Ett liv tillsammans

Att se sig själv genom nya ögon

Det finns de som är rädda att livet ska ta slut när man får barn. Eller att man automatiskt tar ett uppehåll i sitt eget liv medan man tar hand om ett annat. Jag vill inte tro att det är nödvändigt att lägga sig själv helt åt sidan eller att våra barn skulle vilja ha föräldrar som helt prioriterar bort sig själva och sitt välmående. Kanske är det just därför jag har väntat tills nu med att få barn, för jag ville verkligen ha en bra relation med mig själv först. Jag tror att det hade varit svårare för mig att uppfostra fritänkande, självständiga barn annars och det är verkligen vad jag vill att mina barn ska kunna vara.

För min del börjar ett annat kapitel av livet nu. Jag har alltid känt att jag behöver bli mamma för att verkligen förstå livet, hur värdefullt det är, hur älskad jag själv måste varit som barn. Jag tror dessutom att mina barn kommer ha så mycket att lära mig om vem jag är. Även om jag arbetat med mig själv väldigt länge så är det en del av mig jag inte kan lära känna om jag inte blir mamma. Det är en så naturlig och viktig del även i min egen utveckling, precis som det var när jag träffade Marcus och påbörjade mitt första riktigt seriösa förhållande.

Det är inte lite jag har lärt mig om mig själv genom honom, sidor jag aldrig sett innan. Sidor jag helst hade sluppit se, men som jag nu fick en chans att förändra. Rädslor som väcktes av de minsta problemen, som jag nu kunde bli fri från genom lite, eller rättare sagt mycket vilja och väldigt stort tålamod från honom. Han hjälpte mig växa, för han visste att jag var värd det. Han har min fulla tacksamhet för det. På samma sätt vill jag vara tacksam varje gång mitt barn hjälper mig växa genom att visa mig nya sidor av mig själv. Kanske sidor jag ärvt av mina föräldrar när de lärde sig om livet genom mig. För vad kan vara viktigare att lära någon, än förmågan att se och acceptera sig själv precis som man är, trots att man gör misstag och inte alltid har svaren.



Att bli med blogg

Hej!

Jag tänkte just på att jag satt här och skapade nytt liv. På flera sätt. Tänk hur många livsformer vi skapar under vår livstid! En del som bär frukt, som överlever, en del vi tröttnar på, som kanske bara ser dagens ljus. Det krävs helt klart en insats för att hålla något vid liv, oavsett om det gäller barn, djur, växter eller en blogg. Det här är första gången jag bloggar. Jag har skrivit i många former, men detta är nytt. Jag känner redan att jag väntat för länge med att börja. Det passar mig egentligen väldigt bra, eftersom när jag väl skrivit av mig så känner jag mig färdig med det. Det är alltid något nytt som vill presentera sig.

Min vision med den här nyfödda bloggen är bl.a. att skriva om hur det är att leva i en relation som hela tiden växer och utvecklas samtidigt som jag själv gör det. Och om att vänta nytt liv. Helt plötsligt ska vi två bli tre och vad innebär det? Och graviditeten, hur förhåller man sig till den på bästa sätt? Jag tror på att ha en avspänd medvetenhet. Samtidigt som jag förundras och gläds över alla fantastiska produkter som underlättar livet just nu och som kommer underlätta för det kommande livet så undviker jag för mycket information och råd då det ofta skapar fler behov eller lyfter fram fler problem än vad jag egentligen har. Jag lyssnar mycket inåt och tänker även på hur det ser ut i andra delar av världen där livet är mindre materialistiskt. Ofta behövs kanske inte mycket mer än en bärsjal, mat och kärlek för att ha ett nöjt barn.

Jag är nu i vecka 16 och min förundran över hur magiskt livet är växer varje dag, i takt med min mage.