Mammabloggen
Josefine Norling bloggar på Mammabloggen

Specialistmödravården för fyra år sedan

Idag 14.00 för fyra år sedan hade jag ytterligare en kontroll hos specialistmödravården för bebisen i magen.
Jag var beräknad idag den 31/1 och jag hade tid för en tillväxtkontroll då bebisen dragit iväg i vikten.

Jocke var med på kontrollen och vi fick träffa en läkare som räknade ut att bebisen borde ligga på ca 4,5 kg i vikt. Han gjorde även en vaginal undersökning för att känna om jag hade börjat öppna upp mig inför en förlossning men det hade inte skett något.
Vi pratade om alternativen, läkaren sa att jag hade två alternativ.
Antingen blev det igångsättning idag 16.00 inne på BB eller så fick jag vänta över helgen, hoppas på att det sattes fart (vilket han inte trodde) och det skulle planeras in ett kejsarsnitt på måndagsmorgonen.
Jocke och jag hade pratat om detta tidigare då det varit på tapeten att det kunde bli såhär pga bebisen storlek.

Konstigt hur bra det fungerar, jag kräktes flera gånger om dagen under nästan hela graviditeten. Blev nästan inlagd och ändå blev det en stor bebis.

Hur som helst valde vi igångsättning då jag gärna ville föda vanligt. Sjukt nervös blev jag och frågade om det var okej att jag åkte hem, äta lite mat och duscha innan. Det gick bra så länge jag kom tillbaka till 16.00.
Vi packade ihop alla BB saker och ett ton med underhållning då vi fått varning om att det kunde ta upp till fyra dagar innan igångsättningen fungerade.

Väl på BB fick vi den finaste sköterskan som var så försiktigt och gick igenom allt noggrant och tydligt, cirka 30 minuter efter jag fått tabletten vaginalt så bad jag Jocke ringa på klockan. Jag var tvungen att fråga hur lång tid det kunde ta innan man fick erbjudande om smärtlindring för jäklar vad det ökade fort.
Hon sa att det skulle nog dröja ett tag men hon kunde undersöka mig för säkerhetsskull och jag var öppen 4 cm redan så hon ringde förlossningen och planerade för att jag skulle få åka ner.
På den lilla stunden gick värkarna från ”aaaj nu gör det ont” till att jag inte ville öppna mina ögon och tvingade mig själv att tänka ”DU MÅSTE ANDAS”.

Blundade hela vägen ner till förlossningen i rullstolen och några minuter senare låg jag i en säng och frossade i lustgas. Verkligen frossade!
Dom ringde narkosläkaren direkt då jag hade maximalt på värkar hela tiden. Vid en igångsättning så kan detta ske, dom går aldrig ner i vila utan kör konstant max.
EDA tog inte, min kropp ville verkligen inte. Även där tydligen så är det ett antal som inte reagerar på EDA bedövning.
Efter några timmar fick jag något som hette Marcain, en akut smärtlindring. När sköterskan gav mig detta bad hon Jocke under tiden att hämta en påse vid handfatet.
Jag förstår varför, jag började kräkas av illamående och tillslut däckade jag.
Lyckades sova i ungefär en timme, vila krafterna tills jag vaknade av att jag kissade, kissade och kissade. Det tog ALDRIG slut.
Jag minns att jag började gråta för jag skämdes så tills sköterskan lugnade mig och sa att det var vattnet som gick. Där satt jag i min säng, skrattandes i en stor flod av vatten som rann ner på golvet.
Kort därefter fick jag hoppa upp på yogabollen, vilket inte var lätt när benen liksom inte var där. Kände dom inte överhuvudtaget och var som spagetti i underkroppen.
Jocke hade det tungt att lyckas balansera en höggravid, halvt chockad fru med inga egna ben som stöttade.

Sen släppte det, värkarna kom igång igen och nu hade det gått 11 timmar om jag minns rätt. Sköterskan fick lite halvt panik och sa ”det är inte mänskligt med såna här värkar” och sprang efter hjälp. Tack för den kände jag, inte direkt lugnande.
Förlossningsläkaren och ett team på tre sköterskor kom in. Förlossningsläkaren gjorde en vaginal undersökning, instämde till sin egen tanke och drog dram ultraljudet. Sen sa hon: ”det är inte något du gjort, men barnet kommer inte ner så vi måste in på operation, ingen panik men vi behöver plocka ut bebisen”.

Under väntan på narkosläkaren så fortsatte mina värkar och jag skakade så mycket av alla olika mediciner dom proppat i mig så när läkaren väl skulle sätta bedövningen så fick dom vara tre stycken att hålla i mig då jag inte kunde sitta still.

Operationen gick fort och ut med rumpan först ur magen då bebisen körde en sväng om under tiden dom skar upp mig, en stor alldeles perfekt Charlie klockan 05:14 den 1 februari.
5042 gram och 56 centimeter perfektion!

Kändes som mitt liv började just vid den tiden, för där var han. Som jag väntat och längtat!
Och imorgon blir denna fina kille 4 år.


1 februari 2013

För er nya som inte följde med under min gravidblogg så kommer en snabb repris för en av dom största dagarna i mitt liv.

Den 31 januari 2013 (min BF dag) var jag på ett tillväxt ultraljud för att kolla hur bebisen låg till i vikt. Vi hade gått på ett antal såna här då det visade sig att vikten var lite större är normalt på bebisen.
Den dagen fick jag två val då h*n beräknades väga 4500gr.
Ena var att jag skulle vänta över helgen (detta var en torsdag) och få snitt på måndagen om inte det hade satt fart under kommande dagarna. Det andra valet var igångsättning inom två timmar. Nervös som jag blev, satt och skakade så helt plötsligt kom det ur min mun utan att jag knappt hann tänka, NU KÖR VI!
Igångsättning blev det och trots varningar att det kunde ta dagar innan det hände något så blev jag flyttade från BB till förlossningen på ca 40 minuter då allt gick otroligt snabbt.
Jag hade konstanta värkar som aldrig försvann och var på topp hela tiden, nackdel med igångsättning.
EDA tog inte så lustgasen var min bästa vän. Jag pratade knappt under dessa timmar och Joakim satt bredvid och tog hand om mig på sitt allra bästa sätt.
Sköterskan var orolig för min del då jag aldrig fick en paus men bebis var i sikte efter ca 4 timmar. Kämpade i några timmar till och hade varit nästintill fullt öppen men inte mycket hände.
Efter mycket om och men, många konsultationer sköterskor och läkare emellan blev det kejsarsnitt. Bebisen kom inte ner.
Tidigt på morgonen den 1 februari klockan 05:14 blev det en Charlie som vägde 5042gr och var 56cm lång. Helt underbart galet perfekt!

Och i måndags fyllde denna fina grabb 3 år, dagen till ära var vi lediga från jobb och dagen spenderades på Charlies önskan. Amerikanska pannkakor till frukost med färsk frukt, Leos lekland på eftermiddagen och popcorn på kvällen. En perfekt dag i våra ögon.
I helgen vankas det kalas och vi börjar idag, tre hela kalas då det är lite hemma hos oss och alla ska få plats.

Ha en fin helg allihopa, det kommer vi att ha i förhoppningvis lite vårsol!

IMG_9066

IMG_9096

IMG_9038

IMG_9062