Mias Familjeblogg

Det är här vi är

Jag har haft några märkliga dagar. Känt mig svag, känt mig stark, skrattat och gråtit. Känt en enorm frihet i att prioritera den riktiga världen, utanför de skrivna orden, där dagarna har fyllts med disk, lekplatshäng, smoothies och meditation.

 
Så mycket ilska

Min mailkorg har svämmat över av ilska. Jag har fått veta att jag är egoistisk, totalt okunnig och vansinnigt farlig, att jag borde anmälas, att jag tvingar i mina barn poolvatten och att jag borde flytta ut i Afrikas djungel. Någon hoppades till och med att någon annan förälder skulle följa mina råd så att deras barn dör så att jag kan åtalas för det. Anna Hellgren tycker det är värt att skriva en krönika i skvallerpress om att jag är världsfrånvänd som anser att det spelar roll vad jag och mina barn äter. (Jag vet inte vad hon ger sina barn att äta.) Jag har fått veta att jag inte är kompetent nog att fatta det här beslutet. Att jag som mamma är inte kompetent nog att fatta det här beslutet för mina barn. Att jag bör överlämna det åt de som förstår.
Det är här vi är.

 

Jag är naivt förvånad över att det krävs så här mycket styrka och mod för att säga sin åsikt i ett land där det påstås att vi har yttrandefrihet och rätt att tycka vad vi vill. Jag förstår nu varför alla liknande diskussioner pågår i slutna forum. Det är inte kul att känna sig hotad och uthängd. Ingen vill det.

 

Jag är stolt

Men vet ni. Jag är stolt över det jag sa! Jag är också stolt över att jag har tagit kontrollen över min och mina barns hälsa. Jag är stolt över att att jag har insett att det är bra att gå barfota, att man kan höja sina vibrationer genom medvetna handlingar, att det går att rena sitt vatten med kolloidalt silver och ozon, att det spelar roll vad vi äter och att ett bra probiotiskt tillskott är A och O att ha hemma.

Om det inte resonerar med dig, du som väljer att läsa detta, välj inte det. Välj din egen väg istället. Gör det du behöver för att må bra! Men om du har valt att ösa ut din inneboende ilska över mig för att jag delade med mig av mina insikter i tre minuter på radio, om du känner att hela ditt inre vill explodera för att jag har en annan åsikt än du, då mår du inte bra. Då respekterar du troligtvis heller inte människor med annan religion, annat utseende, annan social status eller andra politiska åsikter. Då behöver du jobba med den egentliga grunden till din ilska och ta ansvar över vad du sänder ut för energi till din omvärld. Till de människor som du delar den här planeten med.
För vi är här allihopa tillsammans. Vi jobbar sida vid sida men med våra egna kamper, som ofta inte syns på utsidan och som vi därför ofta inte vet något om. Förhoppningsvis jobbar vi ändå mot samma slutliga mål. Att vi och våra nära och kära ska må bra. Att få den här planeten till en bättre plats. Men vi kommer alla välja olika vägar dit. Det kommer underlätta om vi respekterar varandras val. Om vi slutar försöka kontrollera varandra.

 

Kommentarsfältet avstängt

Jag valde ganska snart att stänga av kommentarsfältet i tisdags. För första gången någonsin. De flesta av era kommentarer syns inte. Jag vill inte ha all den tråkiga energin här på bloggen, även om ni som givit vettiga kommentarer också drabbas.

Ni som på ett respektfullt sätt har undrat över något av det jag sa – tack. Jag är ledsen för att jag inte kommer ha möjlighet att svara på alla kommentarer. Förhoppningsvis kan jag bemöta de viktigaste i ett inlägg här på bloggen så småningom.

Ni som har gett mig ert stöd, uppmärksammat det mod som krävdes för att tala om detta, delat er egen story och bjudit in mig till grupper – tack! Det har betytt så mycket att läsa era ord mitt ibland allt det andra.

 

Nu är det dags för mig att fylla upp med positiv energi igen. Jag tror att jag går ut i trädgården barfota.