Mias Familjeblogg

Att överlista kräksjukan

Av alla hundratals inlägg som snurrar runt i huvudet och skulle vilja se ljuset här på bloggen så befinner jag mig som vanligt mitt i verkligheten och tvingas prioritera. Och det inlägg som fick högst prioritet den här gången handlar om kräksjuka. Eller snarare hur man kan lura kräksjukan och slippa den. För med tanke på hur många som våndas över och drabbas av det där otrevliga kräkandet varenda vinter så känns det högst prioriterat att dela med sig när man har fina tips på hur man slipper undan. Dessutom har Folkhälsomyndigheten just gått ut med information om att de vill vaccinera alla barn mot rotaviruset. Och det känns ju onödigt när man kan ta kontroll själv istället.

Flera olika virus kan ge kräkningar, illamående och diarré

Först lite bakgrund. Det finns ju flera varianter av virus och bakterier som resulterar i illamående och kräkning. Det vi kallar vinterkräksjuka orsakas av en virusgrupp som heter Calici, som man inte kan bilda någon långvarig immunitet emot och som man alltså kan smittas av om och om igen. Inkubationstiden är kort, 1/2 – 2 dygn, och det krävs bara att man utsätts för oerhört små mängder virus för att bli smittad.

Sedan finns det även rotavirus som ger det vi kallar magsjuka. Rotaviruset har lite längre inkubationstid än vinterkräksjuka och det tar mellan 2-4 dygn innan symptomen uppträder från det att man utsatts för smitta. Rotaviruset finns också i flera olika varianter och genomgången sjukdom ger inte fullständig immunitet även om förloppet brukas förmildras lite om man råkar på det igen.

Utöver Calici- och Rotavirus så finns det ju sedan även en uppsjö av bakterier som man kan få i sig via dålig mat som kan orsaka matförgiftning med magsjukeliknande symptom. Oavsett form så är det ju ändå precis lika otrevligt när det slår till och säsongen känns längre och längre för varje år. Men misströsta inte. Det finns sätt att överlista dem allihop!

Magsjuka i familjen

Senast vi drabbades av någon form av kräksjuka i den här familjen var några veckor innan jul, innan dess var det några år sedan. Men eftersom det går kräksjuka på dagis och i skolor varenda år så har vi garanterat utsatts för smitta fler gånger än så. För några år sedan var det ett barn som kräktes rakt över mellansonen på dagis, men han klarade sig och blev inte sjuk. Den här gången var det dock minstingen som började kräkas en fredagkväll, efter en vecka då hela dagisgruppen varit hemma sjuk. Det var väl helt enkelt för mycket virus i cirkulation för hans kropp att stå emot.

Han kräktes tre-fyra gånger från kvällen inpå tidig natt och både jag och mannen utsattes för mängder med smitta. Mannen torkade kräk och jag fick det på mig, höll i en nerkräkt minsting och låg med honom andandes en decimeter från munnen hela natten. Men ingen av oss blev dåliga, inte heller de större killarna.

Akuta åtgärder

Att min man inte blev dålig är inte något mirakel i sig. Bättre immunförsvar får man leta efter plus att han aldrig har haft kräksjuka i hela sitt liv. (Vi tror att han besitter den magiska genen, ni vet den som gör att man inte reagerar på smittan.) Men att jag och de stora killarna inte blev dåliga får ändå räknas som en seger. (Minstingen stoppade ändå lillkillens tandborste i munnen samma dygn han blev sjuk…) För jag körde hela min arsenal för att vi skulle slippa. Här är vad jag gjorde:

  • Till en början, allt det där självklara som att tvätta allt nedsölat i 90 grader och hålla koll på vad den sjuke använder i form av handdukar o lakan o kläder och att använda separata badrum etc. (Men eftersom det den här gången handlade om vår minsting, som ju mer än någonsin behövde oss allra närmst när måendet var som sämst där mitt i natten, så hjälpte ju det föga när han låg där med sitt nedsölade, långa, ursköljda hår och borrade in sig i min famn resten av natten. Då är det ju bara att släppa alla smittotankar och trösta och klappa och snusa honom i håret precis som vanligt.)
  • Jag drack ca 1/2-1 dl kolloidalt silver utspätt i lika mycket vatten på stående fot precis när det värsta kräkandet och torkandet var över. Vid magsjuka behöver silvret nå ända fram till tarmen, som är det primära slagfältet, och det åstadkommer man genom att svälja det med en större mängd vatten. Sedan drack jag 1-2 msk kolloidalt silver blandat i några munnar vatten med jämna mellanrum resten av natten (lite sporadiskt när jag vaknade till). Jag gav även silvervatten till minstingen direkt, men fick bara i honom en mindre mängd, ungefär en matsked.
  • Jag renade luften i det rum där det kräkts med en ozonrenare direkt där på natten. Jag har en mindre variant jag har köpt från Ozonproffsen, för 1190kr. Jag satte den på luftrening i ca tio minuter på maxeffekt med dörren stängd.
  • Jag drack också ca två deciliter vatten som jag hade tillfört ozon till i tio minuter på maxeffekt. Ozon är grymt! Jag får nog skriva ett separat inlägg om varför ozon fungerar både som vatten- och luftrening och som syresättare, virus- och bakteriedödare i kroppen. Tills dess, lita på mig eller läs på själva. Finns många bra sajter på engelska. Googla exempelvis på ‘ozone therapy’ och gå på din intuition. Känn efter vilken information som du resonerar med.
  • På morgonen efter renade jag även vårt sovrum med ozonrenaren, tio minuter max effekt, och vädrade ur ordentligt en stund efteråt för att slippa ozonlukten.
  • I ca 1-2 dygn efteråt fortsatte vi att dricka ozonvatten. Jag drack ca 2dl morgon och kväll.
  • I ca 1-2 dygn efteråt fortsatte vi med små, sporadiska doser av kolloidalt silver, jag och barnen.
  • I ca 1-2 dygn efteråt var vi noga med att ta vår probiotika, jag och barnen. Till minstingen, som inte sväljer kapslar, klipper jag upp kapseln och blandar ut i vätska.

Låt mig presentera kräksjukedödare nummer 1. Ozongeneratorn!

Låt mig presentera kräksjukedödare nummer 2. Kolloidalt silver!

Låt mig presentera kräksjukedödare nummer 3. Probiotika! Neurozyms probiotika är den absolut bästa på marknaden, men den är dyr och beställs från Norge. Det är dock värt pengarna om man har en skadad tarm, autism- eller ADHD-problematik. Annars finns det många andra bra produkter på marknaden också.

Förebyggande åtgärder

Ja, det behöver faktiskt inte vara svårare än så. Ingen mer blev sjuk och jag har inte planerat att någonsin igen behöva torka kräk i någon större mängd här hemma. I väntan på nästa smittovåg att få testa sin arsenal på, så finns det ju dock en del förebyggande arbete att satsa på för att bli mer motståndskraftig av egen kraft. De två viktigaste kommer här:

  • Ett starkt immunförsvar. Låt barnen äta multivitamin, probiotika och omega-3 samt ge dem små doser av kolloidalt silver blandat med vatten i de värsta smittotiderna. När jag hade ett sämre och mer nedgånget immunförsvar för några år sedan så var jag mer mottaglig och utsatt för illamående av all sort! Det gällde åksjuka, sjösjuka, tankeillamående (att må illa när man tänker på något äckligt eller när man äter något man inte riktigt tycker om), illamående vid sjukdom osv. Jag är helt övertygad om att illamående är ett tecken på att kroppen är överbelastad av inflammation och toxiner och att man redan då är mer mottaglig för kräksjuka än annars. Exempelvis kan vissa personer kräkas av vissa typer av förkylningsvirus medan andra personer bara upplever det som en vanlig förkylning, helt utan illamående. Steg ett för att förebygga och lindra sjukdom är därför alltid att avgifta kroppen och stärka immunförsvaret.
  • Jobba med sin mentala bild av kräksjuka. Inom kvantfysik och i den spirituella sfären så talar man om att ‘det man sänder ut är det man attraherar’, alltså att vi alla hela tiden sänder ifrån oss energi i form av ljus som vibrerar på olika frekvenser. Lika söker lika, så de frekvenser du sänder ut attraherar i sin tur händelser, personer och energier av samma frekvens. Om man applicerar det på kräksjuketänket ovan så är jag övertygad om att den som går och oroar sig, våndas, äcklas, pratar om och lägger all sin energi på att undvika kräksjukan faktiskt tyvärr också attraherar den lättare. Så en relativt enkel mental övning skulle kunna vara att så snart tankar om kräksjuka dyker upp, istället för att göda tankar såsom oro och rädsla, försöka välja tankar där man känner sig stark och motståndskraftig och ser sig själv och sin familj gå rakt igenom smitthärdarna helt oberörda och komma ut starka och friska på andra sidan. Jag och min man har samma inställning till kräksjuka och vi har aldrig ställt in något pga risk för smitta (när det är vi som är de som blir utsatta för smitta. Vi utsätter inte andra för smitta utan att låta dem ta beslut själva, men eftersom vi har varit sjuka så få gånger har det inte hänt att vi har behövt ställa in något vad jag minns.) Vi väljer helt enkelt att se oss som en familj som inte blir kräksjuka och vi väljer att inte anpassa oss därefter heller. Jag tror att det hjälper. Eller jag vet att det hjälper. Tänk vad mycket lättare det är att acceptera att tanken styr åt andra hållet, att känslor och tankar kan ge oss fysiska symptom eller göra oss sjuka; det börjar klia i hårbotten när vi hör att det går löss på skolan, vi får huvudvärk när vi känner oss stressade, eller vi hör om äldre människor som dör i hjärtesorg bara dagar efter att deras livskamrat lämnat dem efter att ha varit fullt friska i hela sitt liv. Klart att tanken kan hjälpa oss att göra kroppen mer motståndskraftig också.

Okej, det var mina bästa tips i kräksjuketider. Jag önskar er alla ett friskt och hälsosamt 2017!


Min önskelista i jul

Det är så himla mycket jag önskar mig av tomten i år. Vi får se vad det blir, men jag väntar med spänning. Här kommer min önskelista. Håll tillgodo!

  • Snö. Det här känns som en low-hanging-fruit. Bara lite snö räcker. Och några minusgrader. Och en stjärnklar himmel.
  • Mjölkfri risgrynsgröt. Som jag längtar redan. Den som har hängt med här i bloggen vet att gröten har hamnat på vift de senaste två jularna, så jag hoppas på i år. Jag köpte till och med Kung Markattas grötris idag, så kanske blir detta något jag skaffar mig själv innan jul.
  • Gott julgodis utan socker, gluten och mjölk. Jag har redan flera recept på spaning. Inte minst det här. I år vill jag hinna julfixa och julbaka och ta mig igenom julen utan att känna mig tvungen att smaka några skumtomtar. Jag känner mig fixig nog.
  • Bebisgos. Det finns en nykommen bebis i närmsta familjen. Hur tur har jag?
  • En gran. Förra året fick vi prioritera bort gran på grund av en ettåring som inte riktigt kunde låta någonting vara. I år hoppas jag att vi kan ha en fin granluktande gran med fina ljus i som får lov att sprida sin härliga energi i vårt hus i flera veckor!
  • Skratt. Mängder med skratt. Och spel. Och att få träffa mina gamla vänner. Och kanske faster. Och eld i spisen. Och en promenad till havet.

image


När saker faller på plats

Livet händer

Nu är jag där igen. Jag har så mycket att säga och berätta och skriva att jag inte får ur mig någonting alls. Det är för att livet händer. Hela tiden. Varje dag. Livet i en familj med tre barn händer bannemej precis hela tiden. Och ändå är jag så lugn. Prioriteten är inte längre en issue i mitt liv, vilket underlättar något enormt. Det är vid otroligt få tillfällen som vi är sårbara nu när jag är så flexibel och det uppstår inte längre någon stress eller någon irritation när oplanerade saker händer. Som när elen i huset lägger av och samtal måste ringas och elektrikern måste komma. Eller när vinterdäcken måste på men låsbulten har försvunnit och det måste ringas och fixas och bokas om. Eller när något av barnen känner sig hängig och behöver vila här hemma en dag. Eller när barnen kommer hem med kompisar varje dag och kontoret förvandlas till fritidsgård. Eller när tvååringen på eget bevåg bestämmer sig för att sluta med blöja och man inser hur många gånger en tvååring egentligen kissar under en eftermiddag. För det det går inte att bli irriterad när man upplever att man har tid att lösa det. Känslan av att jag har något väldigt viktigt som jag antagligen måste göra för att någon annan inte ska bli irriterad eller besviken eller för att jag själv inte ska göra bort mig, ligger inte längre i mitt undermedvetna och gnager. Jag är min egen. Min tid är min.

Att lyckas

Men det räcker inte bara med att ha tagit tillbaka kontrollen över tiden för att förklara den inre ro jag känner. Utan kanske har lugnet uppstått därför att jag äntligen har kunnat släppa pressen av att jag måste lyckas. Jag behöver inte bli framgångsrik i bemärkelse av framgång eller pengar. Jag behöver inte kunna titulera mig det ena eller det andra eller ha en sysselsättning som går att förklara med ett ord. Nej, för att lyckas så behöver jag faktiskt inte göra något annat än att bara vara. För jag har insett att mitt syfte är att vara mitt bästa jag, här och nu, hela tiden. Om jag lyckas hålla mina vibrationer höga, om jag lyckas känna mig lugn i kaos, om jag kan känna hopp i stunder av hopplöshet, om jag ser det vackra istället för det fula, om jag kan vara en närvarande, inkännande, lyssnande vuxen i barnens värld och visa dem hur man klarar av att leva i den här världen, om jag kan leva allt det i varje andetag i resten av mitt liv, ja då finns det ju inget tvivel om att jag har lyckats. Oavsett i vilket yrkesfack jag måste placeras eller hur mycket pengar jag tjänar. Det är ju så självklart!

Drömmar som tar fart

Det lustiga är att nu när jag har släppt taget lite och slutat jobba så himla målinriktat, så händer saker alldeles av sig självt. Kanske inte det som jag hade trott skulle hända, men saker som känns så himla rätt i hjärtat. Ni vet när det faller på plats. Bit efter bit. Så sedan sist har jag bland annat blivit instruktör i Body Balance, en träningsform som är en blandning mellan tai chi, pilates och yoga. Något jag har tränat i många år och som ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle ha gått utbildningen för tre år sedan när jag blev gravid med Sander, men det blev nu istället. Jag gick utbildningen i Stockholm för några veckor sedan och nu har jag börjat hålla pass på Filborna arena, en fantastisk träningsanläggning här i stan som också är Helsingborgs största.

Sedan håller jag på att utforma en kurs i meditation. Det är stort för mig! Jag ska skriva mer om det framöver, men det om något är en dröm som håller på att besannas. Länge har jag velat hålla i vägledda gruppmeditationer och nu håller det på att hända, nästan som av sig självt. Dessutom hittade jag i helgen mig själv på en fantastisk yoga-workshop för att finslipa tekniken för att så småningom kunna instruera. Och så har jag äntligen börjat skriva några rader i den dröm som en dag kommer bli min alldeles egna bok. Om hälsa såklart. Ja, det händer massor. Hela tiden. Varje dag. Och ändå, när någon frågar hur det går, så vet jag inte riktigt vad jag ska svara. För jag fotograferar inte mycket. Och jag tjänar inte mycket pengar. Men jag är mer tillfreds än jag har varit någon gång tidigare i mitt liv.

Att släppa taget

Lärdomen för mig i allt detta är tydlig. Som alltid handlar det om att våga släppa taget. Vi är så himla rädda för att förlora vår trygghet och för att göra saker annorlunda än det sätt vi känner till sedan tidigare. Men det är först när vi släpper taget om saker som det finns plats för nytt i vårt liv. Och det vet vi ju inte vad det är förrän vi testar.

img_8343Min prioritet 1. Att kunna gå en eftermiddagspromenad med min storkille när han plötsligt vill det.

Min andra prioritet 1. Att kunna lyssna på lillkillens utläggningar när han har viktiga saker att förklara.imageMin tredje prioritet 1. Att kunna hämta minstingen tidigt, förundras över hans lyckliga skuttande hemåt utan jacka i iskyla och sedan spendera en halvtimme i bilen på uppfarten för att tillfredsställa hans enorma fascination av att låtsas köra riktig bil.imageMin fjärde prioritet 1. Att kunna svara Ja! när min man ringer och vill spontanluncha en torsdag.imageTänk att det sedan ändå finns väldigt mycket tid över till sådant här. Och tänk att det nu är en del av mitt jobb. Tänk att det är det här jag väljer istället för att sitta i möten på ett kontor och prata om planer och processer och nätverk och uppföljningar. Det är ju helt magiskt.


Rensa ut och känn dig fri!

Rensningslust

Nästan varenda höst hamnar jag i rensa-ur mode. Det hör antagligen ihop med att mer tid spenderas inomhus och att jag får ett behov av att mysa till det och känna mig riktigt hemma i huset. Och att känna sig bekväm i sitt hem innebär för mig till stor del att omge mig med mindre prylar, att ha ordning. Jag tappar lätt fokus när det är saker överallt, känner ingen ro och hamnar i ett stressat grundtillstånd som jag inte riktigt kan härleda. Ända tills jag röjer och plockar undan. När ordningen kommer så kommer också ett lugn i mig. Så har det varit ända sedan jag var liten. Nu kanske det låter som att vi alltid har ordning här hemma och inget kunde vara mer fel, men det är så mycket i mitt förhållande till ordning i hemmet som har förändrats under åren.

Kontrollbehov och ordningssinne

Som barn var jag en riktig pedant. Jag gissar att det handlade om något slags kontrollbehov som jag kunde få utlopp för i mitt rum. Jag älskade att ha ordning och att städa. Varje pryl hade sin plats. Ordningssinnet höll i sig ganska långt upp i ålder och ända upp i 25-årsåldern var det viktigt för mig att det var städat och undanplockat när folk kom hem till mig på besök. Det var först när barnen kom och den ordningen inte längre gick att planera på samma sätt som jag insåg att det tog för mycket energi och var på bekostnad av annat att ha det städat runtomkring. Speciellt inför besök kunde det leda till en oerhörd stress att allt skulle vara på topp just när gästerna klev in genom dörren. Under några år släppte jag sedan helt på allt vad ordning hette. Jag gissar att jag tog igen för all ordning jag hade hållit tidigare i mitt liv.

En höjdpunkt var när jag i 30-årsåldern var hemma mammaledig med två små barn. Vi bodde då i väldigt spektakulära hus (enligt arkitektvärlden) och just den morgonen stannade det en buss full med arkitekter som vandrade runt våra hus och tittade och tog anteckningar. Jag tyckte lite synd om dem som kanske hade åkt långt för att titta på husen men inte fick komma in och se hur fina de var inuti, så efter en minutlång snabbrunda genom huset där typ smutsiga underkläder och blöjor plockades bort från golvet, öppnade jag dörren och bjöd in dem.

Glada arkitekter

Jag har aldrig sett så många glada arkitekter på en och samma gång förut. Jag bad om ursäkt för röran, men jag visste att det inte var det de tittade efter. De tittade på fönster och ljusinsläpp och material och planlösning. Våra leksaker och vår disk kunde inte vara mer ointressant för dem. Tjugotalet arkitekter gick husesyn och de var så genuint tacksamma för att de fick komma in att jag blev lite rörd.

Där och då erkände jag mig officiellt botad från all form av kontroll- och ordningsbehov som var styrt av yttre faktorer, av vad andra tyckte. Och sedan dess handlar ordning för mig väldigt mycket mer om hur jag och familjen trivs i vårt hem och hur vi behöver ha det för att det ska vara funktionellt. Det innebär att det vissa dagar är superstökigt för att helt andra saker hade prioritet den dagen – kanske behövde barnen extra uppmärksamhet eller kanske behövde jag vila i ett varmt bad. Men andra dagar när saker flyter på och alla är nöjda och glada så kan här vara superstädat. (Okej, med en tvååring i huset är det aldrig superstädat väldigt länge, men ni förstår poängen.)

Var sak har sin plats

I grunden är det viktiga för att snabbt kunna skapa ordning dock fortfarande densamma som i mitt flickrum – att var sak har sin plats. Om var sak har sin plats så går det supersnabbt att röja när man väl får en kvart över. Min svärmor har flera gånger uttryckt hur imponerad hon är av mig när jag röjer. Att det går så snabbt och blir så städat. Och hon har faktiskt helt rätt. När jag har en ostörd kvart så finns det ingen som röjer lika effektivt som jag. Och det är bara av den anledningen, att när huset är i sitt städade grundtillstånd, då är det väldigt få prylar framme. Så att snabbstäda, det är att rum för rum lägga tillbaka alla prylar på sin plats och sedan torka av stora ytor. Klart och otroligt effektivt!

Släng ingenting – återvinn, sälj och ge bort!

För att varje sak ska kunna flyttas från rampljuset så måste det dock finnas plats i lådor och skåp. Och det är det som är själva förutsättningen för att ha grundordning! Att kontinuerligt rensa ur lådor och skåp och garderober så att där finns plats. Och DET är jag bra på. Vi hade ju loppis här på gatan för några veckor sedan och jag lade helt ärligt flera dagar på att rensa ut i garderober, skåp och förråd. Jag var dessutom inte nådig i mina beslut. Loppisen blev en succé och jag sålde massor med grejor, men det var fortfarande massor kvar som jag sedan har rensat, skänkt och sålt i omgångar. Några av de mest värdefulla sakerna sålde jag på Blocket. Vinterkläder, hemgeråd, handdukar och underställ fick komma till Hemlösas Hus här i Helsingborg. De behöver varma grejor nu inför vintern. En låda med de finaste babykläderna hittade hem till min bror och hans fina familj som precis har fått nytillskott. En kasse med det finaste från min egen garderob hittade hem till en vän och hennes dotter. Kassar och lådor med fina sälja-på-loppis-grejor som inte är värda att sälja på blocket eller liknande, gav jag bort till en vän som älskar att sälja på loppis. Och allt det sista som jag inte visste var jag skulle göra av, typ tapetrullar, hyllor, böcker och en matta, lämnade jag in till Erikshjälpen där det säljs vidare.

Pryllugn

Min poäng med att berätta allt det här, det är att känslan nu, efter att rensningen är klar, är helt oslagbar! Det har infunnit sig ett pryllugn här hemma som jag inte har känt på många år, trots kontinuerliga rensningar. Jag tror att vi kanske äntligen har kommit ikapp oss efter en herrans massa småbarnsår där det trillat in prylar i form av julklappar och ogenomtänkta inköp och barnkalaspresenter. Och eftersom vi konsumerar väldigt sparsamt nu för tiden så vet jag att den här rensningen är för livet! Att frigöra oss från våra prylar är något av det bästa vi kan göra för vår mentala hälsa!

Friheten ligger i att sluta konsumera

Så min uppmaning till dig som känner dig lite handfallen och inte riktigt har lust till något, det är att börja rensa någonstans i ditt hem. För den som vill känna inspiration kan jag rekommendera bloggen minimalisterna.se. De har en massa bra tips för den rensningssugne, men framför allt så krävs det bara att läsa ett blogginlägg eller två innan man känner rensningslusten komma farande. Eller läs boken The life-changing magic of tidying up av Marie Kondo (Välj den engelska utgåvan). Marie är en japansk rensningskonsult som hjälper sina klienter att rensa ur och få ordning i sina hem en gång för alla. Och utöver en massa tekniker man kan använda sig av för att vara effektiv och systematisk i sin rensning så är hennes grundbudskap, att för varje pryl i ditt hem, hålla den i din hand och fråga dig själv om prylen får ditt hjärta att ‘spark joy’. Bara de saker som får ditt hjärta att slå lite extra får stanna kvar och på så sätt får du ett hem med minimalt med prylar som alla får dig att må bra.

Men glöm inte, den ultimata friheten ligger inte i att rensa ur, utan i att sluta konsumera! Men det får bli ett annat inlägg.

image

Kolla in! Ett välstädat hem och en ren tvååring. Samtidigt!


Loppis i Helsingborg!

Vår gata ska ha loppis imorgon, söndagen den 25/9, kl 10-15. Adressen är Erik Rödes gata i södra Helsingborg. Hela gatan förvandlas till en gatumarknad och det kommer säljas allt mellan himmel och jord. Ett litet smakprov av  det jag kommer sälja visas nedan. Jag kan tillägga att det är en bråkdel av allt jag har sorterat ut här hemma. Man skulle kunna tro att vi skulle flytta, men nej, det är bara jag som vill skala ner…

Det hade varit så himla roligt att se er här så kom och gärna och säg hej och fynda på en och samma gång!

image

Jag säljer såklart en massa barnsaker. Och leksaker. Som här; en rygga, en bebisgunga, en sööööööt nalle, Nicke Nyfiken och en bärsjal från Granit. Inget över 40 spänn.

image

Det finns även vinterkläder. Här lite bebisstorlekar. Små söta mössor, små söta tossor, små söta vantar, små söta overaller och jackor. Ja, ni fattar!

image

Och mängder med löjligt fina bodys och pyjamaser. De allra flesta i ekologisk bomull, några till och med inhandlade i NY (någon som kommer ihåg?). Säljs för 20 kr/st.

image

Till och med lite färgglatt kan man hitta. Här från Villervalla, 20kr/st.

image2

Och så fina tröjor. Och byxor. Så mycket ekologiskt. Åh, jag kan inte fatta att mina killar inte får plats i dessa fantastiskt söta kläder längre. Jag får nästan en klump i halsen.

image

Och precis när man tror att jag bara säljer barngrejor så överraskar jag med lite andra prylar. Jag har rensat ut kuddar och mattor och gardiner och vaser och bestick och en massa annat konstigt. Dessutom kommer det finnas dam- och herrkläder, böcker och leksaker. Och mer leksaker.

image1

Det här är kanske det finaste jag säljer enligt mig. En handgjord liten kuvertväska som jag köpte i Shanghai för några år sedan och aldrig har använt. Den är sååååå fin och i finaste sidentyg med en magnetisk list som håller den stängd. Jag tror att man måste räcka över hela 80 kr för att få vandra hem med den skönheten. Så att jag vet att man verkligen vill ha den. (Jag köpte även en gul lika bedårande fin, men den behåller jag själv.)


När energierna synkar

Det här dagen har varit sådär riktigt skön som det blir ibland när alla i familjen har bra energier som synkar. Inget är jobbigt eller gnälligt, utan det skrattas och leks och tränas och äts en massa nyttigheter. Och så sommarvärme på det. Så jag gav mig ut och sprang. Tre kilometer räcker för att jag ska få puls och känna lyckan rusa genom blodet. Så underbart och härligt det är att springa! Att använda sina ben och sin kropp för att flyga (hehe) genom landskapet! imageEfter-löpning-stretch kan lätt kombineras med att spana jordgubbar i odlingslådorna. Våra plantor är jätteproduktiva så här på sensommaren. imageDet gäller även våra vinrankor som fullständigt har gått bananas i år. Så mycket druvor! Jag bara hoppas att de hinner mogna ordentligt innan frosten kommer.


Mitt nya liv börjar ta form

Ja, så känns det faktiskt. Att det nya liv jag drömt om så länge äntligen har börjat manifesterats. För såklart menar jag inte att ett nytt liv plötsligt uppenbarat sig och tagit form rakt under mina fötter. Det är fortfarande mycket som är samma som jag inte vill ändra på. Jag har fortfarande samma familj och samma vänner, bor i samma stad i samma hus och är samma Mia som förut, men det är ändå en väsentlig skillnad mellan nu och några år sedan. Och det är att jag till slut tog steget att bryta mig loss helt från det jobb som inte längre passade mig. Att jag tog beslutet att äga min egen tid.

Jag visste det länge, i många långa år, att jag ville göra något annat. Jag ändrade villkor och förutsättningar under en lång tid – fick bättre betalt och gick ner massor i tid, fick än större friheter i form av ansvar och flexibilitet, hade långa semestrar, extra föräldraledigt osv. Men ironiskt nog blev det att ju mer jag släppte taget om jobbet, desto bättre verkade jag prestera och jag drogs åt håll som jag egentligen inte ville. Till slut fanns där inga val som fungerade för mig, trots att jag faktiskt inte kunde ha en lyxigare, roligare eller bättre betald tjänst inom det område jag befann mig. Det kändes oviktigt, som ett slöseri med min tid, och jag kände en intensiv längtan att slå slag i saken och säga upp mig.

Till vad visste jag inte, även om jag hade mina aningar. Det finns nämligen två saker som jag ständigt återkommer till och som är det som jag längtar efter att få lägga tid på. Ni vet, efter att barnen har somnat och man bestämmer sig för att strunta i att röja i huset utan istället sätter sig med något man verkligen tycker riktigt mycket om.

Det första är alternativmedicin. Jag vet inte hur många hundratals timmar de senaste åren jag har lagt på att läsa om eller testa än det ena än det andra i ämnet. Artiklar, rapporter, nyheter och dokumentärer. Kurer, kosttillskott, mat, healing. Det är bara så himla intressant och jag vill ständigt lära mig mer! Så jag anmälde mig till en utbildning i alternativmedicin. Jag tänkte att jag skulle göra det vid sidan av jobbet så länge tills det kunde bli något riktigt av det. Läsa extra på kvällar och helger, kanske så småningom börja konsultera. Även om jag inte riktigt såg framför mig hur mitt yrkesliv efter kursen skulle se ut inom det området, så var ändå kursen så sjukt lockande att jag tänkte satsa. Och eftersom det kändes som den enda vägen ut vid tillfället, så var det som att min värld gick under lite när jag precis innan kursstart fick veta att kursen ställts in. Jag visste ju att jag inte skulle kunna uthärda ytterligare en höst på ett jobb jag inte brann för.

Så som en tröst bestämde mig istället för att lägga mina ihopsparade kurspengar på mitt andra stora intresse. Mitt livslånga nöje. Fotografering. Jag skulle äntligen köpa mig en riktig kamera. Missförstå mig rätt, jag hade redan en systemkamera jag hade fotat manuellt med i tio års tid, men jag hade väldigt länge drömt om att få köpa en ny, riktigt bra kamera och ta riktigt bra bilder med. Så jag gjorde det. Och när jag googlade runt efter vilken kamera som var den bästa för mig så hittade jag plötsligt en restplats till en ettårig fotografutbildning på en folkhögskola på pendlingsavstånd hemifrån. Och då slog det mig äntligen! Jag ska bli fotograf! Det är ju det jag vill göra! Jag ska köpa mig tid med hjälp av en utbildning i ett år för att våga satsa helt ut. Så jag sökte utbildningen samma dag och sade upp mig från jobbet några dagar senare. Så himla enkelt beslut det var. Jag har ju egentligen vetat det länge, men att fotografera har ju samtidigt varit mitt största intresse. Man jobbar väl inte med sina största intressen? Eller?

Nu gör jag det. Nu är jag fotograf. Det är mitt nya liv. Jag viger inte en timme av mitt liv åt någon annan för något jag inte brinner för. Jag ger inte bort min energi och lojalitet till ett stort företag. Energi jag aldrig kan få tillbaka. Nej, nu lägger jag min tid på saker som ger energi till mig och min familj. Jag är glad när arbetsdagen är slut. Jag har energi kvar. Jag vill fortsätta jobba, men jag vill också vara med min familj. Jag får vara kreativ. Jag får se och fånga vackra saker varje dag. Jag får vara utomhus. Jag får sitta i lugn och ro och ensamhet och redigera bilder. Jag investerar i mig själv för mig själv och framför allt, det jag gör utvecklar mig själsligen. Jag känner det. Det känns meningsfullt.

Och pengarna? De kommer. Det vet jag.

Ni som är intresserade av att se vackra vyer, glada och unika människor och kära brudpar, kika gärna in på www.miatjarnlund.se eller följ mig på insta @fotografmiatjarnlund. Det är där jag håller till numera. Och bor ni i Skåne, boka gärna in mig för uppdrag, vare sig det är att fota nyfödda bebisar, springande tvååringar, romantiska bröllop eller helt kommersiella uppdrag. Jag kommer dock fortsätta blogga här om saker som har med friskvård och sundhet att göra. För nu väljer jag ju själv var jag pytsar in min tid. Och då finns det tid för hälsa! Och nästa kliv blir såklart att kombinera mina stora intressen; fotografering, skrivande och hälsa. Oändliga möjligheter!

Skärmavbild 2016-08-30 kl. 15.28.08

Min alldeles egen hemsida. www.miatjarnlund.se


Vegansk kokosgryta med grönsaker och ris

Här kommer ett recept på en varm god middag som både små och stora barn älskar! Den är fylld med bra näring och tillräckligt med fett för att hålla alla glada och nöjda länge.

Den kan såklart göras på precis just de grönsaker man råkar ha hemma, men om jag och barnen får välja så blir det enligt det här receptet.

Grönsaker i kokos med ris

  • 1/2 blomkål
  • 1/2 broccoli
  • 1/2 röd paprika
  • 1/2 gul paprika
  • en näve champinjoner
  • en halv gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • kokosolja att steka i
  • 1 burk kokosgrädde eller kokosmjölk
  • röd currypasta
  • en tesked grönsaksbuljong
  • salt o peppar
  • ett bra ekologiskt ris (helst inte vitt)

 

Jag brukar börja med att ångkoka blomkålen och broccolin ihop. Jag har en såndär grym kastrullinsats som man ställer över lite kokande vatten på botten. Grönsakerna blir klara på några minuter. Samtidigt så steker jag löken, champinjonerna och paprikorna i en stor klick kokosolja. Ta smakfri om barnen är känsliga för för mycket kokossmak. Sedan tillsätter jag den pressade vitlöken och låter den böka ihop sig lite med steksmaken innan jag häller över kokosgrädden och blandar i currypasta, buljong och kryddor. Jag låter alltihop sjuda ihop en stund i mån av tid, men har man bråttom är det ätklart nästan på en gång. Serveras till ett gott ekologiskt ris eller råris.imageFörst ska det ångkokas och stekas och kokas ris. En ångkokningsinsats kan man exempelvis köpa på ClasOhlson för 59kr. imageSedan steker man ihop alla grönsaker en liten stund tillsammans med vitlöken innan man häller på kokosgrädden och smaksätter. Jag steker helst i vår kolstålspanna. Gjutjärn funkar ju också. Men undvik helst teflon.imageFärdigt ser det ut ungefär så här utan någon ansträngning vid upplägg, hehe. Perfekt även för de minsta barnen. Och behöver inte kompletteras med några grönsaker vid sidan om.


Mitt i nuet

Var är jag? Allting går så fort. Samtidigt långsammare än någonsin förr. Jag är helt uppslukad i nuet, upptagen med att leva. Jag har landat på en fantastisk plats i livet, där allting har en mening. Jag andas. Jag skrattar. Jag gråter. Jag är så himla mycket mamma. Men jag är också så himla mycket Mia. Varenda dag. Mitt nu är fyllt av frukost och lunch och middag och mellis. Av diskussioner, skratt och bus med barnen. Av att klippa band till saker och prylar som jag säljer. Av meditation och läkande och kunskapstörstande. Av fotograferande och vackra vyer och manifesterade drömmar. Av nya vänskaper. Av gamla vänskaper. Av äventyr, tacksamhet, kärlek och av tid. Ja, mitt i allt som händer så upplever jag konstigt nog att jag ändå har tid i nuet. En märklig känsla för mig som aldrig någonsin har haft tid förut, trots att tid egentligen är det enda vi någonsin har.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva. Som jag skulle behöva skriva. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag börjar med några bilder ur mitt nu och så påbörjar jag samtidigt ett inlägg om aluminiumdetox. Så blir det en bra fortsättning.

Kramar till er!

imageMin frukost i skrivande stund. Grönt energite med honung och havremjölk, glutenfritt bröd med majonäs, avokado och örtsalt och en liten hög med kosttillskott. Idag blev det multivitamin, b-vitaminkomplex, kalcium, D-vitamin och ett gäng chlorellatabletter.imageMitt hjärta svämmar över varje dag av den här lille människan. Han är en sån glädjespridare så jag har aldrig varit med om maken. Allt han gör gör han med en stark vilja, ett enormt frihetsbehov och glimten i ögat.imageJack o JackMitt hjärta svämmade också över lite mer än vanligt på skolavslutningen. Min storkille fick lågstadiets stipendie för att vara en fin kompis! Varje år sedan han började i skolan har jag stått med gråten i halsen när de delar ut just det stipendiet, dels för att jag tycker att det är så himla fint att skolan har ett stipendie som främjar just det, och dels för att jag alltid blir rörd av att se de där små människorna som går upp på scenen när jag tänker på att de har förstått det! Att det enda som räknas är hur man behandlar sig själv och andra. Det finns så många vuxna som ännu inte förstår det. Det finns ingen utmärkelse i världen som kan slå denna! Min storkille var så glad och stolt att han stod och hoppade på scen. Det blev dessutom ännu bättre av att bästa kompisen Jack (japp, de heter Jack båda två) också fick stipendie, för sin arbetsinsats.


Tvångsvaccinering av våra barn

Ja, det kan tyvärr bli verklighet här i Sverige inom en snar framtid om vi inte agerar och säger ifrån. Sofia Arkelsten (M) lämnade den 1:a oktober 2015 in en motion till riksdagen om tvångsvaccinering av våra barn och motionen ska hanteras nu under våren 2016. Debatten i media är obefintlig och de som försöker kommunicera en saklig och professionell motreaktion blir censurerade av stora tidningar som DN.

Följande artikel låg publicerad på DN debatt i några timmar innan den plockades bort, gissningsvis av någon med makt och andra intressen:
Våra barn ska inte tvångsvaccineras

Artikeln är skriven av fem otroligt kompetenta personer, varav en är medicinsk forskare, och borde tas på största allvar av alla som är seriösa och opartiska i vaccinfrågan. Att en lag håller på att stiftas för tvångsvaccinering får mig att kallsvettas och jag undrar när vi svenska medborgare blev så flata att vi gav ifrån oss modet och rätten att våga ta egna beslut om våra egna kroppar? Att låta staten ta beslut om vad de ska spruta in i ditt nyfödda barns kropp? Varningsklockor någon? (Oavsett var man står i frågan om just vaccinationer så borde det här beslutet skapa rysningar hos vem som helst som tycker sig äga rätten till sin egen kropp!)

Här kan du läsa mer om lagförslaget och skriva på emot förslaget. Agera gärna omedelbart. Våren 2016 närmar sig med stormsteg.

30 studier som kopplar samman vaccin och autism
För den som vill läsa vidare om ämnet kommer här några tips från mig:

  • En av författarna till artikeln som plockades bort från DN, Linda Karlström, har själv ett vaccinskadat barn och driver en sajt som heter vaccin.me. Det är en av mina bästa svenska källor för vaccininformation.
  • Andra bra svenska sajter som publicerar vaccinrelaterade artiklar är thenhf.se, newsvoice.se och vaken.se
  • För några veckor sedan publicerade en alternativ nyhetssajt som jag följer en artikel som sammanställer 30 studier som alla visar på ett klart samband mellan vaccin och autism. Artikeln hittar ni här. Ni kan sedan klicka er vidare till var och en av studierna och läsa resultaten själva. (Notera att många vaccinationer säljs under olika namn i olika länder men tillverkas och levereras av samma leverantörer, dvs det är i mångt och mycket samma vacciner som sprutas in i våra barn som det pratas om i artikeln.)

 

Läs mina tidigare inlägg…
Om man inte redan har listat ut var jag själv står i vaccinationsfrågan så kan man läsa mina två tidigare inlägg här: Att vaccinera eller inte vaccinera sitt barn, del 1 och Att vaccinera eller inte vaccinera sitt barn, del 2.

Föreläsning den 12 mars
Om man dessutom bor i Skåne och vill veta mer om vaccinationer så håller den fd cancerforskaren Ann-Charlotte Stewart en föreläsning, Friskare utan vaccin, i Åstorp den 12e mars. Ses vi där?