Josefines Gravidblogg

Efterkontroll samt BVC

Postad: 27 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Igår hade vi både tid hos BVC för vägning och mätning och direkt efter det så var det dags för efterkontroll hos barnmorskan.

Charlie väger numera 7 kg och är 62 cm lång, han följer sin egna kurva helt perfekt och utvecklas som han ska. Vilket känns väldigt bra! 🙂

Min tid hos barnmorskan har jag längtat efter, dels för att få träffa henne för hon har varit underbar under graviditeten och vill ju visa upp Charlie för henne. Och dels för jag är så nyfiken på förlossningsjournalen.

Det var väldigt intressant att läsa allt dom hade skrivit under timmarna på förlossningen. Hade allt gått som det skulle så ansåg dom att han hade varit ute runt 21.30 för jag öppnade mig väldigt fort när det väl startade. Samt att jag hade i genomsnitt 7 värkar på 10 minuter utan paus när man ”normalt” brukar ha runt 2-3 enligt barnmorskan.

Vi pratade även om hur nästa graviditet och förlossning kan gå, vad jag bör vara förberedd på osv.

Även om Charlie bara är snart två månader så längtar jag till den dagen vi känner att han ska få ett syskon. Så mycket kärlek!

 



Hur mår jag?

Postad: 24 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

VARNING FÖR KÄNSLIGA ATT DET KOMMER BILDER PÅ MITT SNITT NEDANFÖR!

 

Nu har det gått 7 veckor och 2 dagar sedan förlossningen och jag mår relativt bra.

Jag kunde inte vara lyckligare mamma och njuta mer, kan ligga i timmar och kolla på Charlie. Men känner fortfarande av förlossningen. Magen är öm och fortfarande lite dålig känsel på vissa ställen av den. Ärret gör lite ont när man tar på det men har läkt mycket bra utan någon som helst infektion. Mitt balanssinne är lite påverkat då jag blir väldigt yr och kalltsvettig flera gånger om dagen trots att jag tycker att jag äter bra, dricker mycket och tar vitamintillskott samt järn. Får ta och kolla upp mitt järnvärde på tisdag när jag ska på efterkontroll.

Sen har jag även märkt något konstigt, känner inte riktigt av ännu när jag är kissnödig. Jag kissar inte på mig eller något sånt men det kan gå timmar innan jag KOMMER PÅ att jag inte varit på toa på länge. Känner liksom inte av det här vanliga trycket från blåsan. Ringde MVC om det och hon trodde jag drack för lite men jag dricker om en tok. Undrar om det kan vara något från operationen som inte har återställt sig ännu?!

Har jag bearbetat förlossningen som inte alls gick som tänkt?

Tycker inte att jag har på något sätt mått dålig av att det gick som det gick. Har tagit det bra och är inte alls rädd för ännu en förlossning, snarare att jag längtar. För det var så fantastiskt trots all smärta! Det enda jag har tagit hårt av är att Joakim fick åka hem från BB, 12 timmar efter förlossningen. Det kändes otroligt mycket och vill aldrig vara med om det igen.

Denna bild är tagen 6 dagar efter förlossningen.

jossan3

Dom här två är tagna idag.

 

jossan2

 

jossan1



Vår son Charlie!

Postad: 8 februari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Nu har det gått en vecka sedan vår son Charlie föddes. Det har varit en tuff vecka och ska försöka gå igenom det jag kan.

Förlossningen blir det svåraste att gå igenom då jag har mycket minnesluckor men Joakim har försökt fylla i dom åt mig så gott som det går.

Det 31/1  var vi som sagt på tillväxtultraljud igen, denna gång fick vi träffa en förlossningsläkare. Han mätte bara huvudet på Charlie och konstaterade att han har nog växt lite till sedan sist. Sen började han gå igenom olika förslag för födseln. Han trodde inte att vi skulle ha så lång tid på oss att ha chansen till en ”naturlig” förlossning innan han blev för stor. Och min livmoderstapp var inte redo riktigt än. Så han gav oss tre alternativ.

1. Igångsättning samma dag kl: 16.00

2. Vänta till helgen passerat och hoppas på att jag startar själv.

3. Återkomma på måndag och då blir det antagligen planerat kejsarsnitt under veckan.

 

Min önskan var att inte bli igångsatt och få föda naturligt. Vilket kändes som det krockade lite grann med varandra. Så vi körde på igångsättning. Men jag blev otroligt nervös och bad om att få åka hem en sväng, vilket gick bra. Halv fyra var vi tillbaka på sjukhuset och fick läggas in på BB för igångsättning. Fick en tablett som blir som gele, vilket stimulerar mognad i livmoderstappen. Klockan 18.00 hade jag riktigt rejäla värkar redan och kämpade med min andning. Klockan åtta var jag öppen 4 cm och fick åka ner till förlossningen i rejäla smärtor. Blundade hela tiden, kunde verkligen inte öppna ögonen.

Lustgasen fick jag till mig på en gång och det hjälpte mig iallafall att kontrollera smärtan till en viss del. När dom kopplade in mig till maskinen som mäter värkarna och Charlies hjärtfrekvens så ser man att mina värkar inte har några pauser. Dom går rakt upp, knappt ner i botten och rakt upp igen. Längsta pausen jag hade under hela förlossningen var på ca 30sek och dom kom inte ofta. Narkosläkaren kom in och gav mig en EDA, vilket inte gav mig något som helst smärtlindrig. När klockan var slagen midnatt så var jag i princip helt öppen men inga krystvärkar bara fruktansvärt ont. Tillslut vad vi förstår fick jag någon annan medicin som hjälpte mig. Kunde andas vanlig luft äntligen! Lyckades även öppna mina ögon för att se vad det är för snälla människor i rummet som pratar med mig och försöker att hjälpa mig. Men hjärnan var inte riktigt med.

Jag får passa på att sitta på en yoga boll för att försöka hjälpa Charlie nedåt men inget hände. Dom bad mig trycka på för att se om huvudet rörde sig men inte det heller. Så dom kallade in en förlossningsläkare och hon kände på en gång att ansiktet var vänt åt fel håll plus att han var alldeles för stor för mig att kunna krysta igenom. Samt att Charlie hade börjat reagera på situationen. ”Akut kejsarsnitt” blev det och jag fick ett lugn att han äntligen skulle få komma ut till oss samtidigt som en dödsångest bara svepte över mig. Alla tankar vad som kunde hända flödade in och samtidigt släppte bedövningen och jag var återigen på lustgas. Narkosläkaren var iväg på ett liv och död alarm så vi fick snällt vänta en timme.

Tillslut på väg in till operationssalen och jag skakar i hela kroppen, det går verkligen inte att kontrollera. Narkosläkaren var ett riktigt proffs och kunde lägga bedövningen ändå. Det var fullt av människor där inne och det märktes att det är något dom gör dagligen. Men det hjälpte dock inte panikslagna mig. Mitt under operationen när förlossningsläkaren ska få ut Charlie så VÄNDER han på sig till säte. Ingen där inne hade varit med om det tidigare.

Äntligen var Charlie ute, när dom berättade att det var en pojke så hörde jag knappt. Var bara så otroligt lycklig att han kommit till världen och mådde bra! Joakim fick följa med barnmorskan ut till ett annat rum för att kolla att allt var okej, samt vägning, mätning och klippa navelsträngen.

Efter några minuter kom mina två underbara grabbar tillbaka in i operationssalen och jag fick se Charlie mer ordentligt. Så fin och go! Vi fick även förklarningen varför det inte gick att få ut honom naturliga vägen. Han vägde 5042gr och var 56cm lång. Alldeles för stort för min kropp och ingen förstår vart han har fått plats någonstans. Många i rummet var chockad över storleken.

Jocke och Charlie fick komma till ett rum och jag vidare till uppvaket tills bedövningen börjar släppa. Tiden på uppvaket var inge vidare, somnade till en stund men så fort bedövningen började släppa lite grann så började mina muskler krampa igen och jag låg så i ca 2 timmar.. Frös och krampade, ville bara ner till min familj. Rösten försvann nästan helt under den tiden, måste ha spänt stämbanden medans jag försökte spänna mig för att ligga still när jag egentligen borde försökt slappna av.

Efter nästan fyra timmar får jag komma ner till BB och hålla Charlie för första gången. LYCKA! Aldrig känt så mycket kärlek någonsin!

Sedan kom bakslaget….. Jocke insjuknar i influensan och får inte vara kvar på BB, får åka hem och lämna oss.. Det var det tuffast ”hejdå” jag varit med om. Gråter tillochmed när jag skriver om det nu, en vecka senare. Det var fruktansvärt och ingen borde få vara med om det. Men vad gör man? Som tur fick jag ta dit min kära Mamma som hjälp då jag knappt kunde gå och inte ta mig upp själv ur sängen. Älskade Joakim låg hemma i sin ensamhet med influensa och hur ledsen som helst. Mamma sov hos mig dom två nätterna vi var på BB och hjälpte till med allt. Stort tack! Saknade dock Joakim varje sekund och han missade dyrbar tid.

På söndag kväll fick vi komma hem, då hade amningen kommit igång och Charlies glukosvärde var under kontroll. Gissa om jag var glad att träffa Joakim. OCH så kom nästa bakslag, trodde jag klarat mig.. Kämpade in i det sista men nej. Influensan för mig med. Så igår var första dagen vi båda kände att vi mådde bra och fått energi tillbaka. Jag är så tacksam över att Charlie har klarat sig ifrån det. Han är så lugn och go, ser alltid så nöjd ut och bara myser.

Ja, det blev ett långt inlägg.. Jag hoppas ni orkade läsa! Jag hade inte klarat av den där förlossningen utan Joakim men på något konstigt sätt så är jag inte avskräckt. Skulle kunna göra exakt samma förlossning igen imorgon. Värt varenda sekund!

 

Charlie Erik Henry Norling

1/2 – 2013

charlie

Charlie bara några få timmar gammal.

charlie 2

Charlie idag trots att dammsugaren körde sitt race 2 meter ifrån.

charlie3

Suddig, men mysigt!



Här var det lugnt!

Postad: 30 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Familj och vänner, Förlossning, Gravid, Hälsa, Tips, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Inget hav stormar här inte .. Lugnet för stormen kanske man kan hoppas?

Det enda jag känner av är molvärken och trycker neråt. H*n kanske inväntar morgondagen, h*n kanske vill vara en av dom där 5% som föds på beräknad dag eller så kanske h*n helt enkelt inväntar februari månad. Återstår att se..

Får mycket samtal och sms varje dag nu, det har varit så sedan två veckor tillbaka.. Förstår att alla är nyfikna och vill veta om det är dags. Men jag vet också att jag kommer skicka iväg till alla berörda att det är dags när det verkligen gäller. Så håll ut! 😉

Kanske inte alltid svarar i telefonen eller sms på första minuten men det betyder inte att Jocke och jag är på BB.. Tror alla som är eller har varit gravida förstår vad jag menar? 🙂

Tröttheten är extrem men på något konstigt sätt så boar jag som sjutton här hemma.. Eller hur man ska säga. Vi har aldrig haft sån ordning här hemma eller så rent. Kan det hålla i sig efteråt också? Haha! 🙂

 

IMG_4759

Efterlängtad!

Till något helt annat, följde med mor till Björnön i måndags och passade på att få lite promenad i friska luften. Under tiden så tyckte hon att det var dags för året bad!

IMG_4823

Jag har testat själv två ggr, det är faktiskt ganska uppfriskande och när man väl kommer upp ur vattnet så blir man alldeles varm. Efteråt får man en grym energi och känner sig som en ny människa under dagen! Värt att testa kanske?



Fullt i frysen!

Postad: 22 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Bakning, Familj och vänner, Kost | Etiketter: , , , , , , , , , | Kommentera

Nu är det matlådor och fikabröd högt och lågt i vår frys!

Skönt att komma hem från BB och slippa laga mat första dagarna och tänka på fikabröd till alla som kommer att hälsa på. Man vill ju ändå kunna bjuda på något 🙂

Idag blev det mini rabarberpajer bakade! MUMS!

 

bild (15)

 

bild (14)



Akupunktur igen

Postad: 10 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Tittar på bilden från senaste ultraljudet var och varannan minut. Underbara Pumpan, snart är du här!

Efter ännu en olidlig natt och dag så ringde jag min barnmorska som fixade en akut tid åt mig på kvällstid. Nyss kommit därifrån, fick akupunktur som kändes rejält i blygdbenet samt ett par kryckor med mig hem. Kryckorna underlättar, det måste jag säga. Men är allt annat än bekväm med dom. Jag ger dom ett försök och så har jag även en hel del akupunktur tider inbokade framöver.

Nu vill jag bara kunna sova så jag kan samla energi och kraft. Är riktigt peppad som sagt inför förlossningen trots att jag inte har en aning om vad som väntar. Förväntansfull!  Imorgon går jag in i V.38 och beräknas som fullgången, Pumpan kan komma när som. Men har en känsla att h*n kommer hålla sig kvar i värmen långt förbi januari månad. Men trots detta kan jag inte gå till sängs om det står disk framme eller är stökigt här hemma, kontrollbehovet är stort att det är fint och rent den dagen vi kommer hem från BB.

Jocke börjar bli nervös, han har strikta regler att jag får inte ringa om det inte är på G. Sms är tillåtet men absolut inte samtal, han får nästan en hjärtinfarkt så fort telefonen ringer.

 



Nya rapporter!

Postad: 29 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , | Kommentera

http://vlt.se/nyheter/omvarlden/1.1929312-flera-sjukhus-med-manga-rs-smittade

BB i Västerås stänger sin avdelning och endast friska partners får vara medvarande. Det är bra att dom inte riskerar något och tydligen väntas den värsta perioden precis när vi ska ha vår guldklimp.

Skrämmer nog upp mig själv lite grann, livrädd att bebisen ska bli smittad men det är nog bättre att ta det säkra för det osäkra!

 



Listor hit och dit!

Postad: 11 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , , , | Kommentera

Jag är en riktigt lapplisa.. Nu är det lappar överallt, vad som ska packas ner i BB väskan och vad som ska packas i förlossningsväskan. Sitter även en lapp på dörren så ifall Jocke och jag blir så nervösa när det väl sätter igång så kan vi bara checka igenom lappen så vi vet att vi har med allt. Fyller på den lappen när vi kommer på något som kan vara bra att ha med som inte kan packas ner ännu.

För vi har börjat packa i väskorna, BB väskan är nästan helt klar. Nytvättade kläder till bebisen och allt man kan tänka sig behöva. Det var ganska svårt att välja ut första plaggen, det är nog jag som gör det svårare än vad man behöver men på något sätt kändes det viktigt att tänka igenom första kläderna … Haha! 🙂

Förlossningsväskan har jag varit och handlat lite till, en mysig väldoftande tvål så jag kan känna mig fräsch efter en välförtjänt dusch. Fler hygienartiklar, bindor och druvsocker. Sen finns det ytterliggare en lista vad som ska köpas mer av som snacks och lite dryck ifall man blir trött på förlossningens utbud. Kläder att packa till mig får jag fixa om några veckor..

Finns så mycket listor på nätet man kan ha som tips på att packa med sig och ett tips är att prata med flergångsmammor och pappor som varit med om det någon gång innan, dom riktigt bra koll på vad som kan tänkas vara bra att ha med.

 



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.