Mammabloggen

Milen på cykel

I onsdags blev det milen på motionscykeln innan jobbet, det gick bra och barnen var nöjda trots att mamma tränade.

Fredagen blev ju inte riktigt som tänkt då barnen åkte på magsjuka. Får vara glada att dom klarat sig rätt många omgångar men denna gång åkte dom dit, Ellen först och några dagar senare Charlie.
Konstiga var att dom kräktes i två omgångar var sen var det bra, inget annat och dom åt gärna direkt. Båda två fick även hög feber i samband med detta.

Så det blev ingen Smålandsresa för oss utan fick glatt stanna hemma. Medan barnen slötittade och myste i soffan så körde jag en mil till på cykeln och tycker det fungerar riktigt bra, kändes som jag skulle spy denna gång men körde på hårt och var nöjd efteråt.

I söndags var det dags igen men ökade på takten och körde milen på 22 minuter, efteråt blev det 30 minuters styrkepass och eftermiddagen körde vi en 6 km promenad.
En bra söndag!


Gett mig tusan på att inte skämmas på stranden i år utan känna mig nöjd samt klara Tjurruset utan att ge upp!


Året för målet är här

Året 2017 är min deadline jag satte för två år sedan att göra Tjurruset.
Bokat och klart, jag springer lördagen den 30/9 och jag ligger efter rejält!

Nu är det dags att sätta fart och få igång kondition och styrka, jag har inte fått tränat på en vecka då jag har fyllt i mina ögonbryn igen.
Det är många månader kvar och ingenting är omöjligt, viljan finns definitivt där och det är viktigast.

Ska bara klara min första mil.

Heja mig!


Att se det positiva i det negativa

Ellen vaknar 05:50 och jag hoppades på att hon skulle somna om, morgonen var extremt tung och jag ville bara dra täcket över huvudet.
Det har varit så mycket, så intensivt på vissa håll och min kropp är trött.
Jag brukar aldrig känna såhär och jag är i behov av avkoppling.

Två veckor sedan var jag hos läkaren och jag har psoriasisartrit. Det var väntat då min värk i kroppen har ökat kraftigt senaste månaderna. Jag har ont varje dag men hittat lite som fungerar för att lindra. Jag inväntar en tid hos reumatologen men är osäker vad jag egentligen vill.
Läkemedel för detta har visat sig ha god effekt för att förhindra defekter med åren så som krokiga fingrar, fötter osv. Men biverkningarna känns inte roligt.

Jag VET att god kosthållning, vitaminer och mineraler med mer inte kan göra allt – men dom kan göra mycket!
Och det bästa – jag behöver inte ge mig själv risken för biverkningen cancer.
Släkt,familj, vänner och bekanta faller som bowlingkäglor med cancer hit och dit. Det är en jävla sjukdom och kan jag avstå dessa mediciner så länge som möjligt så känns det bra.
Fortfarande mycket frågetecken för mig. Detta har nog inte landat än, jag försöker alltid se det positivt – det kunde varit värre!

Nu längtar jag efter en helg i skogen med fiske och sol, ska bli skönt att bara njuta i naturen.

Framförallt så står mitt mål kvar för 2017: Jag SKA springa min första mil, jag SKA springa tjurruset. Denna diagnos ändrar inte mina mål, det kanske blir tuffare men jag mår bättre av att röra på mig och jag tänker klara av detta.
Livet är inte slut, det kunde som sagt varit värre. Att se sånt här med en positiv inställning kan göra så mycket istället för att se dom negativa delarna. Jag har klagat, jag kommer klaga, jag får klaga på sämre dagar men jag kommer aldrig vika mig.

Mot milen!