Josefines Gravidblogg

Jag hoppas hon har rätt!

Postad: 29 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , | En kommentar

 

Var hos barnmorskan idag, det första hon säger när jag kliver genom dörren är:

-Åh idag ser du verkligen ut en tjej som kommer föda närsomhelst.

Frågade hur hon kunde se de och då var det att ansiktet såg annorlunda ut och man får något speciellt runt ögonen samt läpparna. Kollade sedan blodtrycket och det var högre än av jag brukar ha vilket också brukar vara ett tecken att det snart är dags tydligen.

Annars såg allt bra ut! Bebisen hjärtljud var så fina och barnmorskan gav mig max en vecka till som gravid men hon trodde att snarast blir det dags. Hon bad mig ta den lugnt ikväll och vila. Så hoppas hon har rätt!

Torsdag är det beräknat och det är då vi ska tillbaka till specialistmödravården för ett nytt ultraljud.

Igår hade jag höga förhoppningar att det var dags, för mellan 19-23 hade jag regelbundna vad jag nu får kalla för förvärkar varje tjugonde minut. Sedan avtog det och kom tillbaka på natten. Denna gång starkare och var tionde minut men även dom avtog efter några timmar och har inte känt något sedan dess.

 

Håll tummarna för mig att jag snart får se mitt älskade hjärta !

 



Myter

Postad: 22 november, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Gravid | Etiketter: , , , , , , | Kommentera

Idag var jag på koll, mätte magen, hjärtljud,blodtryck osv. Magen hade växt 4 cm på tre veckor och prickade kurvan bra igen. Blodvärdet hade inte gått upp mycket men är iallafall på väg åt rätt håll.

Järn är en av dom mineralerna som kroppen har svårast att ta upp och det kan ta lång tid. Men om man tillsätter C-vitamin så brukar det funka mycket bättre. Jag har börjat tagit 1000mg i depåtablett en gång om dagen och märkt resultat. Innan så fortsatte järnvärdet bara neråt trots mina ordinerade 200mg järn om dagen men nu ser det bättre ut.

Mitt blodtryck var bra, lite högre än i början av graviditeten men fortfarande bra och det brukar tydligen öka lite grann i slutet. Bebisens hjärtljud var fin fint och ska man tro på alla myter så gick just nu namnförslaget Ellen till att bli en Charlie. Låg på 136 idag och innan har det legat runt 150-156. 🙂

Pumpan hade också lagt sig neråt med huvudet, kan förklara att det trycker lite extra, magen har sjunkit och att jag känner av nerverna på insidan av låren väldigt mycket. Speciellt på nattetid, svårt att vända på mig och det gör riktigt ont. Vi har försökt med akupunktur på dom punkterna men det var väldigt svårt att komma åt och det verkar vara mer nerver är fogar som spökar så det går inte att göra så mycket åt dom.

 

Tror ni på alla myter om vad det är för kön?

  • Många har sagt åt mig att jag har en flickmage, vissa pojkmage.
  • Att halsbrännan beror på att barnet har mycket hår.
  • Om hjärtljudet på bebisen är 140+ så är det en flicka.
  • Har man mycket illamående så är det mer kvinnliga hormoner, vilket ska tyda på en flicka.
  • Om man får problem med huden så är det flickan som tar mammans skönhet.

Finns en hel del man kan hitta om myter,men jag har lite svårt att tro på dom. Men vi lutar väl åt en flicka, bara för att tanten på ultraljudet sa hon två gånger. Men det kan även vara en slump, vad det än blir så är vi lika lyckliga för det!

Otroligt efterlängtat barn!



Sjukskriven igen ..

Postad: 15 november, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Gravid, Hälsa, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Nu har det varit sängsvila för mig två dagar i rad. I tisdags på jobbet så fick jag hemskt ont i nedre delen av magen, släppte efter en stund men kom tillbaka efter några minuter. Försökte vila bort det, andas bort det och tillslut gick jag ut på en promenad. Men inget verkade funka, lite panik började jag få efter en timme, försökte få igång pumpan där inne ifall det var så att h*n låg konstigt men det var helt stilla. Jag brukar alltid få igång bebisen när jag börjar trycka lite på magen men inte då. Så gick över gatan där min barnmorska jobbar, men hon och alla andra barnmorskor var på utbildning så det blev samtal till förlossningen som bad mig komma in på en gång.

Ringde Jocke och han kom på en gång och hämtade upp mig, vi var på förlossningen inom 15 min. Fort gick det, båda blev stressade och rädda. Vet ju inte vad man ska känna och nojig som man är. Dom kopplade på mig till en maskin som mätte mitt blodtryck, bebisens blodtryck och hjärtljud samt om det var några sammandragningar. Direkt när dom satte igång maskinen så protesterade lilla älskade hjärtat där inne, underbart skönt att känna. Och visst var det sammandragningar, så då kollade dom även livmoderstappen. Den var stängd och opåverkad som tur var. Fick även lämna urinprov som visade sig ha förhöjt proteinvärde så det blev skickat på analys.

Fick bricanyl tablett som skulle stanna sammandragningarna och blev sjukskriven för ”Förvärkar och hotande förtidsbörd före utgången av graviditetsvecka 37”. Men det var inte så pass allvarligt att jag fick stanna kvar utan hem och vila, ta det lugnt och i min takt.

Har bara känt av det en gång till efteråt och inte alls lika kraftigt så det känns bra, vi vill inte att pumpan kommer nu. Vi frågade också vad det kunde bero på men det fanns så många olika anledningar varför så det var omöjligt att komma fram till något.

Efter mycket prat så har vi beslutat att vi åker till Göteborg imorgon iallafall, tar det lugnt,njuter av god mat, härlig hotellfrukost och julmarknad. Kan nog vara bra för oss då vi har lite mycket runt omkring oss nu, det blir mycket känslor och tankar när en närstående är sjuk och det kan ju också var en av anledningarna varför det blev som det blev i tisdags.

Bricanyl tabletterna får följa med på resan om det skulle vara något, men det ska nog ordna upp sig nu. H*n mådde iallafall fin fint och allt såg väldigt bra ut förutom sammandragningarna.

 



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.