Den 29 januari, 2014 var det stort pådrag i alla medier om en studie som visade att antioxidanter var farligt vid cancer och ökade risken för tillväxt vid lungcancer. Författarna till studien oroar sig över den kraftiga användningen av antioxidanter och avråder allmänheten från att ta det som tillskott. Men studien uppvisar en del märkligheter, anser näringsterapeuten Bertil Wosk. Här kommenterar han studien.
• De två antioxidanter som testats är N-acetylcystein (NAC) och Trolox. NAC är klassat som läkemedel och får inte finnas i kosttillskott. Varför argumentera att människor ska undvika antioxidanten NAC mot cancer, när NAC inte ens är tillåtet att sälja utan recept? Den andra antioxidanten är E-vitamin. Den form de använder heter Trolox och är en syntetisk, vattenlöslig form av E-vitamin, med den kemiska beteckningen 6-hydroxy-2,5,7,8-tetramethylchroman-2-carboxylic acid som skiljer sig från den naturliga fettlösliga formen med beteckningen d-alfatokoferol.
• Mössen delades in i olika grupper där en grupp fick en dos på 12,5 mg E-vitamin och en grupp fick 61,5 mg E-vitamin/kilo kroppsvikt. Kontrollgruppen fick inga antioxidanter. Det motsvarar en dos på 875 mg resp 4305 mg för en person som väger 70 kilo. Det ska jämföras med myndighetens rekommendation på 12 mg per dag för vuxna personer.
• E-vitamin har i tidigare studier inte visat sig vara en bra antioxidant vid cancer. Varför väljer de NAC, som är receptbelagt, samt en syntetisk form av E-vitamin, i en dos som vida överstiger rekommenderat intag, om de vill testa verkan av antioxidanter på cancer? Varför väljer de inte C-vitamin, selen, quercitin, kurkumin eller någon av de många andra antioxidanter som finns, där det finns massor med studier som visar på positiva effekter?
• Senast den 19 januari, 2014 skrev GP om att selen var effektivt mot cancer, ja till och med effektivare än cellgifter. GP intervjuar Mikael Björnstedt, professor på KI och skriver: ”Han har visat att selenföreningar är selektivt toxiska, det vill säga endast skadliga för de sjukdomsframkallande tumörcellerna, vid koncentrationer där normala celler inte påverkas. Troligen gäller detta alla typer av tumörceller”. ”Selen har hittills testats på celler från patienter med leukemi och jämförts med vanliga cellgifter. Mest effektivt var selen, som skapade apoptos, programmerad celldöd, hos tumörcellerna. Sedan en tid forskar Mikael Björnstedt tillsammans med en kollega på Södersjukhuset även på selenets inverkan vid lungcancer”.
• När man gör studier på en musmodell och får positiva effekter på ett ämne och dess effekt på cancer kan man inte därav dra slutsatsen att det fungerar likadant på människor. Man vet att möss och människor fungerar olika och att det som är bra på möss inte nödvändigtvis är bra på människor och tvärtom. Det krävs att man går vidare med studier på människor för att visa eventuella positiva effekter. Att man drar dessa generella slutsatser i denna studie är inte bara märkligt utan ovetenskapligt.
• Att från en studie på två av hundratals olika antioxidanter dra alla antioxidanter över en kam och dra slutsatsen att det fungerar likadant för alla antioxidanter är märkligt. Det finns studier som visar att C-vitamin har goda effekter på cancer och till och med kan förlänga överlevnad vid terminal cancer med fyra gånger. Att då påstå att alla antioxidanter skulle ha liknande effekt som C-vitamin skulle också vara ovetenskapligt och aldrig accepteras. Men här gör man precis så men går åt andra hållet.
• Författarna till studien skriver i artikeln att ”We hypothesized that the marked overlap in the effects of NAC and vitamin E on tumor growth and survival reflects their common antioxidant properties”. De skapar alltså en hypotes för att sedan dra slutsatsen att detsamma gäller för alla antioxidanter. Det är inte vetenskapligt.
• Intressant nog finns det en studie från 2005 som visar på ett resultat som är raka motsatsen till vad denna studie kommit fram till. De studerar möss som fått genen p53 utslagen och ger dem antioxidanten NAC och kommer fram till att NAC minskade tillväxten av just lungcancer, samt framhåller antioxidanters potentiella värde både som förebyggande och vid behandling av cancer. Detta är intressant eftersom författarna till den negativa studien just påstår att NAC och E-vitamin minskar aktiviteten hos p53-genen. ”Dietary supplementation with NAC prevented frequent lymphomas characteristic of Trp53-knockout mice, and slowed the growth of lung cancer xenografts deficient in p53. Our results provide a new paradigm for a nonrestrictive tumor suppressor function of p53 and highlight the potential importance of antioxidants in the prophylaxis and treatment of cancer”. Se: http://www.nature.com/nm/journal/v11/n12/pdf/nm1320.pdf
• Även andra forskare kritiserar slutsatserna i denna studie. Barry Kramer, chef för Division of Cancer Prevention at the National Cancer Institute in Bethesda, Maryland säger ”You can’t extrapolate from this study to make a recommendation to people”. Han sager vidare att “It’s not likely that all antioxidants are exactly the same”.
• Trots många studier som visar på positiva effekter av antioxidanter och cancer lyfter media framför allt fram studier som visar på negativa effekter av antioxidanter. Studier som ofta är felaktigt upplagda eller tendentiösa i sina slutsatser, precis som denna studie. Som man ropar får man svar.
Hela studien finns här.
Av Bertil Wosk