Mammabloggen

Graviditeterna snodde mina bryn!

Om det är på grund av graviditeterna eller något annat det vet jag inte helt säkert men det började under min första graviditet och fortsatte under den andra. Tappade mer och mer av mina ögonbryn, mest i fyllningen och även formen. Dom blev liksom glesare. Hört fler som råkat ut för detta och efter månader av målning av ögonbrynen så gav jag upp.
Jag har inga problem att gå ut utan smink men just ögonbrynen går inte. Samma när man badar med barnen eller svettas, dom rinner bort bokstavligen talat.

Processen med 3D bryn tog mest tid med att mäta och måla upp vart dom skulle vara, plocka lite och fotografera. Men själva tatueringen gick väldigt fort och nästintill smärtfri.
Sved rätt så mycket dagarna efteråt men lindrades med kokosolja som även hon som gjorde ögonbrynen rekommenderade.

Ska tillbaka om tre veckor och fylla på lite som inte fastnat samt fylla på färgen, sen är dom helt klara. Tappat lite mer pigment på ena brynet nu några dagar senare men det fixar hon till vid återbesöket.

Morgonrutinen går väldigt mycket fortare nu i badrummet än tidigare, så skönt!

Rekommenderas varmt.


Gravid och mår illa, kanske även kräks?

Många lider av detta under graviditetens första veckor men även under större delen av graviditeten.
Jag var en av dom, två gånger om!
Jag kräktes så fort jag fick i mig något, hade svårt att få i mig näring och mådde konstant illa.
I början när jag jobbade hände det att jag fick springa och kräkas mellan kunderna.
Till slut blev jag sjukskriven i några veckor, detta var med Charlie. (Var mammaledig under tiden med Ellen)

Jag testade ingefära i kapsel form, hjälpte inte för mig men några av mina vänner som hade lindrigare symtom hjälpte det för.
Under tiden fick jag ta en matsked åt gången med näringsdryck.
Jag testade senare B6, så många har blivit hjälpta av denna vitamin men inte jag.

Kom till kvinnokliniken och fick diagnosen ”hyperemesis gravidarum”. Hon skrev ut åksjuketabletter till och börja med, hjälpte inte och jag var bara skeptisk åt läkemedel. Fick sedan ett annat läkemedel att testa och då var det på gränsen att dom ville lägga in mig för näringsdropp. Hjälpte något men jag mådde inte bra av att ta dessa, biverkningarna, rädsla att något kunde hända så jag slutade. Dom hjälpte ju ändå inte tillräckligt för att jag skulle må bra.
Min svärmor blev sjuk i cancer under denna tid och var in och ut på sjukhuset. Där träffade hon en gammal bekant som jobbade på BB, även en barndomsväns mamma till mig. Hon gav ut sitt nummer och bad mig ringa henne, jag gjorde detta direkt.
Dagen efter kom hon hem till mig och gav mig akupunktur för illamående. Detta upprepade vi några gånger och jag kräktes inte längre. Illamåendet avtog men inte helt, vissa maträtter och andra dofter triggade igång detta men det är nog inget man kan komma ifrån.
Hon flyttade sedan och när jag blev gravid med Ellen dröjde det innan jag kunde få denna hjälp, men det kändes på något vis enklare då jag var hemma ändå.
Akupunktur hjälpte mig även när jag fick så otroligt ont utav foglossning.
Jag hatar nålar, livrädd och svettig varje gång. Men jag överlevde när jag visste hur bra effekt jag fick. Så skrev till och med in i min förlossningsplan att jag kunde tänka mig akupunktur som smärtlindring.

Fler borde känna till detta för att slippa ta läskiga läkemedel mot gravidillamående och alla dess biverkningar. Man är desperat, JAG VET! Men det finns andra metoder som kan hjälpa, jag upprepar dom åt er så ni kan testa detta först.

Testa dessa:
1. Ingefära i kapselform (Kör även åksjukearmband)
2. Vitamin B6, i lite högre doseringar. Fråga om hjälp i din hälsokostbutik angående dosering.
3. Akupunktur

Bjuder på två kalaskulor, denna bild är jag i gravid vecka 38 med Charlie och den andra bilden högre upp är i gravid vecka 38 med Ellen.
IMG_0502


Foglossningar som spökar

Under båda graviditeterna fick jag foglossning. Med Charlie nån gång i V20 tror jag att det var och Ellen kom det igång i princip när jag plussade vilket inte kom som en överaskning.
Med Charlie hade jag bälten och kryckor men med Ellen bara bälte då jag hade en liten Charlie som var bara nio månader när jag blev gravid.
Det var riktigt illa vissa dagar och när jag väntade Charlie så låg jag ner mycket sista tiden.
Det gick sakta framåt på promenader och lärde mig av barnmorskan hur jag skulle gå i trappen.

Jag känner dock av det fortfarande och tydligen är det vanligt. Har jag burit mycket, tränat benen och skjuter något åt sidan med benet som en kartong så gör det väldigt ont. Men värst är det under ”roliga veckan”, då gör det så obehagligt ont att jag inte kan stå still dom första två dagarna.

Nån som känner igen sig och kanske har något tips?


Kejsarsnitt är inte en dans på rosor

Hört många som tror att kejsarsnitt är en enklare väg ut från att föda ett barn vaginalt.
Jag kan inte jämföra men jag kan tala för kejsarsnitt. Charlie föddes med akut kejsarsnitt, jag gick igenom 13 timmar utan bedövning då det inte tog på mig. Jag har känt värkarna konstant utan paus (blir oftast så när man är igångsatt) jag har även känt krystvärkarna komma igång men där tog det stopp pga en stor bebis.
MEN kejsarsnitt är ingen lätt grej, det är en stor operation trots att det går så galet fort. Smärtan efteråt är något som knappt morfinet tar. Att röra på sig så fort som möjligt är det viktigaste och jag var uppe på benen fort men inte utan tårar.
Sedan får man äta alvedon och ipren som inte hjälper ett dugg, får inte bära något som väger mer än 5kg och stora delar av garderoben kan man glömma. Jag kunde inte ha jeans eller åtsittande runt midjan på tre månader med båda barnen.
Det tar oftast ett år för ett kejsarsnitt att läka. Jag blev gravid inom ett år efter Charlie, det gick galant. Men ännu idag över ett år efter kejsarsnitt nr 2 så har jag ont med vissa plagg, vissa rörelser och stora delar av magen har jag väldigt dålig känsel i. Känns som jag har tandläkarbedövning på magen.
I övrigt så har det läkt utan problem och ser fint ut. Vägen hit har dock inte varit en dans på rosor som många tror.
Jag vet att många blir skadade i underlivet efter ha fått barn vaginalt men tro inte att vi som fått kejsarsnitt av olika anledningar har det lätt.


Resan mot ett syskon!

Ja, det är ingen hemlighet att Jocke och jag vill ha ett syskon och vi är inne på fjärde försöket. Tog oss nästan ett år att lyckas med Charlie så vore trevligt om det gick lite fortare den här gången.
Jag trodde att jag skulle vara lugnare och ta det mer med ro andra gången men man är lika ivrig och förväntansfull denna
gång med när det börjar gå mot ”BIM” dagen.

Igår gick jag förbi förlossningsavdelningen när jag skulle hälsa på Charlies bonusfarfar som opererades i förebyggande syfte i måndags. Och när jag gick förbi så fylldes jag av värme och längtan, att vara där igen och få uppleva en födsel av något vi skapat. Så otroligt mäktigt och fyllt av kärlek!
Vi får hoppas att vår dröm snart går i uppfyllelse!


”Sverige i världsklass på mödravård och vitlök kan förhindra förtidig födsel”

20131002-141407.jpg

Jag vet inte hur resten av Sverige är men jag kan tala för mig själv. Jag hade en grym barnmorska och mödravård. Hon var fantastisk och hjälpte mig på alla sätt
och vis. Jag kan bara hoppas att jag får henne när det är dags för oss igen. Specialistmödravården, förlossningen och BB ska också ha en ros. Jättebra
personal, jättebra vård och hjälp!

Sen vet jag att alla har inte lika erfarenhet av den vården här i Västerås men vi kanske hade tur eller dom hade otur att få någon som inte ska ha det jobbet?

20131002-141506.jpg

Kost i graviditeten är något jag inte forskat sådär jättemycket i, jag har följt råden man fick. Det man skulle äta och det man absolut inte skulle äta. Jag kanske åt lite mer vitaminer och mineraler än vad man ”behöver” enligt Livsmedelsverket men det var vad jag behövde.

Många som jag pratat med som fick barn för 15-20 år sedan förstår sällan varför man inte ska äta vissa saker. För det fick dom minsann. Brukar svara med (trots att jag inte alls vet svaret) men forskningen går ju framåt och dom har väl helt enkelt funnit något i dessa livsmedel som inte är bra för fostrets utveckling. Och det är väl jättebra att dom upptäckt något som kanske kan förhindra skador?

Mycket i Aftonbladet idag om graviditet. Eller ser man bara det för man har börjat längta efter en till guldklimp?


”Alla gravida bör vaccinera sig mot svininfluensan”

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17583944.ab

Varför?

Vad jag vet så blev väldigt VÄLDIGT många sjuka av vaccinet och har men för resten av livet.
Jag har haft en influensa på ca 10år och det var i samband med förlossningen. Mycket kan ha spelat in där MEN jag tror
absolut inte på ett vaccin när man är gravid eller något vaccin mot influensa. Väldigt sällan folk dör av influensa och få oftast har man någon annan sjukdom som är med i bilden.
God hygien, vitaminer,mineraler, goda magbakterier, D-vitamin, bra kost samt motion och jag tror man klarar sig.

Skulle aldrig vaccinera mig eller Charlie mot varken influensor eller fästingar!

Jag tror även att kroppen är gjord för att klara av förkylningar,influensor med mera och om kroppen inte får jobba försvinner väl immunförsvaret eller har jag fel?
Rätta mig gärna.


Frågade Barnmorskan Jane

Jag har hört, läst och funderat över när kroppen är redo för att skaffa ett till barn efter ett kejsarsnitt. Har läst att det kan ta upp till ett år innan man har läkt helt och hållet. Men Jocke och jag har alltid velat ha två barn tätt och tanken är fortfarande så. Vi skulle vilja ha kanske 1½ år eller så mellan barnen. Det är våra tankar just nu och det kan givetvis ändras med tiden eller helt enkelt inte bli som man har tänkt. Men bestämde mig för att be om proffhjälp för att få svar. Så skrev min fråga till Jane här på Kurera. Så här svarade hon:

kejsarnsitt

Så det låter ju bra! 🙂 Inget att oroa sig för.

Tänkte återgå till temat jag hade på förra inlägget, denna IRRITATION som mammor av någon anledning får och skriker ut sin åsikt på en gång. Detta är en sådan fråga som kan trigga igång ganska fort har jag fått veta.

Varför skaffa barn tätt? Ja, varför inte?

Det kan gå lika bra som att skaffa med tre år emellan eller bli lika jobbigt som att skaffa med tre år emellan?

Ingen kan säga vad som är bästa eller vad man ska välja. Det är helt upp till familjen, livet, ödet och känslan. Låt var och en känna vad som passar dom bäst och är det helt enkelt något ni inte kan förstå så är det eran åsikt över eran livssituation och eran tanke i livet . Men det kanske passar oss perfekt? Finns ingen regel här i livet som ska passa alla.

Vill ni veta en till fråga som kan trigga igång när jag ändå är på G?

Dagis,dagis,dagis …. Detta dagis!

Skulle vi få barn tätt och Charlie är mindre än två år så kommer han få vara hemma med mig och lillen. Tycker inte att det finns en anledning att sätta in honom på dagis i den åldern om jag ändå är hemma. Jag kan ge han stimulering, utveckling och kärlek här hemma och ute i naturen MED SÅ MYCKET MERA.

aftonbladet

 

Tror jag får sluta svara på frågor när andra mammor undrar. För orkar inte med att det blir sånt gnäll. Kan inte bara vara jag som är trött på att ”alla vet vad som är bäst för mig och mitt barn”?!

Råd kan givitvis vara bra, absolut! MEN tror inte att det ni säger är det som gäller.

Barn är unika, olika behov och olika personligheter. Tur är väl det! 🙂


Under ytan

I måndags på babysimmet så var det dags för dom som kände sig redo att doppa barnen under ytan. Jag var redo och tyckte det skulle vara väldigt intressant att se hur min glada badpojke reagerade på detta. Trodde han skulle gnälla lite med han tog det riktigt bra och under hela simmet så skrattade han, tjöt och pratade mer än innan. Sprattlar och plaskar som en tok! 🙂

Nu ska vi iväg på babysim igen och det blir nog samma saker som i måndags att öva in. Efter det ska vi vidare på 1 års kalas då min älskade brorson fyller år. Och för er som följt mig från början kanske kommer ihåg att det var bara några timmar innan Jesper föddes som vi fick reda på att jag väntade Charlie! 🙂

bad


Mitt hår har inte mött hårfärg på länge

Ni som har följt mig ett tag kanske minns att jag har valt att ta avstånd från hårfärger under graviditeten och under amningen. Just för att det finns studier som visar på att det stannar gifter kvar i kroppen i veckor efter en färgning. Hur kan det påverka barnet samt går det igenom bröstmjölken? Läste att frisörer i Danmark inte vill färga håret på gravida kvinnor. Jag har iallafall valt att skippa det under tiden. Jag trodde att det skulle vara svårt, men det har visat sig vara ganska enkelt. Mitt hår har fått en rejäl detox och min hårbotten mår mycket bättre. Visst längtar jag efter få en fräsch färg i håret men tycker inte att det syns så förskräckligt mycket att det inte är färgat på bra länge.

Nästa månad blir det iallafall ett rejält klipp! Håret börjar bli tungt, tjockt och väldigt långt. Ser riktigt tråkigt och ovårdat ut, så det är dags för lite förändring!

håret

http://se.babycenter.com/x3273/%C3%A4r-det-s%C3%A4kert-att-f%C3%A4rga-eller-permanenta-h%C3%A5ret-under-graviditeten

http://www.naturligtsnygg.se/?p=16039