Mias Familjeblogg

Nu hittar ni mig på VibreraMera.se

Åh, den här karamellen har jag sugit på länge. Men nu är det dags. Ni vet hur allting har en början och ett slut? Det här är precis en sådan punkt i mitt liv. En punkt som samtidigt markerar en början och ett slut.

Början. Jag har äntligen lanserat min alldeles egen hälsosajt – vibreramera.se! Där kommer jag fortsätta mitt bloggande och skriva artiklar inom ämnen som detox, kost, spirituell utveckling och hälsa. Såååå mycket bra tips väntar på att få komma ut i ljuset. Jag är bortom exalterad!

Slut. Det innebär såklart samtidigt att min familjeblogg här på Kurera har sett sitt slut. För det är ju så det är, för att få plats med nytt så måste man lägga något annat åt sidan. Så det blir med ett stort tack till Kurera för de här åren som jag säger farväl. Det har varit en fin och härlig (och emellanåt något omtumlande) resa!

Jag hoppas att ni hänger med! Jag har dessutom startat upp ett matchande instagramkonto @vibreramera.se . Missa inte det!

Stor puss och kram till er alla!


Det är här vi är

Jag har haft några märkliga dagar. Känt mig svag, känt mig stark, skrattat och gråtit. Känt en enorm frihet i att prioritera den riktiga världen, utanför de skrivna orden, där dagarna har fyllts med disk, lekplatshäng, smoothies och meditation.

 
Så mycket ilska

Min mailkorg har svämmat över av ilska. Jag har fått veta att jag är egoistisk, totalt okunnig och vansinnigt farlig, att jag borde anmälas, att jag tvingar i mina barn poolvatten och att jag borde flytta ut i Afrikas djungel. Någon hoppades till och med att någon annan förälder skulle följa mina råd så att deras barn dör så att jag kan åtalas för det. Anna Hellgren tycker det är värt att skriva en krönika i skvallerpress om att jag är världsfrånvänd som anser att det spelar roll vad jag och mina barn äter. (Jag vet inte vad hon ger sina barn att äta.) Jag har fått veta att jag inte är kompetent nog att fatta det här beslutet. Att jag som mamma är inte kompetent nog att fatta det här beslutet för mina barn. Att jag bör överlämna det åt de som förstår.
Det är här vi är.

 

Jag är naivt förvånad över att det krävs så här mycket styrka och mod för att säga sin åsikt i ett land där det påstås att vi har yttrandefrihet och rätt att tycka vad vi vill. Jag förstår nu varför alla liknande diskussioner pågår i slutna forum. Det är inte kul att känna sig hotad och uthängd. Ingen vill det.

 

Jag är stolt

Men vet ni. Jag är stolt över det jag sa! Jag är också stolt över att jag har tagit kontrollen över min och mina barns hälsa. Jag är stolt över att att jag har insett att det är bra att gå barfota, att man kan höja sina vibrationer genom medvetna handlingar, att det går att rena sitt vatten med kolloidalt silver och ozon, att det spelar roll vad vi äter och att ett bra probiotiskt tillskott är A och O att ha hemma.

Om det inte resonerar med dig, du som väljer att läsa detta, välj inte det. Välj din egen väg istället. Gör det du behöver för att må bra! Men om du har valt att ösa ut din inneboende ilska över mig för att jag delade med mig av mina insikter i tre minuter på radio, om du känner att hela ditt inre vill explodera för att jag har en annan åsikt än du, då mår du inte bra. Då respekterar du troligtvis heller inte människor med annan religion, annat utseende, annan social status eller andra politiska åsikter. Då behöver du jobba med den egentliga grunden till din ilska och ta ansvar över vad du sänder ut för energi till din omvärld. Till de människor som du delar den här planeten med.
För vi är här allihopa tillsammans. Vi jobbar sida vid sida men med våra egna kamper, som ofta inte syns på utsidan och som vi därför ofta inte vet något om. Förhoppningsvis jobbar vi ändå mot samma slutliga mål. Att vi och våra nära och kära ska må bra. Att få den här planeten till en bättre plats. Men vi kommer alla välja olika vägar dit. Det kommer underlätta om vi respekterar varandras val. Om vi slutar försöka kontrollera varandra.

 

Kommentarsfältet avstängt

Jag valde ganska snart att stänga av kommentarsfältet i tisdags. För första gången någonsin. De flesta av era kommentarer syns inte. Jag vill inte ha all den tråkiga energin här på bloggen, även om ni som givit vettiga kommentarer också drabbas.

Ni som på ett respektfullt sätt har undrat över något av det jag sa – tack. Jag är ledsen för att jag inte kommer ha möjlighet att svara på alla kommentarer. Förhoppningsvis kan jag bemöta de viktigaste i ett inlägg här på bloggen så småningom.

Ni som har gett mig ert stöd, uppmärksammat det mod som krävdes för att tala om detta, delat er egen story och bjudit in mig till grupper – tack! Det har betytt så mycket att läsa era ord mitt ibland allt det andra.

 

Nu är det dags för mig att fylla upp med positiv energi igen. Jag tror att jag går ut i trädgården barfota.


Tio sätt att höja dina vibrationer

Uppdaterat inlägg

OBS! En uppdaterad version av det här inlägget finns att läsa här (vibreramera.se)!

—————————————————————————————————-

Allt är vibrerande energi

Vi alla är energi. Varje tanke, varje känsla, och varje liten del av oss är energi som vibrerar i olika frekvenser, frekvenser som är mätbara. Om frekvenserna är låga så är vibrationerna långsamma. Om de är höga, så vibrerar de snabbt. Beroende på hur energin organiserar sig och hur snabbt den vibrerar så tar den sig sedan olika uttryck som vi upplever som ljud, ljus, lukt eller materia.

När två vibrationer möts, med frekvenser som ligger väldigt nära varandra eller är identiska, så kommer de börja harmonisera och förstärka varandra. De skapar resonans. På motsvarande sätt kommer vibrationer med frekvenser som ligger långt ifrån varandra vilja ta ut varandra och skapa dissonans. På det här sättet attraherar och repellerar vibrationer varandra.

De vibrationer vi sänder ut genom våra kroppar och genom vårt medvetande formar därigenom den verklighet vi lever i. Varenda tanke och känsla vi väljer att identifiera oss med och varenda vibration vi låter passera oss i form av ljud, ljus, mat eller relationer, påverkar vår totala vibration. Vi resonerar eller dissonerar med allting runtomkring oss och skapar därigenom vår fysiska värld.

Därför vill vi höja våra vibrationer

Anledningen till att vi vill höja våra vibrationer är för att vi vill kunna nå vårt högre medvetande, där vi agerar utifrån medveten intention baserad på kärlek och omtanke. För när vi börjar göra det, då attraherar vi detsamma och en värld av nya möjligheter öppnar sig för oss. (Det här fenomenet kallas för the law of attraction, och det finns åtskilliga böcker och texter som beskriver det närmre, en av de mer kända är The Secret av Rhonda Byrne.)

Ju högre våra vibrationer blir, desto mer kärlek, ljus, glädje och lugn når oss i livet. När vi släpper taget om låga vibrationer så släpper vi taget om rädslor, sjukdom, ilska och dömande och öppnar istället upp oss för nya situationer, möjligheter och relationer som våra nya, högre frekvenser attraherar. Det är ingen spikrak väg uppåt dock, utan en del av resan är att uppleva händelser och situationer som triggar oss till lärdom och till att möta våra allra innersta rädslor för att vi oundvikligen ska bli medvetna om dem, läka dem och till sist släppa taget om dem för alltid. Så när vi upplever att liknande situationer, relationer eller beteendemönster runt omkring oss återupprepas om och om igen, då behöver vi vända oss inåt och försöka hitta den lärdom det är tänkt att föra med sig. Det är först när vi kan ta till oss denna lärdom som vi till slut kan lägga upplevelsen bakom oss.

Så höjer du dina vibrationer

Här kommer tio tips på saker som hjälper dig att höja dina vibrationer:

  1. Ät mat som har höga frekvenser – levande, råa växter och rena ekologiska livsmedel ligger högst på listan. Grönsaker, frukt, nötter, bär.
  2. Skär ner på mat som har låga vibrationer – framförallt kött från grisar och kor inom livsmedelsindustrin bär med sig deras frekvenser av rädsla och trauma och bör undvikas helt. Om du vill äta kött, välj ekologiskt kött från gårdar där djuren lever ett bra liv eller viltfångat kött från exempelvis fågel och fisk. Andra produkter som sänker dina vibrationer är cigaretter, alkohol, läsk, mejeriprodukter, socker, processad mat, kemikalier och tillsatser etc.
  3. Börja praktisera meditation för att hitta kontakten med ditt högre jag – din intuition och ditt högre medvetande. Bara några minuter om dagen har en enorm effekt såväl fysiskt som mentalt och tränar oss i konsten att välja våra tankar, att placera vår intention.
  4. Välj dina tankar noggrant och välj framför allt vilka tankar du identifierar dig med. Även oönskade tankar som når ditt medvetande kan du välja att avfärda och inte identifiera dig med. Det här är inget man ändrar över en dag. En bok som tillhandahåller verktyg för hur man lär sig bli medveten om sina tankar, är The Power of Now av Eckhart Tolle.
  5. Uttryck tacksamhet för det du har. Ett enkelt sätt är att göra det till en vana att varje kväll innan du somnar, blunda och lista ett par saker som du är extra tacksam för just idag. Vissa dagar är det extra lätt att komma på vad man är tacksam för, men även de värsta av dagar finns det saker att känna tacksamhet för. Det gäller bara att se dem.
  6. Släpp taget om så mycket som möjligt av ditt ego och Service-to-Self-tänk och börja istället anamma ett Service-to-Others-tänk, dvs gör saker för andras skull utan att förvänta dig någonting tillbaka. Detta utan att släppa taget om din integritet eller låta dig utnyttjas mot din vilja såklart.
  7. Grunda dig utomhus. Att låta solens strålar möta din hud, att låta havets vatten skölja över dina fötter, att känna trädets bark under dina händer eller att gå barfota i gräset – allt hjälper dig att känna samhörighet med naturen och Moder Jord och höjer dina frekvenser.
  8. Följ dina innersta högsta drömmar! Om du inte vet vad de är, fundera på vad det är som får dig att må allra bäst. Vad är det som får dig att släppa taget om tid och rum? Gör det mer. Utforska din kreativitet! Måla, sjung, dansa!
  9. Rena din kropp. Hitta metoder för att rena din kropp och lätta på allt gammalt som har lagrats under åren. Gör jucie-kurer, detoxa dig, ät kosttillskott, torrborsta dig, amalgam-sanera tänderna, gör oil-pulling, testa tarmsköljning, leverrening – ja, allt som får din kropp att släppa på gammalt bagage. Du kommer känna dig lättare både fysiskt, mentalt och emotionellt och när din kropp blir av med gammalt skräp invärtes så kommer du kunna släppa taget om tråkiga händelser, rädslor och ångest som alla är förknippade med och håller de lägre frekvenserna.
  10. Rör din kropp. Stretcha, praktisera yoga, ta en promenad, simma, klättra i träd. Kan du kombinera rörelse med att vara utomhus så har du dubbelt vunnet!

Vi har alla hört talesättet ‘för att förändra världen måste vi börja med oss själva’ och det gäller inte bara våra handlingar utan även i allra högsta grad även vårt mående och våra vibrationer. För att kunna höja vårt kollektiva medvetande och frekvenserna däri, så måste vi börja med oss själva. Det allra bästa du kan göra för att förändra världen till något positivt är att må bra i dig själv och att höja dina frekvenser och din medvetenhet. Bara genom att du gör det kommer den medvetenheten i form av insikter och beteenden göras tillgänglig för andra i vårt kollektiva medvetande. Ett fantastiskt exempel på detta är ‘the hundredth monkey effect’.

The hundredth monkey effect

The 100th monkey effect är en upptäckt som gjordes av en slump på 1950-talet av ett team forskare som studerade Macaca-apor på ön Koshima i Japan. Aporna fick sötpotatis från forskarna som sedan studerade deras beteende. När sötpotatisen lämnades till aporna så lades den i sanden och även om aporna älskade smaken, så gillade de inte sanden som fastnade på potatisen. En ung hona hittade lösningen på problemet och började tvätta sina potatisar i ett närliggande vattendrag. Hon visade tricket för sin mamma och även för sina lekkamrater, som i sin tur visade sina mammor. Det nya beteendet började på så sätt få fäste i gruppen och under de kommande sex åren så lärde sig alla de unga aporna att tvätta sina potatisar. Vad gällde de vuxna aporna, så var det bara de apor som imiterade sina barn som lärde sig det nya beteendet. De andra vuxna aporna fortsatte att äta sin potatis med sand på.

Sedan plötsligt en dag 1958 hände det något alldeles fantastiskt. Vid den här tiden hade ett antal apor i gruppen helt anammat det nya beteendet med att tvätta sin potatis, man vet inte det exakta numret men har låtit säga att det var 99 apor för att namnge effekten. Under samma dag som den hundrade apan började tvätta sin potatis så skedde det ett genombrott och innan kvällen så hade i princip alla apor på ön ändrat sitt beteende och börjat tvätta sin potatis. Bara några av de äldre, principfasta aporna avstod förändring och föredrog sitt gamla, invanda beteendemönter.

Det mest överraskande var dock att samtidigt som aporna på Koshima nådde sitt genombrott, så började även Macaca-apor på andra öar och på fastlandet att tvätta sin frukt i vatten! Speciellt de apor som var mest mottagliga för förändring anammade det nya beteendet och började i sin tur visa kunskapen för de yngre aporna i flocken. Den sociala utvecklingen hade alltså spridits över havet till individer i andra flockar utan att de någonsin hade betraktat det beteende de anammat. Med den hundrade apan så nådde den kollektiva energin sin tipping point, vilket gjorde den nya kunskapen tillgänglig på ett nytt medvetandeplan.

Vår kollektiva förändring

Så hur applicerar vi den här fantastiska upptäckten på oss själva? Jo, när vi är tillräckligt många som tar väl hand om oss själva, väljer våra tankar, väljer vår mat med omsorg, väljer att förlåta och ha empati för våra medmänniskor, väljer att vara mottagliga för nya idéer och tankegångar, då förändrar vi tillsammans det kollektiva medvetandet. Den nya högre medvetenheten görs tillgänglig och andra känsliga, receptiva individer utan synbar koppling till oss får plötsligt tillgång till dessa nya insikter, beteenden och frekvenser. På så sätt hjälps vi alla åt att höja jordens frekvenser och förändra gamla invanda beteendemönster. Det är dit vi vill. Det är det som händer.


Min önskelista i jul

Det är så himla mycket jag önskar mig av tomten i år. Vi får se vad det blir, men jag väntar med spänning. Här kommer min önskelista. Håll tillgodo!

  • Snö. Det här känns som en low-hanging-fruit. Bara lite snö räcker. Och några minusgrader. Och en stjärnklar himmel.
  • Mjölkfri risgrynsgröt. Som jag längtar redan. Den som har hängt med här i bloggen vet att gröten har hamnat på vift de senaste två jularna, så jag hoppas på i år. Jag köpte till och med Kung Markattas grötris idag, så kanske blir detta något jag skaffar mig själv innan jul.
  • Gott julgodis utan socker, gluten och mjölk. Jag har redan flera recept på spaning. Inte minst det här. I år vill jag hinna julfixa och julbaka och ta mig igenom julen utan att känna mig tvungen att smaka några skumtomtar. Jag känner mig fixig nog.
  • Bebisgos. Det finns en nykommen bebis i närmsta familjen. Hur tur har jag?
  • En gran. Förra året fick vi prioritera bort gran på grund av en ettåring som inte riktigt kunde låta någonting vara. I år hoppas jag att vi kan ha en fin granluktande gran med fina ljus i som får lov att sprida sin härliga energi i vårt hus i flera veckor!
  • Skratt. Mängder med skratt. Och spel. Och att få träffa mina gamla vänner. Och kanske faster. Och eld i spisen. Och en promenad till havet.

image


När saker faller på plats

Livet händer

Nu är jag där igen. Jag har så mycket att säga och berätta och skriva att jag inte får ur mig någonting alls. Det är för att livet händer. Hela tiden. Varje dag. Livet i en familj med tre barn händer bannemej precis hela tiden. Och ändå är jag så lugn. Prioriteten är inte längre en issue i mitt liv, vilket underlättar något enormt. Det är vid otroligt få tillfällen som vi är sårbara nu när jag är så flexibel och det uppstår inte längre någon stress eller någon irritation när oplanerade saker händer. Som när elen i huset lägger av och samtal måste ringas och elektrikern måste komma. Eller när vinterdäcken måste på men låsbulten har försvunnit och det måste ringas och fixas och bokas om. Eller när något av barnen känner sig hängig och behöver vila här hemma en dag. Eller när barnen kommer hem med kompisar varje dag och kontoret förvandlas till fritidsgård. Eller när tvååringen på eget bevåg bestämmer sig för att sluta med blöja och man inser hur många gånger en tvååring egentligen kissar under en eftermiddag. För det det går inte att bli irriterad när man upplever att man har tid att lösa det. Känslan av att jag har något väldigt viktigt som jag antagligen måste göra för att någon annan inte ska bli irriterad eller besviken eller för att jag själv inte ska göra bort mig, ligger inte längre i mitt undermedvetna och gnager. Jag är min egen. Min tid är min.

Att lyckas

Men det räcker inte bara med att ha tagit tillbaka kontrollen över tiden för att förklara den inre ro jag känner. Utan kanske har lugnet uppstått därför att jag äntligen har kunnat släppa pressen av att jag måste lyckas. Jag behöver inte bli framgångsrik i bemärkelse av framgång eller pengar. Jag behöver inte kunna titulera mig det ena eller det andra eller ha en sysselsättning som går att förklara med ett ord. Nej, för att lyckas så behöver jag faktiskt inte göra något annat än att bara vara. För jag har insett att mitt syfte är att vara mitt bästa jag, här och nu, hela tiden. Om jag lyckas hålla mina vibrationer höga, om jag lyckas känna mig lugn i kaos, om jag kan känna hopp i stunder av hopplöshet, om jag ser det vackra istället för det fula, om jag kan vara en närvarande, inkännande, lyssnande vuxen i barnens värld och visa dem hur man klarar av att leva i den här världen, om jag kan leva allt det i varje andetag i resten av mitt liv, ja då finns det ju inget tvivel om att jag har lyckats. Oavsett i vilket yrkesfack jag måste placeras eller hur mycket pengar jag tjänar. Det är ju så självklart!

Drömmar som tar fart

Det lustiga är att nu när jag har släppt taget lite och slutat jobba så himla målinriktat, så händer saker alldeles av sig självt. Kanske inte det som jag hade trott skulle hända, men saker som känns så himla rätt i hjärtat. Ni vet när det faller på plats. Bit efter bit. Så sedan sist har jag bland annat blivit instruktör i Body Balance, en träningsform som är en blandning mellan tai chi, pilates och yoga. Något jag har tränat i många år och som ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle ha gått utbildningen för tre år sedan när jag blev gravid med Sander, men det blev nu istället. Jag gick utbildningen i Stockholm för några veckor sedan och nu har jag börjat hålla pass på Filborna arena, en fantastisk träningsanläggning här i stan som också är Helsingborgs största.

Sedan håller jag på att utforma en kurs i meditation. Det är stort för mig! Jag ska skriva mer om det framöver, men det om något är en dröm som håller på att besannas. Länge har jag velat hålla i vägledda gruppmeditationer och nu håller det på att hända, nästan som av sig självt. Dessutom hittade jag i helgen mig själv på en fantastisk yoga-workshop för att finslipa tekniken för att så småningom kunna instruera. Och så har jag äntligen börjat skriva några rader i den dröm som en dag kommer bli min alldeles egna bok. Om hälsa såklart. Ja, det händer massor. Hela tiden. Varje dag. Och ändå, när någon frågar hur det går, så vet jag inte riktigt vad jag ska svara. För jag fotograferar inte mycket. Och jag tjänar inte mycket pengar. Men jag är mer tillfreds än jag har varit någon gång tidigare i mitt liv.

Att släppa taget

Lärdomen för mig i allt detta är tydlig. Som alltid handlar det om att våga släppa taget. Vi är så himla rädda för att förlora vår trygghet och för att göra saker annorlunda än det sätt vi känner till sedan tidigare. Men det är först när vi släpper taget om saker som det finns plats för nytt i vårt liv. Och det vet vi ju inte vad det är förrän vi testar.

img_8343Min prioritet 1. Att kunna gå en eftermiddagspromenad med min storkille när han plötsligt vill det.

Min andra prioritet 1. Att kunna lyssna på lillkillens utläggningar när han har viktiga saker att förklara.imageMin tredje prioritet 1. Att kunna hämta minstingen tidigt, förundras över hans lyckliga skuttande hemåt utan jacka i iskyla och sedan spendera en halvtimme i bilen på uppfarten för att tillfredsställa hans enorma fascination av att låtsas köra riktig bil.imageMin fjärde prioritet 1. Att kunna svara Ja! när min man ringer och vill spontanluncha en torsdag.imageTänk att det sedan ändå finns väldigt mycket tid över till sådant här. Och tänk att det nu är en del av mitt jobb. Tänk att det är det här jag väljer istället för att sitta i möten på ett kontor och prata om planer och processer och nätverk och uppföljningar. Det är ju helt magiskt.


Rensa ut och känn dig fri!

Rensningslust

Nästan varenda höst hamnar jag i rensa-ur mode. Det hör antagligen ihop med att mer tid spenderas inomhus och att jag får ett behov av att mysa till det och känna mig riktigt hemma i huset. Och att känna sig bekväm i sitt hem innebär för mig till stor del att omge mig med mindre prylar, att ha ordning. Jag tappar lätt fokus när det är saker överallt, känner ingen ro och hamnar i ett stressat grundtillstånd som jag inte riktigt kan härleda. Ända tills jag röjer och plockar undan. När ordningen kommer så kommer också ett lugn i mig. Så har det varit ända sedan jag var liten. Nu kanske det låter som att vi alltid har ordning här hemma och inget kunde vara mer fel, men det är så mycket i mitt förhållande till ordning i hemmet som har förändrats under åren.

Kontrollbehov och ordningssinne

Som barn var jag en riktig pedant. Jag gissar att det handlade om något slags kontrollbehov som jag kunde få utlopp för i mitt rum. Jag älskade att ha ordning och att städa. Varje pryl hade sin plats. Ordningssinnet höll i sig ganska långt upp i ålder och ända upp i 25-årsåldern var det viktigt för mig att det var städat och undanplockat när folk kom hem till mig på besök. Det var först när barnen kom och den ordningen inte längre gick att planera på samma sätt som jag insåg att det tog för mycket energi och var på bekostnad av annat att ha det städat runtomkring. Speciellt inför besök kunde det leda till en oerhörd stress att allt skulle vara på topp just när gästerna klev in genom dörren. Under några år släppte jag sedan helt på allt vad ordning hette. Jag gissar att jag tog igen för all ordning jag hade hållit tidigare i mitt liv.

En höjdpunkt var när jag i 30-årsåldern var hemma mammaledig med två små barn. Vi bodde då i väldigt spektakulära hus (enligt arkitektvärlden) och just den morgonen stannade det en buss full med arkitekter som vandrade runt våra hus och tittade och tog anteckningar. Jag tyckte lite synd om dem som kanske hade åkt långt för att titta på husen men inte fick komma in och se hur fina de var inuti, så efter en minutlång snabbrunda genom huset där typ smutsiga underkläder och blöjor plockades bort från golvet, öppnade jag dörren och bjöd in dem.

Glada arkitekter

Jag har aldrig sett så många glada arkitekter på en och samma gång förut. Jag bad om ursäkt för röran, men jag visste att det inte var det de tittade efter. De tittade på fönster och ljusinsläpp och material och planlösning. Våra leksaker och vår disk kunde inte vara mer ointressant för dem. Tjugotalet arkitekter gick husesyn och de var så genuint tacksamma för att de fick komma in att jag blev lite rörd.

Där och då erkände jag mig officiellt botad från all form av kontroll- och ordningsbehov som var styrt av yttre faktorer, av vad andra tyckte. Och sedan dess handlar ordning för mig väldigt mycket mer om hur jag och familjen trivs i vårt hem och hur vi behöver ha det för att det ska vara funktionellt. Det innebär att det vissa dagar är superstökigt för att helt andra saker hade prioritet den dagen – kanske behövde barnen extra uppmärksamhet eller kanske behövde jag vila i ett varmt bad. Men andra dagar när saker flyter på och alla är nöjda och glada så kan här vara superstädat. (Okej, med en tvååring i huset är det aldrig superstädat väldigt länge, men ni förstår poängen.)

Var sak har sin plats

I grunden är det viktiga för att snabbt kunna skapa ordning dock fortfarande densamma som i mitt flickrum – att var sak har sin plats. Om var sak har sin plats så går det supersnabbt att röja när man väl får en kvart över. Min svärmor har flera gånger uttryckt hur imponerad hon är av mig när jag röjer. Att det går så snabbt och blir så städat. Och hon har faktiskt helt rätt. När jag har en ostörd kvart så finns det ingen som röjer lika effektivt som jag. Och det är bara av den anledningen, att när huset är i sitt städade grundtillstånd, då är det väldigt få prylar framme. Så att snabbstäda, det är att rum för rum lägga tillbaka alla prylar på sin plats och sedan torka av stora ytor. Klart och otroligt effektivt!

Släng ingenting – återvinn, sälj och ge bort!

För att varje sak ska kunna flyttas från rampljuset så måste det dock finnas plats i lådor och skåp. Och det är det som är själva förutsättningen för att ha grundordning! Att kontinuerligt rensa ur lådor och skåp och garderober så att där finns plats. Och DET är jag bra på. Vi hade ju loppis här på gatan för några veckor sedan och jag lade helt ärligt flera dagar på att rensa ut i garderober, skåp och förråd. Jag var dessutom inte nådig i mina beslut. Loppisen blev en succé och jag sålde massor med grejor, men det var fortfarande massor kvar som jag sedan har rensat, skänkt och sålt i omgångar. Några av de mest värdefulla sakerna sålde jag på Blocket. Vinterkläder, hemgeråd, handdukar och underställ fick komma till Hemlösas Hus här i Helsingborg. De behöver varma grejor nu inför vintern. En låda med de finaste babykläderna hittade hem till min bror och hans fina familj som precis har fått nytillskott. En kasse med det finaste från min egen garderob hittade hem till en vän och hennes dotter. Kassar och lådor med fina sälja-på-loppis-grejor som inte är värda att sälja på blocket eller liknande, gav jag bort till en vän som älskar att sälja på loppis. Och allt det sista som jag inte visste var jag skulle göra av, typ tapetrullar, hyllor, böcker och en matta, lämnade jag in till Erikshjälpen där det säljs vidare.

Pryllugn

Min poäng med att berätta allt det här, det är att känslan nu, efter att rensningen är klar, är helt oslagbar! Det har infunnit sig ett pryllugn här hemma som jag inte har känt på många år, trots kontinuerliga rensningar. Jag tror att vi kanske äntligen har kommit ikapp oss efter en herrans massa småbarnsår där det trillat in prylar i form av julklappar och ogenomtänkta inköp och barnkalaspresenter. Och eftersom vi konsumerar väldigt sparsamt nu för tiden så vet jag att den här rensningen är för livet! Att frigöra oss från våra prylar är något av det bästa vi kan göra för vår mentala hälsa!

Friheten ligger i att sluta konsumera

Så min uppmaning till dig som känner dig lite handfallen och inte riktigt har lust till något, det är att börja rensa någonstans i ditt hem. För den som vill känna inspiration kan jag rekommendera bloggen minimalisterna.se. De har en massa bra tips för den rensningssugne, men framför allt så krävs det bara att läsa ett blogginlägg eller två innan man känner rensningslusten komma farande. Eller läs boken The life-changing magic of tidying up av Marie Kondo (Välj den engelska utgåvan). Marie är en japansk rensningskonsult som hjälper sina klienter att rensa ur och få ordning i sina hem en gång för alla. Och utöver en massa tekniker man kan använda sig av för att vara effektiv och systematisk i sin rensning så är hennes grundbudskap, att för varje pryl i ditt hem, hålla den i din hand och fråga dig själv om prylen får ditt hjärta att ‘spark joy’. Bara de saker som får ditt hjärta att slå lite extra får stanna kvar och på så sätt får du ett hem med minimalt med prylar som alla får dig att må bra.

Men glöm inte, den ultimata friheten ligger inte i att rensa ur, utan i att sluta konsumera! Men det får bli ett annat inlägg.

image

Kolla in! Ett välstädat hem och en ren tvååring. Samtidigt!


När energierna synkar

Det här dagen har varit sådär riktigt skön som det blir ibland när alla i familjen har bra energier som synkar. Inget är jobbigt eller gnälligt, utan det skrattas och leks och tränas och äts en massa nyttigheter. Och så sommarvärme på det. Så jag gav mig ut och sprang. Tre kilometer räcker för att jag ska få puls och känna lyckan rusa genom blodet. Så underbart och härligt det är att springa! Att använda sina ben och sin kropp för att flyga (hehe) genom landskapet! imageEfter-löpning-stretch kan lätt kombineras med att spana jordgubbar i odlingslådorna. Våra plantor är jätteproduktiva så här på sensommaren. imageDet gäller även våra vinrankor som fullständigt har gått bananas i år. Så mycket druvor! Jag bara hoppas att de hinner mogna ordentligt innan frosten kommer.


Mitt nya liv börjar ta form

Ja, så känns det faktiskt. Att det nya liv jag drömt om så länge äntligen har börjat manifesterats. För såklart menar jag inte att ett nytt liv plötsligt uppenbarat sig och tagit form rakt under mina fötter. Det är fortfarande mycket som är samma som jag inte vill ändra på. Jag har fortfarande samma familj och samma vänner, bor i samma stad i samma hus och är samma Mia som förut, men det är ändå en väsentlig skillnad mellan nu och några år sedan. Och det är att jag till slut tog steget att bryta mig loss helt från det jobb som inte längre passade mig. Att jag tog beslutet att äga min egen tid.

Jag visste det länge, i många långa år, att jag ville göra något annat. Jag ändrade villkor och förutsättningar under en lång tid – fick bättre betalt och gick ner massor i tid, fick än större friheter i form av ansvar och flexibilitet, hade långa semestrar, extra föräldraledigt osv. Men ironiskt nog blev det att ju mer jag släppte taget om jobbet, desto bättre verkade jag prestera och jag drogs åt håll som jag egentligen inte ville. Till slut fanns där inga val som fungerade för mig, trots att jag faktiskt inte kunde ha en lyxigare, roligare eller bättre betald tjänst inom det område jag befann mig. Det kändes oviktigt, som ett slöseri med min tid, och jag kände en intensiv längtan att slå slag i saken och säga upp mig.

Till vad visste jag inte, även om jag hade mina aningar. Det finns nämligen två saker som jag ständigt återkommer till och som är det som jag längtar efter att få lägga tid på. Ni vet, efter att barnen har somnat och man bestämmer sig för att strunta i att röja i huset utan istället sätter sig med något man verkligen tycker riktigt mycket om.

Det första är alternativmedicin. Jag vet inte hur många hundratals timmar de senaste åren jag har lagt på att läsa om eller testa än det ena än det andra i ämnet. Artiklar, rapporter, nyheter och dokumentärer. Kurer, kosttillskott, mat, healing. Det är bara så himla intressant och jag vill ständigt lära mig mer! Så jag anmälde mig till en utbildning i alternativmedicin. Jag tänkte att jag skulle göra det vid sidan av jobbet så länge tills det kunde bli något riktigt av det. Läsa extra på kvällar och helger, kanske så småningom börja konsultera. Även om jag inte riktigt såg framför mig hur mitt yrkesliv efter kursen skulle se ut inom det området, så var ändå kursen så sjukt lockande att jag tänkte satsa. Och eftersom det kändes som den enda vägen ut vid tillfället, så var det som att min värld gick under lite när jag precis innan kursstart fick veta att kursen ställts in. Jag visste ju att jag inte skulle kunna uthärda ytterligare en höst på ett jobb jag inte brann för.

Så som en tröst bestämde mig istället för att lägga mina ihopsparade kurspengar på mitt andra stora intresse. Mitt livslånga nöje. Fotografering. Jag skulle äntligen köpa mig en riktig kamera. Missförstå mig rätt, jag hade redan en systemkamera jag hade fotat manuellt med i tio års tid, men jag hade väldigt länge drömt om att få köpa en ny, riktigt bra kamera och ta riktigt bra bilder med. Så jag gjorde det. Och när jag googlade runt efter vilken kamera som var den bästa för mig så hittade jag plötsligt en restplats till en ettårig fotografutbildning på en folkhögskola på pendlingsavstånd hemifrån. Och då slog det mig äntligen! Jag ska bli fotograf! Det är ju det jag vill göra! Jag ska köpa mig tid med hjälp av en utbildning i ett år för att våga satsa helt ut. Så jag sökte utbildningen samma dag och sade upp mig från jobbet några dagar senare. Så himla enkelt beslut det var. Jag har ju egentligen vetat det länge, men att fotografera har ju samtidigt varit mitt största intresse. Man jobbar väl inte med sina största intressen? Eller?

Nu gör jag det. Nu är jag fotograf. Det är mitt nya liv. Jag viger inte en timme av mitt liv åt någon annan för något jag inte brinner för. Jag ger inte bort min energi och lojalitet till ett stort företag. Energi jag aldrig kan få tillbaka. Nej, nu lägger jag min tid på saker som ger energi till mig och min familj. Jag är glad när arbetsdagen är slut. Jag har energi kvar. Jag vill fortsätta jobba, men jag vill också vara med min familj. Jag får vara kreativ. Jag får se och fånga vackra saker varje dag. Jag får vara utomhus. Jag får sitta i lugn och ro och ensamhet och redigera bilder. Jag investerar i mig själv för mig själv och framför allt, det jag gör utvecklar mig själsligen. Jag känner det. Det känns meningsfullt.

Och pengarna? De kommer. Det vet jag.

Ni som är intresserade av att se vackra vyer, glada och unika människor och kära brudpar, kika gärna in på www.miatjarnlund.se eller följ mig på insta @fotografmiatjarnlund. Det är där jag håller till numera. Och bor ni i Skåne, boka gärna in mig för uppdrag, vare sig det är att fota nyfödda bebisar, springande tvååringar, romantiska bröllop eller helt kommersiella uppdrag. Jag kommer dock fortsätta blogga här om saker som har med friskvård och sundhet att göra. För nu väljer jag ju själv var jag pytsar in min tid. Och då finns det tid för hälsa! Och nästa kliv blir såklart att kombinera mina stora intressen; fotografering, skrivande och hälsa. Oändliga möjligheter!

Skärmavbild 2016-08-30 kl. 15.28.08

Min alldeles egen hemsida. www.miatjarnlund.se


Det här är jag

image

Det här är jag. Jag har hunnit bli 38 år gammal. Det slog mig idag när jag såg mina barn vara helt stora. Jag är på intet sätt purung längre, men jag börjar bannemej bli rätt vis, även om jag fortfarande råkar bränna mig i solen ibland. (Rättvis har jag för övrigt alltid varit.)

Jag har exempelvis lärt mig att saker och ting inte alltid är vad de verkar vara, att det finns filter som lägger till och tar bort. Jag har lärt mig att avokado och örtsalt är det grymmaste pålägget och att jag faktiskt aldrig har gillat att äta döda djur. Jag har lärt mig att det enda som verkligen spelar roll är hur mycket äkta kärlek jag sprider omkring mig och att det enda jag någonsin verkligen har är nuet.
Jag har lärt mig att jag är ansvarig för allt som händer mig och att jag aldrig kan klaga, bara välja annorlunda. Men att jag däremot inte kan välja åt andra och att tålamod därför är guld värt. Att många klyschor är smärtsamt sanna, men inte betyder något förrän de förstås utifrån eget perspektiv. Att allt vi behöver lära oss här i livet är att släppa taget om det vi håller fast vid allra hårdast.

Jag har också lärt mig att jag alltid visste vem jag var, att tankar blir till sanningar, att man får mer gjort om man går långsamt och att det ändå är rätt gött med tystnad. Det är väl ändå inte fy skam på 38 år.

Vad har du lärt dig? Hit me!


Mitt i nuet

Var är jag? Allting går så fort. Samtidigt långsammare än någonsin förr. Jag är helt uppslukad i nuet, upptagen med att leva. Jag har landat på en fantastisk plats i livet, där allting har en mening. Jag andas. Jag skrattar. Jag gråter. Jag är så himla mycket mamma. Men jag är också så himla mycket Mia. Varenda dag. Mitt nu är fyllt av frukost och lunch och middag och mellis. Av diskussioner, skratt och bus med barnen. Av att klippa band till saker och prylar som jag säljer. Av meditation och läkande och kunskapstörstande. Av fotograferande och vackra vyer och manifesterade drömmar. Av nya vänskaper. Av gamla vänskaper. Av äventyr, tacksamhet, kärlek och av tid. Ja, mitt i allt som händer så upplever jag konstigt nog att jag ändå har tid i nuet. En märklig känsla för mig som aldrig någonsin har haft tid förut, trots att tid egentligen är det enda vi någonsin har.

Det är så mycket jag skulle vilja skriva. Som jag skulle behöva skriva. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag börjar med några bilder ur mitt nu och så påbörjar jag samtidigt ett inlägg om aluminiumdetox. Så blir det en bra fortsättning.

Kramar till er!

imageMin frukost i skrivande stund. Grönt energite med honung och havremjölk, glutenfritt bröd med majonäs, avokado och örtsalt och en liten hög med kosttillskott. Idag blev det multivitamin, b-vitaminkomplex, kalcium, D-vitamin och ett gäng chlorellatabletter.imageMitt hjärta svämmar över varje dag av den här lille människan. Han är en sån glädjespridare så jag har aldrig varit med om maken. Allt han gör gör han med en stark vilja, ett enormt frihetsbehov och glimten i ögat.imageJack o JackMitt hjärta svämmade också över lite mer än vanligt på skolavslutningen. Min storkille fick lågstadiets stipendie för att vara en fin kompis! Varje år sedan han började i skolan har jag stått med gråten i halsen när de delar ut just det stipendiet, dels för att jag tycker att det är så himla fint att skolan har ett stipendie som främjar just det, och dels för att jag alltid blir rörd av att se de där små människorna som går upp på scenen när jag tänker på att de har förstått det! Att det enda som räknas är hur man behandlar sig själv och andra. Det finns så många vuxna som ännu inte förstår det. Det finns ingen utmärkelse i världen som kan slå denna! Min storkille var så glad och stolt att han stod och hoppade på scen. Det blev dessutom ännu bättre av att bästa kompisen Jack (japp, de heter Jack båda två) också fick stipendie, för sin arbetsinsats.