensboro Bridge, bron över till Manhattan. Det är en bro som inte kantas av publikmassor, en  bro där bara löpstegen från alla som springer hörs. Lite som meditation. Jag trampade på, segt uppför. Bara uppför. Så kändes det. Men till slut hördes jublet igen. Ett jubel från publiken på First Avenue. Kanske en av de häftigaste kontrasterna under loppet.

Där någonstans på (den oändliga) First Avenue visste jag att Springtimes supportar skulle stå. Anhöriga och de ledare som inte sprang. De blev mitt första mål och jag fylldes med lite ny energi när jag såg de svenska och norska flaggorna och fick deras påhejande. Strax efter kände jag dock att det började ta emot, jag var trött. Det var varmt. Benen var tunga. Höften var okej men jag hade nog sprungit och spänt mig lite i rädslan för att det där hugget skulle komma. Ett annat löpsteg än normalt.

Bara att tugga på, det är ju mycket det ett marathon handlar om. 30 km, äntligen kom skylten MEN det innebär ju dryga 12 km kvar.. Dessa tolv blev en större utmaning än de tolv sista på tidigare marathon jag sprungit. First Avenue tog verkligen aldrig slut..

Men till slut så.. efter en avslutande bro.. svängde jag in i The Bronx samtidigt som jag kände ett starkt behov av att gå vid nästa vätskestation.. Jag gillar inte att gå under lopp. Känns ofta som att jag inte kommer igång efter det. Sprang vidare till nästa vätska och lyftes återigen av publiken. Det är riktigt häftigt med variationen och olikheterna i de olika områdena man springer igenom. Jag fortsatte springa vid den vätskan men vid nästa vätska gav jag upp mot ”inte gå-tanken”..

Tillbaka in mot Manhattans gröna stolthet Central Park. Kom igen du orkar. Det är inte långt kvar. Försökte peppa mig själv, det gick sådär. Jag gick igen vid nästa vätska. När jag äntligen svängde in i Central Park så fanns inte mycket energi kvar i kroppen. Jag brukar alltid säga till mina kunder att ett marathon handlar om pannben. Det sitter i huvudet. Vilken jäkla tur att jag faktiskt har ett pannben. Och ett ganska hårt sådant. Jag gick en gång till men sen lyckades jag hålla ihop och hejades fram av den enorma folkmassa som kantade de sista kilometrarna i Central Park.

En skylt med ”finish 800m” dök till sist upp och jag tror faktiskt jag orkade trycka på lite mer i steget in mot mål. Den där mållinjen som var otroligt efterlängtad passerades på 3.36.57 och när jag tryckte av klockan så var det andra gången jag kikade på farten. Snittfart 5:08. Det är mitt näst ”sämsta” marathon men helt klart det bästa, tätt följt av Chicago. Det viktigaste var att höften höll och att jag faktiskt lyckades springa på känsla. Låta kroppen göra det tempo den ville första halvan och sen tillåta den att ta det lugnare andra halvan. Känslan av att springa i en stad som New York är enorm.

Är du fullt frisk och kan springa gör det. Har du förmågan att springa ett marathon gör det. Har du möjligheten att springa ett marathon i USA gör det!!

img_4900

Tack Springtime för att jag får förtroendet att åka med som ledare på era tränings och löparresor. Det är alltid en fantastisk upplevelse och många fina möten med härliga människor.


Snabba tidiga frukostar!

När man jobbar med träning blir det ofta tidiga morgnar. Att ha kund klockan 7.00 är för mig mer vana än undantag och att gå upp 5.30 funkar helt okej när man är en morgonmänniska.. MEN det underlättar såklart ändå om morgonrutinerna går hyfsat fort innan man ska ge sig iväg.. så att man får så mycket välbehövlig sömn som möjligt.

Att hoppa över frukosten finns inte i min värld och det är nog mina kunder rätt tacksamma för att jag inte gör.. Frukost är det bästa jag vet och jag är ALLTID hungrig på morgonen oavsett om jag så skulle gå upp 03.00.

Tänkte att jag skulle ge er några av mina tips för en snabb men fortfarande god frukost som ger dig bra energi.

Nummer ett är helt klart att förbereda den kvällen innan!! Smoothies, overnight oats, chiapudding, egen frukt eller nötyoghurt, kall nötgröt. Det finns massor du enkelt kan röra ihop kvällen innan och som sen står och ”gottar” till sig i kylen över natten.

* Se till att alltid ha en bra bas hemma i kylen i form av mjölk (gärna vegetabilisk som havre, nötmjölk, kokosmjölk), naturell yoghurt eller soygurt.

* I skafferiet bunkrar du upp med havregryn, boveteflingor, quinoflingor, naturella nötter, chiafrön, linfrö, solroskärnor, pumpafrö, sesamfrö, kokos, hampafrön, kanel och vaniljpulver.

* Frysen laddar du med bär och frukt som du kan röra/mixa i eller ha till serveringen.

* Gör din frukost i en trevlig burk så har du ju ett trevligt ”upplägg”utan att göra något.

* Innan servering toppar du med t.ex lite färsk frukt, kanel, jordnötssmör/mandelsmör, frön, kokosflingor eller annat du gillar. Har du inte tid så ät den som den är, den är ju ändå fylld med massa bra grejer!!

Vill du testa en ”over-night-oats” (kall gröt) så brukar jag göra grunden så här;
Rör ihop en dryg deciliter av din vätska/yoghurt med ca 1 dl havregryn, ett par matskedar av de frön du önskar och blanda i frysta bär eller mosad banan för lite mer sötma. Blanda eventuellt i lite hackade naturella nötter. Tänk på att om du använder en mer flytande vätska är det bra med en större del chiafrön i. Låt stå i kylen över natten. Hur enkelt som helst.

Här kommer också receptet på den overnight oats jag åt imorse och som är på bilden. Testade för första gången att göra den på keso och gillar du keso rekommenderar jag den starkt.

  • Ca 1dl keso
  • 0,5 dl havremjölk
  • en liten mosad banan
  • 2-3 msk havregryn
  • 1 msk solroskärnor
  • 0,5 msk linfrö
  • lite frysta hallon

För mer frukostinspo se mina tidigare inlägg med recept på:

Kall Blåbärsgröt
Chiapudding på kokosmjölk
Nötgröt
Krämig Grön Smoothie


Kesobröd i korg

Proteinrikt kesobröd

Höstkvällar och mörkret kommer krypande allt tidigare.. jag tycker att det är rätt mysigt på ett sätt. Alla årstider har sin tjusningen. Jag gillar hösten för många saker, bland annat för de vackra färgerna, den klara kyligare luften och för att man kan krypa upp i soffan med tända ljus och en kopp te.

Det sistnämnda gjorde jag igår kväll efter att ha kommit hem och insett att jag inte alls var sugen på att laga middag. Istället slängde jag snabbt ihop en degig smet till ett kesobröd som blev perfekt till min kopp med te. Med lite avokado, rökt kalkon och ruccola på så mättade det väldigt bra eftersom det är ett proteinrikt bröd med massa bra frön.

Nu förespråkar jag inte att man hoppar över sin middag men ni vet hur det är ibland… När dessa stunder dyker upp kan det vara bra att ha detta recept i ”bak”-huvudet 🙂

* 500g keso
* 4 ägg
* 1 dl linfrö
* 1 dl solroskärnor
* 1 dl pumpafrön
* 1 dl sesamfrön
* 1 msk fiberhusk
* 2 tsk bakpulver
* 1 tsk salt

Vispa upp äggen, rör ner keson. Blanda alla torra ingredienser och rör sen i keso/äggsmeten. Blanda ordentligt. Bred ut smeten i en långpanna på ett bakplåtspapper, ca 1 cm tjockt. Grädda i ca 18 min på 225 grader.

 


Kikärtsbiffar på en kvart!

Känner ni som jag, att allt liksom dragit igång med full fart igen efter sommaren?! De senaste två-tre veckorna har liksom bara rusat förbi för min del. Det är så lätt att bara hänga med i hjulet som snurrar fort men väldigt viktigt att kunna dra i handbromsen också. Har påbörjat ett blogginlägg om mina bästa tips för att bromsa upp lite och hoppas kunna dela med mig av det senare i veckan. Till dess tänker jag att ni kan få ett middagstips som går fort och mättar bra när man kommer hem och är sådär hungrig så att man helst skulle velat ha mat för en timme sen.. (händer mig ganska ofta..)

Kryddiga kikärtsbiffar med chili, vitlök och koriander

* En tetra med ekologiska kikärtor
* 2 ägg
* 1-2 msk sesamfrön
* 1/2 liten gul lök
* 1/3 röd chilifrukt
* 1 pressad vitlöksklyfta
* färsk eller fryst koriander efter smak (typ mycket..)
* en nypa salt

Mixa allt i en blender eller med en stark stavmixer och stek sen biffarna i olivolja. Smaka inte för mycket på smeten för då får du inte ihop några biffar… 😉 Jag gjorde en vitkålssallad med röd paprika och äpple till biffarna och fixade en sås på gräddfil och lite majonäs.

Bra måndagsmiddag och dessutom ”meat-free”
IMG_3964

 

 


Fjällräven Classic 2016

Vet egentligen inte hur jag kort ska kunna sammanfatta de senaste dagarna uppe i de nordligaste delarna av vårt land och genomförandet av Fjällräven Classic.. men jag ger mig på ett försök att förmedla vad jag och min grymma (och betydligt mer vandringsvana) vän Helena fått vara med om under den 110 km långa vandringen från Nikkaluokta till Abisko. Det blir ett långt inlägg kan jag säga redan nu…

Vår startgrupp skulle ge sig iväg från Nikkaluokta i fredags kl 13.00 och vi blev bussade från ett varmt och soligt Kiruna. Underbart tänkte vi och var glada över turen med vädret första dagen.. (kommande dagar såg lite sådär ut enligt prognos men ändå okej.. växlande molnighet, lite regn här och där fast troligtvis inget ihållande) Vi var taggade att ta oss an vandringen med bra ryggsäckar och sköna kängor från Haglöfs. Packningen kändes bra, vi hade sorterat bort onödig vikt men eftersom det finns en packlista att följa med krav på viss utrustning som t.ex tält, sovsäck, liggunderlag, stormkök, varma kläder med mera så blev det nog en 10-12kg på ryggen i slutändan ändå. Jag erkänner att det när vi anmälde oss fanns en liten tanke på att eventuellt springa delar av sträckan men den tanken övergav vi faktiskt redan i våras eftersom vi både ville genomföra denna vandring med en skön känsla och hinna/orka njuta av fjällvärlden och de vackra omgivningarna. Så målet för oss var egentligen bara att ta oss fram i den takt vi kände för och sova så mycket vi kände att vi behövde.

image

Väl på plats i Nikkaluokta försvann solen och det blev mer och mer moln på himlen, några mörkare än andra.. Vi gick på toa och skulle sen köpa kaffe som de hade dukat upp med utanför fjällstationen när det började regna lite. Vi valde att gå in i kafét istället och ta en kaffe tillsammans med den macka och ägg som vi hade tänkt till lunch innan vi drog iväg. Efter en stund ÖS-regnade det och vi hade bara ca 40 minuter till start.. Okej, regnskydd på ryggsäckarna och funderingar på om vi skulle byta från shorts och linne till något annat. Det kanske slutar snart? Så här mycket skulle det ju inte regna.. skönt att allt i ryggsäcken låg fint packat i dry-bags från Silva. 20 minuter innan start studsar fortfarande regndropparna på taket på en lastbil som står utanför på parkeringen. Okej, vi tar fram regnkläderna och funderar på om vi behöver sätta på oss både regnjacka och byxor. 10 minuter innan start kan vi glädjande nog stoppa ner dessa i sidofacken på ryggsäcken och gå ut samtidigt som solen spricker fram lite igen. Bra, tänker vi. Vilken tur att regnet kom innan vi startade nu får vi en solig eftermiddag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vandringen till Abisko består av sju etapper med en checkpoint mellan varje etapp där vårt ”vandringspass” ska stämplas hos funktionärerna. Första etappen från Nikkaluokta in till Kebnekaises fjällstation är 19km lång och relativt lättvandrad. Det största bekymret här är egentligen att vi är tvungna att passera många asiater i grupp och en del andra långsamma vandrare som startat i startgruppen innan oss (fyra timmar innan…) så på vissa håll är det lite trångt. Men annars förvånansvärt gott om plats med tanke på att det ändå är ett par hundra som ger sig iväg samtidigt.

image

Vädret är fortsatt bra och vi är varma och rätt svettiga när vi gått 6km och kommer till sjön Ladtjojaure. Där finns ett ”Lap Dånalds” där man kan köpa renburgare. Vi tar bara ett snabbt stopp med ett dass-besök och lite vatten. Naturen är redan magisk och vattnet i sjön är klart och lite turkost. På andra sidan skymtar vi högre lätt snöklädda fjäll, keb-massivet.

image

Vi går vidare ungefär samtidigt som solen går i moln och hinner traska på en stund innan det börjar regna.. Tur att vi har regnkläderna lättillgängligt i sidofacken. På med jackan och vi går vidare. Det är helt okej, vi är glada och positiva och säger att det är nog det här regnet som kommer idag och är det inte mer regn än så här så är det nästan bara skönt eftersom vi båda är rätt varma av oss. Det regnar en stund till men så blir himlen ljusare igen och solen kommer fram titt som tätt mellan molnen.

Vi kommer till checkpoint Kebnekaise 17.35 och har gått i drygt fyra och en halv timme. Här blir vi överraskade med kanelbullar och saft efter att vi fått vår stämpel och det fyller på våra depåer lite inför nästa etapp på 15km som vi tänkt ta innan vi slår upp tältet för natten. Många har slagit upp sina tält i dalen på vägen från checkpointen och det ser mysigt ut i kvällssolen. Att går där och blicka upp mot de högsta topparna vi har i Sverige känns mäktigt. Det mullrar lite långt borta och längre bort i dalgången tornar lite väl mörka moln upp sig.. Vi går mot dem medan jag säger lite skämtsamt ”det är ju faktiskt lite mysigt med åska som rullar bland bergen” och ”har vi tur så går de mörka molnen på sidan om oss”.

image

Okej, jag har FEL.. en stund senare kommer det regn. Regnjacka på. Mera regn. Vind. Mera vind. Snart blåser det riktigt kallt och regnar stora droppar rakt emot oss. Mysigt, nja kanske inte.. Men vi går på och inser efter en stund att shorts inte längre är så bra. Regnbyxor på i skyddet av en större sten samtidigt som vi trycker i oss lite nötter och torkad frukt. Vi fortsätter i samma väder i 45 minuter, humöret är ändå ganska bra men orken börjar tryta lite, vi har ju inte ätit middag och egentligen ingen riktig lunch heller. Men när regnet äntligen slutar och det blir en lugn och fin sista timme in mot Singi där vi ska slå läger känns det ändå värt vår timme i regn och blåst. När vi dessutom överraskas med varma suovas med mos och lingonsylt vid checkpointen så är glädjen total…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi får upp tältet, lagar till lite frystorkat och somnar gott med hopp om en fin TIDIG morgon. Vi vill se soluppgången över bergen och sätter klockan på 03.00 för att vara redo att ge oss av runt 4-tiden. Okej, solen är inte i närheten av att gå upp klockan 03.00.. det regnar. 04.00 regnar det lite mer. 05.00 regnar det ÄNNU mer och 06.00 regnar det fortfarande. Vi funderar lite på om vi ändå ska hoppa ur tältet och gå men bestämmer oss för att ställa om klockan till 7.00 och 7.15 när vi tittar ut så skymtar vi faktiskt solen. YES!! Nu kör vi.

image

Lördagens etapp blir 39km lång och vi får tre nya stämplar i passet. Vi passerar Sälka efter 12,5km där vi stoppar för att äta lunch. Sen följer den tuffaste delen av banan, Tjäktja-passet, där vi passerar vandringens högsta punkt och får till en bild med snö under fötterna.

image

Och vädret undrar ni.. ja helt okej, inte sååå mycket regn.. en del tunga låga moln men vi ser ändå en hel del av vår vackra omgivning. Fina fjäll, dalgångar med vattendrag och jokkar, fjällbäckar med gott vatten att dricka och nyfikna renar. Vid näst sista checkpointen för dagen, efter det lite tuffare Tjäkta-passet, kommer nästa överraskning i form av rykande varmt kaffe och den godaste morotskaka jag någonsin ätit. Hej ”go-fika” och skön paus.

De sista 12,5km mot checkpointen Alesjaure, där vi tänkt övernatta, är lättvandrad och här får vi återigen en magisk kväll. Sista timmen in mot sjön kommer solen fram över bergen och vattnet ligger stilla och spegelblankt när vi går över hängbron och mot vår stämpel.

image

Efter 39km vandring så citerar jag en av funktionärerna efter vägen ”det känns att man HAR ett par fötter”.. och det är skönt att slå läger. Mindre skön är den mygg och knott-invasion som möter oss vid checkpointen. Men det löser sig när det såklart började blåsa lite mer och solen försvinner.

Sista dagen och 35km kvar. Nu skulle vi få den där fina morgonen!! Klockan på alarm 05.00. Inget regn på tältduken men ingen sol heller. Okej, vi går upp och packar ihop. Det spricker säkert upp. Det är ju trots allt lite ljusgrått därborta.. Vi hinner precis packa ner sista tältpinnen innan första regndroppen. Vi ska ju ändå äta frukosten inne så då hinner det gå över. Och ja när vi startar vår näst sista etapp på 18km så är det uppehåll. Molnen hänger ner över sjön men det regnar inte.

image

Vi går på, det är lättvandrat till en början och Helena klockar oss på ca 6km i timmen, bra tempo. Det är blött och halkigt på stenarna efter allt regn och ganska lerigt. Det börjar regna. Det blir blötare, det blir lerigare, det blir stenigare. Vi ser de närmsta fjällen och vattendragen men inte så mycket mer. Vi tror återigen på den ljusgråa strimman men det fortsätter regna. Vi går på skrå lätt nerför runt ett halvt fjäll och tänker att nu måste vi snart ha gått de där 18 kilometrarna. Den här gången vet vi att det väntar en överraskning och vi VET att det är pannkakor. Vi drömmer om hjortronsylt och grädde.

Plötsligt är vi där, vid checkpoint Keiron, och blir serverade pannkakor med den största sleven jordgubbssylt och massa sprutgrädde, MUMS!! Tre pannkakor senare har vi tankat bästa tänkbara bränsle för att ta oss an de sista 17 kilometrarna mot Abisko och målet. En lätt del där en stor del går på spång och genom nationalparken. Regnet slutar faktiskt lagom vid pannkakorna och vi hoppas återigen på solen. Det skulle ju vara så vackert att gå igenom nationalparken med fjällbjörkar och en unik flora när solen bryter igenom. Istället kommer det lite mer regn.. men vi är glada och närmar oss målet i fortsatt bra fart. Lera och hala stenar på en lite mer upptrampad led stoppar oss inte. Även om solen lyser med sin frånvaro så njuter vi av en vacker omgivning och målar upp bilden på hur det skulle se ut om solen faktiskt sken för varandra.

Våra kroppar känns oförskämt pigga när vi närmar oss målet men det är ändå väldigt härligt när vi kommer fram till Abisko och svänger mot en skylt där det står ”målgång fjällräven classic 500m”. Vi nästan småspringer sista biten men stoppar för någon slags målselfie innan mållinjen och någon ropar om tiden.. Men vad spelar ett par minuter för roll när vi varit ute i dryga 49,5 timme?! Vi kommer in i mål på 49 timmar och 37 minuter.

image

Tar vi bort tiden vi stoppat på checkpoints (inkluderat övernattningar) så var vår ”effektiva tid” (inkluderat kortare pauser för vatten, energi och nödvändiga behov) 23 timmar och 46 minuter. Det är vi väldigt nöjda med och framför allt är vi väldigt glada över att ha fått uppleva vår svenska fjällvärld som är magisk!! Trots vädret så har det varit fantastiska dagar med natur och vyer som man lever länge på.

image

Jag kunde inte haft ett bättre sällskap än Helena!! Ett riktigt vandringsproffs efter hennes enorma prestation till fots genom hela Nya Zeeland i vintras. 300 mils erfarenheter! Tack för alla tips och för att jag fick en bra rygg att hänga på. Och kanske ännu mer tack för alla härliga skratt längs vägen.

Ett tack också till Fjällräven för ett grymt bra arrangemang med helt underbara funktionärer. Jag kan varmt rekommendera att genomföra denna vandring, den är fantastisk på många sätt och jag är väldigt glad över att ha gjort den.

image

 

 

 


Matsäckstips – lätt som en plätt..

Juli är snart slut men för många fortsätter semestern någon vecka in i augusti och dessutom finns det fina sensommarhelger att njuta av. Så varför inte packa matsäck och ge dig ut i naturen!!

Badstranden, en klippa vid havet, en glänta i skogen eller på gräsmattan i parken. Välj ditt favoritställe helt enkelt 🙂

image

Här kommer två enkla recept på plättar som blivit mina favoriter att ha med som matsäck.

Kesoplättar

250g keso
2 ägg
1 msk fiberhusk

image

Bananplättar m kokosmjöl

1 mosad banan
2 ägg
1 msk kokosmjöl

image

Stek plättarna i kokosolja och packa gärna ner dem med tillsammans med lite bär och skivad frukt!