Surf the healthy way've

Vasaloppsträning!

Om TRE veckor och en dag ska jag köra Öppet spår. De nio Vasaloppsmilen fast inte på den klassiska tävlingsdagen.

För TRE år sen gjorde jag det för första gången och sa efter målgång ”bra, nu har jag gjort det här – aldrig mer!”

Jag hade TRE riktiga psykbryt under loppet, som kan vara ett av de med sämsta förhållandena i historien.. riktigt dåligt med snö, sju plusgrader, 10-12 m/s i motvind på myrarna, sörja i spåren.. eller varför egentligen kalla det spår? Dagen efter jag åkte hade man allvarliga diskussioner om att ställa in Vasaloppet på söndagen.

Första riktiga psykbrytet var när jag ca 9km innan Evertberg (typ halvvägs) bestämde mig för att: Jag bryter!! Ja, det gör jag!! I Evertsberg har jag ju ändå åkt längre än halv-vasan (som jag åkte året innan) och det räcker fint för mig!! Jag skiter i det här!!

Av någon anledning höll jag mig inte till den planen..

Andra psykbrytet kom när jag med ca 2,5 mil kvar till Mora ser ett lemmeltåg som knatar med skidorna ur de s.k spåren ut i skogen??? En flod som inte ska vara i spåret är där.. ”vi kan inte gå över den – vi måste gå runt den” så passande med Mora träsks ramsa här!

Okej, sagt och gjort tog jag mig vidare även efter detta.

Sista brytet kom när jag med 1,5 mil kvar såg min syster med Freja plus mamma och pappa efter en lång raka. Nu är det inte långt kvar du fixar det här hejade syrran. Nej nej nej skrek min kropp och tårarna började tränga fram. Det var MYCKET nära att jag klev av där.

Men 1,5 mil.. 15 kilometer.. när man åkt 75.. man kliver INTE av då!

Igår när jag åkte delar av sträckan, Mora-Hökberg t&r, kom de här minnena tillbaka. Samtidigt som jag känner mig mycket starkare nu, tack Håkon aka Fysio Outdoor för hjälp med grundträning och stakteknik. Och nu fanns det ju dessutom riktigt fina spår att åka i, inte en sörja av ”sockrig” konstsnö..

Jag gillar fysiska utmaningar och gissar väl att det är en av de stora anledningarna till att jag gör detta igen. Jag fascineras också av hur kroppen växlar läge både fysiskt och framför allt psykiskt under en lång tid av ansträngning. Det är en häftig upplevelse!

Ser nu fram emot måndag den 27 februari med lite skräckblandad förtjusning och Gud förbjude massa plusgrader och sörja i spåren!!


Fullt på gymmet eller bara ont om tid? Svaret – Hemmaträning!

Januari innebär ju en viss anstormning till gym och träningscenter.. kanske känner du inte för att trängas med alla andra? Eller har du helt enkelt ont om tid för att hinna dit? Strunta inte i träningen för det utan kör hemma!! Några av fördelarna är att det är tidseffektivt, bekvämt (för att du inte behöver ta dig någonstans men behöver för den skull inte vara ett bekvämt pass.. ;)) och det är lätt att vara flexibel med längden på passet.

Skaffa ett par hantlar 2 eller 3 kgs, något gummiband och framför allt använd din kroppsvikt. Finns massor av övningar att göra och här kommer några varianter på upplägg som du kan köra:

Cirkel – välj ut ca 5-8 blandade övningar (knäböj, utfall, armhävningar, dips, rygglyft, fällkniv, situp’s, höftlyft, plankor etc) som du sen kör en runda av där du jobbar aktivt i 40 sekunder och vilar (byter till nästa övning) i 20 sekunder. Kör 3 eller 4 varv. Tips är att lägga in någon/ett par pulshöjande övningar så får flåset sitt också.

Stege – med 40-30-20-10 reps av 5 st övningar för ben och rumpa. (airsquats, olika utfallssteg – sida, fram/bak, snett bak, hopp etc) Första varvet kör du 40 repetitioner av alla fem övningar, nästa varv 30, sen 20 och sista varvet 10. Lovar att det kommer kännas hur lätt som helst sista varvet 🙂

Tabata – korta men intensiva intervaller med kort vila. 20 sekunder jobb / 10 sekunder vila gånger åtta… Jag gillar att köra två övningar som jag växlar mellan här så att det blir fyra omgångar av respektive övning. Helkroppsövningar och pulshöjande övningar passar perfekt (thrusters, burpees, mountainclimber, hopp etc) till tabata-intervaller.

Och du.. träningen går lika bra att ta med dig till ett hotellrum, en plats ute eller på din semester. Så här såg mitt ”gym” ut förra veckan på Zanzibar..

Lycka till med din hemmaträning!!

 


New York Marathon – Marornas maror..

En dryg vecka redan.. en dryg vecka sen jag gick i mål i central park efter att ha sprungit 42.2 kilometer på New Yorks gator. 42.2 kilometer, 26,2 miles, marathondistansen som jag nu avklarat för femte gången i mitt liv. Kanske var det den häftigaste gången.. ja det var det nog.. även om jag fortfarande håller förra höstens Chicago marathon som en favorit också!!

MEN det var nog helt klart den mest utmanande för min del. Fysiskt kände jag mig faktiskt totalt slut och tömd på all energi efter målgången. För första gången fick jag gå ett par/tre gånger i samband med vätskestationerna mot slutet av loppet. Det var varmt, mina ben var tunga som bly och den sista orken fanns inte där. Nu är det absolut inte hela världen och egentligen är jag väldigt tacksam över att jag har en kropp som orkar springa hela marathondistansen. Som dessutom orkar med det på ett väldigt hårt underlag, en blandning av asfalt och betong. Som ändå gör en tid på strax under 3.37 utan att bråka alltför mycket…

Vi var dock inte helt sams kvällen innan start, kroppen och jag.. ni vet ju alla att man går mycket i en stad som New York och jag summerade ca 25 000-28 000 steg per dag dagarna innan marathon. Det blev en lite protest på det.. På lördagens morgonjogg med våra Springtimeresenärer började jag känna av en höft som krånglat tidigare. En huggande smärta i höftböjaren där det känns som allt låser sig och benet nästan viker sig. Oberäkneligt och rätt obehagligt!

Jäkla höft.. skulle den stoppa mig från att få starta i marornas mara, New York City Marathon?! Nej, den tanken slog jag snabbt bort även om jag långt därinne också bestämde mig för att inget skulle riskeras. Jag älskar ju min löpning och att göra ett marathon med smärta och kanske inte kunna springa sen var inte aktuellt. En annan insikt och tanke som också kom till mig var att den där höften kanske inte fått tillräckligt med kärlek senaste tiden. Så på lördagskvällen på hotellrummet gav jag den allt mitt fokus. Massageboll, rulle och stretch. Kärlek gör ont ibland…

Somnade med vetskapen om att klockan skulle ringa 4.10 på söndagsmorgonen och sov inte speciellt bra. En viss oro i kroppen över höften och så den där vanliga stressen när man vet att klockan ska ringa tidigt och man är rädd för att försova sig. Mitt fokus var ju först och främst att guida våra (Springtime Travels) resenärer på bussen ut till starten på Staten Island. Peppa dem och svara på alla frågor som kommer upp. Det egna deltagandet blir lite sekundärt till en början men väl därute på området så infann sig känslan direkt. Känslan innan en marathonstart, det är något visst med den. Ännu mer visst när det är 50 000 som ska starta. 50 000 som väntar på att möta jublet från de 2-3 miljoner människor som tar sig ut på New Yorks gator, för att heja fram marathonlöpare från hela världen. Jag blev pepp och höften kändes okej. Hade dessutom trevligt sällskap av en viss välkänd svensk rappare innan start och vi hängde tillsammans med Springtimes VD i ett skönt värmande solsken. Pratade träning, föreläsningar, drack kaffe, käkade en bagel och var överens om att vi alla skulle njuta av loppet och den upplevelse det trots allt är.

Jag startade i första startgrupp så en dryg timmen innan min start tackade jag för sällskapet och drog mig mot min startfålla. Höften högg till och jag tänkte att jag måste värma upp. Vet att den huggande smärtan oftast släpper när jag blir varm. Småjoggade i fållan och körde lite rörlighet för höfterna. Pratade med några andra svenskar och Springtimeresenärer medan klockan började närma sig 9.50 när vår startgrupp skulle iväg. Vi rörde oss framåt mot brofästet, Verazzano Narrows Bridge, en bro som leder över till Brooklyn från Staten Island och som är starten på New York Marathon. En tuff start säger många, speciellt om vädret inte vill dig väl. Det ville det i år. Strålande solsken, lite vind men inte alls så farligt. Stämningen i startledet var på topp när amerikanska nationalsången spelades och när startskottet gått ljöd ”New York New York” med Frank Sinatra ur högtalarna samtidigt som startlinjen passerades. Löparglädje!!

Jag hade tänkt springa loppet utan klocka efter en utmaning jag fått. Men med tanke på mitt reseledaruppdrag så blev jag i sista stund lite nojig över att min telefon skulle dö på väg ut och att jag skulle stå utan att ha koll på tiden så den fick helt enkelt bli med. Jag startade den vid startlinjen men tryckte direkt bort displayen som anger ”pace” och tänkte att min första utmaning blir att inte kolla på den förrän vid halvmarapasseringen. Jag skulle springa på känsla och inte fokusera på tiden.

img_5057

Känslan då.. höften.. hur kändes den efter starten och upp över bron? Inte så bra faktiskt, det högg till några gånger och mitt ben vek sig.. jag måste ju i vilket fall ta mig över bron och bara jag blir varm tänkte jag.. När vi sprang nerför mot Brooklyn så funderade jag på om det verkligen skulle gå. Jag hade ju lovat mig att inte riskera något. 5 kilometer, jag ger det 5 kilometer tänkte jag. Efter det är jag helt varm och gör det fortfarande ont, då kliver jag av.

Jag behövde inte kliva av, det släppte strax efter bron och lättnaden över att kunna fortsätta var stor. Nu kunde jag fokusera på omgivningen och den fantastiska publik som stod längs gatorna. Barn och vuxna som gör high fives, band som spelar, skyltar med diverse budskap och alla hejarop!! Magiskt, det är magiskt att springa marathon i USA. Här har den svenska publiken mycket att lära..

Staten Island, Brooklyn, Queens.. där någonstans passerades halvmara-passeringen och jag tittade på klockan och min fart för första gången. 4.56 i snitt.. tanken slog mig att det kanske var lite för fort men känslan var fortfarande bra och det var ju den jag skulle gå på. Närmade mig Queensboro Bridge, bron över till Manhattan. Det är en bro som inte kantas av publikmassor, en  bro där bara löpstegen från alla som springer hörs. Lite som meditation. Jag trampade på, segt uppför. Bara uppför. Så kändes det. Men till slut hördes jublet igen. Ett jubel från publiken på First Avenue. Kanske en av de häftigaste kontrasterna under loppet.

Där någonstans på (den oändliga) First Avenue visste jag att Springtimes supportar skulle stå. Anhöriga och de ledare som inte sprang. De blev mitt första mål och jag fylldes med lite ny energi när jag såg de svenska och norska flaggorna och fick deras påhejande. Strax efter kände jag dock att det började ta emot, jag var trött. Det var varmt. Benen var tunga. Höften var okej men jag hade nog sprungit och spänt mig lite i rädslan för att det där hugget skulle komma. Ett annat löpsteg än normalt.

Bara att tugga på, det är ju mycket det ett marathon handlar om. 30 km, äntligen kom skylten MEN det innebär ju dryga 12 km kvar.. Dessa tolv blev en större utmaning än de tolv sista på tidigare marathon jag sprungit. First Avenue tog verkligen aldrig slut..

Men till slut så.. efter en avslutande bro.. svängde jag in i The Bronx samtidigt som jag kände ett starkt behov av att gå vid nästa vätskestation.. Jag gillar inte att gå under lopp. Känns ofta som att jag inte kommer igång efter det. Sprang vidare till nästa vätska och lyftes återigen av publiken. Det är riktigt häftigt med variationen och olikheterna i de olika områdena man springer igenom. Jag fortsatte springa vid den vätskan men vid nästa vätska gav jag upp mot ”inte gå-tanken”..

Tillbaka in mot Manhattans gröna stolthet Central Park. Kom igen du orkar. Det är inte långt kvar. Försökte peppa mig själv, det gick sådär. Jag gick igen vid nästa vätska. När jag äntligen svängde in i Central Park så fanns inte mycket energi kvar i kroppen. Jag brukar alltid säga till mina kunder att ett marathon handlar om pannben. Det sitter i huvudet. Vilken jäkla tur att jag faktiskt har ett pannben. Och ett ganska hårt sådant. Jag gick en gång till men sen lyckades jag hålla ihop och hejades fram av den enorma folkmassa som kantade de sista kilometrarna i Central Park.

En skylt med ”finish 800m” dök till sist upp och jag tror faktiskt jag orkade trycka på lite mer i steget in mot mål. Den där mållinjen som var otroligt efterlängtad passerades på 3.36.57 och när jag tryckte av klockan så var det andra gången jag kikade på farten. Snittfart 5:08. Det är mitt näst ”sämsta” marathon men helt klart det bästa, tätt följt av Chicago. Det viktigaste var att höften höll och att jag faktiskt lyckades springa på känsla. Låta kroppen göra det tempo den ville första halvan och sen tillåta den att ta det lugnare andra halvan. Känslan av att springa i en stad som New York är enorm.

Är du fullt frisk och kan springa gör det. Har du förmågan att springa ett marathon gör det. Har du möjligheten att springa ett marathon i USA gör det!!

img_4900

Tack Springtime för att jag får förtroendet att åka med som ledare på era tränings och löparresor. Det är alltid en fantastisk upplevelse och många fina möten med härliga människor.


Puls & Styrkepass – perfekt att köra ute!

Sommarvärmen försvann lite snabbt och snopet men jag tror den kommer tillbaka.. Ikväll höll jag mig varm med ett puls och styrketränings-pass tillsammans med en kompis. Här kommer passet som du enkelt kör ute (typ varsom helst) och det är inget måste att ha träningssällskap men det blir ju klart mycket roligare 🙂

Värm upp med några varv höga knän, hälkick och indianhopp samt lite rörlighet.

Kör följande 4 övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 knäböj
* 10 knäböjshopp
* 20 armhävningar (mot bänk eller annat upphöjt underlag)
* 10 burpees

kör sedan 3 stegrande sprinter på ca 80-100m (lätt joggvila tillbaka till start)

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 utfallssteg framåt (växla ben)
* 10 utfallshopp
* 20 dips mot bänk
* 50 mountainclimbers

3 stegrande sprinter igen…

4 nya övningar i 10 min (så många varv du hinner)
* 20 sidoutfall (vartannat håll)
* 10 djupa skridskohopp
* 20 diagonal fällkniv (10 på varje)
* 10 varv vandrande planka (från handstående ner på armbågar och upp igen = 1 varv)

3 avslutande stegrande sprintar och du är klar 🙂

Du kan självklart skala ner passet med ett block alternativt köra kortare tid och färre antal av varje övning. Eller om du vill lägga på mer tid i blocken så gör du det.. Anpassa till din nivå och bygg på efter hand!

Kör hårt i sensommarsolen…
IMG_3725

 


Intervallstegar på löparbana!

Att springa intervaller är ett effektivt sätt när man vill förbättra sin kondition och känna sig starkare på distanspassen. Distans och tempo kan varieras i en oändlighet när man kör intervaller. Ibland letar jag upp en löparbana för att enkelt kunna ha koll på distansen och få ett annat typ av underlag.

Förra veckan var jag och sprang i mina ”barndoms-hoods”, där jag spelat fotboll på gräsplanen innanför löparbanorna i en massa år. Hade sällskap av syrrans sambo och vi körde ett pass med intervallstegar (kallas också ”supertusingar”) där vi sprang:

400m – 300m – 200m – 100m – gåvila 100m mellan varje intervall. (Ju kortare intervall desto mer tempo i löpningen.)

Upprepa 4-5 gånger och gå 200m mellan varje set.

Se till att du har ca 1,5 – 2km uppvärmning i benen innan du kör igång och jogga ner någon dryg kilometer efter passet.

Testa gärna passet och glöm inte att du utmanar dig själv på den nivån du är. Det är det som är så bra med intervaller, alla kan göra det!!

image


Marathonglädje!!

Ja men det blir väl ett inlägg så här dagen efter mitt tredje Stockholm Marathon.. ett inlägg som helt enkelt summeras med en glädje. En glädje över det vädret som Stockholm bjöd på, över det stöd jag hade av vänner längs vägen och framför allt en glädje över att kunna springa på känsla och att det gick bra. Riktigt bra. Detta trots att jag haft en annan träningsnivå och inte känt samma löpform som tidigare.

Jag gick i mål på stadion med en väldigt bra känsla (självklart var den blandad med trötthet och tunga ben också..) och när jag tittade på klockan så visade det sig vara bara en minut och 45 sekunder från mitt PB från förra året. Min andra mara en bit under 3.30. Och det sköna med den där klockan var att jag faktiskt inte ägnade speciellt mycket tid åt att titta på den under loppet. Ett öga då och då men inte mer. Det gjorde att jag hade fullt fokus på alla ni som hejade. Vissa fick jag ju faktiskt till och med ropa på innan de hejade starkt tillbaka.. 😉

Jag hade sällskap så där fram och tillbaka med en kvinna (visade sig vara en amerikanska) som under andra varvet (efter Västerbron) springer upp vid sidan om mig och säger ”You have a lot of fans cheering, that’s awsome”. Så rätt, helt underbart är det och jag är oerhört glad och tacksam för alla er som fanns där och hejade vid sidan av banan. Alla ni som skickat peppande meddelanden. All boost i de sociala medierna där man såklart fiskar lite bekräftelse med inlägg och bilder.. men där jag också gärna vill förmedla hur kul detta faktiskt är. Jag älskar löpningen som träningsform för att den är enkel och ger mig massor av energi och annat bra. Dels i form av en uthålligare och starkare kropp men också mentalt. Att kunna använda kroppen aktivt under en längre tid är häftigt. Det handlar långt ifrån bara om prestationen, mer om känslan och den både fysiska och psykiska kick det ger att genomföra ett längre lopp. Sen är det såklart skönt att känna sig pigg, stark och att det flyter på..

Det kände jag igår. Jag hade en bra dag. Även om 42 kilometer ALLTID är långt och den starka längtan till Stadion ALLTID infinner sig på norr mälarstrand på andra varvet. Det är min mentalt tuffaste sträcka. TROTS att solen sken fint där i år..

Nu tar jag sikte på lite annan träning inför Fjällräven Classic som jag gör med Helena i augusti. Ska bli en fantastisk upplevelse även om jag inte tror vi kommer springa så mycket av sträckan på 11 mil, med packning på ryggen.. Men kanske blir det några löpsteg och därför tänker jag ägna mig mer åt att springa i terräng och nöta en och annan backe framöver.. Tillsammans med lite lagom skön styrketräning 🙂

Avslutar mitt ”löpår” med New York Marathon i november.. mitt andra marathon i USA.. och där man också har ett helt fantastiskt stöd runt banan, även om man inte känner någon… THAT’S ALSO AWSOME!!

IMG_2568


Träningstips för dig som hinner ut på lunchen!

Hur skönt är det inte att få sin träning gjord på lunchen?
Som ni förstår så tränar jag helst ute oavsett årstid och några av mina PT-kunder är av samma åsikt, vilket jag är väldigt glad över. Förra veckan körde jag ett skönt pass där jag faktiskt var med själv för att pusha min kund lite extra. Det handlar då oftast om löpning och nästan alltid distanspass men denna gång körde vi intervaller. Perfekt lunchträning eftersom du kan anpassa vilken längd och tempo du vill köra beroende på tiden du har ”lunchledigt”. Dessutom mycket effektiv träning om tiden är lite knapp.

Tänkte att ett av mina må-bra-tips som jag ju lovat här i december får bli upplägget som vi körde så kan du själv testa det om du har tid för lunchträning. Själva träningen är ju en sak som bidrar till att man mår bra men det gör också mycket för hälsan att få komma ut i det lilla dagsljus vi har nu under december månad. Så här körde vi:

  • 1 km lugn jogg som uppvärmning
  • 4 st 1000-meters intervaller med 40 sekunder ”ståvila” mellan varje. (Tempot ska ligga under din normala kilometerfart)
  • 3 st trappruscher (snabba steg upp för en lång trappa)
  • 2 vändor med djupa utfallssteg uppför trappen
  • 3 x 15 tåhävningar varvat med 3 x 15 armhävningar

Har du ingen löparklocka med gps så spring 4 x 5 minuter istället och i ett snabbare tempo än du brukar hålla – gå på känsla 🙂

Ut och spring och ta vara på dagsljuset – lycka till!! 


Fredagsfys – snabbt och effektivt pass för både styrka & flås!

Fredagsträning, visst är det skönt när man får till det? Det blir en bra start på helgen!

Jag håller från och med denna vecka till på Master Training med ca 20-25 timmar i veckan som tränare och löpcoach. Det har varit en vecka med många nya och trevliga möten som gett fin energi, samtidigt som man också blir lite extra trött när det är mycket nytt. Därför var det riktigt skönt att få köra en effektiv ”fredagsfys” i gymmet när jag hade en lucka i förmiddags. Eftersom jag redan bockat av mina två tyngre styrkepass denna vecka fick det bli en kombination av styrka och flås. Det passade dessutom perfekt eftersom tiden var lite knapp innan nästa kund..

Har du ca 35 minuter och vill svettas lite kan du testa detta upplägg med en tabatatimer:

  • 10 minuter uppvärmning i roddmaskinen – öka intensitet/tempo sista 3 minutrarna.
  • Tabata 1 – växla mellan Mountainclimber (händer på bänk) och Kettlebellswingar
  • Tabata 2 – växla mellan Burpees och Fällkniv (enbens med klapp under benet)

Kör Tabata 1, vila 1,5 minut, starta Tabata 2, vila 1,5 minut och gå på’t igen.. Två varv var lagom (på flera sätt…;-)) för min del idag! Hinner/orkar du ett tredje varv så kör på ?

Happy Friday och Halloween!

image

 


Bygg en starkare bål med tre enkla övningar!

Jag älskar en stark mage!
Och med det menar jag absolut inte något sexpack med magrutor. En platt eller tight mage behöver inte alls betyda att den är stark. En lite mjuk och ”gosig” mage  kan i själva verket ibland vara mycket starkare. Hur vi ser ut på utsidan har till stor del med genetik att göra och den är som bekant svår att påverka. Men det vi kan påverka är muskulaturen (även om den är under det där lite mysigt gosiga.. :-)) med träning.

Mage och rygg dvs vårt bålparti hjälper oss dagligen att hålla uppe kroppen. Det assisterar i rörelser vi gör i vardagen och när vi tränar är det ofta detta parti som hjälper dig till bra teknik och hållning i utförandet. Oavsett om det är styrka eller kondition. Jag tycker därför att det är extremt viktigt att lägga lite extra fokus på att träna upp din mage och rygg, bland annat för att orka lyfta tyngre, springa bättre men kanske framför allt för att undvika och förebygga skador. Sen är det ju såklart skönt att få gå runt med en snygg och stark hållning. Vem vill inte det?!

Jag la ut tre snabba och enkla ”core” – övningar på instagram (@creativetraining) i veckan där du med hjälp av en pilatesboll tränar både de sneda och raka magmusklerna samt musklerna kring skulderbladen och i ländryggen. Att jobba på boll innebär även att du får kämpa lite med balansen.. vilket gör att du hela tiden behöver vara ”påkopplad” med lätt anspänning (tänk navel mot ryggrad eller att du ska parera ett slag mot magen). Då kommer du även åt den djupare och mer stabiliserande muskulaturen vilket är grunden när du ska bygga upp din bålstyrka.

Så lägg dig på pilatesbollen och jobba igenom tre varv enligt nedan. Det tar ca 12 minuter – den tiden har du!

  • 20 st sneda crunches
  • 20 st benindrag från plankposition
  • 20 st rygglyft med drag/rodd

IMG_2566


Effektivt styrkepass på 30min

Jag gillar att träna ute. Oavsett väder (okej.. kanske inte jublar över spöregn och motvind när jag springer..), oavsett årstid och oavsett vad jag ska träna. Löpningen är ju helt klart enklast, bara att snöra på skorna, öppna dörren och sticka ut. Styrketräning då.. Finns kanske inga tunga skivstänger att lyfta men det går att göra mycket annat ute med bara din kropp och naturliga redskap. Eller varför inte ta med ett gummiband ut om du vill ha mer variation i övningarna än vad en gräsplätt, parkbänk och räcke (gungställning, staket, chinsräcke eller annan bra stång att hänga i) kan ge dig.

Här kommer ett exempel på ett snabbt och effektivt styrkepass som tränar i stort sett hela kroppen och som även får din puls att slå lite snabbare. Passet tar ca 30 min men glöm inte att du bör värma upp några minuter innan och även stretcha lite efteråt…

Börja med att göra dessa fyra övningar ”par-vis” med tre set av varje.
* 30 utfallsteg – 20 utfallshopp
* 25 djupa knäböj – 20 knäböjshopp

* 3 x 5 pull ups (jag står med fötterna i marken och drar mig upp)

Sen en cirkel på tre varv med dessa övningar – 15 repetitioner av varje.
* Rodd (med gummiband)
* Armhävning mot bänk
* Axelpress (med gummiband)

Avsluta med att växla 15 fällknivar med 15 rygglyft (med armdrag) tre gånger.

Kör bara kör, andas friskluft och heja dig!