Ett liv tillsammans

Styrkan i att vara svag

Det är imponerande hur fort bebisar kan skifta i humöret. Från att ena sekunden le lika varmt som vårsolen, till att skrika som att hela världen är emot dem och inget är bra.

Häromdagen kände jag mig så otroligt trött och uppgiven över de senaste dagarna av Iris missnöjeskavalkad, mest för att jag kände mig så maktlös och förtvivlat undrade om det nånsin skulle bli bättre. Jag fick ge mig själv en stund att verkligen bryta ihop känslomässigt och ge efter för tröttheten som smugit sig allt längre in. Den kvällen grät vi ikapp jag och hon och efteråt var det en befriande känsla som infann sig. Jag höll ihop, det gjorde hon också. Vi stöttade varann genom att låta den andra gråta ut och det var skönt att slippa hålla upp en stark mammafasad för en gångs skull.

Man behöver inte alltid visa sig stark som förälder, man är det ändå. Det krävs i själva verket en enorm styrka för att vara sårbar, för att ta emot sina känslor, ge sig själv utrymme att känna det där som man känner, men inte vill känna. Det krävs ingen styrka för att vara lycklig, pigg, utvilad och klartänkt. Men det krävs styrka för att finnas där även när man känner att man knappt orkar. Att ta sig igenom, en sekund i taget. Att tillåta sig själv att känna sig lika maktlös som det där lilla barnet man försöker vagga till ro.

Förmodligen vet man inte förrän man blivit förälder hur otroligt mycket outnyttjad styrka man har inom sig. Likaså har jag insett vilken otrolig styrka små barn har i och med att de är så sanna mot sina känslor. De kan vara sårbara och samtidigt kraftfulla när de uttrycker det. Så lyckliga, fullt ut när de är det, så ledsna och uppgivna ibland. Aldrig är de mitt emellan, aldrig är de långsinta, aldrig får de lågmäld söndagsångest. Det är bra eller dåligt. Punkt slut. Och alltid, alltid, strävar de efter välmående. Kräver det. Som vanligt, har vi mycket att lära.

 


Att ha roligt kan vara väldigt tröttsamt

Jag har varit väldigt trött mellan varven de senaste veckorna. Förmodligen en kombination av lite för många utflykter, alla inredningsprojekt efter flytten och den extrema värmen som inte alls passar mig. Dessutom har mina fötter blivit extra känsliga och numer blir jag trött så fort jag går en stund på hårt underlag. Jag tror att hela jag är extra känslig just nu, även om det ofta är på ett ganska behagligt vis, som för att hjälpa mig hitta inåt när jag har för mycket i görningen.

Tack och lov brukar jag säga, att min stresströskel är så låg att jag aldrig skulle kunna smyga över ens med hjälp av de mest övertygande löften om vila dagen efter. Jag är inte en av dem som kommer bränna ut mig. Jag kommer helt enkelt aldrig komma så långt. Men jag är därför också en jäkel på att lyssna till mig själv och ladda upp mina mentala, känslomässiga och fysiska batterier så jag hamnar på banan igen när jag trampat på aningen för länge.

Idag var det fysiska batteriet helt urladdat efter att vi kommit hem efter medeltidsfestivalen i Landskrona. Det var väl helt enkelt droppen som fick bägaren att rinna över och jag kunde bara mumla fram mina önskemål om mat från soffan till Marcus som tack och lov förstår att det gäller att vara inkännande i såna lägen. Så efter maten tyckte han att jag ju kunde ta ett bad nu när vi hade badkar och det var nog det bästa jag hört på väldigt länge. Och när jag låg där och njöt och smuttade mousserande must tänkte jag att det gäller att veta i förväg vad man behöver när man väl behöver det. För när man väl är nere på botten har man inte mycket till fantasi eller drivkraft för att vända humöret. Men ofta behöver man faktiskt bara man ägna en stund åt något man älskar och uppskattar för att piggna till.

Min lista fylls på hela tiden:

  • sitta vid stenen på baksidan och kolla på fjärilar
  • kela med katterna,
  • lyssna på musik eller läsa
  • promenera i skogen
  • åka bil på krokiga landsvägar
  • se någon kul serie eller film
  • kolla klipp på söta djur på youtube (Simons cat är den mest effektiva moodbooster jag känner till)
  • kolla på turkosa inredningsdetaljer, allt turkost gör mig faktiskt gladare!
  • känna min sparkande mage
  • rensa ut gamla saker
  • gå på loppis och leta nya gamla saker=)

Tumlarsafari 006a

T.o.m Tumlarsafari tar på krafterna, även om det är väldigt kul! Det finns ju alldeles för mycket att göra i Skåne på sommaren. Som tur är finns det lika många sätt att vila upp sig. En Tuss på magen funkar alltid!

DSC_0537