Ett liv tillsammans

En metod för friare relationer

Kärlek har inget med krav, löften att leva tillsammans livet ut, eller med att uppfylla andras förväntningar att göra. villkorslös kopia

Kärleken är en öppen dörr som aldrig stängs; aldrig stänger ute eller stänger inne. Som aldrig tvingar någon att stanna när den inte vill. Men när vi brister i kärleken till oss själva mister vi den i relationen till andra. Då tar rädslan gärna över och manar oss att haka fast, att få garantier på att den andre inte försvinner och lämnar oss tomma inuti.

Håller jag dörren öppen, kan så mycket kärlek komma in, men jag måste också räkna med att människor kommer och går som de vill, när det passar dem. Jag själv får samma frihet och får lov att förändra relationen allt eftersom jag själv förändras, eller att avsluta den när den spelat ut sin roll i mitt liv.

Vill du ha kravlösa relationer? Känna lätthet med de människorna som finns i ditt liv? Känna dig mindre beroende av andra för att själv må bra? Eller vill du kanske släppa taget om någon som gått bort eller gjort slut? Här är en metod du kan använda dig av och anpassa efter vad som känns rätt för dig.

Om du vill kan du se personen framför dig och föreställa sig att du talar direkt till den. Du kan även föreställa dig att den du talar till har ett band knutet kring sig och att du håller i bandet längst ut (för att mentalt klippa bandet när du är klar)

1. Bli medveten om varför du vill ge mer/ få mer frihet i relationen. Varför känns det viktigt och vettigt för dig?

2. Fråga dig själv:

  • Vill jag att (namn) ska finnas i mitt liv även om det inte längre är rätt för mig eller (namn)?
  • Vill jag vara viktigare i (namn) liv än (namn) själv är?
  • Vill jag att (namn) känner sig tvungen att vara med mig?
  • Vill jag må bra oavsett om (namn) finns i mitt liv eller inte?

 

3. Tänk på allt med den här personen som du är tacksam över, som du fått ut av relationen. Känn tacksamheten fylla ditt hjärta. Skicka ett mentalt tack riktat till personen du tänker på för allt den gett dig.

4. Säg några väl valda ord för dig själv (riktade mot den andra personen) för att släppa taget. Ett exempel kan vara:

”Jag vill inte längre känna några krav och förväntningar på dig, mig eller på vår relation. Jag vill leva ett liv i lätthet och jag vill att du också får göra det. Jag vill att både du och jag ska vara fria. Jag vill att du ska må bra, att du ska få göra det du vill, när du vill, med eller utan mig. Jag vill att du ska vara sann mot dig själv och göra det som känns rätt för dig. Jag är så glad för allt vi haft tillsammans, men nu släpper jag dig fri, fri att stanna eller gå. Jag älskar dig men jag vet att jag klarar mig fint på egen hand och jag är redo att bli den viktigaste människan i mitt eget liv.”

5. Mentalt kan du nu se hur du klipper bandet och att ni ger varandra en kram och ett varmt leende innan ni skiljs åt.

Känn in hur det känns. Har du kunnat släppa taget eller tar det emot? Isåfall är du kanske inte helt redo att frigöra dig och den andra, men du har startat en process, lossat på en knut. Du får lossa en i taget tills du är helt redo. Tiden det tar är inte det viktiga, utan att du alltid gör saker och ting i din takt på ett sätt som känns bra för dig.

Lycka till!


Vem ska jag lita på när det gäller mitt barn? (om inte mig själv?)

Det finns fördelar med att vi har tillgång till gratis vård och uppföljning på BVC i Sverige (vilket dock är frivilligt). Men det finns en fara i att som förälder lägga informationsansvaret på andra istället för att söka och ta ställning till kunskap själv. Ju mer osäker man är på sitt eget omdöme som förälder desto mer måste man förlita sig till andras. Och eftersom BVC är bland de första man kommer i kontakt med efter att man fått barn och de verkar ha svaret på alla frågor man kan tänkas ställa, så är det ju bekvämt att bara lyssna till dem och följa deras råd.

Vet BVC och socialstyrelsen vad som är bäst för mitt barn?

Vi går till ett litet BVC på landsbygden som vi valde eftersom det ligger rätt nära plus att lokalen är superfin och de även har en öppen förskola. Föräldragruppen är väldigt trevlig, men för vår del går vi dit i första hand för att träffa andra föräldrar och inte p.g.a. informationen. Jag säger inte att mycket av deras arbete inte är bra, men det är väldigt lätt idag att själv söka sig information från flera källor och skaffa sig en egen uppfattning och man måste ta hänsyn till att informationen man får baseras på vad socialstyrelsen rekommenderar just nu. Deras rekommendationer är inte skrivna i sten utan beror såklart på föränderliga faktorer. De regler och föreskrifter som Socialstyrelsen tar fram baseras på lagar och bästa tillgängliga kunskap (Källa: socialstyrelsen). Vad som är bästa tillgängliga kunskap kan givetvis diskuteras. Det kommer alltid finnas forskning och studier som strider mot den vedertagna. Därför gör man sig själv och sitt barn en otjänst om man tror att man är garanterad den absoluta sanningen av en myndighet.

Vet livsmedelsverket vad just mitt barn behöver äta?

På senaste träffen som handlade om matintrodukion för bebisar, (som såklart enbart var ren information från livsmedelsverket) diskuterades glutenintroduktion vid 4-6 mån och välling som alla bör ge sina barn enligt gällande rekommendationer. En kvinna ifrågasatte vällingen och dess många tillsatser och påpekade att enbart vi i Sverige ger välling. Imorse skickade hon även information om nya studier om glutenintolerans hos barn, där en visade att vid två års ålder hade 12 procent av 844 barn som fått råd om gluten redan vid 6 månaders ålder fått glutenintolerans. Bara 5 procent av de som fick råd att vänta med gluten till 12 månader hade glutenintolerans – mindre än hälften. http://www.kostdoktorn.se/nya-sakra-studier-raden-om-gluten-till-smabarn-behover-andras. Visar bara hur viktigt det är att ha ett öppet sinne och kritiskt granska gällande rekommendationer istället för att bara följa första bästa(?) råd.


Bara de starkaste överlever i Barnvagnsdjungeln

Nu har jag inte hunnit vara så aktiv med bloggandet på sistone för jag har lagt väldigt mycket tid och energi på att hitta rätt i djungeln av barnvagnar, bilstolar, tygblöjor, skötbäddar och gud vet vad.

Ibland blir jag lite matt på mitt behov att jämföra varenda grej jag ska köpa. Ska jag köpa något vill jag ofta jämföra alla modeller och priser först så jag känner mig helt nöjd. Man kan nog kalla mig en väldigt (nästan överdrivet) medveten konsument. Jag avundas ibland dem som bara köper första bästa barnvagn och är nöjda med den (förmodligen för att de inte kollat varenda modell på marknaden och slipper veta vad de kanske går miste om med en annan sort). Eller de som bara får lite avlagda gamla barnsaker och slipper leta överhuvudtaget. Internet är ju både en gåva och en plåga för det tillåter mig att obehindrat kolla tester, leta bäst pris och jämföra märken i all oändlighet. Samtidigt är det ju rätt skönt att alltid hitta precis det jag vill ha och veta att jag hittat det till rätt pris.

Jag hade aldrig kunnat ana att barnvagnar är en hel vetenskap i sig och att modellerna skiljer sig så mycket åt. Jag trodde nog att har man sett en så har man sett alla, typ. Till slut blev det i alla fall en Emmaljunga classic sport från 2012, med två regnskydd, skötväska, ståbräda (för eventuella framtida behov), och fotsack. Knappt använd, så ett klart fynd från blocket (jag kollar nästan alltid om det finns begagnat innan jag köper nytt).

DSC_0689

Babyskydd blev en Besafe izi go från 2013. För babyskydden gäller att de högst får vara 5-7 år, och självklart inte krockade! Denna modell tyckte jag verkade mysigast av alla vi tittat på och har ett riktigt smidigt inbyggt solskydd och vaggfunktion.

DSC_0690

Idag är det faktiskt exakt tre månader kvar tills hon är beräknad att dyka upp, så nu är det bara småsaker kvar att fixa. Jag tänker att man förmodligen ändå behöver mycket färre saker än man tror och att man inte behöver förbereda precis allt innan ankomst.


Att se sig själv genom nya ögon

Det finns de som är rädda att livet ska ta slut när man får barn. Eller att man automatiskt tar ett uppehåll i sitt eget liv medan man tar hand om ett annat. Jag vill inte tro att det är nödvändigt att lägga sig själv helt åt sidan eller att våra barn skulle vilja ha föräldrar som helt prioriterar bort sig själva och sitt välmående. Kanske är det just därför jag har väntat tills nu med att få barn, för jag ville verkligen ha en bra relation med mig själv först. Jag tror att det hade varit svårare för mig att uppfostra fritänkande, självständiga barn annars och det är verkligen vad jag vill att mina barn ska kunna vara.

För min del börjar ett annat kapitel av livet nu. Jag har alltid känt att jag behöver bli mamma för att verkligen förstå livet, hur värdefullt det är, hur älskad jag själv måste varit som barn. Jag tror dessutom att mina barn kommer ha så mycket att lära mig om vem jag är. Även om jag arbetat med mig själv väldigt länge så är det en del av mig jag inte kan lära känna om jag inte blir mamma. Det är en så naturlig och viktig del även i min egen utveckling, precis som det var när jag träffade Marcus och påbörjade mitt första riktigt seriösa förhållande.

Det är inte lite jag har lärt mig om mig själv genom honom, sidor jag aldrig sett innan. Sidor jag helst hade sluppit se, men som jag nu fick en chans att förändra. Rädslor som väcktes av de minsta problemen, som jag nu kunde bli fri från genom lite, eller rättare sagt mycket vilja och väldigt stort tålamod från honom. Han hjälpte mig växa, för han visste att jag var värd det. Han har min fulla tacksamhet för det. På samma sätt vill jag vara tacksam varje gång mitt barn hjälper mig växa genom att visa mig nya sidor av mig själv. Kanske sidor jag ärvt av mina föräldrar när de lärde sig om livet genom mig. För vad kan vara viktigare att lära någon, än förmågan att se och acceptera sig själv precis som man är, trots att man gör misstag och inte alltid har svaren.


Att bli med blogg

Hej!

Jag tänkte just på att jag satt här och skapade nytt liv. På flera sätt. Tänk hur många livsformer vi skapar under vår livstid! En del som bär frukt, som överlever, en del vi tröttnar på, som kanske bara ser dagens ljus. Det krävs helt klart en insats för att hålla något vid liv, oavsett om det gäller barn, djur, växter eller en blogg. Det här är första gången jag bloggar. Jag har skrivit i många former, men detta är nytt. Jag känner redan att jag väntat för länge med att börja. Det passar mig egentligen väldigt bra, eftersom när jag väl skrivit av mig så känner jag mig färdig med det. Det är alltid något nytt som vill presentera sig.

Min vision med den här nyfödda bloggen är bl.a. att skriva om hur det är att leva i en relation som hela tiden växer och utvecklas samtidigt som jag själv gör det. Och om att vänta nytt liv. Helt plötsligt ska vi två bli tre och vad innebär det? Och graviditeten, hur förhåller man sig till den på bästa sätt? Jag tror på att ha en avspänd medvetenhet. Samtidigt som jag förundras och gläds över alla fantastiska produkter som underlättar livet just nu och som kommer underlätta för det kommande livet så undviker jag för mycket information och råd då det ofta skapar fler behov eller lyfter fram fler problem än vad jag egentligen har. Jag lyssnar mycket inåt och tänker även på hur det ser ut i andra delar av världen där livet är mindre materialistiskt. Ofta behövs kanske inte mycket mer än en bärsjal, mat och kärlek för att ha ett nöjt barn.

Jag är nu i vecka 16 och min förundran över hur magiskt livet är växer varje dag, i takt med min mage.