Josefines Gravidblogg

Sjukskrivningen var oundviklig ..

11 september, 2012 | Kommentera (0)

Några veckor med Lergigan Comp, ingen större effekt. Tillslut blev det besök hos kvinnokliniken, grå som en mus och ostadig på benen tog jag mig till sjukhuset.. Fick göra ett kissprov och sedan svara på massa frågor. Min barnmorska hade förberett mig på att jag möjligtvis skulle få näringsdropp och kanske bli inlagd.

 

Huvudvärken var enorm och kroppen hade inte en gnutta energi i sig. Men kissa kunde jag och kan man det så behöver man inte näringsdropp tydligen. För så länge man inte är så pass uttorkad att man inte kan kissa så sätter dom inte in någon näring. Men min kropp SKREK efter näring, så jag blev väldigt besviken och hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Hade hoppats på en boost och lite återhämtning.

 

Men medans jag var där ville läkaren kolla så att Pumpan växte som den skulle och att den mådde bra. Tvillingar var också lite hett ämne eftersom jag mådde som jag gjorde. Vid det här tillfället så var jag i V.17 och inte känt något förutom med mitt illamående. Inte ens en antydan till mage.                                                                                                                                                  När jag ligger där på läkarbritsen medans hon häller gele på magen så blev jag kallsvettig, det enda som gick igenom mitt huvud var att det kommer inte finnas något där inne. Det är något annat fel på mig .. Löjlig som man är med sina tankar ibland!

 

Men så fort hon slog igång maskinen, där var du .. Underbara ängel!  Du växte som du skulle och mådde hur fint som helst!

En bild på bebisen i magen.

Så det slutade med att jag fick ännu ett läkemedel utskrivet,Primperan. Men efter att läst alla biverkningar så beslutade mig för att inte ta dom och att sluta med Lergigan comp också. Jag ansåg att det inte kunde bli värre utan dom och det blev det inte. Mådde lika dåligt ändå. Så sjukskrivning i tre veckor, sängsliggande ..

 

Inte det jag hade räknat med, vart var mina rosa moln som jag skulle sväva på ? Det var väldigt svårt att försöka vara glad och positiv.. Självklart var jag överlycklig för vårat barn, men ska det kännas såhär tungt?

Postad: 11 september, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Gravid | Etiketter: , , | Kommentera (0)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.