Josefines Gravidblogg

PSD

Postad: 8 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Familj och vänner, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

PSD= Plötslig spädbarnsdöd

En av mina största rädslor..

Första nätterna eller snarare första två veckorna lät jag mig själv knappt sova. Kollade hela tiden så han andades, inte var för kall eller för varm. Ställde klockan för att kolla till honom.

Jag är fortfarande livrädd för detta fenomen, som jag tror dom flesta föräldrar är men är lite lugnare och klarar av att sova. Men kollar fortfarande om han andas väldigt ofta. Dag som natt. Har svårt att lämna han sovandes själv i sovrummet utan att jag är där.

Nästan alla jag pratat med säger att man är lugnare med andra barnet, men har VÄLDIGT svårt att tro det.

Charlie har ju haft sedan födseln lite hastigare andning än andra barn för att han var så stor och att han inte fick hjälp att trycka ut fostervatten ur lungorna pga kejsarsnittet. Så vi skulle vara lite vaksamma på detta om det blev värre. I söndags så började han hyperventilera då och då samt helt svettig.. Vi tog av han kläderna men svetten fortsatte att rinna, han var orolig och åt dåligt under kvällen. Så vi ringde sjukvårdsupplysningen och fick en remiss till barnakuten. Inget ställe man vill vara på i dessa tider eller överhuvudtaget. Men det gick väldigt fort för oss att få träffa läkaren som lyssnade på hjärtat, kollade syret och pulsen. Hon sa att det var ingen fara och han verkade må väldigt bra. Lugnande besked för nojiga föräldrar men både vi och läkaren var glada att vi tog oron på allvar. För man vet ju aldrig, det kan ju vara något som inte stämmer.

charlie6

 

http://se.babycenter.com/a419/pl%C3%B6tslig-sp%C3%A4dbarnsd%C3%B6d

 



Hur ska det kännas?

Postad: 30 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Det är en månad kvar tills Pumpan är beräknad, men har tagit mina sista bricanyl tabletter jag hade hemma.

Natten tills Julafton fick jag super ont i magen, tydliga sammandragningar som kom och gick. Fick springa på toaletten emellan och blev orolig, så tog en bricanyl från läkarens order. Tog några minuter så kunde jag somna om utan att det kändes något.

Men igår, fy tusan! Vi var ute och spelade kubb, hade inte gjort något speciellt ansträngade förutom att traska upp för några trappor vilket jag egentligen ska undvika pga foglossningarna. Fick plötsligt ont långt ner i magen så jag knappt kunde stå, svårt att få fram större meningar och gå kändes som ett riktigt maraton. Men denna gång så höll det bara i sig, blev aldrig någon paus. Efter ca 20 min gav jag upp och tog min sista bricanyl, kämpade mig upp för trappen.. Det var hemskt vilket smärta som inte ville försvinna. Väl inne lade jag mig i soffan och väntade på att tabletten skulle verka, vilket den gjorde efter ett tag. Men sen tog det inte mer än någon timme så kom det igång igen.. Men denna gång som en ihållande riktigt dålig mensvärk. Beslutade mig för att ringa förlossningen och fråga vad jag skulle göra. Fick rådet att ta ett varmt bad eller lägga mig ner ihop med två alvedon i kroppen. Dom stoppar tydligen inget nu ifall det skulle starta.

Tok orolig för att bebisen inte ligger rätt plus att det var ju bara två dagar kvar till nytt år så tillslut somnade jag. Vaknade till och från under natten med riktigt ont i magen, orolig att det är något som skulle stressa Pumpan…..

Det har varit lite lugnare under dagen idag, känt av ibland men inte alls sådär ont eller mycket. Utan det har varit mer som dom vanliga sammandragningarna, hård mage och får stanna upp några sekunder. Har ju ingen aning om vad man ska känna, hur det ska kännas, vad är normalt eller inte i V.36..

Förbereder sig kroppen när den gör såhär? Har hört att sammandragningar/förvärkar ska inte göra ont?

Jag känner mig ganska liten och skulle vilja veta exakt varför detta sker, men finns kanske inte svar på allt. Har tid för koll hos barnmorskan den 3:e januari, vi får hoppas att den är kvar tills dess.



Tankarna har börjat snurra..

Postad: 12 november, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , | Kommentera

 

Tankar och funderingar över förlossningsförloppet har börjat gå runt, runt i mitt huvvud. Kan vara för att vi pratat mycket om det på föräldragruppen och att jag har bänkat mig framför tvn och kollar på ”En unge i minuten” här från Västerås. Gråter lika mycket varje gång det söta lilla underbarnet hamnar på mammans bröst.Har alltid tyckt att det är intressant att kolla på förlossningsprogram men nu är jag själv snart där och det är klart man undrar hur det kommer att gå. Det är skönt att programet är från Västerås, man får en inblick hur det ser ut, vilka som jobbar där och hur det oftast går till.

Just nu är känslorna inte riktigt i samspel med varandra. Ena dagen kan jag inte längta mer efter att få vara med om en förlossning, VILKEN UPPLEVELSE!

Andra dagar tänker jag, nej nej.. Det kommer aldrig att gå! Men då brukar jag försöka tänka på alla som redan gått igenom detta och klarat sig galant, så de borde jag väl också göra? Dom för ju det oftast flera gånger om! Är nog mest rädd att tappa kontrollen över mig själv, att smärtan tar över.

Jag försöker att inte ha bestämt för mycket i mitt huvud hur jag vill ha det, om jag ska ta bedövning eller inte. Hur jag tror att det kommer att gå. För det är nog inget jag kan styra över bara för att jag skriver ett förlossningsbrev om önskemål. Det blir som det blir helt enkelt.

Nu börjar vi peppningen inför slutspurten och min älskade man försöker peppa varje kväll, han är guldvärd!

 



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.