Ett liv tillsammans

Det blir inte alltid som man tänkt (inte för att man kan tänka särskilt långt)

Äntligen börjar ordningen efter flytten infinna sig! Det har varit högprioriterat att få allt på plats och Marcus har fått spendera kvällarna med att skruva upp saker på väggarna, eftersom jag vägrar befatta mig med borrmaskiner. Jag hade en del förväntningar om hur det skulle vara när man ÄNTLIGEN bodde i hus. Vissa saker har infriats och andra inte.

Några saker som jag hittills upptäckt om livet på landet:

  1. Folk är betydligt mer angelägna att hälsa på när man bor i hus än i lägenhet, vilket blev komiskt uppenbart direkt vi flyttat.
  2. Jag behöver faktiskt öronproppar ibland även här, men nu är det fågelkvitter och grannens högljudda hundar istället för vägmaskiner som väcker mig.
  3. Både jag och min man blev genast mer intresserade av vilka som kör förbi. Särskilt eftersom det bara är vi, grannen och postbilen som har anledning att köra förbi vårt hus normalt sett och p.g.a. att det tydligen vart en del inbrott i området.
  4. Jag har t.o.m. ofta koll på vilka som går förbi huset, bara för att jag faktiskt blir glad över att se dem gå förbi.
  5. Bilarna som kör förbi huset på landsvägen strax nedanför är inget som alls stör mig. Vilket är förvånande då jag trodde det var en av de saker som skulle störa mest. Återigen är det skönt att civilisationen gör sig påmind, om så bara genom bilarnas susande förbifart. Nu låter det som att det är världens mest isolerade plats, vilket det inte är (vi har faktiskt grannar om än inte så många) men jämfört med att bo i stan bredvid en skola, är det en helt annan värld.
  6. Det är så mycket roligare att hämta posten i en brevlåda än på golvet i hallen. Fråga mig inte varför, kanske är det bara överraskningsmomentet innan man sett vad man får. (även om synen av en låda full av reklam tar kål på spänningen ögonblickligen)
  7. Vi har bara grillat en gång sedan vi flyttade hit. Jag trodde vi skulle vilja grilla allt vi åt när vi väl bodde på landet och slipper köra en mil för att hitta lämplig grillplats.
  8. Jag gillar faktiskt att tvätta nu när jag slipper gå fyra trappor till tvättstugan och tvätta minst fyra maskiner åt gången!

Listan kommer säkerligen fortsätta att fyllas på. Livet är ju en enda stor överraskning på många sätt. Vi får det vi mest önskar oss, men vi kan aldrig veta riktigt hur, när eller precis vad som följer med våra drömmars förverkligande. Livet blir aldrig förutsägbart och det är jag väldigt tacksam för.

Bland rosor och glada grenar:

pinne 003


Från glädje till oro och tillbaka igen.

Det här med att flytta är sällan en liten sak. Varken praktiskt eller känslomässigt. Jag har flyttat många gånger i mitt liv och verkligen uppskattat förändringen som flytten innebär. Ofta har jag flyttat till helt nya städer, där jag inte känner någon och där ingen känner mig. Det finns en lockande spänning i nystarten.

I helgen blev jag och Marcus Hjärnarpsbor. Vi flyttade visserligen inte ens en halvtimmes bilfärd från Helsingborg, men det är ändå en helt annan värld. I lägenheten vi bodde i innan väcktes vi alltid av buller från vägarbete, ombyggnad av parkeringar, trottoarer och av skolan mitt emot. På tre år har de i stort sett gjort om allting kring huset vi bodde i och länge fanns det inget jag önskade mer än att vakna till ljudet av fågelkvitter istället.  Två mornar har jag fått göra precis just det. I flera års tid har jag önskat mig att kunna gå ut på en gräsmatta utan att behöva ta cykeln dit och även det har jag fått nu. Minst lika länge har jag velat bo nära skogen, med bara några få steg till den omslutande grönskan. Även det har jag fått.

Det jag däremot hade glömt, är hur utmattande det är med en flytt. Med att bo med ena foten i en flyttkartong i flera veckor och sedan ta ut sig fullkomligt för att frakta saker och städa (nästa gång blir det flyttfirma, var så säker). Så mitt i min efterlängtade skogspromenad bryter jag halvt ihop och gråter och skrattar vartannat av förvirringen med att plötsligt bli överväldigad av tystnaden och ensamheten när det är allt jag har önskat mig så länge! Tack och lov är skogen ett bra ställe att gråta ut på, och jag gav mig själv löftet att lita på att detta är precis vad jag behöver och vill ha, även om allt är annorlunda, nytt, outforskat. Det fina med att flytta är att det kan bli mycket bättre än det var förut. Men det gäller att släppa taget om det gamla och säga: det här är mitt liv nu, och så här vill jag ha det.

Här sitter jag numer och bloggar, med bäcken som bakgrundsljud

sten