Eva Rusz svarar
Hej Johan!
Jag håller med dig. Jag blev känd för den stora allmänheten år 2003, då min forskningsrapport ”I huvudet på sju singeltjejer” blev en bok där jag beskrev hur man kunde arbeta med sig själv med hjälp av kognitiv psykoterapi för att minska bortfall och för mycket negativa bedömningar/värderingar av en dejt man mött.
Sedan dessa har ju internetsajterna som lovar guld och gröna skogar ökat lavinartat och profiterar, tycker jag, på det behov som faktiskt är viktigast i livet; att få relatera (stå i förbindelse) och bli bekräftad och älskad. Det finns idag anser jag risk för att många som internetdejtar blir fartblinda och ”star struck” av den imaginära bilden av att man kan välja och vraka en ny partner hur lätt som helt. Man har inte tid att stanna upp och fördjupa relationer eftersom så många seriedejtar samtidigt! Jag tror många har hamnat i ett prestationsrus där man ständigt letar efter den ”perfekte” partnern och ständigt tror att gräset är grönare ju fler man dejtar. Det är stressigt, hektiskt och kan säkert öka frustrationen hos de som verkligen vill ha en partner. Det finns inom psykologin en ”regel” som säger att ju mer man tar desto längre bort från målet riskerar man hamna…
Jag är rädd att detta internetdejtande gör folk mer olyckliga på sikt än lyckliga, även fast det givetvis finns många par som träffats på det sättet. Jag tycker vi skulle ha mer möten i verkliga livet, eftersom kärlek kan uppstå då vi möter någon som vill ge oss något viktigt och speciellt; nämligen bekräftelse, ögonkontakt, uppmärksamhet, beröring, intresse och att man utbyter tankar och känslor med varandra.
Hälsningar
Eva Rusz