Ett liv tillsammans

Idag blev hemförlossningen förstasidesstoff

Ibland gör man sånt som förvånar en själv. Det finns vissa gånger jag gått över mina gränser och inte förrän i efterhand förstått hur betydelsefullt det varit för mig. Som den gången jag åkte ensam till Nya Zeeland för att backpacka, när jag har flyttat till nya städer där jag inte känt en endaste käft, ställt mig framför en jury och talat passionerat med endast en vag företagsidé i bakhuvudet för chansen att vinna ett stipendium. Och så var det förstås när jag födde hemma, vilket visserligen kändes som enda självklara alternativet, men när det idag hamnade på förstasidan i Sydsvenskan och även i Helsingborgs Dagblad känns det rätt stort. Även om jag även ser det komiska i att det som nu är förstasidesstoff, för bara 50-60 år sedan var något alla gjorde. http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/lilla-iris-foddes-i-vardagsrummet/

marcus carro iris sydsvenskan

Foto: Julia Lindermalm.

Att föda med huvudet högt

Det jag är stolt över är inte det faktum att vi gjorde något okonventionellt när det gäller förlossning idag, utan att jag följde min övertygelse och valde att se förlossningen som något som kunde ge mig styrka och inte överväldiga eller skada mig. Jag kan i efterhand fortfarande skörda känslan av den kraft som förlossningen i sig förlöste. Förundran över kapaciteten man som kvinna har, att skapa ett nytt liv, att sätta det till världen med hjälp av bara instinkt och kroppens medfödda kunskap.

Jag har flera gånger ställt mig själv och andra frågan: Hur kommer det sig att så många är rädda för att föda? Att alltfler tvivlar på sin egen kropps förmåga? Den som kvinnor har och alltid haft, sedan urminnes tider.

Barnmorskan Christina Nilsson skrev i sin doktorsavhandling om förlossningsrädsla bl.a. dessa slutsatser om erfarenheterna hos de kvinnor hon intervjuat:

  • Kvinnor känner att de inte varit närvarande eller aktiva. Känslan är att ”bli förlöst”, i stället för att ”föda”.
  • Kvinnor känner att de inte är tillräckligt kompetenta som barnaföderskor.
  •  Kvinnor hamnar i chocktillstånd och får svårt att kommunicera med omvärlden, vilket skapar en enorm ensamhetskänsla.
  • Kvinnor känner brist på stöd från barnmorskan i olika grad.

Här kan du läsa hela avhandlingen: http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:530765/FULLTEXT01

Varför är vi så rädda?

Jag vill inte säga att något har tagits ifrån oss, för i slutändan är det bara vi själva som har makten över våra liv och våra upplevelser. Men enligt mig har det i och med att sjukhuset tog över förlossningarna på 60 talet förändrat psyket på en stor del av befolkningen. Säkert fanns det sådana som var rädda även innan, men det verkar som att när förlossningarna blev mer inriktade på det medicinska och på att gardera sig för risker, så ökade även rädslan.

Ett bevis för det är de många Auroramottagningar för förlossningsrädda som finns runt om i landet. Positivt givetvis att det finns stöd till de som behöver, men ändå synd att det finns så stort behov.

Varför ska något som i grund och botten är friskt, behandlas som sjukt? Varför handlar allt om att förebygga när de flesta bevisen talar för att det inte behövs? Varför görs alla satsningar på att tala om risker istället för möjligheter? Varför nämner inte MVC med ett ord hemförlossning som ett alternativ? Att välja var man ska föda är en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen, något Sverige stöder i teorin men inte i praktiken då man inte erbjuder ekonomiskt stöd till hemföderskor (undantagsvis Sthlms län för omföderskor) och vissa sjukhus inte tillåter sina barnmorskor att assistera vid hemförlossningar.

Avslutar med att citera Ingela Sjöblom i hennes avhandling ”Planerad hemförlossning i Norden”:

De få kvinnor som väljer att föda hemma i Sverige är i hög grad nöjda med sina förlossningsupplevelser. De har upplevt att människor i deras omgivning varit negativa till deras val och att såväl sjukvårdspersonal som privatpersoner har försökt påverka dem att ändra sitt beslut. Kvinnor i Norden upplever att barnmorskan som bistått vid hemförlossningen besuttit goda kunskaper, såväl medicinska som omvårdnadsmässiga och emotionella. Att vara hembarnmorska i Norden innebär att ha valt en livsstil som upplevs som personligt givande och innebär att kunna utnyttja sin barnmorskekompetens fullt ut.

Hela avhandlingen:  https://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/17690/Sjoblom2%20HS%20Diss%202014_7%20MUEP.pdf?sequence=4&isAllowed=y


Att planera för det bästa eller utgå från det värsta – om att föda hemma

Jag hade inte varit gravid länge när någon frågade mig om jag hade funderat på att föda hemma. Det hade jag inte, mest för att det ännu var så tidigt i graviditeten. Det lustiga var att när frågan väl var ställd så visste jag att det var precis det jag skulle. Det kändes bara helt självklart, särskilt med tanke på att jag från första början har sett graviditet och födsel som något fullkomligt naturligt, vackert och okomplicerat. Jag har överhuvudtaget inte förväntat mig några problem utan har hela tiden fokuserat på det faktum att min kropp är perfekt konstruerad för att bära barn och föda barn och att naturen är en helt makalös ingenjör som gjort allt detta möjligt.

Jag har i de flesta fall möts av nyfikenhet och förståelse när jag berättat om mina planer. Men ibland även blivit mött av skeptism, rädsla och tvivel. Men så har det heller aldrig funnit så mycket rädsla kring födande som i vår moderna tid. Det som borde vara det normala: en naturlig, okomplicerad födsel har blivit det avvikande. De som haft de värsta erfarenheterna tävlar om att höras mest, de som haft de lyckade födslarna har inte samma behov av att tala om dem. Tyvärr. Det behövs positiva krafter för att vända en trend av ökad rädsla för något som är bland det mest naturliga vi kan vara med om och helt nödvändigt för människans existens. Har du nånsin hört talas om en elefant som tvivlar på sin förmåga att föda? Ändå snackar vi bebisar på över 100 kg! Djuren vet något som de flesta av oss inte vet. De vet hur man låter kroppen sköta jobbet, och de tvivlar aldrig på att något så stort kan komma ut ur deras kropp. De bara föder. Med fullkomligt lugn och självsäkerhet. Ett tips för förlossningsrädda är att kolla när djur föder på youtube.

https://www.youtube.com/watch?v=llIv20mScP8

Ett argument man ofta möts av när man väljer att föda hemma är: tänk om något händer? Man tror att faran med att föda hemma är större, att riskerna är större. Sanningen är att de är mindre. Mindre allvarliga komplikationer inträffar under hemmafödslar än på sjukhusfödslar.

Det man heller inte tar med i beräkningarna är att de flesta hemföderskor väljer att ha med kunniga barnmorskor som i ett tidigt skede ser om det är nödvändigt att åka in till sjukhus. De fåtal barnmorskor som idag jobbar med hemförlossningar i Sverige måste vara väldigt kompetenta. De har inte tillgång till samma utrustning för övervakning av fostret, eller medicinska smärtlindringsmetoder. De har istället en stor tillit till kvinnans naturliga förmåga att förlösa sitt barn, vilket såklart bidrar mycket till självsäkerheten hos den födande kvinnan. De är dessutom utbildade för att kunna se när ett nyfött barn behöver specialistvård. De är vana att assistera vid förlossningar i många olika miljöer och även i vatten. Vattenfödsel är ett alternativ som oftast inte finns på sjukhus, även om vatten kanske är en av de trevligaste miljöer att föda i och dessutom innebär en väldigt mjuk, naturlig övergång för barnet. Barn som föds i vatten skriker mer sällan än andra barn när de föds och är mycket lugnare. Mycket därför, så planerar jag att föda i vatten.

En del anklagas för att inte vara riskmedvetna eller t.o.m att de är själviska som föder hemma. Att de inte tänker på sitt barns bästa. Vilket i själva verket är det man gör. Man vill helt enkelt skapa den bästa möjliga miljön och de mest naturliga förutsättningarna för bebisen att födas i. Dessutom är den miljö som är mest bekväm och bäst för mamman, den bästa för bebisen. Varför? Förlossningsförloppet är helt beroende av lugn och ro/ må bra hormonet Oxytocin och stannar upp med bl.a. hormonet adrenalin, så bara själva resan till sjukhuset gör oftast att värkarbetet tillfälligt stannar av, för att inte tala om vad en obekant sjukhusmiljö bidrar till det gäller utdragna förlossningsförlopp. När sinnet kan slappna av, slappnar kroppen av och först då kan livmoderns muskler slappna av och bebisen komma ut. Att vara avslappnad och bekväm är alltså helt nödvändigt för en naturlig förlossning. För när man är rädd blir kroppen spänd och komplikationer som bristningar och behovet av att använda sugklocka och tång kan då bli nödvändigt. Som hemföderska har man gjort ett väldigt medvetet val. Man är införstådd med risker som alla andra, men anser att fördelarna med att föda på sina egna villkor överväger så pass mycket att riskerna inte känns som egentliga risker. Man väntar sig helt enkelt det bästa.

När förlossningarna flyttade in på sjukhusen i mitten av 1900-talet upphörde nästan möjligheten att själv kunna välja födelseplats. I Sverige har man rätt att föda hemma, men får, med undantag av omföderskor i Stockholms län, själv bekosta sina barnmorskor vid hemfödsel. Men för mig är det svårt att sätta ett pris på en upplevelse så livsomvälvande som en födsel. Vi la minst fyra gånger så mycket pengar på vårt bröllop och skulle jag rangordna deras betydelse så kommer födelsen av mitt barn utan tvekan på första plats, även om vårt bröllop överträffade alla våra förväntningar. För mig blir det alltid så när jag planerar för det bästa. Jag kompromissar aldrig när något känns helt rätt. Mitt barn kommer få veta att hennes ankomst var värd mer än något annat och att hon förtjänade det bästa vi kunde ge henne: en storslagen start på det nya livet.

Mer inspiration för naturlig födsel/ hemförlossning.  

 

Mycket bra guide om hur man får en så naturlig förlossning som möjligt på sjukhus:

http://naturligtvisare.se/wp/wp-content/uploads/2012/08/Guide-till-din-naturliga-sjukhusf%C3%B6rlossning.pdf

 Helena Lindgren: Uppsats om hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter (Rekommenderar alla som vill ha väl grundade argument för att föda hemma och alla som tror att det är farligare än att föda på sjukhus att läsa)

http://publications.ki.se/xmlui/bitstream/handle/10616/39049/thesis.pdf;jsessionid=4C12EC23F297D1F658F4CB038FB2420D?sequence=1

Praktiska tips om att föda hemma: 

http://handbok.alternativ.nu/%C3%96vriga_%C3%A4mnen/Barn/F%C3%B6da_hemma

Filmer:

http://www.freedomforbirth.com/

http://orgasmicbirth.com/products/films-soundtrack/

http://watch.birthstorymovie.com/

Böcker om naturlig födsel:

Ina May Gaskin: guide to childbirth och Spiritual Midwifery

Kristina Turner: Natural Birth. A Holistic Guide to Pregnancy, Childbirth and Breastfeeding

Susanna Heli: Föda utan rädsla. Rekommenderar även deras kurser inför förlossning. Den lärde mig och min man väldigt bra metoder för hur man får ett smidigt förlossningsförlopp med hjälp av bl.a. andning, beröring och massage och hjälper pappan/ stödet att bli mer delaktig. http://www.fodautanradsla.se/.