Get in shape

Test av aktivitetsarmband vivoactive

gps2Jag har länge haft en dyr Garmin GPS-klocka. Den har jag haft på armen när jag löptränar. Funkar utmärkt vid löpning. Sen är det inget mer med den.

Men i vintras fick jag för mig att jag skulle försöka minska några kilon i kroppsfett, och inte i muskelmassa. Planen att promenera mer, köpa månadskort till kollektivtrafiken – och gå av några stationer tidigare varje dag. Så jag skaffade ett aktivitetsarmband med stegräknare – för att bli lite mer taggad.

Tid är pengar… eller något sånt!
Det tog hela våren innan jag mentalt kunde lämna bilen hemma. Det tar trots allt 30-45 minuter längre tid för mig att ta mig till jobbet, och lika mycket extra att ta mig hem, och det är när jag inte promenerar utan åker kommunalt hela vägen. Och tid har man inte direkt något överflöd av. Dessutom har jag skjutsat sonen till skolan varje dag fram till sommarlovet.

Från 3000 till nästan 30.000 steg!
Nu har det i alla fall hänt. Jag har skaffat kort för en månad. Och som jag knallar. Från att ha kommit upp i max 3000 steg per dag tidigare så är jag nu uppe i minst 15.000 steg. En dag kom jag till och med upp i 28.620!
Jag gör precis som jag tänkte – istället för att ta bussen de sista tre kilometrarna så promenerar jag. Det ska bli spännande att se om det ger något resultat på formen.

Vivoactive
Jag skaffade alltså aktivitetsarmbandet för att få stegräknarfunktionen – som jag tyvärr inte har på min uråldriga (fyra år gammal) mobil. Det jag upptäckte var att den hade många andra trevliga funktioner också.
Det jag har använt mest är funktionen för löpning. Om man kopplar den till appen Garmin Connect så får man ut massor av spännande info som jag inte har fått på min gamla klocka, som måste kopplas in i datorn med en alltid borttappad usb-sticka. Connect-appen öppnar man bara så synkar klockan och appen ihop sig och ger dig all data du kan tänka dig.
Det är väldigt kul att se exakta uppgifter på hur snabbt man sprungit och vilken stegkadens man har. Det sägs att man ska hålla runt 180 steg i minuten och det gör jag nästan exakt. Kan bero på att jag länge övat på det genom att spela musik som har 180 i bpm. Såna låtlistor går att hitta på spotify om ni vill testa.

gps 3Ringer på armen
En funktion som jag älskar – men som jag trodde jag skulle avsky – är att activitetsarmbandet visar sms, telefonsamtal och andra meddelanden som man själv väljer från telefonen. Det är så perfekt när man sitter på möten eller på restaurang eller fest. Man kan kika på vem som ringer eller skriver utan att behöva sitta och glo otrevligt ner i en telefon. Är det något livsviktigt så får man ursäkta sig och gå ifrån men oftast kan man bara kolla lite snabbt och bestämma sig för att man kan vänta med det samtalet och faktiskt, direkt på klockan, trycka bort det.
Jag trodde funktionen skulle stressa mig men det är helt tvärtom.

Påminnelser
Har man ställt in påminnelser i almanackan kan klockan till och med säga till när det är dags att åka – den kollar trafikläget och säger till utifrån det. Dock är den tvärtemot en tidsoptimist – man kommer definitivt fram i tid. 🙂

gps4

 

Summering
Jag är helt klart jättenöjd med aktivitetsarmbandet och jag gillar att den ser ut som en klocka och inte ett sånt plastband utan urtavla. Jag använder den varenda dag, men den har ju blivit mycket roligare sen jag började promenera mera. Den säger att man ska röra sig en gång i timmen och den funktionen skulle jag vilja kunna stänga av. Har inte hittat om det går. Har man tränat styrka, cyklat till och från gymmet samt gått 15.000 steg så blir man lite trött när klockan hojtar om att man ska röra sig vid 21-tiden på kvällen. Men det är nog den enda nackdel jag kan hitta.


3 hjälpredor för viktnedgång

Som jag skrev i förra inlägget så har träningen blivit ganska mycket sämre under 2015 jämfört med 2014. Jag känner även att jag har lagt på mig några onödiga kilon fett som jag inte riktigt trivs med. Från att ha börjat antyda magrutor så har det gått tillbaka till att det inte syns alls. Alldeles för mycket hud över 🙂 Det positiva är att jag har byggt riktigt mycket muskler under 2015 – något jag skrev om här: Fet eller fit? Viktuppgång av styrketräning.

Så även jag ska ta nya tag nu. Precis som alla andra.

Här är tre hjälpmedel för att nå mina mål.  Alla tre målen ska förhoppningsvis leda till att jag blir mer vältränad och går ner några kilon i fettvikt. Detta behöver inte resultera i viktnedgång på vågen – gärna mer muskler som ersätter fettet.

1. Träningsmål –  för att komma upp i 300 träningstimmar   
För att nå detta mål har jag lagt in träningsmål i min träningsdagbok på jogg.se
Det är verkligen jättekul att se hur det ”minskar” för varje vecka. När det blir 2017 ska mina träningsmål vara avklarade.

mål
2.  Aktivitetsklocka – för mer konditionsträning och fler promenader
För att bli lite mer ”pressad” att promenera (power-walk) mer så har jag skaffat en aktivitetsklocka. Man blir helt klart motiverad att ta de där ”extra” stegen varje dag.
VivoActive

3. Kostregistrering – för att minska i fettvikt
Jag har börjat registrera allting vad jag äter på Lifesum. Det finns säkert andra bra appar för detta men denna är väldigt lätt och det är kul att följa varje dag.

lifesum

 


Begränsa dig inte bara för att du är sämst!

Rädslan att ”vara sämst” verkar begränsa väldigt många människor.
– Nej, jag kan inte gå till gymmet, jag kommer vara sämst!, är kommentarer man hör. Eller som på den tiden då jag var med i en löpargrupp, och jag försökte få dit någon duktig kompis. Då lät det likadant. ”Jag kommer vara sämst”.
Och då går man inte dit – fastän man egentligen vill.

Jag undrar varför det är så farligt att vara sämst?

Jag väljer att se de otroligt duktiga människorna som inspiration istället!
Jag var med i löpargruppen, och jag var sämst, men vad gjorde det i ett sånt enormt duktigt gäng. Och så länge jag inte hindrar någon annan att springa i sin takt, vilket jag inte gjorde, så var alla nöjda och glada. Jag har även haft äran att springa med Sveriges – och Europas – bästa ultramaratonlöpare, Kajsa Berg. Hon håller samma tempo i 10 mil som jag gör i cirka 5 km. 4,30 på ett ungefär – per kilometer alltså! Galet! Att jag är sämre än henne? Jaa, otroligt mycket sämre, men hon ville springa med mig, vi sprang en mil ihop och hon sprang i samma veva två mil ytterligare. 🙂

Begränsa dig inte!
Det är inte farligt att vara ”sämst”!
Se andra duktiga människor som inspiration.
Om du inte kan och vet – fråga! När någon frågar mig om en övning på gymmet blir jag jätteglad! Det är väldigt kul att få visa någon som faktiskt vill lära sig.

Om du var bäst då….
Många som fäller kommentaren om att ”vara sämst” behöver ibland vända på tanken: Om du går med i ett fotbollslag och är ”nybörjare” (eller i alla fall inte lika tränade som de som är med i laget) kan du egentligen förvänta dig att du är annat än sämst?
Tänk om du – helt otränad och ovan – skulle glida in och vara bäst? Vad tycker laget som kanske tränar fyra dagar i vecka om det?
Nä, börja nerifrån – och gå mot toppen! 🙂

Tävlingsmänniskan i mig!
Däremot sticker jag inte under stol med (hmmm..vad är det för uttryck egenligen?) att jag är en riktig tävlingsmänniska. Men jag tävlar mot mig själv och klockan (när jag konditionstränar) alternativ vikterna (på gymmet). Ta tyngre, springa snabbare – än jag gjorde igår, eller förra veckan. Det är mitt mål. Målet är inte att vara bäst. Bara att vara bättre än mig själv!

UNCOMFORT


Använd inte mascara när du åker längdskidor….

… då går det så här!

Såg eländet när jag kom hem och höll på att skratta ihjäl mig. Tanken på alla som sett mig gjorde däremot mig inte så glad 🙂 Tur att jag inte träffade några små barn 🙂

bildTräningsledig = ledig för träning!
Jag tog ett par timmar ledigt från jobbet igår för att kunna åka längdåkning i dagsljus. Underbart. Precis vad jag behövde.
Det blev två mils åkning i fantastiska spår.

Motgångar
När jag åker skidor har jag, i motsats till vid löpning, ingen musik i öronen vilket gör att man tänker så mycket bättre. Jag har nyligen intervjuat Olof Röhlander, som är mental coach, om hur man bemöter motgångar och intervjun fick mig att fundera lite på hur jag själv gör.  Jag hade lätt kunnat irritera mig på att det var trögt i spåren. Vallan var inte optimal och det var tungt att åka.
Men jag tänkte faktiskt bara: ”Bra, då blir det bättre träning!”

Likaså vände jag en negativ sak till en positiv på morgonen. Bilen var jätteimmig och vindrutetorkarna hade frusit och ville inte fungera. Så istället för att kunna fräsa iväg direkt så fick jag stå och vänta, skrapa, vänta igen och försöka få ren vindrutetorkarna så gott jag kunde. Irriterande kanske, men just då kommer sopbilen och jag märker att jag glömt att sätta ut soptunnorna! Så tack vare att jag fick stå där och fixa en liten stund med den frostiga bilen så slapp jag problemet med en full – otömd – soptunna i två veckor framöver!
Vilken jäkla tur jag hade!

Det var kanske meningen
Många vardagliga saker som man irriterar sig på kan man vända på och istället säga: Det var kanske meningen, eller det var kanske en positiv sak med det hela ändå. Andra saker, som man inte kan göra något åt kan man många gånger tänka: ”Vad gör det om hundra år” – och faktiskt – ofta kan man bara tänka: ”Vad gör det imorgon”, för det behövs inte hundra år för att få problemen att verka rätt små.
Jag hittade en ”Att göra-lista” som bokmärke i just Olof Röhlanders bok. Jag skrev den för nån vecka sen och tyckte då att det var massor med besvärliga saker. Men när jag hittade den så var alla saker gjorda och betydde inte särskilt mycket längre.

Bilkörning
En sak som irriterar folk mest är väl bilkörning. Och igår fick jag chansen att skratta (för mig själv) åt en man i stor BMW som körde om mig – prejade mig nästan ut i vägrenen – för att han hade så bråttom och jag bara körde enligt hastighetsbegränsningen (med mig lilla mini-bil, som är synnerligen slirig i detta väder).
Vid nästa rödlyse var jag nämligen ikapp honom. Sen blåste han på igen. Men rödlyset därpå – samma sak – jag var ikapp igen. Så min lugna körning eller hans stressade…det kvittade lika!
Men i det fallet – med hans stressade körning – så kan det faktiskt göra skillnad. Nyligen blev en pojke på 15 år påkörd i Huddinge. Han dog. En pojke som barnens kompisar kände. Jag har visserligen ingen aning om just denna olycka hände pga stressad bilkörning, men risken att köra på någon är betydligt större med den bilkörning mannen i BMWn utövade.
Och då kan det faktiskt spela roll – även om hundra år!


Tuffare och coolare!

…det vill man ju bli, eller hur?!

tips för tuffa
I boken ”Bli bäst med mental träning” ger författaren Erik Bertrand Larssen tips på hur man blir säkrare, lugnare, tryggare, tuffare och coolare bara med hjälp av kroppsspråket. Och visst stämmer det? Testa själva!

* Andas du djupt kan du känna ett större lugn.
* Skjuter du fram bröstkorgen två centimeter kommer du att känna dig lite tryggare.
* Ler du så blir du mer positiv och glad.
* Sitter, står eller går du avslappnat kommer du att känna dig mer avslappnad.
* Dansar du känner du dig lyckligare.
* Sitter eller står du med tyngden lite framåt känner du dig mer offensiv.
* Står du bredbent och stadigt känner du dig tuffare och coolare.


Gymmet – mitt andra hem! Mål och motivation

Från att ha tyckt att styrketräning var väääärldens tråkigaste, till att faktiskt tycka att det är kul…. ett år tog det nästan. Ett år där jag redan från början bara hade bestämt mig!
Jag skulle vara på gymmet fyra gånger i veckan.

Det som har påverkat min motivation och fått mig att tycka att det är kul är:

* Det ger faktiskt resultat som känns. Kroppen känns så mycket starkare. Underbart!
* Jag har börjat lära känna folk på gymmet. Det får självklart inte ta fokus från min träning, men det är kul att säga hej och känna igen folk på gymmet. Det gör att det känns så mycket mer personligt.
* Jag har ”nördat ner mig”, som min kompis sa! Jag har alltså läst en hel del om styrketräning och satt mig in i hur man ska träna och varför.
* Sista punkten har jag saknat rätt länge: Målet för träningen. Jag har gått ner och kört en timme, fyra dagar i veckan. Bara för att!
Men nu har jag fått ett mål! Jag ska, tammetusan, köra ett Vasalopp nästa år. Något av loppen. Det lutar åt Öppet spår eller Halvvasan.

Men då borde du ju träna i längdspåret, kanske nån av er försynt påpekar.
Jo, javisst, det gör jag också. Men…. vilken jäkla skillnad styrketräningen har gjort för min längdskidåkning – bara på ett år! Jag är otroligt mycket starkare i skidåkningsmusklerna som magen, ryggen och armarna. Det gör enorm skillnad. Nu kan jag ju staka i flera kilometer. Det orkade jag inte alls förut utan fick nöja mig med att diagonala till största delen. Och då går det ju inte lika snabbt.

Fokus och mål just nu
Just nu satsar jag ändå på att stärka diagonalen.
– Vaddå, diagonalen, va snackar du om, kanske nån av er muttrar.
Jo, jag menar att jag tränar mycket sido-core-övningar samt fokuserar på övningar som tränar en sida i taget. Ett ben, en arm, enarmsrodd, enbensböj, draken, utfall med vridning och denna: Skogshuggaren.
Men är det nån som vet om det är bäst att köra nerifrån och upp (översta bilden) eller uppifrån och ner (understa bilden). Jag är förvirrad… Är det same-same?

skogshuggarn

 

 


Jag orkar inte träna… har inte tid. Ingen lust.

Exakt så kände jag igår. Trots att jag gillar att träna. Egentligen.
Hade massor att göra på jobbet. Stressad. Kom hem sent. Matinköp.
Väl hemma – i full färd med att göra pannbiff – upptäckte jag att vi hade ingen sallad, inget att göra sås på (och min familj, även kallade såskopparna, äter inte mat utan sås). Mer irriterad och stressad.

Avlopp, tvätt och matteprov
Sonen måste förberedas för matteprov som han har idag.
Tänkte gå och byta till träningskläder – men började istället göra rent avloppet i handfatet (har ni testat bakpulver och ättika – fungerar bra på illaluktande avlopp faktiskt!) och satte på en maskin tvätt.

Men sen stod ju träningsväskan där i hallen och blängde på mig…
Alla mina försök att ignorera den hjälpte inte. Och jag visste att jag bara skulle bli mer irriterad och trött om jag inte åkte iväg och tränade.
Samtidigt ville jag egentligen bara dimpa ner i soffan och titta på Game of Thrones.
Men jag tog mig i kragen och bytte om….

 – då hade klockan hunnit bli 20.00 
Bra, tänkte jag. Då är det i alla fall lugnare på gymmet.
Ute var det snöigt och jag funderade starkt på om jag inte var tvungen att stanna hemma för att skotta istället… så jag hämtade skyffeln började skotta garageinfarten istället för att åka till gymmet…

Faktiskt!
Tillslut kom jag faktiskt iväg. Körde en timme styrketräning och kom hem vid halv tio. Snabb dusch, hängde tvätten och hann faktiskt slappa i soffan med Game of Thrones – för med play-funktionen så behöver man ju inte låta teven styra en. Man styr själv när man vill kolla! 🙂

Tror ni att jag ångrade att jag åkte och tränade?

träningsväska


Fantastiska smycken från Smolk

Har köpt sååå fina och roliga smycken från Ateljé Smolk. Man känner sig faktiskt peppad och kaxig av att bära ett halsband med text! En bra motivationshöjare! De två första har jag köpt, det sista är jag sugen på att köpa! 🙂

halsband3 halsband4 halsband


Utmanar mig i plankan

Jag har börjat utmana mig själv i plankan.

Jag ska upp i fem minuter. Det är så grymt imponerande när folk kan stå så länge.
Nu har jag inte kommit så långt än, jag är uppe i 2,5 minuter just nu.
Två gånger om dagen kör jag. En gång på dan – då kör jag plankan mot min pilatesboll som jag har på jobbet. Och en gång på kvällen i samband med min vanliga träning.

plankan

Bild från boken ”Styrketräningens anatomi” som är riktigt inspirerande om man vill ha tips på lite nya övningar att köra på gymmet.

 


Övervinn dina svagheter

positivt tänkande

Bilden kommer ur boken ”Bli bäst med mental träning” – som jag absolut rekommenderar er att läsa.


Smart?

Du sätter upp Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidsbestämda mål. Du är smart och går efter just den modellen; S.M.A.R.T.
Det är en bra början, ändå kanske du inte klarar det. För allting är inte så lätt.

Jag ska avslöja….min stora svaghet.
Många tycker att det är roligt att träna, men klarar inte att undvika sötsaker. Andra är duktig på att hålla diet, men man avskyr att röra på sig. Man kan vara för feg, inte våga gå utanför sin bekvämlighetszon.
Min stora svaghet är att jag småäter. Jag vill helst äta hela tiden.

Nyttigt men ändå…
Det mesta jag småäter är inom det som kallas ”nyttigt”. Jag kan slänga i mig en näve pumpa- och solrosfrön. Eller lite mandlar när jag står och lagar mat. Har jag torkad frukt hemma så är det livsfarligt, och den granolan jag gjorde, visserligen nyttig och sockerfri – den käkar jag gärna som snacks på kvällen.
Hey! Det är ingen stor kanelbulle och varm choklad med grädde vi snackar om här. Inte så farligt va?

Men faktiskt – det är inte bra! Det blir onödiga kalorier som gör att jag kanske inte riktigt kommer i den form jag vill. Nyttigt betyder inte att man kan äta hur mycket som helst av det. Och det värsta av allt är ju att tänderna och magen får jobba hela tiden. Jag har haft tur som inte haft hål på många herrans år men småätande, vad det än är, gör onekligen så att tänderna får onödig belastning i form av bakterier eller sånt… sånt som gör hål i tänderna.

Hur motiverar man sig?
Ni har väl hört att man absolut inte ska tänka ordet inte?
Skulle jag försöka motivera mig genom att säga: Jag ska inte småäta – ja, då tänker jag nog istället hela tiden på vad jag kan äta. Hjärnan hoppar så snällt över ordet inte – och tänker: Hmmm, vad kan jag småäta nu då?

Varje morgon
Nej, istället ska man varje morgon tänka på sitt mål, det S.M.A.R.T.a målet och sen ska man lägga till:
Jag är en person som ….

Som…
I mitt fall blir det: Jag är en person som äter fasta måltider. Jag äter på bestämda tider.
Såg ni? Inga inten här inte.
Vill man komma igång med att träna regelbundet tänker man: Jag är en tränande person. Jag tränar X antal gånger i veckan.
Man kan även tänka saker som: Jag är en hälsosam person som äter nyttig mat.

Det är faktiskt helt sjukt hur vi kan lura hjärnan! Och det gäller att lura den innan den lurar oss!