Mammabloggen
Josefine Norling bloggar på Mammabloggen

Specialistmödravården för fyra år sedan

Idag 14.00 för fyra år sedan hade jag ytterligare en kontroll hos specialistmödravården för bebisen i magen.
Jag var beräknad idag den 31/1 och jag hade tid för en tillväxtkontroll då bebisen dragit iväg i vikten.

Jocke var med på kontrollen och vi fick träffa en läkare som räknade ut att bebisen borde ligga på ca 4,5 kg i vikt. Han gjorde även en vaginal undersökning för att känna om jag hade börjat öppna upp mig inför en förlossning men det hade inte skett något.
Vi pratade om alternativen, läkaren sa att jag hade två alternativ.
Antingen blev det igångsättning idag 16.00 inne på BB eller så fick jag vänta över helgen, hoppas på att det sattes fart (vilket han inte trodde) och det skulle planeras in ett kejsarsnitt på måndagsmorgonen.
Jocke och jag hade pratat om detta tidigare då det varit på tapeten att det kunde bli såhär pga bebisen storlek.

Konstigt hur bra det fungerar, jag kräktes flera gånger om dagen under nästan hela graviditeten. Blev nästan inlagd och ändå blev det en stor bebis.

Hur som helst valde vi igångsättning då jag gärna ville föda vanligt. Sjukt nervös blev jag och frågade om det var okej att jag åkte hem, äta lite mat och duscha innan. Det gick bra så länge jag kom tillbaka till 16.00.
Vi packade ihop alla BB saker och ett ton med underhållning då vi fått varning om att det kunde ta upp till fyra dagar innan igångsättningen fungerade.

Väl på BB fick vi den finaste sköterskan som var så försiktigt och gick igenom allt noggrant och tydligt, cirka 30 minuter efter jag fått tabletten vaginalt så bad jag Jocke ringa på klockan. Jag var tvungen att fråga hur lång tid det kunde ta innan man fick erbjudande om smärtlindring för jäklar vad det ökade fort.
Hon sa att det skulle nog dröja ett tag men hon kunde undersöka mig för säkerhetsskull och jag var öppen 4 cm redan så hon ringde förlossningen och planerade för att jag skulle få åka ner.
På den lilla stunden gick värkarna från ”aaaj nu gör det ont” till att jag inte ville öppna mina ögon och tvingade mig själv att tänka ”DU MÅSTE ANDAS”.

Blundade hela vägen ner till förlossningen i rullstolen och några minuter senare låg jag i en säng och frossade i lustgas. Verkligen frossade!
Dom ringde narkosläkaren direkt då jag hade maximalt på värkar hela tiden. Vid en igångsättning så kan detta ske, dom går aldrig ner i vila utan kör konstant max.
EDA tog inte, min kropp ville verkligen inte. Även där tydligen så är det ett antal som inte reagerar på EDA bedövning.
Efter några timmar fick jag något som hette Marcain, en akut smärtlindring. När sköterskan gav mig detta bad hon Jocke under tiden att hämta en påse vid handfatet.
Jag förstår varför, jag började kräkas av illamående och tillslut däckade jag.
Lyckades sova i ungefär en timme, vila krafterna tills jag vaknade av att jag kissade, kissade och kissade. Det tog ALDRIG slut.
Jag minns att jag började gråta för jag skämdes så tills sköterskan lugnade mig och sa att det var vattnet som gick. Där satt jag i min säng, skrattandes i en stor flod av vatten som rann ner på golvet.
Kort därefter fick jag hoppa upp på yogabollen, vilket inte var lätt när benen liksom inte var där. Kände dom inte överhuvudtaget och var som spagetti i underkroppen.
Jocke hade det tungt att lyckas balansera en höggravid, halvt chockad fru med inga egna ben som stöttade.

Sen släppte det, värkarna kom igång igen och nu hade det gått 11 timmar om jag minns rätt. Sköterskan fick lite halvt panik och sa ”det är inte mänskligt med såna här värkar” och sprang efter hjälp. Tack för den kände jag, inte direkt lugnande.
Förlossningsläkaren och ett team på tre sköterskor kom in. Förlossningsläkaren gjorde en vaginal undersökning, instämde till sin egen tanke och drog dram ultraljudet. Sen sa hon: ”det är inte något du gjort, men barnet kommer inte ner så vi måste in på operation, ingen panik men vi behöver plocka ut bebisen”.

Under väntan på narkosläkaren så fortsatte mina värkar och jag skakade så mycket av alla olika mediciner dom proppat i mig så när läkaren väl skulle sätta bedövningen så fick dom vara tre stycken att hålla i mig då jag inte kunde sitta still.

Operationen gick fort och ut med rumpan först ur magen då bebisen körde en sväng om under tiden dom skar upp mig, en stor alldeles perfekt Charlie klockan 05:14 den 1 februari.
5042 gram och 56 centimeter perfektion!

Kändes som mitt liv började just vid den tiden, för där var han. Som jag väntat och längtat!
Och imorgon blir denna fina kille 4 år.


Graviditeterna snodde mina bryn!

Om det är på grund av graviditeterna eller något annat det vet jag inte helt säkert men det började under min första graviditet och fortsatte under den andra. Tappade mer och mer av mina ögonbryn, mest i fyllningen och även formen. Dom blev liksom glesare. Hört fler som råkat ut för detta och efter månader av målning av ögonbrynen så gav jag upp.
Jag har inga problem att gå ut utan smink men just ögonbrynen går inte. Samma när man badar med barnen eller svettas, dom rinner bort bokstavligen talat.

Processen med 3D bryn tog mest tid med att mäta och måla upp vart dom skulle vara, plocka lite och fotografera. Men själva tatueringen gick väldigt fort och nästintill smärtfri.
Sved rätt så mycket dagarna efteråt men lindrades med kokosolja som även hon som gjorde ögonbrynen rekommenderade.

Ska tillbaka om tre veckor och fylla på lite som inte fastnat samt fylla på färgen, sen är dom helt klara. Tappat lite mer pigment på ena brynet nu några dagar senare men det fixar hon till vid återbesöket.

Morgonrutinen går väldigt mycket fortare nu i badrummet än tidigare, så skönt!

Rekommenderas varmt.


Känsliga ämnet, MENS

Jag vet att många lider av detta men kanske inte vågar prata så mycket om det.
Det är normalt och borde inte vara känsligt men så är det för många och är ett känsligt ämne även för mig men när jag har funnit en lösning för mig så tänkte jag dela med mig av min erfarenhet i hopp om att andra kanske kan bli hjälpta.

MENS, det ”pinsamma” och känsliga ämnet att prata om. Jag har kraftig mens från dag 1 och det är oerhört jobbigt. Det verkar gå i släkten och för min del kom det igång ordentligt efter graviditeten.
Vågar knappt ställa mig upp ibland men haft turen att det aldrig skett någon olycka. Men jag började söka i detta för att slippa må så dåligt under denna vecka samt jag ville slippa äta Cyklo-F från apoteket.

Apiforce och K2 har verkligen hjälpt mig med detta.
Apiforce är bidrottningsgele, denna produkt upptäckte jag när vi började försöka skaffa barn och insåg hur bra det var även för kraftiga blödningar. Så inte bara att den kunde underlätta att bli gravid den hjälpte mig väldigt mycket under mensen.
K2 är också något som hjälper till vid kraftiga blödningar under menstruationen samt bra för annat.
Dessa ska man inta varje dag och inte under själva perioden, något jag verkligen märkt skillnad utav.

Så kanske värt att kolla in i om du har samma problem?


”Sverige i världsklass på mödravård och vitlök kan förhindra förtidig födsel”

20131002-141407.jpg

Jag vet inte hur resten av Sverige är men jag kan tala för mig själv. Jag hade en grym barnmorska och mödravård. Hon var fantastisk och hjälpte mig på alla sätt
och vis. Jag kan bara hoppas att jag får henne när det är dags för oss igen. Specialistmödravården, förlossningen och BB ska också ha en ros. Jättebra
personal, jättebra vård och hjälp!

Sen vet jag att alla har inte lika erfarenhet av den vården här i Västerås men vi kanske hade tur eller dom hade otur att få någon som inte ska ha det jobbet?

20131002-141506.jpg

Kost i graviditeten är något jag inte forskat sådär jättemycket i, jag har följt råden man fick. Det man skulle äta och det man absolut inte skulle äta. Jag kanske åt lite mer vitaminer och mineraler än vad man ”behöver” enligt Livsmedelsverket men det var vad jag behövde.

Många som jag pratat med som fick barn för 15-20 år sedan förstår sällan varför man inte ska äta vissa saker. För det fick dom minsann. Brukar svara med (trots att jag inte alls vet svaret) men forskningen går ju framåt och dom har väl helt enkelt funnit något i dessa livsmedel som inte är bra för fostrets utveckling. Och det är väl jättebra att dom upptäckt något som kanske kan förhindra skador?

Mycket i Aftonbladet idag om graviditet. Eller ser man bara det för man har börjat längta efter en till guldklimp?


Kejsarsnittet

Jag har fortfarande ont i magen under snittet och det stramar ganska mycket i ärret. Det har läkt jättefint men har inte så mycket känsel men när Charlie sparkar mot magen eller om jag anstränger mig mycket så är det ganska obehagligt.
Hur kommer det kännas vid nästa graviditet?
Kommer ärret göra ännu mer ont?
Spricka sönder är min värsta rädsla.

Ni som vet, hur har det gått för er?

Jag använder olja nästan dagligen och mina bristningar runt navel som kom SISTA dagarna har blivit mindre synliga.

20130731-223353.jpg