Get in shape

Försämrar stress träningskapaciteten?

Blå himmel, strålande sol och härliga längdåkningsspår.
Jag visste att Stockholm Ski Marathon skulle gå av stapeln på Lida klockan 11 – och då måste man vara ur spår – så jag var tidigt uppe.
Valde ett nytt spår, som jag alltså inte åkt tidigare – och inte heller kollat upp hur långt det var.
Smart? Nej – inte minst med tanke på att jag hade tävlingen i hasorna.
Väskan med mina grejor stod kvar – ganska mycket ivägen om det skulle komma ett stort gäng tävlingsåkare, så jag kände mig galet stressad när jag åkte runt ute i Lidaskogen utan att veta vart jag var eller hur långt det var kvar.

Stress ökar tröttheten?
Just när man blir sådär stressad, som när man måste vara tillbaka en viss tid, då går allt långsamt och segt och man känner sig tröttare än någonsin. Känner ni igen det?
Jag och en kollega pratade om det och hon kände precis igen sig.
Jag brukar åka 2 mil på längdskidor så det är ingen ovanlig distans för mig, men igår var det jättesegt. Kände att jag aldrig kom fram och mentalt så blir det tungt.

Jag hann
Träffade på några roliga tanter ute i spåret som sa: Ojoj, det är jättelångt till Lida. Minst en mil kvar!
Haha, det gjorde det ju ännu värre. Och det visade sig faktiskt bara vara runt 4 km kvar då 🙂
Jag hann i god tid tillbaka till starten och jag ångrade mig att jag inte hade tänkt på att jag kunde efteranmäla mig och köra tävlingen som ett bra träningstillfälle. Det såg ut att vara en jättetrevlig tävling och nästa år hoppas jag att jag står i startfållorna här. 🙂

skimaraton1sthlmski2sthlmski

 


Jag blev i alla fall inte uppäten av en björn!

Besviken och arg! På mig själv. För jag är feg och rädd.

För att ta historien från början: Jag tänkte gå med i en längdskidåkningsklubb. Jag hade kollat att de tränar tisdagar och torsdagar och äntligen var det en kväll när det passade mig.
Lite läskigt är det dock.

För det första skulle jag vara absolut sämst – men det kan jag leva med – jag tycker att det är inspirerande att få åka med massa duktiga åkare om det bara står ut med mig 🙂
För det andra så är det massa nya människor man ska lära känna, det är jättekul men samtidigt nervöst.

Jag pallrade mig iallfall iväg. Lite pirrig, mest spännande.

Totalt generalknas!
Ingen där! Väntade… väntade… väntade…30 minuter gick. Åkte några varv i det skittråkiga uppvärmningsspåret som var några hundra meter, bara för att hålla mig varm.
Var jag på fel ställe?
Hade de ingen träning just idag?

Hade förberett mig med pannlampa så det var väl bara att ge sig ut själv då…

mörker

Såg pannlamporna på håll


Men…

Det var just det – ge sig ut alldeles själv. Jag vågade inte!
Kolsvart mörker. Läskig skog.

Varför i he… …la fridens dar trodde jag att jag skulle våga mig ut i en kolsvart skog helt själv. Jag som inte ens gillar skogen i sommarens solsken.

Jag väntade länge på att det skulle komma nån annan åkare som jag kunde haka på, såg pannlamporna röra sig ute i mörkret på långt håll men det var ingen som startade så länge jag stod där. Och tillslut gav jag upp. Struntade i hela skidåkningen.

Jag blev i alla fall inte uppäten av en björn!
Man ska ju vända alla motgångar till något positivt och det jag ändå kunde konstatera som var bra med denna misslyckade skidåkning var:

1. Jag blev inte uppäten av en björn ute i skogen eftersom jag aldrig gav mig iväg.
2. Jag åkte hem och tog en joggingtur istället – med intervaller mellan lyktstolparna de sista två kilometrarna. Bra för flåset!
3. Jag var i alla fall tillräckligt modig som tog steget att gå med i en skidklubb – även om de inte var där 🙂

Men innerst inne är jag ändå besviken på mig själv. Tittar mig i spegeln och säger:

– Fegis!

 


Använd inte mascara när du åker längdskidor….

… då går det så här!

Såg eländet när jag kom hem och höll på att skratta ihjäl mig. Tanken på alla som sett mig gjorde däremot mig inte så glad 🙂 Tur att jag inte träffade några små barn 🙂

bildTräningsledig = ledig för träning!
Jag tog ett par timmar ledigt från jobbet igår för att kunna åka längdåkning i dagsljus. Underbart. Precis vad jag behövde.
Det blev två mils åkning i fantastiska spår.

Motgångar
När jag åker skidor har jag, i motsats till vid löpning, ingen musik i öronen vilket gör att man tänker så mycket bättre. Jag har nyligen intervjuat Olof Röhlander, som är mental coach, om hur man bemöter motgångar och intervjun fick mig att fundera lite på hur jag själv gör.  Jag hade lätt kunnat irritera mig på att det var trögt i spåren. Vallan var inte optimal och det var tungt att åka.
Men jag tänkte faktiskt bara: ”Bra, då blir det bättre träning!”

Likaså vände jag en negativ sak till en positiv på morgonen. Bilen var jätteimmig och vindrutetorkarna hade frusit och ville inte fungera. Så istället för att kunna fräsa iväg direkt så fick jag stå och vänta, skrapa, vänta igen och försöka få ren vindrutetorkarna så gott jag kunde. Irriterande kanske, men just då kommer sopbilen och jag märker att jag glömt att sätta ut soptunnorna! Så tack vare att jag fick stå där och fixa en liten stund med den frostiga bilen så slapp jag problemet med en full – otömd – soptunna i två veckor framöver!
Vilken jäkla tur jag hade!

Det var kanske meningen
Många vardagliga saker som man irriterar sig på kan man vända på och istället säga: Det var kanske meningen, eller det var kanske en positiv sak med det hela ändå. Andra saker, som man inte kan göra något åt kan man många gånger tänka: ”Vad gör det om hundra år” – och faktiskt – ofta kan man bara tänka: ”Vad gör det imorgon”, för det behövs inte hundra år för att få problemen att verka rätt små.
Jag hittade en ”Att göra-lista” som bokmärke i just Olof Röhlanders bok. Jag skrev den för nån vecka sen och tyckte då att det var massor med besvärliga saker. Men när jag hittade den så var alla saker gjorda och betydde inte särskilt mycket längre.

Bilkörning
En sak som irriterar folk mest är väl bilkörning. Och igår fick jag chansen att skratta (för mig själv) åt en man i stor BMW som körde om mig – prejade mig nästan ut i vägrenen – för att han hade så bråttom och jag bara körde enligt hastighetsbegränsningen (med mig lilla mini-bil, som är synnerligen slirig i detta väder).
Vid nästa rödlyse var jag nämligen ikapp honom. Sen blåste han på igen. Men rödlyset därpå – samma sak – jag var ikapp igen. Så min lugna körning eller hans stressade…det kvittade lika!
Men i det fallet – med hans stressade körning – så kan det faktiskt göra skillnad. Nyligen blev en pojke på 15 år påkörd i Huddinge. Han dog. En pojke som barnens kompisar kände. Jag har visserligen ingen aning om just denna olycka hände pga stressad bilkörning, men risken att köra på någon är betydligt större med den bilkörning mannen i BMWn utövade.
Och då kan det faktiskt spela roll – även om hundra år!


Gymmet – mitt andra hem! Mål och motivation

Från att ha tyckt att styrketräning var väääärldens tråkigaste, till att faktiskt tycka att det är kul…. ett år tog det nästan. Ett år där jag redan från början bara hade bestämt mig!
Jag skulle vara på gymmet fyra gånger i veckan.

Det som har påverkat min motivation och fått mig att tycka att det är kul är:

* Det ger faktiskt resultat som känns. Kroppen känns så mycket starkare. Underbart!
* Jag har börjat lära känna folk på gymmet. Det får självklart inte ta fokus från min träning, men det är kul att säga hej och känna igen folk på gymmet. Det gör att det känns så mycket mer personligt.
* Jag har ”nördat ner mig”, som min kompis sa! Jag har alltså läst en hel del om styrketräning och satt mig in i hur man ska träna och varför.
* Sista punkten har jag saknat rätt länge: Målet för träningen. Jag har gått ner och kört en timme, fyra dagar i veckan. Bara för att!
Men nu har jag fått ett mål! Jag ska, tammetusan, köra ett Vasalopp nästa år. Något av loppen. Det lutar åt Öppet spår eller Halvvasan.

Men då borde du ju träna i längdspåret, kanske nån av er försynt påpekar.
Jo, javisst, det gör jag också. Men…. vilken jäkla skillnad styrketräningen har gjort för min längdskidåkning – bara på ett år! Jag är otroligt mycket starkare i skidåkningsmusklerna som magen, ryggen och armarna. Det gör enorm skillnad. Nu kan jag ju staka i flera kilometer. Det orkade jag inte alls förut utan fick nöja mig med att diagonala till största delen. Och då går det ju inte lika snabbt.

Fokus och mål just nu
Just nu satsar jag ändå på att stärka diagonalen.
– Vaddå, diagonalen, va snackar du om, kanske nån av er muttrar.
Jo, jag menar att jag tränar mycket sido-core-övningar samt fokuserar på övningar som tränar en sida i taget. Ett ben, en arm, enarmsrodd, enbensböj, draken, utfall med vridning och denna: Skogshuggaren.
Men är det nån som vet om det är bäst att köra nerifrån och upp (översta bilden) eller uppifrån och ner (understa bilden). Jag är förvirrad… Är det same-same?

skogshuggarn

 

 


Kompressionsstrumpor i merinoull för skidåkning och vinterlöpning

kompressionsstrumprKöpte fantastiska kompressionsstrumpor från Gococo. I merinoull!
Det kan inte bli bättre!

Expert på att frysa!
Merinoull är mitt favoritmaterial på vintern. Håller verkligen fötterna varma och ”fräscha” – och det kommer från mig, en expert på att frysa om fötterna! Jag har inte frusit om fötterna sen jag skaffade mina första merinoullstrumpor.

Med kompression!
Mina tidigare strumpor är inte kompressionsstrumpor och inte lika höga. Jag har länge velat köpa kompressionsstrumpor för löpning men dragit mig för det – för på sommaren springer jag i korta tights eller löparkjol och jag vet inte om jag är fjantig – men höga strumpor och korta byxor/kjol, nä där går gränsen för vad jag vill springa runt i! Tycker att det ser fånigt ut.
Däremot har jag stödstrumpor när jag flyger, men det är inga träningsstrumpor, de är i bomull vilket kan ge svettiga fötter och i förlängningen skavsår om man tränar i dom.

Skidåkning ger värkande vader!
Men till vinterlöpning och skidåkning är det ju ultimat! Och vilken alpin-skidåkare vet inte hur jävulskt ont vaderna gör efter första skiddagarna!! Man kan ju inte gå!

Kompression ger:
Bättre blodcirkulation
Mindre trötthet i musklerna
Snabbare återhämtning
Mindre risk för blodproppar
Mindre risk för stela, svullna vader och fötter


Shopaholic – köpdjävulen har slagit klorna i mig…

…men det är ju så mycket bra rea just nu.

träningskläderKöpte gråa tights som jag letat efter rätt länge. Gråa tights ska man dock inte svettas i… det syns 🙂

 

odloSen råkade jag klicka hem nya längdåkningskläder från Odlo. Supercoola tights tycker jag! Och en ”vanlig” men väldigt funktionell jacka.

Nu håller jag hårt i plånboken men jag vill, verkligen, jättemycket, ha dessa löparskor med dubbar! Det går inte att springa i det här väglaget med vanliga skor. Men håller ju på att stå på öronen hela tiden.

anima2

 


Underbar längdskidåkning i Stockholm!

Jag tycker att det är helt fantastiskt! Trots tö i flera dagar har Lida, söder om Stockholm, lyckats hålla sitt spår riktigt suveränt bra.
kvällsskidåkning2

Lycka!
Jag var där två gånger förra helgen samt en kväll nu i veckan som gick. Och det är inte mycket som får mig så löjligt lycklig som längdskidåkning (om man räknar aktiviteter alltså – självklart inte personer, mina barn slår allt i fråga om det 🙂 ).
Att susa runt i spåret när det är lagom kyligt, ett par minus, och så mysigt som det bara kan vara på kvällsskidåkning, eller i solen i fjällen när allt bara gnistrar omkring en! Jag skulle kunna åka i evigheter! kvällskidåkning

Nåja, 15 km blev det bara på drygt en timme. Sen blev klockan för mycket.

Klocka
Och på tal om klocka. Jag har hittat en suverän jacka för löpning och längdåkning. Med hål för klockan! Hur smart är inte det?!
Jackan kommer från Odlo och är en riktigt bra och superlätt träningsjacka med hög hals (jag avskyr att frysa om halsen).

odlo


Längdåkning – kläder, käk och utrustning

Än slank han hit, än slank han dit,  än slank han ner i diket.

Idag var skidåkningen ett mellanting mellan mormors lilla kråka, Bambi på hal is och rysk dans. (Eventuellt också lite domino, så mycket som folk trillade omkring).
Men det var i och för sig inte bara för mig, alla hade det tufft (jag stod iaf på benen hela åkningen). Spåren var usla, vilket förmodligen berodde på en kombo av många åkare, speciellt många småttingar, plusgrader och massor av snö.
Det blev en mil idag med, men betydligt sämre tid än igår.

spårÖvning på att tänka positiv och åka i dåliga spår!
Jag bestämde mig direkt när jag såg hur usla spåren var, att fokusera på att det faktiskt är nyttigt att öva att åka i dåliga spår. Ska jag åka tävlingar framöver så är det ju inte säkert att det blir optimala förhållanden, särskilt inte i senare startgrupper som nybörjare som jag hamnar i.

Ur spår!
Dock blev jag förbannad när folk promenerade i spåret! Jisses, finns det inga andra ställen att gå på än just i skidspåret.
En liten tjej i femårsåldern som skidade utbrast: ”Mamma, varför går dom i spåret?”
och det var ju sannerligen en fråga som kan stötas och blötas.
Man kan inte vara positiv jämt 🙂

spårselfie

Grejor att ha med/ha på!
När jag åker iväg till något spår ser jag alltid till att ha med mig detta:
*Uppvärmningsvantar och tunnare vantar
(jag behöver alltid varma när jag startar).
*En väst som jag har under uppvärmningen och sedan slänger av mig.
* Mössa (numera med hål för tofsen, helt perfekt).
* Skidor, stavar, pjäxor – såklart!
* Extra underställströja – eftersom man blir så svettig av riktig längdåkning, om det sedan är kallt ute så är det lätt att bli otroligt frusen (sådär så det känns som man aldrig blir varm). Ombyte är ett måste om man inte har hemmet/huset väldigt nära spåret.
* En shaker med vatten, gärna lite ljummet om det är kallt (eller i termos, om det är väldigt kallt) och ibland även en liten burk proteinpulver som jag blandar med vatten efter träningen.
* En bar med bra innehåll, tex rawfoodbars eller hemgjorda bars, eller en banan – att käka direkt efter träning.
* Massor av papper – i alla fall behöver jag det för jag blir jättesnorigt. Tror det har lite att göra med att jag har köldastma.
* Sport-BH i marinoull (för man blir som sagt så väldigt svettig och då är marinoullen skön, mycket bättre än såna ”nyloniga” sport-BHar).

Såhär, när det ligger runt noll till minus fem grader så har jag enbart fodrade tights, en underställströja, samt en sportjacka/träningsjacka. Mindre än så kan jag knappast ha, ändå blir jag sjöblöt. Mycket varmare än när jag joggar (har ungefär likadana kläder då – vid samma temperatur och samma distans)

Ska jag åka längre så tar jag med en liten ryggsäck. Men åker jag ett rundspår på några kilometer så lägger jag grejorna vid starten.


Fuck Jante! Vasaloppsvinnaren kommer här!

Jag ääääälskar att åka längdskidor! Första milen på skidor avklarat för i år och det gick sååå jäkla bra!
Okej, rubriken på inlägget må vara en aning överdriven  🙂 men ibland är känslan exakt sån när man åker och får flyt! Att man susar fram och man känner sig helt oövervinnerlig. Åker om alla i spåret!
(Nåja, inte alla, men de som åkte om mig hade faktiskt tävlingsdräkter/klubbdräkter och då får man ju vika sig)

längdåkning1

Det kändes skeptiskt när man kom gående med skidorna på väg mot konstsnöspåret på Lida

Beröm!
Jag fick till och med en snäll kommentar av en sådan ”snabb man i klubbdräkt”. Vi slutade samtidigt och bytte några ord, och då sa han att han sett mig i spåret och tyckte att skidåkningen såg bra ut. Då växer man lite!!

längdåkning3

Lida friluftsgård i Tullinge

Konstsnöspår på Lida
Ja, snön lyser ju med sin frånvaro – även om det i skrivande stund faktiskt snöar här i Huddinge. Jag var skeptisk till om spåret skulle vara bra – men det var det verkligen! Fasiken va duktiga de är som fixar spår åt oss längdtokar! Riktig bra spår på drygt 1 km som dessutom har belysning – så jag kommer definitivt åka i veckan som kommer om det inte ösregnar.

Åka längdåkning eller hasa fram
En anledning till att jag tycker att längdåkning är så himla kul är att det är mer fokus på teknik än vid löpning. Ja, jag vet att det går att förbättra sig massor om man har rätt teknik i löpning också, men skillnaden är att det går att springa fort utan att ens ha perfekt teknik.
Men det kommer man inte undan med i längdåkningen!
Att hasa fram på skidorna – även kallat ”gå på tur” – det klarar vem som helst. Men att åka längdåkning på riktigt, det kräver en massa teknik.

2 år
Jag har bara åkt skidor i två år, men jag har verkligen försökt få hjälp med tekniken och det har lönat sig. I början kunde jag inte ens…
* bromsa och åka nerför (jag gick)
* ta mig uppför (jag gick upp också)
* byta spår (helt hopplöst, fick stanna och gå över till andra spåret)
* svänga (föll som en fura i svängarna)
* balansera – kom det en kotte i spåret stöp jag bara för en sån sak, jag kunde inte lyfta på en skida – stå på ett ben. Om spåret blev dåligt men lösa kanter hade jag också stora problem.

Jag rekommenderar verkligen att ta skidlektioner för att åkningen ska bli roligare!

Längdåkning i Lida

Det är inte jag på bilden. Ingen selfie i skidspåret. Här är precis vid starten och spåren är uppkörda, men bara 50 meter längre bort så var spåren kanonbra!

 


Toppen för triceps

Jag har haft lite svårt att få ”kontakt” med triceps. Jag använder andra delar av armarna i tricepsövningar och får mest ont i axlarna. Men med lite småjusteringar så fick jag tillslut till en riktigt bra tricepsträning.

tricepsFörut har jag stått rak i kroppen och dragit rakt ner framför mig, så här. Nu, här i den nya – vilket tyvärr inte riktigt syns på bilden, för jag hade svårt att fota samtidigt som jag gjorde övningen – är jag mer framåtlutad och drar mer längs med kroppen. Rörelsen går längre bak.
Det liknar numera lite mer rörelsen man gör när man stakar i längdskidåkning. Så denna är nog toppen inför längdåkningssäsongen!

En sak som är bra är att man även kan ta i så att magen får jobba. Låter konstigt – men det blir en rörelse för lite mer av kroppen, inte bara triceps.