Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Vad har hänt med dejtingkulturen?

7 oktober, 2015
Det är min bestämda uppfattning att det svenska samhället under ett par, tre decennier, uppvisat ett moraliskt förfall när det gäller dejting och seriösa relationer. Känns som om människor inte tar detta på allvar längre. Dejtingforum och singelgrupper, andra kontaktforum verkar mera vara en lekstuga för många människor. Där många älskar att dikta i hop saker om sig själva. Vilseleda och mörka för att locka in varandra initialt. Många verkar även må psykiskt dåligt. Otrohet och andra problem genomsyrar dessa forum. Tänk om människor ändå kunde lägga ner mera tid på att vara seriösa och respektera varandra. Där vi inte förskönar oss själva eller utger oss för att vara så mycket bättre än vad vi är i det verkliga livet. Det spelas en dålig regisserad teater där ridån har gått ner för länge sedan. Ryggradslösa individer utan moraliskt ansvar. Vett och etikett är sedan länge bortblåst när det gäller att söka kärleksfulla relationer genom nätet. Behandla andra som du själv vill bli behandlad är ju en klyscha alla slänger sig med. Men få lever tyvärr upp till detta kan jag känna efter min senaste sejour. Alla är så glada och positiva. Alla tränar och reser. Alla står med båda fötterna på jorden och alla har givetvis glimten i ögat. En sanning med modifikation känner jag. Trots att nästan alla söker seriöst efter Mr och Mrs right. Där klyschor och klichéer strös runt. Vi läser ständigt om sorger och besvikelser. Om frustrerade människor inom nätdejting. Nu är detta inget som jag hittar på utan det är många med mig som upplever denna värld lite upp och ner. Så frågan är den vad som hänt med dejtingkulturen? Upplever nätdejting mera som ett hinder. Människor kan spela en roll i en låtsasvärld som inte riktigt stämmer när det kommer till IRL. Med vänlig hälsning Johan
Annons

Eva Rusz svarar

Hej Johan!

Jag håller med dig. Jag blev känd för den stora allmänheten år 2003, då min forskningsrapport ”I huvudet på sju singeltjejer” blev en bok där jag beskrev hur man kunde arbeta med sig själv med hjälp av kognitiv psykoterapi för att minska bortfall och för mycket negativa bedömningar/värderingar av en dejt man mött.

Sedan dessa har ju internetsajterna som lovar guld och gröna skogar ökat lavinartat och profiterar, tycker jag, på det behov som faktiskt är viktigast i livet; att få relatera (stå i förbindelse) och bli bekräftad och älskad. Det finns idag anser jag risk för att många som internetdejtar blir fartblinda och ”star struck” av den imaginära bilden av att man kan välja och vraka en ny partner hur lätt som helt. Man har inte tid att stanna upp och fördjupa relationer eftersom så många seriedejtar samtidigt! Jag tror många har hamnat i ett prestationsrus där man ständigt letar efter den ”perfekte” partnern och ständigt tror att gräset är grönare ju fler man dejtar. Det är stressigt, hektiskt och kan säkert öka frustrationen hos de som verkligen vill ha en partner. Det finns inom psykologin en ”regel” som säger att ju mer man tar desto längre bort från målet riskerar man hamna…

Jag är rädd att detta internetdejtande gör folk mer olyckliga på sikt än lyckliga, även fast det givetvis finns många par som träffats på det sättet. Jag tycker vi skulle ha mer möten i verkliga livet, eftersom kärlek kan uppstå då vi möter någon som vill ge oss något viktigt och speciellt; nämligen bekräftelse, ögonkontakt, uppmärksamhet, beröring, intresse och att man utbyter tankar och känslor med varandra.

Hälsningar
Eva Rusz

 

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons