Ett liv tillsammans

Vad livet har lärt mig om döden

roses
Det går inte att leva ett liv utan att möta döden.
I måndags somnade Marcus morfar in. Det var första dödsfallet i hans familj. Han har varit förskonad länge, eftersom både hans mor- och farföräldrar hittills varit i livet. Jag har inte haft samma tur, många i min släkt har dött. Någon i en trafikolycka, en del av sjukdom även om många så klart var gamla när de fick somna in. Min bror dog i cancer när jag var 11 år. Han var sjuk större delen av min uppväxt. Jag har förträngt större delen av den tiden, men jag minns när han dog. Ingen har lärt mig så mycket om betydelsen av att få sörja i sin egen takt. Även de som har dött efter honom har hjälpt till att härda mig, tänjt min tolerans inför döden och ökat min förståelse för livet.

Döden skrämmer mig inte längre. Jag tänker inte längre att någon dör, mer att de förändras, går vidare, förvandlas. Från en form till något annat. Inget kan utplåna livet och i vår renaste form är jag övertygad om att vi lever vi vidare. Kanske är det en av anledningarna till att jag älskar fjärilar så mycket, för deras budskap handlar just om att byta skepnad och utvecklas till något ännu vackrare.

Min katt är också någon som lärde mig betydelsen av att släppa taget. Han var gammal när han dog, men han var som ett andra hjärta för mig under många år. Så under en lång tid var jag orolig för hur det skulle vara när han väl dog. Jag var rädd att jag skulle gå under helt, kanske för att kärleken till honom hållit mig uppe när min bror dog. Så varje gång det sista året av hans liv som jag var hemma i Dalarna där han bodde hos mina föräldrar tog jag farväl. Jag sa att jag älskade honom och ville att han skulle ha det bra. Att han var fri att gå när han ville. Jag tog slutligen farväl sittandes på en sten i skogen hemma i Skåne när han somnade in hos veterinären. Och jag minns att jag vid ett tillfälle kände en lättnad, som när en fågel lämnar marken. Då visste jag att han var fri. Det var vackert, och det var tillräckligt. Jag behövde aldrig sörja mer.

Man kan ta avsked långt innan och precis när någon dör, men även efteråt. Det handlar om att släppa taget, att lämna över och ha tillit. Människor finns i våra liv så länge det är meningen. Vi kan känna tacksamhet för varje dag de gör det, men även låta dem vara fria att gå när de vill.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Skriv ut artikel


Hälsningar från hammocken

Hälsningar från hammocken

föräldraskap

Det känns som att sommaren har gått så fort, och ändå har det knappt hunnit vara sommar. Så mycket har hänt med Iris, hennes framsteg är nästan det enda sättet att ha någon koll på tiden som går. 8 hela månader blev hon i helgen. Sommaren började med en namngivningsceremoni för henne hos min familj i […]

Om samsovning

Om samsovning

Medvetet föräldraskap

Min man har ett par gånger diskuterat samsovning med sin mamma. Bland annat ska tilläggas. För det är en hel del normer som behöver omprövas efter ett par decennier. Man gjorde saker och ting annorlunda när vi var små och olika människor gör förstås olika även idag. Men hur som helst så undrar hon varför inte […]

Curla, styra, eller samarbeta?

Curla, styra, eller samarbeta?

Medvetet föräldraskap

Människan föds egoistisk. Åtminstone för att vara det en viss tid. Ett spädbarn har ingen nytta av att ta hänsyn till sina föräldrars behov, dess överlevnad hänger ju på hur väl det kan kommunicera sina behov av mat, skydd och närhet. Kräva det rättare sagt. Men när barnet blir större blir det nödvändigt med ytterligare ett […]

En metod för friare relationer

En metod för friare relationer

Okategoriserade

Kärlek har inget med krav, löften att leva tillsammans livet ut, eller med att uppfylla andras förväntningar att göra.  Kärleken är en öppen dörr som aldrig stängs; aldrig stänger ute eller stänger inne. Som aldrig tvingar någon att stanna när den inte vill. Men när vi brister i kärleken till oss själva mister vi den i […]

Att ge allt och lite till är att vara mamma.

Att ge allt och lite till är att vara mamma.

Kärlek

Det är inte lite man kräver av sig själv som mamma. Man tycker ju att det borde vara nog att bli någons mamma, någons allt. Någon som skyddar, älskar, vårdar, busar, sköter, tröstar, matar… Men samtidigt är man ju människa, med allt det innebär. Och vi människor ska ju göra så mycket. Vi behöver ju […]

Tryggare kan ingen vara…

Tryggare kan ingen vara…

Medvetet föräldraskap

Det är nog väldigt olika vilket fokus man har som förälder och vad man tycker är bäst för barnen. Det har såklart varierat mycket genom tiderna, idag tycker många att vi curlar med våra barn, när vi kanske tycker det är viktigt att lyfta fram barnens individualitet och behov av närhet. Men det var inte […]

En medveten närvaro med skitiga golv

En medveten närvaro med skitiga golv

Medvetet föräldraskap

Oh vad jag har längtat efter att få skriva av mig! Helt otroligt att tiden aldrig verkar räcka till när man har barn. Men det är bara att gilla läget och flyta med. För tack vare att barn kräver sån enorm närvaro har de ju faktiskt förmågan att sänka vår stressfaktor enormt. Om vi tillåter […]

Man blir kreativ som förälder

Man blir kreativ som förälder

Amning

Inte så att jag hade trott att spädbarn är okomplicerade, nej då. Inte direkt att de skulle vara lätta att läsa av och tillfredsställa så länge man lyckas förstå vad de vill. Eller, jo förresten. Just det hade jag nog ändå väntat mig. Men att amning skulle kräva så mycket problemlösning hade jag inte trott! […]