Ett liv tillsammans

Hälsningar från hammocken

Det känns som att sommaren har gått så fort, och ändå har det knappt hunnit vara sommar. Så mycket har hänt med Iris, hennes framsteg är nästan det enda sättet att ha någon koll på tiden som går. 8 hela månader blev hon i helgen. Sommaren började med en namngivningsceremoni för henne hos min familj i Dalarna. Iris som ju betyder regnbåge, fick sitt namn välsignat med en dubbel regnbåge senare den kvällen och solen visade sig också för första gången på jag vet inte hur länge. Hon bär verkligen med sig både färg och ljus till världen. Och ljud. För jösses vad den ungen är högljudd! Det har hon inte fått från mig iallafall.

Min man är ju den enda av oss som hade någon egentlig semester (även om det varit långt ifrån en lat och lugn sådan) men även jag kom in i semestermode, tappade koll på dagar och rutiner och har mest känt för att pyssla hemma och sitta i hammocken och kolla på fjärilar. Överlag är jag alltid rätt passiv på sommaren, på vår och höst brukar idéerna och det kreativa flödet komma tillbaka även om det varit lugnare med det sen Iris kom. Livet har liksom legat på lur, ett påstridigt ”sen” viskar i mitt öra när jag tycker jag borde komma igång med företag och allt annat. Men de tar ju så mycket plats också de små. Och så måste det ju få vara.

Det blir allt svårare att få tid att bara sitta ner och skriva. Nu när man inte längre kan sätta ner henne och vänta sig att hon ska sitta still utan att välta framåt, kasta sig efter närmaste intressanta sak och stoppa allt i munnen. Men det är så otroligt spännande att se hur fort hon tar sig från ett steg till ett annat. Så fort man vant sig med att hon kan en ny sak så har hon redan gått vidare till att lära sig nästa. Dags att barnsäkra huset med andra ord!

DSC_2103

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Katterna tycker också att det är mysigt att ligga vid fjärilsbusken och ”titta” på fjärilarna.