Josefines Gravidblogg

1 Maj

Postad: 1 maj, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Familj och vänner, Förlossning | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Idag är Charlie tre månader!

Känner som både som igår och för lääääääänge sen han föddes. Tittar man på honom så är han väldigt stor och stadig, ser mycket äldre ut än tre månader utseendemässigt.

Tycker det händer nya saker hela tiden och vi har börjat träna han lite sittandes med vår hjälp samt i hoppgungan. Men bara under några korta stunder, ca 30 sekunder åt gången. Måste vila den lilla ryggen också 🙂

Ska inte ljuga, utan jag kan inte längta MER tills han kan sitta i barnstolen och stödja sig själv. Han är väldigt mammig och vill gärna vara på mig hela tiden och det är en tung liten grabb på 8 kg. Ligga ner i babygymmet eller babysittern är fortfarande inte så populärt men ligga och titta på babymobilen brukar funkar i korta stunder.

Hans leende och skratt är så underbart fint!

 

hoppgunga

åh, vad jag är tokig i denna underbara kille! Att man kan ha så starka känslor för någon!



Efterkontroll samt BVC

Postad: 27 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Igår hade vi både tid hos BVC för vägning och mätning och direkt efter det så var det dags för efterkontroll hos barnmorskan.

Charlie väger numera 7 kg och är 62 cm lång, han följer sin egna kurva helt perfekt och utvecklas som han ska. Vilket känns väldigt bra! 🙂

Min tid hos barnmorskan har jag längtat efter, dels för att få träffa henne för hon har varit underbar under graviditeten och vill ju visa upp Charlie för henne. Och dels för jag är så nyfiken på förlossningsjournalen.

Det var väldigt intressant att läsa allt dom hade skrivit under timmarna på förlossningen. Hade allt gått som det skulle så ansåg dom att han hade varit ute runt 21.30 för jag öppnade mig väldigt fort när det väl startade. Samt att jag hade i genomsnitt 7 värkar på 10 minuter utan paus när man ”normalt” brukar ha runt 2-3 enligt barnmorskan.

Vi pratade även om hur nästa graviditet och förlossning kan gå, vad jag bör vara förberedd på osv.

Även om Charlie bara är snart två månader så längtar jag till den dagen vi känner att han ska få ett syskon. Så mycket kärlek!

 



Hur mår jag?

Postad: 24 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

VARNING FÖR KÄNSLIGA ATT DET KOMMER BILDER PÅ MITT SNITT NEDANFÖR!

 

Nu har det gått 7 veckor och 2 dagar sedan förlossningen och jag mår relativt bra.

Jag kunde inte vara lyckligare mamma och njuta mer, kan ligga i timmar och kolla på Charlie. Men känner fortfarande av förlossningen. Magen är öm och fortfarande lite dålig känsel på vissa ställen av den. Ärret gör lite ont när man tar på det men har läkt mycket bra utan någon som helst infektion. Mitt balanssinne är lite påverkat då jag blir väldigt yr och kalltsvettig flera gånger om dagen trots att jag tycker att jag äter bra, dricker mycket och tar vitamintillskott samt järn. Får ta och kolla upp mitt järnvärde på tisdag när jag ska på efterkontroll.

Sen har jag även märkt något konstigt, känner inte riktigt av ännu när jag är kissnödig. Jag kissar inte på mig eller något sånt men det kan gå timmar innan jag KOMMER PÅ att jag inte varit på toa på länge. Känner liksom inte av det här vanliga trycket från blåsan. Ringde MVC om det och hon trodde jag drack för lite men jag dricker om en tok. Undrar om det kan vara något från operationen som inte har återställt sig ännu?!

Har jag bearbetat förlossningen som inte alls gick som tänkt?

Tycker inte att jag har på något sätt mått dålig av att det gick som det gick. Har tagit det bra och är inte alls rädd för ännu en förlossning, snarare att jag längtar. För det var så fantastiskt trots all smärta! Det enda jag har tagit hårt av är att Joakim fick åka hem från BB, 12 timmar efter förlossningen. Det kändes otroligt mycket och vill aldrig vara med om det igen.

Denna bild är tagen 6 dagar efter förlossningen.

jossan3

Dom här två är tagna idag.

 

jossan2

 

jossan1



Vår son Charlie!

Postad: 8 februari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Nu har det gått en vecka sedan vår son Charlie föddes. Det har varit en tuff vecka och ska försöka gå igenom det jag kan.

Förlossningen blir det svåraste att gå igenom då jag har mycket minnesluckor men Joakim har försökt fylla i dom åt mig så gott som det går.

Det 31/1  var vi som sagt på tillväxtultraljud igen, denna gång fick vi träffa en förlossningsläkare. Han mätte bara huvudet på Charlie och konstaterade att han har nog växt lite till sedan sist. Sen började han gå igenom olika förslag för födseln. Han trodde inte att vi skulle ha så lång tid på oss att ha chansen till en ”naturlig” förlossning innan han blev för stor. Och min livmoderstapp var inte redo riktigt än. Så han gav oss tre alternativ.

1. Igångsättning samma dag kl: 16.00

2. Vänta till helgen passerat och hoppas på att jag startar själv.

3. Återkomma på måndag och då blir det antagligen planerat kejsarsnitt under veckan.

 

Min önskan var att inte bli igångsatt och få föda naturligt. Vilket kändes som det krockade lite grann med varandra. Så vi körde på igångsättning. Men jag blev otroligt nervös och bad om att få åka hem en sväng, vilket gick bra. Halv fyra var vi tillbaka på sjukhuset och fick läggas in på BB för igångsättning. Fick en tablett som blir som gele, vilket stimulerar mognad i livmoderstappen. Klockan 18.00 hade jag riktigt rejäla värkar redan och kämpade med min andning. Klockan åtta var jag öppen 4 cm och fick åka ner till förlossningen i rejäla smärtor. Blundade hela tiden, kunde verkligen inte öppna ögonen.

Lustgasen fick jag till mig på en gång och det hjälpte mig iallafall att kontrollera smärtan till en viss del. När dom kopplade in mig till maskinen som mäter värkarna och Charlies hjärtfrekvens så ser man att mina värkar inte har några pauser. Dom går rakt upp, knappt ner i botten och rakt upp igen. Längsta pausen jag hade under hela förlossningen var på ca 30sek och dom kom inte ofta. Narkosläkaren kom in och gav mig en EDA, vilket inte gav mig något som helst smärtlindrig. När klockan var slagen midnatt så var jag i princip helt öppen men inga krystvärkar bara fruktansvärt ont. Tillslut vad vi förstår fick jag någon annan medicin som hjälpte mig. Kunde andas vanlig luft äntligen! Lyckades även öppna mina ögon för att se vad det är för snälla människor i rummet som pratar med mig och försöker att hjälpa mig. Men hjärnan var inte riktigt med.

Jag får passa på att sitta på en yoga boll för att försöka hjälpa Charlie nedåt men inget hände. Dom bad mig trycka på för att se om huvudet rörde sig men inte det heller. Så dom kallade in en förlossningsläkare och hon kände på en gång att ansiktet var vänt åt fel håll plus att han var alldeles för stor för mig att kunna krysta igenom. Samt att Charlie hade börjat reagera på situationen. ”Akut kejsarsnitt” blev det och jag fick ett lugn att han äntligen skulle få komma ut till oss samtidigt som en dödsångest bara svepte över mig. Alla tankar vad som kunde hända flödade in och samtidigt släppte bedövningen och jag var återigen på lustgas. Narkosläkaren var iväg på ett liv och död alarm så vi fick snällt vänta en timme.

Tillslut på väg in till operationssalen och jag skakar i hela kroppen, det går verkligen inte att kontrollera. Narkosläkaren var ett riktigt proffs och kunde lägga bedövningen ändå. Det var fullt av människor där inne och det märktes att det är något dom gör dagligen. Men det hjälpte dock inte panikslagna mig. Mitt under operationen när förlossningsläkaren ska få ut Charlie så VÄNDER han på sig till säte. Ingen där inne hade varit med om det tidigare.

Äntligen var Charlie ute, när dom berättade att det var en pojke så hörde jag knappt. Var bara så otroligt lycklig att han kommit till världen och mådde bra! Joakim fick följa med barnmorskan ut till ett annat rum för att kolla att allt var okej, samt vägning, mätning och klippa navelsträngen.

Efter några minuter kom mina två underbara grabbar tillbaka in i operationssalen och jag fick se Charlie mer ordentligt. Så fin och go! Vi fick även förklarningen varför det inte gick att få ut honom naturliga vägen. Han vägde 5042gr och var 56cm lång. Alldeles för stort för min kropp och ingen förstår vart han har fått plats någonstans. Många i rummet var chockad över storleken.

Jocke och Charlie fick komma till ett rum och jag vidare till uppvaket tills bedövningen börjar släppa. Tiden på uppvaket var inge vidare, somnade till en stund men så fort bedövningen började släppa lite grann så började mina muskler krampa igen och jag låg så i ca 2 timmar.. Frös och krampade, ville bara ner till min familj. Rösten försvann nästan helt under den tiden, måste ha spänt stämbanden medans jag försökte spänna mig för att ligga still när jag egentligen borde försökt slappna av.

Efter nästan fyra timmar får jag komma ner till BB och hålla Charlie för första gången. LYCKA! Aldrig känt så mycket kärlek någonsin!

Sedan kom bakslaget….. Jocke insjuknar i influensan och får inte vara kvar på BB, får åka hem och lämna oss.. Det var det tuffast ”hejdå” jag varit med om. Gråter tillochmed när jag skriver om det nu, en vecka senare. Det var fruktansvärt och ingen borde få vara med om det. Men vad gör man? Som tur fick jag ta dit min kära Mamma som hjälp då jag knappt kunde gå och inte ta mig upp själv ur sängen. Älskade Joakim låg hemma i sin ensamhet med influensa och hur ledsen som helst. Mamma sov hos mig dom två nätterna vi var på BB och hjälpte till med allt. Stort tack! Saknade dock Joakim varje sekund och han missade dyrbar tid.

På söndag kväll fick vi komma hem, då hade amningen kommit igång och Charlies glukosvärde var under kontroll. Gissa om jag var glad att träffa Joakim. OCH så kom nästa bakslag, trodde jag klarat mig.. Kämpade in i det sista men nej. Influensan för mig med. Så igår var första dagen vi båda kände att vi mådde bra och fått energi tillbaka. Jag är så tacksam över att Charlie har klarat sig ifrån det. Han är så lugn och go, ser alltid så nöjd ut och bara myser.

Ja, det blev ett långt inlägg.. Jag hoppas ni orkade läsa! Jag hade inte klarat av den där förlossningen utan Joakim men på något konstigt sätt så är jag inte avskräckt. Skulle kunna göra exakt samma förlossning igen imorgon. Värt varenda sekund!

 

Charlie Erik Henry Norling

1/2 – 2013

charlie

Charlie bara några få timmar gammal.

charlie 2

Charlie idag trots att dammsugaren körde sitt race 2 meter ifrån.

charlie3

Suddig, men mysigt!



Förlossningsrädsla

Postad: 31 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Hälsa, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Jag kan inte påstå att jag är rädd för förlossningen eller smärtan som kommer att finnas med. Som sagt så har jag ingen aning om vad som väntar men det enda jag egenligen känner är rädsla att något ska hända bebisen under förlossningen. Allt från hjärtstopp, andningsbesvär, fastnar eller bryter något. Ja, egentligen allt som kan hända .. Eller något annat som man kanske inte har upptäckt på ultraljuden. Man får helt enkelt försöka lita på personalens kompentens, dom vet ju vad dom gör.

Annars så ser jag mer framemot denna upplevelse och tycker att det ska bli riktigt häftigt, så hoppas verkligen att jag kommer få genomgå en ”naturlig” förlossning. Blir det däremot kejsarsnitt eller igångsättning, då är det en annan femma. Då kommer jag nog bli rädd.

Men det finns dom som har en  förlossningsrädsla som behöver hjälp och tycker det är viktigt att dom tjejerna får det. Har hört talas som dom som inte fick hjälpen dom behövde och efter en förlossning så klarade dom inte fler. Trots att dom ville ha flera barn. Sedan finns det dom som klarade de galant. Men det finns hjälp och jag hoppas att alla ni vågar söka hjälpen och att ni får den! Det är inget ovanligt att ha förlossningsrädsla, tvärtom!

http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Forlossningsradsla/

http://mammasidan.se/gravid/foerlossningsraedsla/

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Forlossningen/Forlossningsradsla/

 



100 %

Postad: 31 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , | Kommentera

100

Idag är det dagen för beräknad födsel. Vi ska iväg på ett till tillväxtultraljud vid kl 13.00 och sen får vi se vad dom säger.

Jag tröttnade iallafall igår, efter att haft ont sedan i måndags och igår eskalerade det betydligt mer men inget som jag kunde ”klocka”. Hade/har som en bälte spänt runt magen känns det som och det strålar från rygg fram till magen och ner i ljumskarna. Det känns hela tiden och toppas ibland med mycket starkare så jag får tänka på andningen. Tog två alvedon och satte mig i duschen med varmt vatten på rygg och mage. INTE ett dugg bekvämt att sätta sig på duschgolvet med all vätska jag har i kroppen, domnade i hela benen men det lindrade det onda för en stund. Efter ytterliggare två timmar ringde jag förlossningen för att be om råd då jag börjar känna mig ganska matt och får ingen ordentlig sömn. Dom bad mig komma in för att kolla kurvan och få en så kallad sovdos.

Är det bara jag som tycker det är oerhört jobbigt att ringa in till förlossningen? Som om man skulle störa deras arbete, fast deras arbete är faktiskt att hjälpa mig…

Hjärtljudet på bebisen var fin fint, mitt blodtryck dock lite högre än tisdags. Kurvan visade att jag hade värkar men väldigt oregelbundet. Kunde komma 2-3st på rad för att sedan avta helt och efter en lång paus kommer det 1st till och sedan ytterliggare en lång paus. Så fick med mig hem en halv bricanyl tablett, 2st Citadon och en insomningstablett. Jag är inte ett dugg förtjust i att ta läkemedel, alvedon i VÄRSTA fall.. Men tryckte i mig detta vid 23 tiden igår och vaknade strax efter 03. Har varit vaken sedan dess och har detta strålande från rygg till mage..

Vi får se vad som händer, jag hoppas verkligen att det sätter igång snart för det är bra jobbigt att gå runt med detta.

Men får tacka min mor som satte mig i lite mysiga aktiviteter igår för att tänka på annat! 🙂

 



Här var det lugnt!

Postad: 30 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Familj och vänner, Förlossning, Gravid, Hälsa, Tips, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Inget hav stormar här inte .. Lugnet för stormen kanske man kan hoppas?

Det enda jag känner av är molvärken och trycker neråt. H*n kanske inväntar morgondagen, h*n kanske vill vara en av dom där 5% som föds på beräknad dag eller så kanske h*n helt enkelt inväntar februari månad. Återstår att se..

Får mycket samtal och sms varje dag nu, det har varit så sedan två veckor tillbaka.. Förstår att alla är nyfikna och vill veta om det är dags. Men jag vet också att jag kommer skicka iväg till alla berörda att det är dags när det verkligen gäller. Så håll ut! 😉

Kanske inte alltid svarar i telefonen eller sms på första minuten men det betyder inte att Jocke och jag är på BB.. Tror alla som är eller har varit gravida förstår vad jag menar? 🙂

Tröttheten är extrem men på något konstigt sätt så boar jag som sjutton här hemma.. Eller hur man ska säga. Vi har aldrig haft sån ordning här hemma eller så rent. Kan det hålla i sig efteråt också? Haha! 🙂

 

IMG_4759

Efterlängtad!

Till något helt annat, följde med mor till Björnön i måndags och passade på att få lite promenad i friska luften. Under tiden så tyckte hon att det var dags för året bad!

IMG_4823

Jag har testat själv två ggr, det är faktiskt ganska uppfriskande och när man väl kommer upp ur vattnet så blir man alldeles varm. Efteråt får man en grym energi och känner sig som en ny människa under dagen! Värt att testa kanske?



Jag hoppas hon har rätt!

Postad: 29 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , | 1 kommentar

 

Var hos barnmorskan idag, det första hon säger när jag kliver genom dörren är:

-Åh idag ser du verkligen ut en tjej som kommer föda närsomhelst.

Frågade hur hon kunde se de och då var det att ansiktet såg annorlunda ut och man får något speciellt runt ögonen samt läpparna. Kollade sedan blodtrycket och det var högre än av jag brukar ha vilket också brukar vara ett tecken att det snart är dags tydligen.

Annars såg allt bra ut! Bebisen hjärtljud var så fina och barnmorskan gav mig max en vecka till som gravid men hon trodde att snarast blir det dags. Hon bad mig ta den lugnt ikväll och vila. Så hoppas hon har rätt!

Torsdag är det beräknat och det är då vi ska tillbaka till specialistmödravården för ett nytt ultraljud.

Igår hade jag höga förhoppningar att det var dags, för mellan 19-23 hade jag regelbundna vad jag nu får kalla för förvärkar varje tjugonde minut. Sedan avtog det och kom tillbaka på natten. Denna gång starkare och var tionde minut men även dom avtog efter några timmar och har inte känt något sedan dess.

 

Håll tummarna för mig att jag snart får se mitt älskade hjärta !

 



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.