Ett liv tillsammans

En hemmafödsel som inte riktigt blev som vi väntat oss, men som blev precis som den skulle

Så föddes hon äntligen, lilla Iris. Den 7/12, andra advent. En vecka och fem dagar senare än beräknat. Det var på håret att det blev en hemmafödsel. Vi prickade in sista dagen mina barnmorskor hade möjlighet att hjälpa oss och jag hade hur som helst inte fått föda hemma om jag gått två veckor över tiden. Men jag visste, trots att jag var lätt stressad över var dag som passerade utan värkar, att det var meningen att hon skulle komma hemma i förlossningspoolen i vardagsrummet. Att vi skulle slippa skynda iväg till sjukhus, att jag skulle få göra allt på mitt sätt. Ok, jag hade inte väntat mig att det skulle ta ett helt dygn för henne att titta ut efter att första värken gett sig till känna. Men värkarna kom med låånga mellanrum. Ända tills hon föddes faktiskt. Hon hade inte bråttom, och ett tag trodde jag nästan att hon hade ångrat sig och tänkte stanna inne i livmoderns välbekanta värme för alltid.

Jag ville ha en helt naturlig förlossning och bara förlita mig till min egen förmåga att hantera värkarna. Det kändes viktigt att få uppleva förlossningen precis som den var. Det ångrar jag inte. Det gjorde aldrig så ont att jag inte stod ut, eller kände för att ge upp. Vattnet hjälpte, men mest hjälpte det att vara fullkomligt fokuserad i varje värk, att andas lugnt och djupt och att vara fullkomligt närvarande i allt som hände. Pausen mellan värkarna var mer välgörande än någon annan vila jag nånsin upplevt. Jag njöt av varje sekund, eftersom det gav mig möjlighet att samla krafterna. I efterhand är jag rätt impad av den styrka som förlossningen väckte i mig.

Vilket äventyr det är att föda i vatten! Vi hade dock helt missbedömt vår varmvattenberedares kapacitet, vilket gjorde att Marcus fick springa vändor med vattenkokare och kastruller hela natten. Stort misstag, jag ville ju ha honom hos mig, med lugna andetag bakom min rygg i varje värk. Till slut gav jag upp, muttrade irriterat åt poolen som inte alls blev den bundsförvant jag väntat mig. Den skulle ju skänka lugn, värme, lindring. Istället fylldes den bara långsamt med pissljummet vatten och jag fick bara sitta bredvid och se på Marcus svettiga kamp med att ge mig min drömförlossning.

Så nu fick det vara nog. Marcus fick överge poolen för att sitta med mig. Men som tur var kom barnmorskorna söndag morgon, och då blev det full fart med fyllandet igen. Så vid lunchtiden fick jag krypa i det nu faktiskt varma vattnet och kunde bokstavligt talat flyta med i varje värk. Ljuvligt. Där låg jag och flöt och ålade runt i säkert sju timmar. Krystvärkarna kom på sena eftermiddagen och förutom ett försök att istället stå upp mot en stege och stå i duschen för att få mer hjälp av gravitationen i krystvärkarna så ville jag inte upp ur vattnet. När barnmorskorna tyckte det närmade sig, så frågade de om Marcus ville sitta med mig i vattnet när hon föddes och det tyckte vi båda var en bra idé. Så när väl huvudet kom efter två timmars krystvärkar, ploppade hon ut som en liten fisk. Vilket magiskt ögonblick! Det var nästintill overkligt, efter alla ansträngningar, efter all väntan, all längtan, när hon kom simmades ut i livet.

Hon är en bestämd liten tjej, det märkte vi på en gång, för hon skrek som en tok i timmar när hon kom. Vilket är ovanligt för barn som föds i vatten som ofta är väldigt lugna. Men det såg vi som ett tecken på livsstyrka och det visar hon fortfarande dagligen prov på när hon tappar tålamodet med oss. Det känns fint att fira det gamla och det nya året med henne. 2015 är ju starten för ett helt nytt liv och föräldraskapet kommer fylla luckor som förut var fyllda med egentid och annat som nu känns avlägset. Även denna blogg får hänga med i förändringarna och ett medvetet föräldraskap känns viktigt och inspirerande att skriva om.   Ett väldigt gott nytt år till er alla och hoppas 2015 blir allt ni hoppas på och mer!


Att planera för det bästa eller utgå från det värsta – om att föda hemma

Jag hade inte varit gravid länge när någon frågade mig om jag hade funderat på att föda hemma. Det hade jag inte, mest för att det ännu var så tidigt i graviditeten. Det lustiga var att när frågan väl var ställd så visste jag att det var precis det jag skulle. Det kändes bara helt självklart, särskilt med tanke på att jag från första början har sett graviditet och födsel som något fullkomligt naturligt, vackert och okomplicerat. Jag har överhuvudtaget inte förväntat mig några problem utan har hela tiden fokuserat på det faktum att min kropp är perfekt konstruerad för att bära barn och föda barn och att naturen är en helt makalös ingenjör som gjort allt detta möjligt.

Jag har i de flesta fall möts av nyfikenhet och förståelse när jag berättat om mina planer. Men ibland även blivit mött av skeptism, rädsla och tvivel. Men så har det heller aldrig funnit så mycket rädsla kring födande som i vår moderna tid. Det som borde vara det normala: en naturlig, okomplicerad födsel har blivit det avvikande. De som haft de värsta erfarenheterna tävlar om att höras mest, de som haft de lyckade födslarna har inte samma behov av att tala om dem. Tyvärr. Det behövs positiva krafter för att vända en trend av ökad rädsla för något som är bland det mest naturliga vi kan vara med om och helt nödvändigt för människans existens. Har du nånsin hört talas om en elefant som tvivlar på sin förmåga att föda? Ändå snackar vi bebisar på över 100 kg! Djuren vet något som de flesta av oss inte vet. De vet hur man låter kroppen sköta jobbet, och de tvivlar aldrig på att något så stort kan komma ut ur deras kropp. De bara föder. Med fullkomligt lugn och självsäkerhet. Ett tips för förlossningsrädda är att kolla när djur föder på youtube.

https://www.youtube.com/watch?v=llIv20mScP8

Ett argument man ofta möts av när man väljer att föda hemma är: tänk om något händer? Man tror att faran med att föda hemma är större, att riskerna är större. Sanningen är att de är mindre. Mindre allvarliga komplikationer inträffar under hemmafödslar än på sjukhusfödslar.

Det man heller inte tar med i beräkningarna är att de flesta hemföderskor väljer att ha med kunniga barnmorskor som i ett tidigt skede ser om det är nödvändigt att åka in till sjukhus. De fåtal barnmorskor som idag jobbar med hemförlossningar i Sverige måste vara väldigt kompetenta. De har inte tillgång till samma utrustning för övervakning av fostret, eller medicinska smärtlindringsmetoder. De har istället en stor tillit till kvinnans naturliga förmåga att förlösa sitt barn, vilket såklart bidrar mycket till självsäkerheten hos den födande kvinnan. De är dessutom utbildade för att kunna se när ett nyfött barn behöver specialistvård. De är vana att assistera vid förlossningar i många olika miljöer och även i vatten. Vattenfödsel är ett alternativ som oftast inte finns på sjukhus, även om vatten kanske är en av de trevligaste miljöer att föda i och dessutom innebär en väldigt mjuk, naturlig övergång för barnet. Barn som föds i vatten skriker mer sällan än andra barn när de föds och är mycket lugnare. Mycket därför, så planerar jag att föda i vatten.

En del anklagas för att inte vara riskmedvetna eller t.o.m att de är själviska som föder hemma. Att de inte tänker på sitt barns bästa. Vilket i själva verket är det man gör. Man vill helt enkelt skapa den bästa möjliga miljön och de mest naturliga förutsättningarna för bebisen att födas i. Dessutom är den miljö som är mest bekväm och bäst för mamman, den bästa för bebisen. Varför? Förlossningsförloppet är helt beroende av lugn och ro/ må bra hormonet Oxytocin och stannar upp med bl.a. hormonet adrenalin, så bara själva resan till sjukhuset gör oftast att värkarbetet tillfälligt stannar av, för att inte tala om vad en obekant sjukhusmiljö bidrar till det gäller utdragna förlossningsförlopp. När sinnet kan slappna av, slappnar kroppen av och först då kan livmoderns muskler slappna av och bebisen komma ut. Att vara avslappnad och bekväm är alltså helt nödvändigt för en naturlig förlossning. För när man är rädd blir kroppen spänd och komplikationer som bristningar och behovet av att använda sugklocka och tång kan då bli nödvändigt. Som hemföderska har man gjort ett väldigt medvetet val. Man är införstådd med risker som alla andra, men anser att fördelarna med att föda på sina egna villkor överväger så pass mycket att riskerna inte känns som egentliga risker. Man väntar sig helt enkelt det bästa.

När förlossningarna flyttade in på sjukhusen i mitten av 1900-talet upphörde nästan möjligheten att själv kunna välja födelseplats. I Sverige har man rätt att föda hemma, men får, med undantag av omföderskor i Stockholms län, själv bekosta sina barnmorskor vid hemfödsel. Men för mig är det svårt att sätta ett pris på en upplevelse så livsomvälvande som en födsel. Vi la minst fyra gånger så mycket pengar på vårt bröllop och skulle jag rangordna deras betydelse så kommer födelsen av mitt barn utan tvekan på första plats, även om vårt bröllop överträffade alla våra förväntningar. För mig blir det alltid så när jag planerar för det bästa. Jag kompromissar aldrig när något känns helt rätt. Mitt barn kommer få veta att hennes ankomst var värd mer än något annat och att hon förtjänade det bästa vi kunde ge henne: en storslagen start på det nya livet.

Mer inspiration för naturlig födsel/ hemförlossning.  

 

Mycket bra guide om hur man får en så naturlig förlossning som möjligt på sjukhus:

http://naturligtvisare.se/wp/wp-content/uploads/2012/08/Guide-till-din-naturliga-sjukhusf%C3%B6rlossning.pdf

 Helena Lindgren: Uppsats om hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter (Rekommenderar alla som vill ha väl grundade argument för att föda hemma och alla som tror att det är farligare än att föda på sjukhus att läsa)

http://publications.ki.se/xmlui/bitstream/handle/10616/39049/thesis.pdf;jsessionid=4C12EC23F297D1F658F4CB038FB2420D?sequence=1

Praktiska tips om att föda hemma: 

http://handbok.alternativ.nu/%C3%96vriga_%C3%A4mnen/Barn/F%C3%B6da_hemma

Filmer:

http://www.freedomforbirth.com/

http://orgasmicbirth.com/products/films-soundtrack/

http://watch.birthstorymovie.com/

Böcker om naturlig födsel:

Ina May Gaskin: guide to childbirth och Spiritual Midwifery

Kristina Turner: Natural Birth. A Holistic Guide to Pregnancy, Childbirth and Breastfeeding

Susanna Heli: Föda utan rädsla. Rekommenderar även deras kurser inför förlossning. Den lärde mig och min man väldigt bra metoder för hur man får ett smidigt förlossningsförlopp med hjälp av bl.a. andning, beröring och massage och hjälper pappan/ stödet att bli mer delaktig. http://www.fodautanradsla.se/.