Mansklig

Mitt hjärta vill hedra min okända farbrors död (liv)

Idag bestämde jag mig. Jag skall gå på begravningen. Jag har stött och blött i flera veckor hur vida jag skall gå eller inte. Om 3 timmar börjar ceremonin och den vita skjortan är precis nytvättad på snabbprogrammet. Jag vill vara fin när jag skall hedra denna man som jag aldrig träffat.

Den döde är min farbror, halvfarbror faktiskt. En person som jag aldrig träffat i livet. Min farfar lyckades avla 4 barn med 4 kvinnor. Rena vilda västern på den tiden. Barnen umgicks aldrig vad jag vet under sin livstid och den döde farbrodern dog väldigt ensam, blind och svårt handikappad – utan barn eller efterlevandes. Han tog sitt liv fick jag också höra. Tänk om jag hade vetat detta. Tänk också om min farfars ”brandspruta” hade tänkt med stora huvudet också genom att ta hand om sina barn, vilket han hade möjligheter till. Alla fyra barnen levde isolerade ifrån varandra.
Det blir många ”tänk om”, vilket i sig är helt orelevant då det är ett faktum. Men lärdomen att ta hand och ha ansvar blir desto mer viktigt. Jag tänker hedra denna man genom min närvaro idag.
Jag har som sagt aldrig träffat den döde farbrodern Pär och vet inte ens hur han såg ut. Jag vet bara att han tog sitt liv, dog ensam, blind, med ett ben amputerat. Hade jag bara vetat så kanske jag hade kunnat göra skillnad i att inte ta sitt egna liv.

Döden är den största gåvan
Döden avgränsar livet eftersom det är slutet. Det vet alla. Men lever alla därefter kan man undra? Livet är nu och inte sen eller då. Livet är EXAKT NU – och NU. Jag tänker ibland på människor som lever i farliga miljöer och utsätter sig för helt vansinniga saker. De personerna lever det ”levande livet” närmare då de just lever i nuet och inget annat. Ingen skall behöva dö ensamma och det är ju fint men alla dör ändå själva. Rädslan att dö är stor bland människor tror jag. Ångesten över att dö och inte leva livet fullt ut är stor tror jag. För vad kommer efter döden? Inget? Oj då!

Om farbror bara hade ringt
Oavsett vad så skall man kontakta en broder, syster, mamma, pappa eller vän när man har det svårt! Tänk om min okända farbror hade gjort det!
-Hej Hans, det är din okända farbror Pär som ringer, vi har aldrig träffats. Jag är så olycklig att jag vill ta livet av mig. Har du tid en stund?
Hade det inte varit fantastiskt? Naiv tanke kanske men drömma går ju.

Lägg allt åt sidan – livet har ett slut
…och vägen dit kan vara annorlunda om vi människor bara lyfte blicken och stannade upp och insåg att vi oftast är lyckligare tillsammans. Det är bevisat att man både lever längre och är lyckligare om man får ge kärlek och hjälpa sina medmänniskor. Varje gång jag varit i djup svacka och haft svårt att hitta en mening med livet har jag tänkt på mina barn och min egna barndom för att se gåvan i att vara vid livet och förälder. Det har varit en tröst. Idag tänker jag ofta på döden som en gåva. Utan rädslor utan med nyfikenhet och respekt. Jag vet inte varför jag är nyfiken, känner mig bara nyfiken. Vad skall hända? Jag känner respekt för livet själv då det ger mig en otroligt fin naturlig anledning att forma och leva mitt liv som känns sant. Att älska mig själv för att kunna ge kärlek till andra. Nu är det 2 timmar kvar sen står jag där i kyrkan med min okända farbror. Det pirrar i hela kroppen. Frågan väller upp inom mig. Blir jag den enda med blodsband till den avlidne som kommer närvara och hedra en människa som tog sitt liv i avsaknad av mening och mål?

Pärs dödsbesked fick jag av hans andra halvbror. En farbror jag inte heller visste fanns men han lever. De var och är min döda pappas bröder. Känns nära men ändå långt bort…


8 Steg att bli världens bästa älskare – del 5-6 Berör och Se henne!

att kramas

att kramas

Att beröra, smeka, klappa, hålla om, krama, kyssas, pussas har alltid varit väldigt naturligt sak för mig i mina relationer. Att beröra är att bekräfta och ge sin uppmärksamhet och fokus till sin älskade eller vän. Jag har haft relationer där min partner inte varit van vid beröring vilket har varit utmanande. Men innerst inne tror (vet) jag att alla har en naturlig längtan efter beröring. För mig som man har det alltid varit naturligt att röra vid kvinnor men det har varit svårare att röra män. En kort stadig kram har det blivit då annars har det känts onaturligt. Idag gillar jag att krama både män och kvinnor.

Att till exempel ge en varm innerlig kram är underbart oavsett om det är till en man eller en kvinna. Man bekräftar och ger sin kärlek genom att verkligen vara där i själva ögonblicket som mötet, kramen sker. För oavsett om det är en vän eller min kärlek jag möter så skall kramen kännas tycker jag. Pröva att krama någon god manlig/kvinnlig vän lite extra länge. Några extra sekunder bara. Precis när kramen är klar så se din vän i ögonen några sekunder. Notera skillnaden för dig och hur din vän uppträder. Kanske kommer ni in i ett djupt samtalsämne direkt eller blir det en skön uppsluppen stämning? Min förändring till att beröra män har ändrats genom att jag förändrat min inställning genom att fråga mig själv ”varför kramas överhuvudtaget om det inte känns?”

”Vi uttrycker med beröring – sympati, kärlek, förståelse och uppskattning. Vår verklighetsuppfattning är beroende av beröringssinnet. Personer som inte får hudkontakt i experimentella situationer visar sig bli påtagligt isolerade och avstängda från mänsklig samvaro, så kallade kontaktstörda…”

–  Mattsson, Läkartidningen 1988 *

 

Känslobrist – kan leda till kontaktstörning
Ja, faktiskt så kan det vara så att man lider av ”känslobrist” vilket kan leda till isolering och avstängdhet.  För den ovane eller har en person i relationen som inte ”verkar” önska beröring kan det kännas ovant med att ge och få beröring i början. Kom då ihåg, att detta är det MEST naturliga du kan göra. Det taktila (beröring) sinnet är det äldsta hos människan och det finns hyllmeter med experiment som påvisar detta. Att beställa tid hos en massör kan vara en början för att känna hur det känns med beröring. Många människor blir väldigt avslappnade och glada av just massage. Jag pratar av egen erfarenhet då jag jobbade 4 år som massageterapeut. Går du hand i hand med din älskade när ni går på promenad? Kramar ni varandra god natt? Om inte, börja! Själv tar jag alla tillfällen i akt att kramas, hålla hand, pussas, hångla för det är ett så skönt och naturligt sätt att hålla relationen igång. Jag har många gånger betraktat relationer som självdör i brist på fysisk närhet. En uppskattande strykning på ryggen eller smekning på hennes kind är så värdefull för dig och din partner. Du, lösningen väldigt nära dig – dina händer, din blick, din kropp din närvaro för att öppna upp relationen till något så mycket mer.

Berör henne – så hon vill öppna sig för dig

Rör vid henne ofta och utan att vilja något mer med din beröring. Ta hennes hand, pressa din mage mot hennes, eller kyss hennes hals när du borstar hennes hår. Demonstrera genom dina handlingar att du finner henne oemotståndlig men gör det inte med förväntan om att tända henne. Bara rör vid henne ofta. Beröring för att lirka henne in i erotisk stämning är aldrig nödvändigt när VARJE beröring du ger henne är fylld med fast kärlek. Hon kommer att vara öppen för dig hela tiden om din beröring är öppen och utan krav. Låt din beröring vara en gåva och ett bevis på din kärlek i stället för en signal om att du önskar få något.

– Detta är nyckeln till att göra varje beröring avslappnande för kvinnan så hon hängivet kan öppna sig.

Se henne – och öppna era själar för varandra

Ta in henne i dig med ögonen. Stjäl en blick och njut av henne när hon inte tittar. Titta på henne med djup glädje när hon kommer för att möta dig, och när du håller henne i din famn titta genom hennes ögon och in i själen på den kvinna du avgudar. Det är en blick av erkännande, acceptans, kärlek och förståelse som trotsar ord. Den rymmer en kraft bortom uttalanden som ”Jag älskar dig”. Att se henne på detta sätt går djupare, det handlar om att känna hennes sårbarhet och längtan, efter att ha sett varje ofullkomlighet, leva genom livets påfrestningar tillsammans och ändå ha lugn och förtroende för total förståelse och acceptans.

– Detta är hemligheten till att öppna hennes ögon och genom ögonen få era själar att sammansmälta i de mest intensiva stunder av älskog.

P.s. vill du lära dig kramas på riktigt och utveckla ditt taktila sinne kan du också gå kursen The Raw Man

*Mattsson, B. (1988). Beröringen – förbisedd faktor i relationen mellan patient och läkare. Läkartidningen, volym 85, nr 19 s 1692-1693.


Dö en hälsosam död – genom att leva ett sant liv

Att möta sin egen död en tisdagskväll brukar inte höra till vanligheterna i mitt liv. Att sedan fullständigt bryta ihop i tårar av kärlek till sin förstfödda son – som inte ens är närvarande utan bara symboliskt på plats – är ytterligare något som får kvällen att bryta vardagsmönstret.
All detta händer dessutom inom loppet av tio minuter, den tid vi kursdeltagare har på oss att reflektera över hur våra liv varit fram till idag. I nästa andetag är det dags att möta slutet av vårt liv. En helt fantastisk upplevelse som jag vill dela med er.

Igår kväll var det återigen dags för en kväll på min manskurs The Raw Man. Som vanligt hade jag innan ingen aning vad som skulle hända under kvällen. Att lägga förväntningarna åt sidan har blivit en förutsättning för att kunna gå in öppet, naket och känslofullt i kurslokalen. Hela dagen hade kroppen sagt till mig att jag inte hade någon lust att gå dit. Det jag vet är att det ska handla om att på något sätt förbereda sig för den dag vi ska möta döden och jag vet att det kommer bli tufft, skrämmande och ärligt. Men mitt hjärta vet också att varje gång jag går in och möter mina ”mindfucks”, alltså spöken och rädslor, tar jag också ett viktigt steg mot ett sannare och lyckligare liv. Därför tar jag mig mod att möta även detta.

Jag 35 år och Adam 6 år

Jag 35 år och min förstfödde son Adam 6 år. Foto: Privat

Att förbereda en själslig svepning – och våga möta döden med en ”ren själ”
En sådan här kväll kräver en del förberedelser för oss deltagare. I flera timmar gjorde jag och de andra männen olika övningar menade att ge oss lugn, fokus och närhet i oss själva. Oftast har jag ingen direkt aning om syftet med dessa övningar med det brukar klarna när jag förstått själva huvudövningen är för något.
Vi delas in i små grupper om fyra personer. Alla känner varandra väl och tryggheten vilar skönt i rummet då vi instrueras i vad som snart ska hända. Ett ljus har placerats ut framför varje grupp där vi ombeds att ta ut en frivillig som ska starta övningen. I min grupp blir det jag. Jag får i uppgift att välja tre starka personer/händelser i mitt liv som jag från botten av mitt hjärta vill säga förlåt till. Detta för sedan kunna att gå vidare med en renare själ. Händelser som annars skulle bromsa mitt liv på grund av skuld och skam.
Mina tre händelser representeras av de tre männen i min grupp, vilka jag placerar ut på en på en symbolisk tidslinje som går ända fram till det brinnande ljuset. Det ljuset symboliserar också min slutdestination i livet. Det är där jag kommer dö. Avståndet mellan mig och ljuset är några meter. Den första mannen får representera de kvinnor jag på något sätt missbrukat min kärlek till i unga år. Den andra mannen får vara min förstfödda son som jag blev far till i sena 20-årsåldern och som jag inte alltid fanns där för på det sätt jag i efterhand önskat och förstått att jag borde varit, den tredje mannen blir en symbol för min hustru.

En uppenbarelse – att äntligen möta sorgen i vitögat
Efter det att jag är klar med den första mannen/händelsen på tidslinjen tar jag några steg till den andra mannen som alltså representerar min son Adam som idag är 20 år. Där bryter jag fullständigt ihop av värme, kärlek – och sorg. Där och då får jag en total klarhet inför det som legat emellan oss de senaste åren. Som ung pappa med garderoben full av skelett, misstag och den oerfarenhet jag hade då, förstår jag plötsligt varför jag inte alltid kunnat möta honom i total glädje och kärlek.
Såren från tidigare händelser förmörkar, skuldbelägger min kärlek. Jag skäms, jag känner ånger – men jag förstår. Jag står där fullkomligt blottad inför en innerlig sanning och inser för första gången sammanhanget vilket får en enormt förlösande effekt på mig.

Att självmant släcka sin livslåga – och sedan leva vidare
Efter ha passerat den sista mannen och gjort mina bekännelser och uttryck mina förlåtelser står jag där framför ljuset. Ljuset som är min död. Det som är kvar, min förmodade tid att leva. Här är det viktiga att ställa sig frågan: ”Hur vill jag leva resten av tiden?” och ”Hur kan jag bäst använda den tid som är kvar och leva sant och lyckligt?”
Jag går långsamt fram till ljuset och blåser ut det. Det blir mörkt omkring mig. Jag står där en stund för att sedan falla planlöst bakåt i mörkret. Jag fångas upp av tre starka män. Försiktigt och värdigt läggs jag ner på golvet. Jag är död. Inget finns kvar. Bara mörkret och jag som precis har dött i en sista känsla av sanning beståendes av lycka och ärlighet. Den viskar: ”Nu vet jag!”

En insikt
Jag vet med passion att ett liv som levs så sant det bara går blir alltid rätt. Och när det är rätt uppstår en samstämmighet i hela kroppen. När både jag och min värld vet att jag lever rätt och sant – ja, då vet jag också att jag får en hälsosam död.