Ett liv tillsammans

Hälsningar från hammocken

Det känns som att sommaren har gått så fort, och ändå har det knappt hunnit vara sommar. Så mycket har hänt med Iris, hennes framsteg är nästan det enda sättet att ha någon koll på tiden som går. 8 hela månader blev hon i helgen. Sommaren började med en namngivningsceremoni för henne hos min familj i Dalarna. Iris som ju betyder regnbåge, fick sitt namn välsignat med en dubbel regnbåge senare den kvällen och solen visade sig också för första gången på jag vet inte hur länge. Hon bär verkligen med sig både färg och ljus till världen. Och ljud. För jösses vad den ungen är högljudd! Det har hon inte fått från mig iallafall.

Min man är ju den enda av oss som hade någon egentlig semester (även om det varit långt ifrån en lat och lugn sådan) men även jag kom in i semestermode, tappade koll på dagar och rutiner och har mest känt för att pyssla hemma och sitta i hammocken och kolla på fjärilar. Överlag är jag alltid rätt passiv på sommaren, på vår och höst brukar idéerna och det kreativa flödet komma tillbaka även om det varit lugnare med det sen Iris kom. Livet har liksom legat på lur, ett påstridigt ”sen” viskar i mitt öra när jag tycker jag borde komma igång med företag och allt annat. Men de tar ju så mycket plats också de små. Och så måste det ju få vara.

Det blir allt svårare att få tid att bara sitta ner och skriva. Nu när man inte längre kan sätta ner henne och vänta sig att hon ska sitta still utan att välta framåt, kasta sig efter närmaste intressanta sak och stoppa allt i munnen. Men det är så otroligt spännande att se hur fort hon tar sig från ett steg till ett annat. Så fort man vant sig med att hon kan en ny sak så har hon redan gått vidare till att lära sig nästa. Dags att barnsäkra huset med andra ord!

DSC_2103

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Katterna tycker också att det är mysigt att ligga vid fjärilsbusken och ”titta” på fjärilarna.


10 råd jag fått eller önskar att jag fått som gravid

stockvault-hands-on-pregnant-stomach131025Goda råd är dyra. Man får vara tacksam för de tips och råd som man verkligen får nytta av. Det är däremot inte lätt att veta just vad man kommer tycka är värdefullt när man väl hamnar i situationen. Jag tar emot de råd jag får med ett öppet sinne, utan att för den delen ta för givet att det passar just mig. Här är i alla fall några råd jag fått som jag faktiskt har haft nytta av och några jag önskar att jag fått.

  1. Avslöja inte vilket datum du är beräknad till, utan säg att du är beräknad 2-3 veckor senare än du egentligen är. Detta råd fick jag tyvärr för sent, annars hade jag följt det. Det var helt klart bland det mest stressande under graviditeten, eftersom Iris blev en vecka och fyra dagar försenad var det många som var otåliga och hela tiden frågade om hon inte hade kommit än. Det hade helt klart räckt med min egen stress i det läget.
  2. Laga matlådor för minst 10 dagar efter att bebisen kommit. Ovärderligt tips, hade vi inte haft matlådor hade vi väl levt på mackor och yoghurt första tiden.
  3. stockvault-do-not-disturb-sign-on-door131466Vänta runt två veckor med att ta emot besökare efter födseln och tala i förväg om att ni tänker göra så. Märkte verkligen hur viktigt det är att vara ifred och bekanta sig med sin bebis innan man bjuder hem andra som ska lära känna henne.
  4. Gnugga eller torka bröstvårtorna efter duschen med en frottéhandduk rätt hårt, för att förebygga sår på bröstvårtorna vid amning. Det gör huden mindre känslig. Verkat ha funkat bra för mig.
  5. Använd sjukhustrosor av nät första tiden efter förlossningen. Fula men otroligt praktiska! Fick köpa själv eftersom jag födde hemma, vet att många tar med sig hem från BB.
  6. Låt bebisen sova på en handduk om ni samsover med bebisen. Rulla upp kanterna så kommer hon inte i kläm, är lättare att amma med på det viset än med ett babynest, eftersom det bara är att rulla ut ena sidan för att kunna ligga nära.
  7. Köp en bärsjal. Trikå är bäst i början. Kolla noga igenom instruktioner och öva med t.ex. en docka eller nalle några gånger. Tog åtminstone sex knytningar innan jag fick helt rätt på det. Bärsjalen är helt ovärderlig för mig, eftersom hon gärna vill bäras. Jag har henne i den hela eftermiddagarna och får samtidigt händerna fria medan hon sover lugnt. Dessutom är det supersmidigt att gå ut på promenad i bärsjal, de behöver inte ha mer än body och byxor på sig om man har en jacka över. Ett till tips om du bär i sjal alltså, skaffa bärjacka. Ett av de bästa köpen jag gjort!
  8. Ta ledigt, eller ta ut föräldraledighet en tid innan förlossningen. Jag tror det är jätteviktigt att hinna varva ner och förbereda sig mentalt inför att vara hemma med sitt barn om det är första barnet. På det viset går man inte direkt från en supermaxad tillvaro till bebisbubblan, där allt annat får läggas åt sidan den första tiden.
  9. Låt bebisen ligga på en vanlig kudde vid amning innan du köper en dyr amningskudde. När bebisen är liten är det väldigt smidigt att kunna amma på kudden och sen om hen somnar kan man bara flytta hela kudden om man vill ha händerna fria. Har funkat bra för oss som har en dotter som inte vill ligga själv när hon är vaken. Köpte en hög syntetkudde på Hemtex som har funkat bra att ha som amningskudde. Har fortfarande inte skaffat amningskudde, kanske dock är bra när hon blir lite större.
  10. 0009363455L-849x565Var väldigt försiktig med google. Jag är väldigt försiktig med information överhuvudtaget, men det är extra lätt när man får barn att börja googla vid minsta lilla nysning eller utslag. Vid ett tillfälle var jag säker på att hon fått torsk i munnen p.g.a. det jag läst på nätet, och när jag sen frågade på BVC var det inte alls torsk. Helt onödig energi som jag slösade på den felaktiga diagnosen. Efter det har min inställning varit att min dotter är helt perfekt precis som hon är och att det inte är mitt jobb att leta fel på henne utan att faktiskt uppmärksamma allt som är bra med henne. Det är oftast bara ett skifte i medvetenhet som krävs för att komma till ro och lita till att allt är som det ska. Dessutom är det mesta som bebisar råkar ut för rena petitesser som går över av sig självt. Då kan ju de små få slippa lida av vår oro i onödan.

 

 

 


En hemmafödsel som inte riktigt blev som vi väntat oss, men som blev precis som den skulle

Så föddes hon äntligen, lilla Iris. Den 7/12, andra advent. En vecka och fem dagar senare än beräknat. Det var på håret att det blev en hemmafödsel. Vi prickade in sista dagen mina barnmorskor hade möjlighet att hjälpa oss och jag hade hur som helst inte fått föda hemma om jag gått två veckor över tiden. Men jag visste, trots att jag var lätt stressad över var dag som passerade utan värkar, att det var meningen att hon skulle komma hemma i förlossningspoolen i vardagsrummet. Att vi skulle slippa skynda iväg till sjukhus, att jag skulle få göra allt på mitt sätt. Ok, jag hade inte väntat mig att det skulle ta ett helt dygn för henne att titta ut efter att första värken gett sig till känna. Men värkarna kom med låånga mellanrum. Ända tills hon föddes faktiskt. Hon hade inte bråttom, och ett tag trodde jag nästan att hon hade ångrat sig och tänkte stanna inne i livmoderns välbekanta värme för alltid.

Jag ville ha en helt naturlig förlossning och bara förlita mig till min egen förmåga att hantera värkarna. Det kändes viktigt att få uppleva förlossningen precis som den var. Det ångrar jag inte. Det gjorde aldrig så ont att jag inte stod ut, eller kände för att ge upp. Vattnet hjälpte, men mest hjälpte det att vara fullkomligt fokuserad i varje värk, att andas lugnt och djupt och att vara fullkomligt närvarande i allt som hände. Pausen mellan värkarna var mer välgörande än någon annan vila jag nånsin upplevt. Jag njöt av varje sekund, eftersom det gav mig möjlighet att samla krafterna. I efterhand är jag rätt impad av den styrka som förlossningen väckte i mig.

Vilket äventyr det är att föda i vatten! Vi hade dock helt missbedömt vår varmvattenberedares kapacitet, vilket gjorde att Marcus fick springa vändor med vattenkokare och kastruller hela natten. Stort misstag, jag ville ju ha honom hos mig, med lugna andetag bakom min rygg i varje värk. Till slut gav jag upp, muttrade irriterat åt poolen som inte alls blev den bundsförvant jag väntat mig. Den skulle ju skänka lugn, värme, lindring. Istället fylldes den bara långsamt med pissljummet vatten och jag fick bara sitta bredvid och se på Marcus svettiga kamp med att ge mig min drömförlossning.

Så nu fick det vara nog. Marcus fick överge poolen för att sitta med mig. Men som tur var kom barnmorskorna söndag morgon, och då blev det full fart med fyllandet igen. Så vid lunchtiden fick jag krypa i det nu faktiskt varma vattnet och kunde bokstavligt talat flyta med i varje värk. Ljuvligt. Där låg jag och flöt och ålade runt i säkert sju timmar. Krystvärkarna kom på sena eftermiddagen och förutom ett försök att istället stå upp mot en stege och stå i duschen för att få mer hjälp av gravitationen i krystvärkarna så ville jag inte upp ur vattnet. När barnmorskorna tyckte det närmade sig, så frågade de om Marcus ville sitta med mig i vattnet när hon föddes och det tyckte vi båda var en bra idé. Så när väl huvudet kom efter två timmars krystvärkar, ploppade hon ut som en liten fisk. Vilket magiskt ögonblick! Det var nästintill overkligt, efter alla ansträngningar, efter all väntan, all längtan, när hon kom simmades ut i livet.

Hon är en bestämd liten tjej, det märkte vi på en gång, för hon skrek som en tok i timmar när hon kom. Vilket är ovanligt för barn som föds i vatten som ofta är väldigt lugna. Men det såg vi som ett tecken på livsstyrka och det visar hon fortfarande dagligen prov på när hon tappar tålamodet med oss. Det känns fint att fira det gamla och det nya året med henne. 2015 är ju starten för ett helt nytt liv och föräldraskapet kommer fylla luckor som förut var fyllda med egentid och annat som nu känns avlägset. Även denna blogg får hänga med i förändringarna och ett medvetet föräldraskap känns viktigt och inspirerande att skriva om.   Ett väldigt gott nytt år till er alla och hoppas 2015 blir allt ni hoppas på och mer!