Josefines Gravidblogg

Hur mår jag?

Postad: 24 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

VARNING FÖR KÄNSLIGA ATT DET KOMMER BILDER PÅ MITT SNITT NEDANFÖR!

 

Nu har det gått 7 veckor och 2 dagar sedan förlossningen och jag mår relativt bra.

Jag kunde inte vara lyckligare mamma och njuta mer, kan ligga i timmar och kolla på Charlie. Men känner fortfarande av förlossningen. Magen är öm och fortfarande lite dålig känsel på vissa ställen av den. Ärret gör lite ont när man tar på det men har läkt mycket bra utan någon som helst infektion. Mitt balanssinne är lite påverkat då jag blir väldigt yr och kalltsvettig flera gånger om dagen trots att jag tycker att jag äter bra, dricker mycket och tar vitamintillskott samt järn. Får ta och kolla upp mitt järnvärde på tisdag när jag ska på efterkontroll.

Sen har jag även märkt något konstigt, känner inte riktigt av ännu när jag är kissnödig. Jag kissar inte på mig eller något sånt men det kan gå timmar innan jag KOMMER PÅ att jag inte varit på toa på länge. Känner liksom inte av det här vanliga trycket från blåsan. Ringde MVC om det och hon trodde jag drack för lite men jag dricker om en tok. Undrar om det kan vara något från operationen som inte har återställt sig ännu?!

Har jag bearbetat förlossningen som inte alls gick som tänkt?

Tycker inte att jag har på något sätt mått dålig av att det gick som det gick. Har tagit det bra och är inte alls rädd för ännu en förlossning, snarare att jag längtar. För det var så fantastiskt trots all smärta! Det enda jag har tagit hårt av är att Joakim fick åka hem från BB, 12 timmar efter förlossningen. Det kändes otroligt mycket och vill aldrig vara med om det igen.

Denna bild är tagen 6 dagar efter förlossningen.

jossan3

Dom här två är tagna idag.

 

jossan2

 

jossan1



Tillväxtultraljud

Postad: 21 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , , , , | Kommentera

Nyss kommit hem från tillväxtultraljudet. Fick en annan barnmorska än sist och hon var lite skeptisk först varför vi skulle komma tillbaka. Hon tyckte inte att det var en sån stor bebis sist så att vi behövde kolla upp igen. ( 3,4kg för två veckor sen)

Men hon mätte och räknade, blev tyst.. Vi frågade om den var stor med ville inget säga vad hon kom fram till för hon ville att en kollega skulle kolla upp om det stämde först. Så ut i väntrummet och fick snällt vänta på hennes kollega.

In på ett nytt ultraljud och den andra barnmorskan mätte och jämförde resultaten. Bebisen har växt ännu mer, just nu ligger den på ca 4,3kg .. Så ska tillbaka när jag är fullgången nästa torsdag, 31 januari. Igångsättning ville varken Jocke, jag eller barnmorskorna för just nu är det inga större problem att föda naturligt men om den växt så pass nästa gång så är kejsarsnitt ett alternativ som vi ska se över tyckte dom.

Frågade om jag kunde ha påverkat något, men dom ansåg eftersom jag inte har gravid diabetes så är det genetiskt. Och det kan jag förstå, vi har stora bebisar på båda sidorna.

Så det bästa vore nu min lilla Pumpa där inne är att du tar och kommer ut nu ! 🙂

 



Återhämtning

Postad: 16 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner, Förlossning, Gravid, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Först kan jag berätta att jag var hos barnmorskan idag, allt såg bra ut. Pumpan hade fina hjärtljud och körde sitt race som vanligt. H*n låg väldigt långt ner så det förklarar trycket och kramperna. Känns som om jag ska kissa på mig hela tiden. Körde även akupunktur idag. Nästa akupunktur tid är nästa tisdag och sedan dröjer det ytterliggare en vecka innan nästa koll.

 

Även om jag inte är där än så är det bra att veta hur man på bäst sätt återhämtar sig. Det är olika för alla hur man mår efteråt, vad man känner själv behövs för att återhämta sig och komma in i nya rutiner.

Jag har ingen som helst aning av vad som väntar men jag känner min kropp och kan nästan garantera att så fort bebisen sover, kommer även jag sova. Och även om man vill visa upp sin guldklimp så kan det bli mycket besök som kan trötta ut oss. Men vi har bestämt att dra ner på besöken pga RS viruset så hinner nog med att vila upp mig. Kan tänka mig att min älskade man även kommer sova så fort bebisen sover, blir en rejäl omställning för honom också. Bara upplevelsen på förlossningen kommer nog ta energi ifrån honom.

Samt tror jag att bra mat med mycket energiboost och vitaminer är bra att få i sig för att både orka vakna nätter och samtidigt  få sin återhämtning.

 

Hur återhämtade ni er? Något tips?

 

 

Lite tips på återhämtning:

http://se.babycenter.com/a553491/att-%C3%A5terh%C3%A4mta-sig-efter-vaginal-f%C3%B6rlossning

Tips om kost:

http://se.babycenter.com/c3560/din-kost-efter-graviditeten

Träning och Motion:

http://se.babycenter.com/c552/tr%C3%A4ning-och-motion-efter-f%C3%B6rlossningen

 

 

Fick ett inlägg som jag ej hann läsa, hamnade i skräpposten och försvann…. Ber om ursäkt för det och känner du igen dig och ser att din kommentar inte finns på sidan så skriv gärna igen! Ber återigen om ursäkt.



Akupunktur igen

Postad: 10 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Tittar på bilden från senaste ultraljudet var och varannan minut. Underbara Pumpan, snart är du här!

Efter ännu en olidlig natt och dag så ringde jag min barnmorska som fixade en akut tid åt mig på kvällstid. Nyss kommit därifrån, fick akupunktur som kändes rejält i blygdbenet samt ett par kryckor med mig hem. Kryckorna underlättar, det måste jag säga. Men är allt annat än bekväm med dom. Jag ger dom ett försök och så har jag även en hel del akupunktur tider inbokade framöver.

Nu vill jag bara kunna sova så jag kan samla energi och kraft. Är riktigt peppad som sagt inför förlossningen trots att jag inte har en aning om vad som väntar. Förväntansfull!  Imorgon går jag in i V.38 och beräknas som fullgången, Pumpan kan komma när som. Men har en känsla att h*n kommer hålla sig kvar i värmen långt förbi januari månad. Men trots detta kan jag inte gå till sängs om det står disk framme eller är stökigt här hemma, kontrollbehovet är stort att det är fint och rent den dagen vi kommer hem från BB.

Jocke börjar bli nervös, han har strikta regler att jag får inte ringa om det inte är på G. Sms är tillåtet men absolut inte samtal, han får nästan en hjärtinfarkt så fort telefonen ringer.

 



Hur ska det kännas?

Postad: 30 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Det är en månad kvar tills Pumpan är beräknad, men har tagit mina sista bricanyl tabletter jag hade hemma.

Natten tills Julafton fick jag super ont i magen, tydliga sammandragningar som kom och gick. Fick springa på toaletten emellan och blev orolig, så tog en bricanyl från läkarens order. Tog några minuter så kunde jag somna om utan att det kändes något.

Men igår, fy tusan! Vi var ute och spelade kubb, hade inte gjort något speciellt ansträngade förutom att traska upp för några trappor vilket jag egentligen ska undvika pga foglossningarna. Fick plötsligt ont långt ner i magen så jag knappt kunde stå, svårt att få fram större meningar och gå kändes som ett riktigt maraton. Men denna gång så höll det bara i sig, blev aldrig någon paus. Efter ca 20 min gav jag upp och tog min sista bricanyl, kämpade mig upp för trappen.. Det var hemskt vilket smärta som inte ville försvinna. Väl inne lade jag mig i soffan och väntade på att tabletten skulle verka, vilket den gjorde efter ett tag. Men sen tog det inte mer än någon timme så kom det igång igen.. Men denna gång som en ihållande riktigt dålig mensvärk. Beslutade mig för att ringa förlossningen och fråga vad jag skulle göra. Fick rådet att ta ett varmt bad eller lägga mig ner ihop med två alvedon i kroppen. Dom stoppar tydligen inget nu ifall det skulle starta.

Tok orolig för att bebisen inte ligger rätt plus att det var ju bara två dagar kvar till nytt år så tillslut somnade jag. Vaknade till och från under natten med riktigt ont i magen, orolig att det är något som skulle stressa Pumpan…..

Det har varit lite lugnare under dagen idag, känt av ibland men inte alls sådär ont eller mycket. Utan det har varit mer som dom vanliga sammandragningarna, hård mage och får stanna upp några sekunder. Har ju ingen aning om vad man ska känna, hur det ska kännas, vad är normalt eller inte i V.36..

Förbereder sig kroppen när den gör såhär? Har hört att sammandragningar/förvärkar ska inte göra ont?

Jag känner mig ganska liten och skulle vilja veta exakt varför detta sker, men finns kanske inte svar på allt. Har tid för koll hos barnmorskan den 3:e januari, vi får hoppas att den är kvar tills dess.



Ännu en koll!

Postad: 7 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , | Kommentera

Nyss varit på koll hos barnmorskan, det mesta såg fint ut. Bebisen mådde bra och jag höll mig enligt kurvan. Det var bara mitt järnvärde som inte riktigt har rört på sig. Men jag kämpar vidare på det fronten! 🙂

Jag trodde hade Pumpan hade sjunkit ner ännu längre med huvudet då jag känner mer tryck och behöver även springa och kissa mycket oftare. Ungefär 2-3 ggr i timmen för tillfället, men bebisen hade vänt på sig helt och hade idag huvudet upp mot revbenen istället. Kan ju kanske förklara varför astman är sämre än tidigare, ett stort huvud mellan lungorna?! ..

Det är så skönt varje gång jag varit hos barnmorskan, man går där ifrån med ett lugn och härligt humör. När hjärtljudet är perfekt på bebisen, alla prover är bra och det ser tipptopp ut! Underbart!

 



Sjukskriven igen ..

Postad: 15 november, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Gravid, Hälsa, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Nu har det varit sängsvila för mig två dagar i rad. I tisdags på jobbet så fick jag hemskt ont i nedre delen av magen, släppte efter en stund men kom tillbaka efter några minuter. Försökte vila bort det, andas bort det och tillslut gick jag ut på en promenad. Men inget verkade funka, lite panik började jag få efter en timme, försökte få igång pumpan där inne ifall det var så att h*n låg konstigt men det var helt stilla. Jag brukar alltid få igång bebisen när jag börjar trycka lite på magen men inte då. Så gick över gatan där min barnmorska jobbar, men hon och alla andra barnmorskor var på utbildning så det blev samtal till förlossningen som bad mig komma in på en gång.

Ringde Jocke och han kom på en gång och hämtade upp mig, vi var på förlossningen inom 15 min. Fort gick det, båda blev stressade och rädda. Vet ju inte vad man ska känna och nojig som man är. Dom kopplade på mig till en maskin som mätte mitt blodtryck, bebisens blodtryck och hjärtljud samt om det var några sammandragningar. Direkt när dom satte igång maskinen så protesterade lilla älskade hjärtat där inne, underbart skönt att känna. Och visst var det sammandragningar, så då kollade dom även livmoderstappen. Den var stängd och opåverkad som tur var. Fick även lämna urinprov som visade sig ha förhöjt proteinvärde så det blev skickat på analys.

Fick bricanyl tablett som skulle stanna sammandragningarna och blev sjukskriven för ”Förvärkar och hotande förtidsbörd före utgången av graviditetsvecka 37”. Men det var inte så pass allvarligt att jag fick stanna kvar utan hem och vila, ta det lugnt och i min takt.

Har bara känt av det en gång till efteråt och inte alls lika kraftigt så det känns bra, vi vill inte att pumpan kommer nu. Vi frågade också vad det kunde bero på men det fanns så många olika anledningar varför så det var omöjligt att komma fram till något.

Efter mycket prat så har vi beslutat att vi åker till Göteborg imorgon iallafall, tar det lugnt,njuter av god mat, härlig hotellfrukost och julmarknad. Kan nog vara bra för oss då vi har lite mycket runt omkring oss nu, det blir mycket känslor och tankar när en närstående är sjuk och det kan ju också var en av anledningarna varför det blev som det blev i tisdags.

Bricanyl tabletterna får följa med på resan om det skulle vara något, men det ska nog ordna upp sig nu. H*n mådde iallafall fin fint och allt såg väldigt bra ut förutom sammandragningarna.

 



24 men ser ut som 16?

Postad: 10 oktober, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Gravid, Värk | Etiketter: , , , , | Kommentera

Under många års tid har jag fått höra och får fortfarande höra att jag ser ut som 16-18 år. Det har hänt ett flertal ggr att när jag går in på Forex och ska växla pengar så säger dom snällt till mig: Du vet att man måste ha målsmanssällskap under 16år för att växla?

Systembolaget kan jag förstå att jag får visa leg eller när jag handlar trisslotter på kiosken. Många nya människor jag träffar på tippar normalt på ca 18 år.När jag står i kassan är det flera kunder som frågat om jag har åldern inne för att hantera kassan själv.

Senast i Grekland så trodde en kille i personalen att jag var 16år och min kusin 18år. Då min kusin är egentligen 15år. Ja, ni förstår vad jag menar. Jag har egentligen inte haft så stora problem med detta utan alltid tänkt, fint, när jag är 50 så kommer jag se ut som 40?! Härligt !

Men det känns annorlunda nu när jag är gravid, för jag märker många blickar nu när magen börjar synas. Man ser att några viskar, några ser frågande ut och igår frågade tjejen i butiken brevid mitt jobb om det var en olycka att jag blev gravid, för jag är väl inte mer än 18? Hur man nu kan kläcka ur sig en sådan fråga till någon man inte känner..

Så önskar att jag hade sett lite äldre ut nu faktiskt, så man slipper bli missförstådd. Idag hände det igen när jag var hos barnmorskan för att få akupunktur för att lindra foglossningarna. I väntrummet sitter en nybliven mamma och ammar sitt lilla barn. Hon tittar på mig, sedan magen flera gånger. Ser nästan lite chockad ut och verkar inte kunna sluta titta på mig, både jag och min kusin som var med märker av detta.Efteråt säger Elin: Du, hon trodde nog att du var under 18 som dom flesta verkar tro.

Får väl ha på mig en tröja där det står att jag är 24år, så dom inte behöver fundera så mycket. 😉

Hur som helst i allt mitt babblande, akupunkturen gick bra. Det kändes väldigt mycket när hon satte in nålarna, möjligtvis för att jag spänner mig och det känns av lite efteråt också så har stora förhoppningar på att detta ska funka. Nu har vi bokat in fyra tillfällen på två veckor för behandling så får vi se om det lindrar besvären.

 

 



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.