Mammabloggen

Rädslan att bli sjuk..

Sedan vi fick reda på att min svärmor hade cancer så växte det en oro att man själv kanske är eller kommer bli sjuk.
När Siv gick bort i sjukdomen så växte detta ännu mer och nu är det som en dödsångest. Det går inte en dag utan att jag är orolig för att jag eller någon mer i min närhet speciellt Charlie ska bli allvarligt sjuk.
Detta kanske är vanligt efter en sån här traumatisk upplevelse, inte vet jag. Men 1 av 3 får cancer.. Förstår ni hur fruktansvärt aggressiv denna sjukdom är? Det är så läskigt!
Låt dom finna en lösning på detta dödliga problem!

Ska man ha denna oro varje dag resten av sitt liv?
Jag tror inte att bara livsstilen spelar roll, tror även att det har med gener att göra. En del kanske kan förebygga genom livsstil,kost osv. Men andra inte. Denna sjukdom är en gåta.

Denna fina, fantastiska människa är mitt liv!

20131016-203555.jpg


Orolig mamma

Ibland så kommer oron, när han suttit vattnet i halsen, när han skriker så han inte andas på ett tag,när man bara tycker att något inte stämmer osv. Det kommer flera gånger om dagen ibland.
Tror det är naturlig att känna så, det är ju mitt barn och vill aldrig att något ska hända honom självklart.
Som ibland när han sover så är jag fortfarande rädd för PSD fast jag vet att han har passerat den ”största” risken. Men ibland andas han oregelbundet,ryckigt,andningsuppehåll och fort. Jag slutar andas och bara väntar på att han börjar.
Men läste en väldigt bra artikel som lugnade min oro något iallafall och stämde in precis på både honom och mig!

http://www.blimamma.se/oregelbunden-andning-hos-sovande-spadbarn.html

Bjuder på en bild från Charlies första kräftskiva 🙂

20130817-005216.jpg


Då var det gjort…

Vi har vaccinerat Charlie.
Vi har velat fram och tillbaka hela tiden.
Orolig,ångest och förvirring.

Vi beslutade tillslut att vaccinera Charlie. Vet fortfarande inte om jag ångrar mig eller inte.
Finns mycket hemska saker att läsa om dessa vaccin och även om dom som inte fått vaccin.
För och nackdelar med allt. Jag har en enorm dubbelmoral i detta ämne kan jag ärligt säga och tänker varje dag på detta. Men så blev det och det är upp till var och en. Jag dömer ingen och jag hoppas att ni inte dömer.

Det gick iallafall bra att ge han sprutorna då han skrattade sig igenom det. Har inte märkt något på honom efter. Ingen feber, inte kinkig och varit sig själv sedan dess. Så det kändes otroligt skönt.

Ja, jag kommer nog aldrig få en klarhet i detta.


Kejsarsnittet

Jag har fortfarande ont i magen under snittet och det stramar ganska mycket i ärret. Det har läkt jättefint men har inte så mycket känsel men när Charlie sparkar mot magen eller om jag anstränger mig mycket så är det ganska obehagligt.
Hur kommer det kännas vid nästa graviditet?
Kommer ärret göra ännu mer ont?
Spricka sönder är min värsta rädsla.

Ni som vet, hur har det gått för er?

Jag använder olja nästan dagligen och mina bristningar runt navel som kom SISTA dagarna har blivit mindre synliga.

20130731-223353.jpg