Eva Rusz svarar
Den relation du beskriver låter för mig som en ganska känslomässigt kall relation, att du har kunnat stå ut under så många är starkt gjort. Även om alla människor inte älskar att munkyssas så ingår fysisk beröring, känslomässig omvårdnad, ett aktivt sexliv och ett genuint intresse för varandra i det som vi sedan cirka 200 000 år sedan definierar som en kärleksfull parrelation. Det låter som om din man har ett känslomässigt undvikande knepigt sätt att fungera på eftersom han från början av er relation ogillar att komma dig nära. Ofta är vi mer generöst inställda till den andras tillkortakommanden under förälskelsefasen, men med tiden så utvecklas vi, får mer erfarenheter och kan tydligare sätta fingret på vad respektive part behöver.
Min terapeutiska erfarenhet med att hjälpa par som sedan länge fungerar känslomässigt olika, är att man kan förändra vissa beteendemönster men inte så att personerna blir som nya människor. Beteendemönstren utgår ifrån hur vi lärt oss agera på tankar och känslor kring närhet och de sitter ganska ”fast” inne i hjärnan. Men man vet också idag att om vi övar oss extra mycket på att förändra ett beteende eller en tanke så kommer det ske vissa förändringar även på hjärnnivå, men då måste man vara mycket motiverad och inse vitsen och vikten av att lägga manken till.
Min åsikt är att ett par som levt länge tillsammans är skyldiga varandra att se vad man göra innan man avslutar relationen. Kanske ni tillsammans skulle gå till en familjeterapeut och där få hjälp att uttrycka vad som behöver förändras. 25 år är en ganska lång tid där din mans och dina mönster är ganska låsta. Å andra sidan har du här till mig uttryckt vad du önskar få. Jag tror att sannolikheten är ganska liten att din mans beteenden skulle förändras så pass mycket så du blir nöjd efter så många år tillsammans.
Hälsningar
Eva Rusz