Ett liv tillsammans

Man blir kreativ som förälder

Inte så att jag hade trott att spädbarn är okomplicerade, nej då. Inte direkt att de skulle vara lätta att läsa av och tillfredsställa så länge man lyckas förstå vad de vill. Eller, jo förresten. Just det hade jag nog ändå väntat mig. Men att amning skulle kräva så mycket problemlösning hade jag inte trott!

Jag berättade ju att vi var med tösen till akupunktören för att hjälpa henne med koliken (vad vi tror var kolik även om hon tydligen inte skrek tillräckligt ofta för att få denna oönskade diagnos). Hon blev bättre, iallafall ett par kvällar. Hon verkade inte ha problem med magen längre. Sen blev det värre igen och vi märkte först och främst att det var kinkigt när hon var trött då hon gav signaler om att hon var hungrig men ändå inte ville äta utan blev störttokig om man försökte mata henne.

Sen för bara några dagar sen fick jag kontakt med en kvinna på Facebook som pratade om vikten av att bebisen är mätt först och främst och hon upplevde att många barn som skrek på kvällarna ofta behövde lite extra mat. Hon hade en teori om att kolikskrikande ofta handlar om överlevnad för barnen- rädsla för att inte få tillräckligt med mat. Hon föreslog att man då kunde prova att ge dem mjölk på flaska på kvällen som man pumpat tidigare under dagen då den är fetare. Jag lyckades inte ge henne flaska och dessutom var hon ju likadan under hela dagen.

Men igår började jag experimentera med amningsställningar; mage mot mage bakåtlutad i soffan funkade rätt bra, upprätt när jag bar henne var bra, och sen upptäckte jag hur mysigt hon tyckte det var att sitta i bärsjalen upprätt och amma. Medan jag gungade och ev. sjöng lite också! Ja inte gör de det lätt för en alla gånger. Men äntligen äter hon tills hon är mätt! Halleluja. Nu somnar hon dessutom lugnt och inte oroligt och gnälligt som hon gjort innan. Tänk om vi bara förstått tidigare att det vi tolkat som kolik förmodligen bara varit hunger…