Josefines Gravidblogg

Första resan!

Postad: 9 april, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner, Resa | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

På torsdag bär det av till våra släktingar i Småland. Det blir första bilresan som är längre än 15 min samt första gången vi egentligen åker bort. Det ska packas med resesäng,vagn,blöjor som ska räcka hela helgen, kläder, leksaker m.m.

Det blir LITE mer att tänka på och packa med nu när man inte bara är två längre. Vi brukar normalt åka ner dit på cirka 3½ timme men räknar med betydligt mer, vi har en hungrig kille med oss som fortfarande äter ganska ofta. Och ibland två gånger i timmen.

Men just nu får man väl vara glad att maten är uppvärmd och redo för att ätas på en gång, blir annat när det ska lagas och matas med bestick.

 

Nu tänker jag fråga också när jag ändå är igång och skriver. Är det bara väldigt lägligt eller kan det ha med att vi ställde om klockan, men Charlie har ändrat sina sömn timmar på natten. Innan vi ställde om klockorna somnade han för natten runt 20.00 och numera mellan 21.00-21.30. Vill absolut inte sova innan och det spelar ingen roll hur mycket eller hur lite han har sovit under dagen.

Någon som har koll på detta?

 



Smått och Gott!

Postad: 28 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Hälsa, Kost | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

 

Dagarna går så fort här hemma och nu när solen kommer passar vi på att vara ute mycket. Härliga väder!

charlie smile

Kan inte längta mer tills man slipper alla tråkiga vinterkläder och tjocka åkpåsar, snart så. Charlie sover väldigt gott i vagnen OM den rör sig. Han sover mindre bra hemma under dagen, då ska han ligga på mig och sover kanske 10-20 min i taget. Vet inte varför det är så? Lägger jag ner honom så vaknar han inom 30 sekunder. Men på natten sover han galant själv 🙂

Det händer otroligt mycket från dag till dag, både i utseende och i personlighet samt utvecklingen. Han har hittat sina händer nu och dom är ju super goda att suga på hela tiden. Han har börjat vända blicken efter ljud samt massor av nya ljud kommer ur honom.

Något mer jag längtar efter är babysimmet, jag hoppas Charlie kommer tycka om det för här hemma älskar han iallafall att bada. Babysimmet blir en intensiv kurs precis innan sommaren. Så två gånger i veckan under hela maj, jag hoppas bara att han inte blir sjuk på en gång. Vi har hållt oss borta från folksamlingar, butiker och förkylningar. Jag ger honom extra med goda magbakterier och enzymer för att han ska få upp immunförsvaret lagom tills det är dags att börja röra sig lite mer fritt. Enkelt att ge, bara blanda ihop med lite bröstmjölk eller D-dropparna. 🙂

Imorgon ska vi få hjälp att ta lite foton så vi kan uppdatera utseendet på bloggen, så jag hoppas vi får fram lite härliga leenden!

charlie fårskinn

charlie fårskinn2



Lättnad!

Postad: 20 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Hälsa, Kost, Tips | Etiketter: , , , , , , | Kommentera

Återigen till Charlies mage. Som nu är SÅ mycket bättre!

Här hemma har jag en glad, busig och mysig kille som njuter. Lite magknip då och då men något han kan hantera. BVC tyckte att jag skulle testa komjölksfri kost. Vilket är nästan ALL mat kändes det som när jag kollade på listan och jag har redan gått ner mer än innan jag blev gravid. Så vill inte försvinna mer. Kollade igenom symptomen för komjölksallergi och tyckte inte det stämde överens med Charlie.

Jag beslutade själv att försöka hjälpa honom med lite extra.

Magmassage tre gånger om dagen.

Tre tsk fänkol, kummin och anis te (KALLT) morgon och kväll.

En halv kapsel cellenzym.

Semper magdroppar.

Pysventil när det behövs.

Hjälper han att pausa i amningen då han är väldigt glupsk och sväljer mycket luft samt att jag pumpar ut lite innan så flödet inte blir så kraftigt.

 

Tycker verkligen att det har hjälpt väldigt mycket så vi kör på med detta!

 

smile

 



Första leendet!

Postad: 13 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , | Kommentera

På lördagsmorgonen så drar vi oss lite extra i sängen, Jocke har Charlie i knät som viftar flitigt med händer och ben. Helt plötsligt ger han oss det finaste leendet! Vi märker på en gång att det inte är en min pga av gaser utan det är ett riktigt leendet. Han gjorde det så många gånger att vi lyckades få med det på film. Värmde varmt om hjärtat!

Nu får vi det där fina leendet några gånger om dagen och han försöker göra något ljud samtidigt. Så otroligt söt! Har fortfarande inte förstått hur mycket man kan älska någon, det är fantastiskt!

Gaserna fortsätter för stackars Charlie och inget verkar hjälpa för han speciellt mycket. Bad, massage och pysventil är det som lindrar bäst för stunden. Han är ledsen väldigt mycket och spänner benen, lugn endast om han får ligga på mig. Vilket han har gjort sedan i söndags så det blir inte så mycket annat gjort. Men det är vad Charlie behöver just nu och det är självklart att han ska få det då. Ingen vill se sitt barn ledsen av smärta!

Vi var på BVC igår och kollade tillväxt samt pratade om detta. Han får iallafall tillräckligt med mat för han fortsätter följa sin egen kurva och väger nu 6,3kg och växt ytterliggare 1 cm så 60,9 cm lång. Hon tror att han hamnat i en ond cirkel eftersom han äter så mycket och hastigt så sväljer han nog en hel del luft vilket orsakar alla gaser. Och när han då får ont vill han äta mer osv. Vilket är vanligt med bebisar och brukar gå bort efter någon till några månader.

Vi hoppas att det blir bra SNART!

 

charlie



Kära vännen grisen

Postad: 6 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner | Etiketter: , , , , , | Kommentera

Gårdagens eftermiddag/kväll var något mildare än tidigare. Han gnydde, skrek och spände sig men inte alls så hysteriskt som dagarna innan. Ökade magdropparna, skippade mjölken samt masserade honom flera gånger med ”kolikmassage”. Avslappande lavendelolja på magen och vetevärmare!

Han njöt skapligt när grisen värmde på hans goa mage, underbart att se när han har det bra och får en paus från magen. Om det är pga allt det eller bara slumpen spelar ingen roll, huvudsaken är att han mår bättre och att det förhoppningsvis bara blir bättre och bättre.

massage

Vår lilla sumobrottare och hans vän grisen.



Magknip!

Postad: 5 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Hälsa, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tack för alla gratulationer! 😀

 

Har haft lite svårt att komma igång med bloggandet men hoppas snart att det vänder.

Dagarna består utav promenader och en koala som inte vill sova någon annanstans än i min famn 🙂

Självklart super mysigt men det är lite svårt att plocka ur diskmaskinen och hänga tvätt samtidigt men det går och ibland använder jag även bärsele 🙂

Dom senaste kvällarna har han även haft jobbigt med magen, skriker och är otröstlig förutom när han får ligga i badet. Men där kan man inte ligga i all evighet. Vi har börjat med magdroppar, goda magbakterier,enzymer samt massage så får vi se om det blir någon förbättring. Jag har även testat att sluta med mjölk så får vi se om det gör någon skillnad.

Känslan att inte kunna trösta sitt barn är hemskt ..

 

Längtar till vår och sol. Att influensa tiderna går över och vi ska kunna göra lite mer om dagarna. Nu kan jag inte ens gå till affären för att handla med honom. Det är hostiga människor överallt och vill inte att han ska bli sjuk!

Plikten kallar, dags för mat till lilleman!

 

bild

 



10 minuters powernap!

Postad: 28 februari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner | 1 kommentar

”Spädbarn sover aldrig, dom ligger bara på laddning”

Jag har min första vecka själv med Charlie, Jocke började jobba i måndags. Det har gått väldigt bra men han sover inte några längre tider under dagen så länge jag inte är ute och går med honom. Han brukar köra 10 minuters vilor här hemma. Han äter väldigt mycket om dagarna vilket har resulterat att han nu väger 6 kg och är 60 cm lång. Vår ”lilla” Charlie som blir en månad imorgon!

Kläderna har vi redan fått börja rensa ut ut garderoben och fylla på med nytt, han har storlek 62-68 numera. Känns som om han snart har växt ut 62 också. Vinteroverallen som vi tyckte att storleken borde räcka hela vintern/våren är snart på sista versen och den är en 62 så jag välkomnar sol och varmare dagar!

jaja



Vår son Charlie!

Postad: 8 februari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Nu har det gått en vecka sedan vår son Charlie föddes. Det har varit en tuff vecka och ska försöka gå igenom det jag kan.

Förlossningen blir det svåraste att gå igenom då jag har mycket minnesluckor men Joakim har försökt fylla i dom åt mig så gott som det går.

Det 31/1  var vi som sagt på tillväxtultraljud igen, denna gång fick vi träffa en förlossningsläkare. Han mätte bara huvudet på Charlie och konstaterade att han har nog växt lite till sedan sist. Sen började han gå igenom olika förslag för födseln. Han trodde inte att vi skulle ha så lång tid på oss att ha chansen till en ”naturlig” förlossning innan han blev för stor. Och min livmoderstapp var inte redo riktigt än. Så han gav oss tre alternativ.

1. Igångsättning samma dag kl: 16.00

2. Vänta till helgen passerat och hoppas på att jag startar själv.

3. Återkomma på måndag och då blir det antagligen planerat kejsarsnitt under veckan.

 

Min önskan var att inte bli igångsatt och få föda naturligt. Vilket kändes som det krockade lite grann med varandra. Så vi körde på igångsättning. Men jag blev otroligt nervös och bad om att få åka hem en sväng, vilket gick bra. Halv fyra var vi tillbaka på sjukhuset och fick läggas in på BB för igångsättning. Fick en tablett som blir som gele, vilket stimulerar mognad i livmoderstappen. Klockan 18.00 hade jag riktigt rejäla värkar redan och kämpade med min andning. Klockan åtta var jag öppen 4 cm och fick åka ner till förlossningen i rejäla smärtor. Blundade hela tiden, kunde verkligen inte öppna ögonen.

Lustgasen fick jag till mig på en gång och det hjälpte mig iallafall att kontrollera smärtan till en viss del. När dom kopplade in mig till maskinen som mäter värkarna och Charlies hjärtfrekvens så ser man att mina värkar inte har några pauser. Dom går rakt upp, knappt ner i botten och rakt upp igen. Längsta pausen jag hade under hela förlossningen var på ca 30sek och dom kom inte ofta. Narkosläkaren kom in och gav mig en EDA, vilket inte gav mig något som helst smärtlindrig. När klockan var slagen midnatt så var jag i princip helt öppen men inga krystvärkar bara fruktansvärt ont. Tillslut vad vi förstår fick jag någon annan medicin som hjälpte mig. Kunde andas vanlig luft äntligen! Lyckades även öppna mina ögon för att se vad det är för snälla människor i rummet som pratar med mig och försöker att hjälpa mig. Men hjärnan var inte riktigt med.

Jag får passa på att sitta på en yoga boll för att försöka hjälpa Charlie nedåt men inget hände. Dom bad mig trycka på för att se om huvudet rörde sig men inte det heller. Så dom kallade in en förlossningsläkare och hon kände på en gång att ansiktet var vänt åt fel håll plus att han var alldeles för stor för mig att kunna krysta igenom. Samt att Charlie hade börjat reagera på situationen. ”Akut kejsarsnitt” blev det och jag fick ett lugn att han äntligen skulle få komma ut till oss samtidigt som en dödsångest bara svepte över mig. Alla tankar vad som kunde hända flödade in och samtidigt släppte bedövningen och jag var återigen på lustgas. Narkosläkaren var iväg på ett liv och död alarm så vi fick snällt vänta en timme.

Tillslut på väg in till operationssalen och jag skakar i hela kroppen, det går verkligen inte att kontrollera. Narkosläkaren var ett riktigt proffs och kunde lägga bedövningen ändå. Det var fullt av människor där inne och det märktes att det är något dom gör dagligen. Men det hjälpte dock inte panikslagna mig. Mitt under operationen när förlossningsläkaren ska få ut Charlie så VÄNDER han på sig till säte. Ingen där inne hade varit med om det tidigare.

Äntligen var Charlie ute, när dom berättade att det var en pojke så hörde jag knappt. Var bara så otroligt lycklig att han kommit till världen och mådde bra! Joakim fick följa med barnmorskan ut till ett annat rum för att kolla att allt var okej, samt vägning, mätning och klippa navelsträngen.

Efter några minuter kom mina två underbara grabbar tillbaka in i operationssalen och jag fick se Charlie mer ordentligt. Så fin och go! Vi fick även förklarningen varför det inte gick att få ut honom naturliga vägen. Han vägde 5042gr och var 56cm lång. Alldeles för stort för min kropp och ingen förstår vart han har fått plats någonstans. Många i rummet var chockad över storleken.

Jocke och Charlie fick komma till ett rum och jag vidare till uppvaket tills bedövningen börjar släppa. Tiden på uppvaket var inge vidare, somnade till en stund men så fort bedövningen började släppa lite grann så började mina muskler krampa igen och jag låg så i ca 2 timmar.. Frös och krampade, ville bara ner till min familj. Rösten försvann nästan helt under den tiden, måste ha spänt stämbanden medans jag försökte spänna mig för att ligga still när jag egentligen borde försökt slappna av.

Efter nästan fyra timmar får jag komma ner till BB och hålla Charlie för första gången. LYCKA! Aldrig känt så mycket kärlek någonsin!

Sedan kom bakslaget….. Jocke insjuknar i influensan och får inte vara kvar på BB, får åka hem och lämna oss.. Det var det tuffast ”hejdå” jag varit med om. Gråter tillochmed när jag skriver om det nu, en vecka senare. Det var fruktansvärt och ingen borde få vara med om det. Men vad gör man? Som tur fick jag ta dit min kära Mamma som hjälp då jag knappt kunde gå och inte ta mig upp själv ur sängen. Älskade Joakim låg hemma i sin ensamhet med influensa och hur ledsen som helst. Mamma sov hos mig dom två nätterna vi var på BB och hjälpte till med allt. Stort tack! Saknade dock Joakim varje sekund och han missade dyrbar tid.

På söndag kväll fick vi komma hem, då hade amningen kommit igång och Charlies glukosvärde var under kontroll. Gissa om jag var glad att träffa Joakim. OCH så kom nästa bakslag, trodde jag klarat mig.. Kämpade in i det sista men nej. Influensan för mig med. Så igår var första dagen vi båda kände att vi mådde bra och fått energi tillbaka. Jag är så tacksam över att Charlie har klarat sig ifrån det. Han är så lugn och go, ser alltid så nöjd ut och bara myser.

Ja, det blev ett långt inlägg.. Jag hoppas ni orkade läsa! Jag hade inte klarat av den där förlossningen utan Joakim men på något konstigt sätt så är jag inte avskräckt. Skulle kunna göra exakt samma förlossning igen imorgon. Värt varenda sekund!

 

Charlie Erik Henry Norling

1/2 – 2013

charlie

Charlie bara några få timmar gammal.

charlie 2

Charlie idag trots att dammsugaren körde sitt race 2 meter ifrån.

charlie3

Suddig, men mysigt!



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.