Mammabloggen
Josefine Norling bloggar på Mammabloggen

Specialistmödravården för fyra år sedan

Idag 14.00 för fyra år sedan hade jag ytterligare en kontroll hos specialistmödravården för bebisen i magen.
Jag var beräknad idag den 31/1 och jag hade tid för en tillväxtkontroll då bebisen dragit iväg i vikten.

Jocke var med på kontrollen och vi fick träffa en läkare som räknade ut att bebisen borde ligga på ca 4,5 kg i vikt. Han gjorde även en vaginal undersökning för att känna om jag hade börjat öppna upp mig inför en förlossning men det hade inte skett något.
Vi pratade om alternativen, läkaren sa att jag hade två alternativ.
Antingen blev det igångsättning idag 16.00 inne på BB eller så fick jag vänta över helgen, hoppas på att det sattes fart (vilket han inte trodde) och det skulle planeras in ett kejsarsnitt på måndagsmorgonen.
Jocke och jag hade pratat om detta tidigare då det varit på tapeten att det kunde bli såhär pga bebisen storlek.

Konstigt hur bra det fungerar, jag kräktes flera gånger om dagen under nästan hela graviditeten. Blev nästan inlagd och ändå blev det en stor bebis.

Hur som helst valde vi igångsättning då jag gärna ville föda vanligt. Sjukt nervös blev jag och frågade om det var okej att jag åkte hem, äta lite mat och duscha innan. Det gick bra så länge jag kom tillbaka till 16.00.
Vi packade ihop alla BB saker och ett ton med underhållning då vi fått varning om att det kunde ta upp till fyra dagar innan igångsättningen fungerade.

Väl på BB fick vi den finaste sköterskan som var så försiktigt och gick igenom allt noggrant och tydligt, cirka 30 minuter efter jag fått tabletten vaginalt så bad jag Jocke ringa på klockan. Jag var tvungen att fråga hur lång tid det kunde ta innan man fick erbjudande om smärtlindring för jäklar vad det ökade fort.
Hon sa att det skulle nog dröja ett tag men hon kunde undersöka mig för säkerhetsskull och jag var öppen 4 cm redan så hon ringde förlossningen och planerade för att jag skulle få åka ner.
På den lilla stunden gick värkarna från ”aaaj nu gör det ont” till att jag inte ville öppna mina ögon och tvingade mig själv att tänka ”DU MÅSTE ANDAS”.

Blundade hela vägen ner till förlossningen i rullstolen och några minuter senare låg jag i en säng och frossade i lustgas. Verkligen frossade!
Dom ringde narkosläkaren direkt då jag hade maximalt på värkar hela tiden. Vid en igångsättning så kan detta ske, dom går aldrig ner i vila utan kör konstant max.
EDA tog inte, min kropp ville verkligen inte. Även där tydligen så är det ett antal som inte reagerar på EDA bedövning.
Efter några timmar fick jag något som hette Marcain, en akut smärtlindring. När sköterskan gav mig detta bad hon Jocke under tiden att hämta en påse vid handfatet.
Jag förstår varför, jag började kräkas av illamående och tillslut däckade jag.
Lyckades sova i ungefär en timme, vila krafterna tills jag vaknade av att jag kissade, kissade och kissade. Det tog ALDRIG slut.
Jag minns att jag började gråta för jag skämdes så tills sköterskan lugnade mig och sa att det var vattnet som gick. Där satt jag i min säng, skrattandes i en stor flod av vatten som rann ner på golvet.
Kort därefter fick jag hoppa upp på yogabollen, vilket inte var lätt när benen liksom inte var där. Kände dom inte överhuvudtaget och var som spagetti i underkroppen.
Jocke hade det tungt att lyckas balansera en höggravid, halvt chockad fru med inga egna ben som stöttade.

Sen släppte det, värkarna kom igång igen och nu hade det gått 11 timmar om jag minns rätt. Sköterskan fick lite halvt panik och sa ”det är inte mänskligt med såna här värkar” och sprang efter hjälp. Tack för den kände jag, inte direkt lugnande.
Förlossningsläkaren och ett team på tre sköterskor kom in. Förlossningsläkaren gjorde en vaginal undersökning, instämde till sin egen tanke och drog dram ultraljudet. Sen sa hon: ”det är inte något du gjort, men barnet kommer inte ner så vi måste in på operation, ingen panik men vi behöver plocka ut bebisen”.

Under väntan på narkosläkaren så fortsatte mina värkar och jag skakade så mycket av alla olika mediciner dom proppat i mig så när läkaren väl skulle sätta bedövningen så fick dom vara tre stycken att hålla i mig då jag inte kunde sitta still.

Operationen gick fort och ut med rumpan först ur magen då bebisen körde en sväng om under tiden dom skar upp mig, en stor alldeles perfekt Charlie klockan 05:14 den 1 februari.
5042 gram och 56 centimeter perfektion!

Kändes som mitt liv började just vid den tiden, för där var han. Som jag väntat och längtat!
Och imorgon blir denna fina kille 4 år.


Graviditeterna snodde mina bryn!

Om det är på grund av graviditeterna eller något annat det vet jag inte helt säkert men det började under min första graviditet och fortsatte under den andra. Tappade mer och mer av mina ögonbryn, mest i fyllningen och även formen. Dom blev liksom glesare. Hört fler som råkat ut för detta och efter månader av målning av ögonbrynen så gav jag upp.
Jag har inga problem att gå ut utan smink men just ögonbrynen går inte. Samma när man badar med barnen eller svettas, dom rinner bort bokstavligen talat.

Processen med 3D bryn tog mest tid med att mäta och måla upp vart dom skulle vara, plocka lite och fotografera. Men själva tatueringen gick väldigt fort och nästintill smärtfri.
Sved rätt så mycket dagarna efteråt men lindrades med kokosolja som även hon som gjorde ögonbrynen rekommenderade.

Ska tillbaka om tre veckor och fylla på lite som inte fastnat samt fylla på färgen, sen är dom helt klara. Tappat lite mer pigment på ena brynet nu några dagar senare men det fixar hon till vid återbesöket.

Morgonrutinen går väldigt mycket fortare nu i badrummet än tidigare, så skönt!

Rekommenderas varmt.


Weledas amningste

Så nu är det dags för denna fantastiska produkt att bli kritiserad.
Det skrivs att det kan vara ”farligt” för gravida, ammande och barn under fyra år att äta fänkål på grund av ämnet Estragol.

”En tepåse med Weledas Mother’s Tea innehåller maximalt 0,8mg Estragol. Detta innebär att en person måste konsumera motsvarande 750 tepåsar om dagen, och då hela innehållet i påsen konsumeras (vilket inte är fallet med ett té)”

Så kommer Livsmedelsverket att tvinga livsmedelsbutiker att även sätta skyltar vid sin disk med fänkål att ammande konsumenter inte ska äta denna råvara?

Weledas te har hjälpt både min mjölkproduktion och minskat magont på mina små. Bara så att alla vet det.

Man kanske ska sluta vara så byråkratisk och istället förstå att örter har använts i alla tider för sina olika läkeeffekter – och att detta inte är något humbug.

Letar Livsmedelsverket fel i bara hälsofackhandel numera? Man börjar ju undra. Nej, jag tycker att de borde gå kurs hos andra länders motsvarande myndigheter som har kommit längre gällande sin kunskap.

Fänkål är farligt men det är helt okej för Livsmedelsverket att rekommendera alkohol vid amning?
”Tyvärr finns inte mycket forskning på området, men utifrån de studier som finns går det inte att säga säkert att alkoholkonsumtion inte spelar någon roll alls för barnet. Det är därför vi rekommenderar att ammande kvinnor bara dricker måttligt med alkohol
– Texten är hämtad från Livsmedelsverkets hemsida.

Sprit till barnet men passa fänkålen!
Att fortfarande ha rökning lagligt i Sverige är tydligen inte heller några problem som tydligt kan bevisas orsakar bland annat KOL och CANCER. Hur många barn blir inte utsatta för passiv rökning i sitt hem varje dag?
”Nej, men det är helt okej. Inge farligt med det,” verkar de resonera.

Weledas baby schampo/tvål var tydligen bland de värsta också i något test jag såg nyligen, men HEJA Liberos ”rena” produkter. Ja, alla kan ju inte vara pålästa.

Förlåt, men blir så jävla trött!

Här är hela Weledas pressbrev:

”Information angående Fänkål i Weledas Mother’s Tea 2016-11-24

Weleda och vissa av Weledas återförsäljare har fått frågor från media angående fänkål som ingrediens i Weledas produkt ”Mother’s Tea” – en produkt som riktar sig till ammande kvinnor och som traditionellt är använt för att balansera mjölkbildning och mjölkflöde.

Bakgrund

Enligt Svenska Livsmedelsverket och EMA (European Medicine Agency) ska ammande kvinnor, gravida kvinnor och små barn under fyra minimera sitt intag av fänkål på grund av att fänkål innehåller ämnet estragol (ett ämne i eterisk olja från fänkål) som isolerat kan vara carcinogent.

Fakta

• I Fänkål utgör Estragol 10% av den eteriska oljan medan 80% utgörs av andra ämnen som är anti-carcinogena och således motverkar Estragols negativa egenskaper.

• Det rekommenderade maxintaget är satt till 10mg per kilo i kroppsvikt inom EU.

• En person som väger 60kg ska då inta 600mg per dag för att nå gränsvärdet.

• En tepåse med Weledas Mother’s Tea innehåller maximalt 0,8mg Estragol. Detta innebär att en person måste konsumera motsvarande 750 tepåsar om dagen, och då hela innehållet i påsen konsumeras (vilket inte är fallet med ett té).

• Studien som EMA baserar sin rekommendation på är gjord på isolerad Estragol där man inte tagit hänsyn till Estragol som del av en växtsammansättning, varför studien också har fått kritik.

• Ytterligare en studie har visat att när man gjort undersökningar på ett vattenbaserat extrakt med fänkål så har man inte kunnat påvisa någon toxicitet.

Weledas kommentar

Weleda menar att det inte finns någon anledning till oro att dricka Weledas Mother’s Tea. Produkten är säker och Weleda har aktivt valt att behålla fänkål i receptet tack vare att fänkål har många positiva hälsoeffekter och bidrar bland annat till att balansera mjölkbildning och mjölkflöde vid amning.

Vi vill också understryka att mängden Estragol i Mother’s Tea är minimal och så att riskerna för konsumenten vida understiger gränsvärdet. Med tanke på att studier visat att toxicitet inte kan påvisas samt att halterna för konsumenten är minimala, förefaller det osannolikt att ammande barn överhuvudtaget får i sig något Estragol via bröstmjölken.

Emma Bergqvist

Nordisk marknadschef

Weleda AB”


Gravid och mår illa, kanske även kräks?

Många lider av detta under graviditetens första veckor men även under större delen av graviditeten.
Jag var en av dom, två gånger om!
Jag kräktes så fort jag fick i mig något, hade svårt att få i mig näring och mådde konstant illa.
I början när jag jobbade hände det att jag fick springa och kräkas mellan kunderna.
Till slut blev jag sjukskriven i några veckor, detta var med Charlie. (Var mammaledig under tiden med Ellen)

Jag testade ingefära i kapsel form, hjälpte inte för mig men några av mina vänner som hade lindrigare symtom hjälpte det för.
Under tiden fick jag ta en matsked åt gången med näringsdryck.
Jag testade senare B6, så många har blivit hjälpta av denna vitamin men inte jag.

Kom till kvinnokliniken och fick diagnosen ”hyperemesis gravidarum”. Hon skrev ut åksjuketabletter till och börja med, hjälpte inte och jag var bara skeptisk åt läkemedel. Fick sedan ett annat läkemedel att testa och då var det på gränsen att dom ville lägga in mig för näringsdropp. Hjälpte något men jag mådde inte bra av att ta dessa, biverkningarna, rädsla att något kunde hända så jag slutade. Dom hjälpte ju ändå inte tillräckligt för att jag skulle må bra.
Min svärmor blev sjuk i cancer under denna tid och var in och ut på sjukhuset. Där träffade hon en gammal bekant som jobbade på BB, även en barndomsväns mamma till mig. Hon gav ut sitt nummer och bad mig ringa henne, jag gjorde detta direkt.
Dagen efter kom hon hem till mig och gav mig akupunktur för illamående. Detta upprepade vi några gånger och jag kräktes inte längre. Illamåendet avtog men inte helt, vissa maträtter och andra dofter triggade igång detta men det är nog inget man kan komma ifrån.
Hon flyttade sedan och när jag blev gravid med Ellen dröjde det innan jag kunde få denna hjälp, men det kändes på något vis enklare då jag var hemma ändå.
Akupunktur hjälpte mig även när jag fick så otroligt ont utav foglossning.
Jag hatar nålar, livrädd och svettig varje gång. Men jag överlevde när jag visste hur bra effekt jag fick. Så skrev till och med in i min förlossningsplan att jag kunde tänka mig akupunktur som smärtlindring.

Fler borde känna till detta för att slippa ta läskiga läkemedel mot gravidillamående och alla dess biverkningar. Man är desperat, JAG VET! Men det finns andra metoder som kan hjälpa, jag upprepar dom åt er så ni kan testa detta först.

Testa dessa:
1. Ingefära i kapselform (Kör även åksjukearmband)
2. Vitamin B6, i lite högre doseringar. Fråga om hjälp i din hälsokostbutik angående dosering.
3. Akupunktur

Bjuder på två kalaskulor, denna bild är jag i gravid vecka 38 med Charlie och den andra bilden högre upp är i gravid vecka 38 med Ellen.
IMG_0502


1 februari 2013

För er nya som inte följde med under min gravidblogg så kommer en snabb repris för en av dom största dagarna i mitt liv.

Den 31 januari 2013 (min BF dag) var jag på ett tillväxt ultraljud för att kolla hur bebisen låg till i vikt. Vi hade gått på ett antal såna här då det visade sig att vikten var lite större är normalt på bebisen.
Den dagen fick jag två val då h*n beräknades väga 4500gr.
Ena var att jag skulle vänta över helgen (detta var en torsdag) och få snitt på måndagen om inte det hade satt fart under kommande dagarna. Det andra valet var igångsättning inom två timmar. Nervös som jag blev, satt och skakade så helt plötsligt kom det ur min mun utan att jag knappt hann tänka, NU KÖR VI!
Igångsättning blev det och trots varningar att det kunde ta dagar innan det hände något så blev jag flyttade från BB till förlossningen på ca 40 minuter då allt gick otroligt snabbt.
Jag hade konstanta värkar som aldrig försvann och var på topp hela tiden, nackdel med igångsättning.
EDA tog inte så lustgasen var min bästa vän. Jag pratade knappt under dessa timmar och Joakim satt bredvid och tog hand om mig på sitt allra bästa sätt.
Sköterskan var orolig för min del då jag aldrig fick en paus men bebis var i sikte efter ca 4 timmar. Kämpade i några timmar till och hade varit nästintill fullt öppen men inte mycket hände.
Efter mycket om och men, många konsultationer sköterskor och läkare emellan blev det kejsarsnitt. Bebisen kom inte ner.
Tidigt på morgonen den 1 februari klockan 05:14 blev det en Charlie som vägde 5042gr och var 56cm lång. Helt underbart galet perfekt!

Och i måndags fyllde denna fina grabb 3 år, dagen till ära var vi lediga från jobb och dagen spenderades på Charlies önskan. Amerikanska pannkakor till frukost med färsk frukt, Leos lekland på eftermiddagen och popcorn på kvällen. En perfekt dag i våra ögon.
I helgen vankas det kalas och vi börjar idag, tre hela kalas då det är lite hemma hos oss och alla ska få plats.

Ha en fin helg allihopa, det kommer vi att ha i förhoppningvis lite vårsol!

IMG_9066

IMG_9096

IMG_9038

IMG_9062


Foglossningar som spökar

Under båda graviditeterna fick jag foglossning. Med Charlie nån gång i V20 tror jag att det var och Ellen kom det igång i princip när jag plussade vilket inte kom som en överaskning.
Med Charlie hade jag bälten och kryckor men med Ellen bara bälte då jag hade en liten Charlie som var bara nio månader när jag blev gravid.
Det var riktigt illa vissa dagar och när jag väntade Charlie så låg jag ner mycket sista tiden.
Det gick sakta framåt på promenader och lärde mig av barnmorskan hur jag skulle gå i trappen.

Jag känner dock av det fortfarande och tydligen är det vanligt. Har jag burit mycket, tränat benen och skjuter något åt sidan med benet som en kartong så gör det väldigt ont. Men värst är det under ”roliga veckan”, då gör det så obehagligt ont att jag inte kan stå still dom första två dagarna.

Nån som känner igen sig och kanske har något tips?


Kejsarsnitt är inte en dans på rosor

Hört många som tror att kejsarsnitt är en enklare väg ut från att föda ett barn vaginalt.
Jag kan inte jämföra men jag kan tala för kejsarsnitt. Charlie föddes med akut kejsarsnitt, jag gick igenom 13 timmar utan bedövning då det inte tog på mig. Jag har känt värkarna konstant utan paus (blir oftast så när man är igångsatt) jag har även känt krystvärkarna komma igång men där tog det stopp pga en stor bebis.
MEN kejsarsnitt är ingen lätt grej, det är en stor operation trots att det går så galet fort. Smärtan efteråt är något som knappt morfinet tar. Att röra på sig så fort som möjligt är det viktigaste och jag var uppe på benen fort men inte utan tårar.
Sedan får man äta alvedon och ipren som inte hjälper ett dugg, får inte bära något som väger mer än 5kg och stora delar av garderoben kan man glömma. Jag kunde inte ha jeans eller åtsittande runt midjan på tre månader med båda barnen.
Det tar oftast ett år för ett kejsarsnitt att läka. Jag blev gravid inom ett år efter Charlie, det gick galant. Men ännu idag över ett år efter kejsarsnitt nr 2 så har jag ont med vissa plagg, vissa rörelser och stora delar av magen har jag väldigt dålig känsel i. Känns som jag har tandläkarbedövning på magen.
I övrigt så har det läkt utan problem och ser fint ut. Vägen hit har dock inte varit en dans på rosor som många tror.
Jag vet att många blir skadade i underlivet efter ha fått barn vaginalt men tro inte att vi som fått kejsarsnitt av olika anledningar har det lätt.


Förlossningsberättelse

Den 6/8 2014 klockan 16.00 blev det bestämt på Specialistmödravården att det var bäst att göra ett kejsarsnitt för att ta ut bebisen innan beräknad förlossning då vikten hade börjat dragit iväg som med storebror.

Så tidigt på morgonen den 7/8 2014, 5 dagar innan BF checkade vi in oss på förlossningen i Västerås, spända och nervösa över denna stora dag. Visserligen hade jag gått igenom ett kejsarsnitt tidigare men under helt andra omständigheter där vi inte riktigt hängde med vad som skedde.

Allt var så lugnt och fint inne på förlossningen, fint mottagande och det kom in en sköterska som förberedde mig inför operationen. Narkosläkaren och operationsläkaren var inne och pratade lite, ställde frågor och förklarade vad som skulle ske. Eftersom allt var så lugnt inne på förlossningen denna morgon skulle jag få slippa att åka till uppvaket (dit åker man även om man inte blivit sövd) utan jag skulle få stanna hos bebisen och min man. Med Charlie hade jag inget val då det blev akut och man skulle hålla lite extra koll på mig.

Jag var som sist väldigt orolig under operationen och frågade ofta hur det gick och om bebisen mådde bra. Jag var galet inställd på en pojke till, så när dom frågade vad vi väntade så sa jag att det var antagligen en pojke.

Bebisen börjar skrika och jag gråter av lycka, skakar av lycka och sköterskan håller upp så vi får se vad det blev. Både jag och min man var så inställda så vi trodde det var en pojke, sköterskan skrattade och sa nej det är en flicka. Vilket glädjerus! SJÄLVKLART hade vi blivit lika glada för en pojke till men att få en av varje var riktigt häftigt!

Tyvärr medelade sköterskan att jag var tvungen att åka upp till uppvaket iallafall för det hade kommit in en del blivande mammor på avdelningen.

Efter nästan tre timmar fick jag komma ner till min fina dotter som vägde 4325g och var 49cm lång. Ellen Susanne Siv blev hennes namn med Ellen som tilltalsnamn. Susanne är ett släktnamn på min sida och Siv fick hon heta efter sin underbara farmor som tyvärr gick bort i cancer endast 49 år gammal när Charlie var 4 månader.

Åter i bebis bubblan inne på BB med vattenbombare som flög utan för fönstret hela dagarna långa för att släcka branden som härjade i skogen. Men gissa om vi saknade vår Charlie! Vi åkte direkt hem efter 48 timmars kontrollen och hämtade vår son. Deras första möte gick hur bra som helst och går fortfarande fantastiskt bra!

 

ellenochjagellenellenochcharlieEllen och Charlie var galet lika varandra och är fortfarande väldigt lika på i utseende och till sättet.

 


Vecka 20 med nr2

När jag var i vecka 20 med lillasyster (vilket vi inte visste för vi hade inte tagit reda på kön denna gång heller) så fick jag börja gå hos både barnmorskan och på specialistmödravården tills det var dags. Detta var pga min tidigare graviditet med Charlie som visade sig vara rätt så stor, 5042gr och 56cm lång. Jag fick kolla mig för diabetes och gå på jämna tillväxtultraljud.

Jag klarade diabetes testet och i vecka 25 växte hon fint och enligt ”genomsnittet” men min oro för förlossningen blev allt mer jobbig. Charlie föddes med akut kejsarsnitt, mer om det kan ni läsa lite längre ner på denna sida http://kurera.se/gravidbloggen/page/3/ .. Jag var orolig att även denna bebis skulle dra iväg i storlek på slutet och att det skulle sluta akut igen. Att det blev kejsarsnitt med Charlie berörde mig inte direkt efter men när jag började närma mig ytterligare en förlossning så kom tankarna. Vi fick ha ett möte på Specialistmödravården om detta och jag fick höra att ha gjort ett kejsarsnitt är inget att vara orolig för, varken möjligheten att det skulle bli ett akut igen eller att ärret på livmodern skulle spricka.

Men på närmare kontroll i vecka 38 så visade det sig att hon hade börjat dragit ifrån lite grann och ytterligare en kontroll en vecka senare blev inbokad. Nästa möte var hon +20% och dom bokade ett kejsarsnitt till dagen därpå. Känslan att åka därifrån och veta att jag skulle bli tvåbarnsmamma dagen efter var extremt svår att ta in.

imageBilden är från sista veckan med bebis i magen.

 


November 2013

Som sagt, har lite att uppdatera er om så vi kör igång.

Jag slutade blogga här i november 2013 och bara någon vecka efter detta så plussade vi med vårat andra barn. Lyckan var totalt!

Charlie var vid denna tid 10 månader och det skiljer 18 månader och 6 dagar på Charlie och lillasyster.

Vi fick reda på att jag var gravid väldigt tidigt, ungefär i vecka 4. Besvären kom ganska plötsligt, precis som med Charlie började jag kräkas av allt och ingenting. Vi beslutade att berätta väldigt tidigt för släkt och vänner för att ändå kunna umgås med dom trots att det gick vinterkräksjuka. Inte kul att kräkas hela tiden och alla blir livrädda att dom ska bli ”smittade”.

I vecka 6 kom foglossningarna tillbaka, det blir värre och värre för var dag men att försöka tänka på hur jag går och bär Charlie så lindras det en del. Värst är på kvällarna efter en hel dag med aktiviteter.

Efter några veckor av kraftigt illamående och behöll nästan ingenting i matväg så besökte jag kvinnokliniken, samma som med Charlie. Där fick jag erbjudande om att bli inlagd för att återhämta mig eller hem och testa en medicin som skulle kunna hjälpa. Om medicinen skulle hjälpa så var det ganska direkt så jag chansade på detta och begav mig hemåt och det hjälpte rätt så fort! Men gick det lite för långt mellan doserna så kom det tillbaka.

Men besvären slutade inte där, jag är inte riktigt gjord för att vänta barn kan man konstatera. Foglossningarna från helvetet kom igång och fick kryckor att försöka stödja mig på men när man väljer att ha barn tätt så är det inte så lätt att gå på kryckor när man måste bära eller köra vagn. Charlie började gå stabilt när han var 13 månader men orkade inte så långt och hans behov går alltid först.

Blodtrycket sjönk samt blodvärdet blev väldigt lågt, svimmade någon gång. Ville inte äta järntabletterna som barnmorskan rekommenderade då jag inte får upp mitt blodvärde speciellt fort utav dom och man blir väldigt dålig i magen. Blutsaft funkade inte heller så min mamma hittade Alpha Plus produkt Ferritin 5mg som är ett järn som inte behöver omvandlas i kroppen och bara på någon vecka var mitt järnvärde på topp.