Eva Rusz svarar
Jag förstår att du känner dig förvirrad eftersom du under lång tid har pendlat i dina slutsatser om du skall stanna kvar eller gå. Utifrån din beskrivning så verkar din sambo ha en del svårigheter med sin känslomässiga intoning gentemot dig. Många människor kan i stunder då man vill bli älskad, förälskad liksom släppa på den invanda känslomodellen och bete sig annorlunda eftersom man vill bli vald. Man visar givetvis inte ointresse om man vill få någon att leva med! Men med tiden så kan dessa beteenden avklinga och man struntar i att relatera, något jag faktiskt anser att din sambo gör, men så fort som du initierar att du vill bryta så förändras han en stund men återgår till sitt passiva sätt snart igen.
Kärlek innebär att man lyssnar, tar på varandra, visar medkänsla, bryr sig om varandra. Jag tycker inte det låter som om du får den kärlek du borde få. Ofta kan rädsla inför framtiden paralysera oss och vi kan också måla upp alldeles för negativa framtidsscenarier, fast det inte finns några faror där ute. Fatta ett beslut en gång för alla och ta gärna lite samtalshjälp, det finns kyrkor, sjukhus och vårdcentraler som utan någon större kostnad kan hjälpa dig hantera de oangenäma känslorna du kan få under en separation.
Hälsningar
Eva Rusz