Mias Familjeblogg

Nu hittar ni mig på VibreraMera.se

Åh, den här karamellen har jag sugit på länge. Men nu är det dags. Ni vet hur allting har en början och ett slut? Det här är precis en sådan punkt i mitt liv. En punkt som samtidigt markerar en början och ett slut.

Början. Jag har äntligen lanserat min alldeles egen hälsosajt – vibreramera.se! Där kommer jag fortsätta mitt bloggande och skriva artiklar inom ämnen som detox, kost, spirituell utveckling och hälsa. Såååå mycket bra tips väntar på att få komma ut i ljuset. Jag är bortom exalterad!

Slut. Det innebär såklart samtidigt att min familjeblogg här på Kurera har sett sitt slut. För det är ju så det är, för att få plats med nytt så måste man lägga något annat åt sidan. Så det blir med ett stort tack till Kurera för de här åren som jag säger farväl. Det har varit en fin och härlig (och emellanåt något omtumlande) resa!

Jag hoppas att ni hänger med! Jag har dessutom startat upp ett matchande instagramkonto @vibreramera.se . Missa inte det!

Stor puss och kram till er alla!


Fjällen och en ny planet

Vi är hemma igen efter en vecka i fjällen. Det är svårt för mig att föreställa mig någon mer exotisk miljö än just svenska fjällen. (Här kanske någon tror att jag skämtar, men det gör jag inte.) Jag har alltid älskat vidderna, snön, den höga, kalla luften, skogen, bergen, dofterna. Ofta undrar jag om jag inte borde flytta dit. Men så kommer jag hem och påminns om att livet hemma har sin charm. Det är så enkelt. Det börjar bli vår. Det doftar hav. Allting finns nära. Men till fjällen kommer jag alltid återvända och det har en särskild plats i mitt hjärta.imageAtt känna solen i nacken över trädtopparna. imageAtt se barnen älska naturen. ‘Mamma, får vi sova här inatt?’ imageAtt vakna till det här. imageAtt uppleva ispinande storm uppe på höga fjäll.   imageAtt hänga med på äventyr som någon annan hittar på.imageAtt uppleva någon annans nya upplevelser och förälskelser.  imageAtt skratta ihop och hänga med sin flock.imageAtt känna litenheten mitt i en snöstorm ute på fjället. imageAtt få vara utomhus med dem man älskar hela dagarna.imageAtt ta in vy… image…på vy… image…på vy.

En ny planet

Att ta in och se så mycket vacker natur påverkar mitt sinne otroligt positivt. Jag inbillar mig att vi alla skulle ta bättre hand om Gaia om vi bara upplevde henne med våra fulla sinnen lite oftare. En konversation under den tolv timmar långa hemresan mellan mig (M) och storkillen (J) gick ungefär så här:

M: Om du fick besöka vilken planet du ville i vårt solsystem, vilken skulle du åka till då?

J: Får jag bara välja planeter som redan finns eller kan jag hitta på också?

M: Du kan absolut hitta på.

J: Då blir det en ny planet.

M: Vad finns där då?

J: (funderar) Där finns jättemånga sjöar. Eller jag menar inte sjöar, jag menar älvar, fast mindre och med lite lugnare vatten. (funderar) Och så finns där jättemycket uppfinningar överallt.

M: Menar du som apparater?

J: Nej, alltså liksom om man hugger ner träd där så skadar det inte skogen och om man släpper ut rök där så är det bara vattenånga. Så att inget blir skadat.

M: Men så fint.

J: (funderar) Och så en sak till. No money. Det finns inga pengar där. Om man behöver något så byter man bara med varandra eller ger bort det.

 

Min kloka, smarta, fina, stora kille som har förstått saker som inte ens vuxna förstår under en livstid. Jag följer garanterat med honom.

image


Dricker te och väntar på att vindarna ska mojna

Det är orkan ute. Verkligen hårdare vindar än jag upplevt förut. En grannes tak har blåst av. Fönster har krossats. De har alltså ett stort hål in i sitt hus! Stora naturkrafter är läskiga när man är mitt i det. Speciellt när man är barn och ens hus blåser sönder. Jag skickar en extra tanke till familjen som nu har evakuerat sig in till några andra grannar.

Mina stora barn hade svårt att somna i stormen. Jag fick ligga och hålla om dem tills tröttheten till slut tog över. Nu sitter jag och mannen i soffan och dricker te och väntar på att vindarna ska mojna. Jag gillar inte storm men jag försöker behålla lugnet och känna mig modigare än jag är.

Istället tänker jag på Stockholm. Jag och mannen har precis kommit hem efter en helt egen helg där när mormor och morfar kom och höll ställningarna här hemma. Det blev en riktigt bra helg. Det enda vi gjorde inne i stan var ett besök på fotografiska. Annars spenderade vi all tid hemma hos vänner o familj. Middag hos svärmor i fredags. Fika hos vänner i lördags. Middag hos lillebror med familj i lördags. Lunch hos vänner idag. Inte en affär gick vi in i. Inte en pryl inhandlades. Bara häng och inspiration. Och en gnutta nostalgi. (Det har nu gått åtta år sedan vi flyttade därifrån.) Besöket i storstaden känns komplett.imageimageFotografiska förärades ett besök.imageVägg-hängtimageSoff-häng. (Min lillebror! När blev han så stor?)imageVän-hängimageSäng-hängimageVäg-häng. Ingen storm i sikte här inte.


Seriös underhållning runt knuten

Igår fick vi nys om att det finns Sommarrodel och Zipline vid Kungsbygget på Hallandsåsen. Jag visste inte att man kunde åka annat än skidor och bil nedför den åsen. Så idag åkte vi dit. Det är ju liksom knappt en trekvart hemifrån. Vi kollade fyra gånger på hemsidan att det var öppet. Tänkte att det kanske inte skulle vara någon där, varken personal eller besökare alltså. Men oj, vad fel vi hade. Det var ju värsta aktiviteten där vid foten av åsen. Hur mycket folk som helst.rodelMycket folk.

Vi började med rodel. Vinterliften agerade sommarlift och drog upp rodlarna med oss på längs en lång rutschkana. På toppen av liften slussades man åt sidan och helt plötsligt befann man sig på väg nedför och fick snabbt en jäkla fart. Sedan var det en kilometers storfniss rätt ner genom skogen. Med en massa kurvor och en massa fart.imageLift upp. imageSkogsvyer.imageSelfie i en brant backe sittandes i en rodel utan ryggstöd. imageFart och kurvor!

Sedan skulle storkillen och lämplig vuxen (läs jag) åka zipline. Det är en lång och hög linbana som går uppifrån toppen av backen. En vessla slussade upp folk. Problemet var bara att vesslan tog slut på bensin. Och inte startade igen fastän de tankade den full. En halvtimme-trekvart senare kördes det äntligen fram en andra vessla och som på kommando startade såklart då vessla nummer ett igen, precis när alla personer hade evakuerats och bytt vessla. Av någon anledning fick de sedan byta tillbaka till den nu fungerande vessla nummer ett igen innan de äntligen kom iväg. Vi stod näst på tur i kön.imageKom igen vesslan. Alltså seriöst. Kom igen. (Väldigt smutsig vit vessla i bakgrunden.)

I den allra brantaste delen av backen började vesslan slira. Det såg högst obehagligt ut tyckte vi vesselskeptiker som alltså fortfarande stod i botten av backen. (Jag har en gång åkt vessla över en smältande is i fjällen. Det var något av det mest obehagliga jag upplevt i fordonsväg.) Flera försök senare fick de ge upp och inse att det var för brant och lerigt för att komma upp, så de backade ner vesslan till mitten av backen och släppte av alla människor. Där någonstans tog vår vänt-ork slut och vi insåg att om det överhuvudtaget skulle bli någon zipline var det nog bäst att själva stå för transporten. Så vi började traska. (Att inte åka var inget alternativ enligt storkillen.) Så vi var ett gäng som helt sonika traskade upp för det branta berget. Lagom tills vi kom upp kom den ersättande vesslan nummer två upp med ett nytt gäng. Men vi hade i alla fall sluppit vänta. Och vi fick både en härlig backvandring och en väldigt välförtjänt nerresa.imageAtt ta saken i egna händer.imageMina lårmuskler var seriöst heeelt trasiga redan innan vandringen efter mitt livs första BodyPump-pass igår, men vad gör man inte för sina barn… imageNervös väntan…zipline2Mer nervös väntan…imageFör den här adrenalinboosten.imageEn hejdundrande utsikt. Sista bilden innan jag kände mig tvungen att stoppa ner mobilen.imageJag undrar ändå om inte trappan ner från målavsatsen var det läskigaste av allt. Vrålhög och ranglig.ziplineWe’ll be back.

Så här en heldag senare är vi alla riktigt nöjda och möra. Ute i naturen en hel dag i kombination med en massa fart och skratt. Kan ju inte bli bättre. Seriös underhållning runt knuten för dig som bor i Småland/Skåne/Halland alltså.

PS. Åh, just det. Det roligaste av allt var när vi kom ner från ziplinen och gick tillbaka till det stället där man lämnade tillbaka selar och hjälmar, där kön var. Mannen stack i förväg för att hämta våra grejor och lämnade Sander och vagnen hos mig. Killarna var en bit efter. Så när jag kommer fram till kön har jag hjälm och sele på mig och en barnvagn med bebis i, varpå hela kön börjar peka och skratta eftersom det ser ut som att jag har haft med mig Sander upp på berget. Jag blev tvungen att stanna till och förklara för dem hur det hade gått till. Jag ljög såklart och berättade att jag hade åkt med honom under armen. DS.


Med barn på Ven

Igår åkte jag och en vän med barnen till Ven. Ni vet ön mitt i Sundet som är helt magisk och knappt 12 km i omkrets så att man kan cykla runt den med små barn. Inte för att vi lyckades cykla runt hela ön som vi hade tänkt, men så finns där ju så mycket spännande att stanna och titta på på vägen. Typ Tycho Brahes museum. Och lekplatser. Och en gammal fyr.

Vi kom alltså aldrig fram till stranden där vi hade tänkt spendera en del av dagen, men vad gjorde väl det. Dagen blev helt fantastiskt mysig. Tre glada barn som var ute och rörde sig i friska luften en hel dag. Och två glada mammor som njöt av sol, varandra och glada barn.imageimage image  imageimage imageimageIMG_7611Vi gjorde en mandala på en stig där det var väldigt sparsmakat med material. Vete, sten och harskit fungerade dock. imageAstronomi fascinerar! Museet bjöd på en spännande ljusshow i den halvt underjordiska ruinen där Tycho Brahe gjorde sina berömda mätningar. imageimageOch i museets lekpark fanns rekvisita för en massa roliga lekar som nästan har glömts bort. Styltgång, herre på täppan (vilket jag för övrigt ägde på till barnens stora förtret), träbowling, dragkamp, hästskokastning, fäktning m.m.  image imageimageCykeln som passar perfekt för barn som inte kan cykla helt säkert själva än. Lillkillen tyckte den var helfestlig och ville ha den ändå så vi byttes om lite mellan barnen. Finns även cykel med barnstol eller sittvagn för än mindre barn. imageStorkillens grymmelunch i hamnen på Ven. Räktallrik.

Lite info om hur man tar sig till Ven

Vi tog färjan från Landskrona denna gången. Man kan åka en gammal fiskebåt från Råå också, men den sjövägen är mycket längre så då blir det mer ett åka-båt-äventyr än cykeltur. Och just igår var vi ute efter att cykla. Killarna har båda rätt nya cyklar och ville ha med dem, så vi betalade lite extra på färjan för att få med dem. Annars finns det ju fantastiska cyklar i olika storlek och utförande på ön som man kan hyra för helt överkomliga summor (60kr för barn, 100kr för vuxna).

imageCykel på färja. Spännande. Att åka färja. Spännande.

När man kommer fram är det bara att knalla upp för en backe, hyra cyklar och börja trampa. Ön gör sig absolut bäst i sommarens solsken med fantastisk utsikt, växtlighet och stränder, men det är ett äventyr vilken dag som.

Åk dit vettja!


Bye bye påsklov

imagePåsklovet är över och vi försöker komma i säng i tid. Det är lättare sagt än gjort när kvällarna och morgnarna har blivit allt senare under veckan som gått. Killarna ligger i alla fall i sina sängar och läser. Det får väl klassas som okej vila om inte annat. Bättre än studsmattehoppande eller iPad. (Nu har storkillen somnat och lillkillen har hittat klistermärken på vilda djur i sin bok som han klistrar sänggaveln full av…)imageSena studsmattekvällar har det blivit många av på sistonde.

Påskhelgen inleddes med en sen kväll med vänner på middag här hemma. Resten av helgen spenderades sedan hos kusiner uppe i Göteborg. Otroligt lyxigt att bli serverad god mat en hel helg. Några härliga promenader hann vi med också.imageimageimageimageIdag har det blivit hemmafix hela dagen. Och en löprunda. Ojojoj. Jag mår så otroligt bra av att springa. Tyvärr har en liten tröskel infunnit sig igen eftersom det nu var ett tag sedan jag sprang regelbundet (läs innan graviditeten), men nu när vårkänslorna kommer kommer också löplängtan tillbaka. Jag har såklart tappat en hel del form, men jag orkar hålla mig springande utan problem i tre kilometer. Längre rundor vågar jag mig inte på så här i början eftersom jag inte vill ha ont någonstans. Med barfotapjuck (eller tja, med alla pjuck) får man allt vara lite försiktig innan man skalar upp. Plus att korta rundor är min specialitét. Lite fart, lite svett och lite flås är lagom. Precis sådär så att endorfinerna kickar in. imageNysprunget nöjd.

Välkomna att hänga med på 26 sekunders löpning! Vi testade min julklapp från jobbet idag – en actionkamera. Lillkillen filmar. Orginalfilmen är 20 minuter lång eftersom han troget följde med hela rundan. Jag tänkte dock att det kanske räckte med att se den första halvminuten av filmen och redigerade bort resten. Man kan säga att den upprepar sig. (Det är förresten ingen slump att klippet slutar precis när lillkillen säger ‘Snabb du är’…)


Med ny kraft från yoga-retreat

Restorative yoga på Asia Spa

Jag är just hemkommen från ett tre-dagars yoga-retreat på Asia spa i Varberg. Ulrica Norberg och Cecilia Duberg höll i kursen och ledorden var destress, unwind and restore. Det var åtta timmars restorative yoga och flera timmars föreläsningar i en härlig mix av psykologi och livsfilosofi. Däremellan fick kroppen även känna på god mat, varma källor med utsikt över Varberg, ljusterapirum och koma i sängen.image Skärmavbild 2015-03-30 kl. 12.27.20 Skärmavbild 2015-03-30 kl. 12.27.58De här två härligheterna tog oss igenom helgen och fyllde våra kroppar med klokskap, oxytocin och avslappnade muskler. De två nedersta fotona är lånade från Ulricas instagramkonto.

Balsam för själen

Det var längesedan jag pratade, skrattade, yogade, tänkte, filosoferade, mediterade, badade och slappnade av så mycket. Jag fick några riktiga uppenbarelser när jag mediterade och jag känner mig full av tillit inför att jag lever mitt liv på bästa sätt just nu, men att det kommer bli ännu bättre. Att jag är på helt rätt väg helt enkelt. Dessutom fick jag ett kvitto på att allt jag gör med kroppen och kosten och hälsan är så himla rätt. Sällan har jag känt mig så bra i kroppen. Och med bra menar jag fri från stress, negativa känslor, smärta, oro, illamående osv.

Den yoga vi gjorde var djupgående och läkande och frisatte därmed en massa spänningar och känslor och lagrade gifter i kroppen och min kropp tog det med ro. Inga omvälvande reaktioner utan bara en känsla av att det hände bra saker i kroppen och att min kropp fick chansen att bli än helare inuti. Helst av allt hade jag velat stoppa ner känslan i en liten burk och kunna snusa på den då och då. Men för nu räcker det med några insikter att länka tillbaka till och en tillit för att var sak har sin tid. Jag vet vad jag vill med mitt liv.


En vecka i fjällen går hiskeligt fort

Ja. Så är det. Fortare än vilken annan vecka som helst. Vi åker bara skidor. Hela tiden. Och äter. Frukost. Skidor. Lunch. Skidor. Fika. Skidor. Middag. Zzzz. Dag efter dag. Sander hänger med mormor och morfar hela dagarna och vi har all tid i världen för storkillarna. Och det är så himla härligt att man glömmer bort att man sov alldeles för lite inatt eller att man har fikat sju dagar i rad.

Dessutom har våren kommit till Lofsdalen. Strålande sol, smältande snö och nakna granar. Några nakna grannar har dock inte setts till.imageimageimageimageimageimageUtöver ett stort tack till både barnpassare och vädergudar får vi idag också skicka ett extra tack till skyddsstaketet i skicrossbanan som fångade upp vår flygande sexåring på ett rätt barmhärtigt sätt.


Ett seriöst fall av prokrastinering

Mitt pass gick ut igår. Och mitt körkort går ut idag. Jag har vetat om det sedan i somras, men lyckats förtränga det. Avancerad prokrastinering som inte hjälpte ett dyft. Eller kanske bara ett fall av intensivt bebisliv. Imorse blev det i alla fall till att åka till polisstationen och fixa nytt pass. Och jag hann. På målsnöret. Nu är det bara alla tre barnens pass kvar. Sander som inte har något och storkillarnas som också har gått ut. Äsch, varför inte bara vänta tills vi har bokat biljetter och ska åka någonstans och sedan komma på det kvällen innan när vi packar? Så gör vi.imageStåtliga polishuset i Helsingborg.imageDå säger vi hej då till den här glada 26-åringen och säger hej till något betydligt allvarligare. Man får nämligen inte le så att man visar tänderna på passfoton nu för tiden. ‘Men du får gärna le utan att visa tänderna!’ Nej tack, jag tror jag väljer att se tjurig ut istället.

26 år till 36. Det är tio år av mitt liv som har passerat. Jag är samma person, men ändå så annorlunda. Jag har till exempel fått tre barn. Det känns ju väldigt märkligt att 26-åringen på bilden inte kände dem än – Jack, Zeb och Sander. Mina fina, härliga barn. Hur klarade hon sig utan dem liksom?

Jag har också flyttat. Bytt hem fyra gånger. Lärt känna Helsingborg. Jag har hunnit landa hårt på min hälsomässiga botten. Men rest mig upp igen och tagit mig en bra bit upp längs den slingriga väg som leder mot toppen. Jag har slutat dansa. Men lärt mig crawla. Hittat löpning, yoga och body balance. Rest till nya länder och nya kontinenter. Fått släppa taget om människor som har dött, men också lärt känna nya som har kommit för att stanna. Jag är några erfarenheter rikare helt enkelt. Och skulle inte för en sekund vilja vara utan dem.imageMinnesvärd stämpel i gamla passet – Kina. Det var dessutom en grymt rolig resa. Vi var ett gäng från jobbet som åkte till kontoret i Shanghai i en vecka och höll utbildningar. Jag kom hem med en massa nya erfarenheter och roliga minnen. Och med en stor kinesisk drake som jag köpte på ett torg av en gammal man. Den draken ägde i flera år på dagis årliga drakflygardag. Men nu har den inte rastats på länge. Skriver genast upp Drakflygning på aktivitetslistan.


Lyxlunch

Idag tog jag och maken ett lunchbesök hos Flickorna Lundgrens i Skäret. Det är ett fik som ligger i fantastisk miljö ute på Kullahalvön norr om Helsingborg (nära Höganäs). Fiket fick utmärkelsen ”Årets värt en resa” i White Guide Café 2014 och vi kan bara hålla med, trots att de är ruskigt dyra. De har både god mat, en helt fantastisk trädgård att sitta i och getter & grisar i en hage för barnen att fascineras av. Men mest kända är de för sina många och goda fikabröd.

Till lunch beställde vi var sin räkmacka. För mig som äter mjölk- och glutenfritt (och dessutom älskar räkor) är det ett bra och gott alternativ. (Jag beställer utan smör och så skippar jag att äta brödet.) Mackorna var helt otroligt goda och kvalar lätt in på min topp 3-lista på godaste räkmackor jag ätit (och då har jag som västkusttjej ändå ätit min beskärda del av räkmackor…)

Efterrätt trodde jag att jag skulle bli utan, men det visade sig att de hade en supersmarrig kaka som var både gluten- och mjölkfri som var gjord på i huvudsak ägg, hasselnötter och kakao, så jag blev överlycklig. Grymt med grönt te till! Idag var där dessutom skönt lite folk och lite svalare i luften, så besöket i sin helhet blev en hit.    imageKonditoriet i den röda ladan till höger. Växthuset där man kan sitta under tak rakt fram. Och fantastiska trädgårdar för dem som vill sitta ute både till höger och vänster.imageGrönt te och räkmacka med ägg, majonäs och syltade grönsaker. imageVi valde att sitta lite ifred i ett hörn av växthuset (till ljudet av ett porlande vattenfall) så att jag kunde amma ostört. D-vitaminet fixade vi under en promenad efteråt istället. imageHärlig blomträdgård för den som vill sitta ute.