Mias Familjeblogg

Nu hittar ni mig på VibreraMera.se

Åh, den här karamellen har jag sugit på länge. Men nu är det dags. Ni vet hur allting har en början och ett slut? Det här är precis en sådan punkt i mitt liv. En punkt som samtidigt markerar en början och ett slut.

Början. Jag har äntligen lanserat min alldeles egen hälsosajt – vibreramera.se! Där kommer jag fortsätta mitt bloggande och skriva artiklar inom ämnen som detox, kost, spirituell utveckling och hälsa. Såååå mycket bra tips väntar på att få komma ut i ljuset. Jag är bortom exalterad!

Slut. Det innebär såklart samtidigt att min familjeblogg här på Kurera har sett sitt slut. För det är ju så det är, för att få plats med nytt så måste man lägga något annat åt sidan. Så det blir med ett stort tack till Kurera för de här åren som jag säger farväl. Det har varit en fin och härlig (och emellanåt något omtumlande) resa!

Jag hoppas att ni hänger med! Jag har dessutom startat upp ett matchande instagramkonto @vibreramera.se . Missa inte det!

Stor puss och kram till er alla!


När energierna synkar

Det här dagen har varit sådär riktigt skön som det blir ibland när alla i familjen har bra energier som synkar. Inget är jobbigt eller gnälligt, utan det skrattas och leks och tränas och äts en massa nyttigheter. Och så sommarvärme på det. Så jag gav mig ut och sprang. Tre kilometer räcker för att jag ska få puls och känna lyckan rusa genom blodet. Så underbart och härligt det är att springa! Att använda sina ben och sin kropp för att flyga (hehe) genom landskapet! imageEfter-löpning-stretch kan lätt kombineras med att spana jordgubbar i odlingslådorna. Våra plantor är jätteproduktiva så här på sensommaren. imageDet gäller även våra vinrankor som fullständigt har gått bananas i år. Så mycket druvor! Jag bara hoppas att de hinner mogna ordentligt innan frosten kommer.


Skillful movement med Jordan Bloom – Vinn en plats!

Idag har jag varit på yogaworkshop med Jordan Bloom, välkänd inspiratör inom yogakretsar som lär ut vad han kallar ‘skillful movement’. Det handlar om hur vi i yogan kan lära oss att röra oss medvetet i alla rörelser vi gör för att kunna hålla oss ifrån skador, förslitningar och onödigt lidande. Det var mycket fokus på hållning, att röra kroppen med en neutral och avlastad ryggrad genom att använda rätt muskelgrupper och att röra rätt del av kroppen i olika positioner. Två och en halv inspirerande timmar som satt som ett smäck!image

Imorgon håller han ytterligare en workshop här i Helsingborg som jag än anmäld till, men jag kan tyvärr inte gå längre. Därför ger jag bort min plats till någon av er! Skicka mig ett mail på mia.tjarnlund@gmail.com med ditt namn och en kort rad om varför du skulle vilja gå, så annonserar jag en vinnare imorgon bitti. Workshopen hålla på Träningsakademien kl 14.30-17.00 i Helsingborg.

Jag vet att det så sent som idag fanns ett fåtal platser kvar till workshopen så om du vill gå med en vän finns det nog fortfarande möjlighet att köpa en extra plats.


I löpspåret igen

Jag har börjat få ett sug efter löpning igen. Äntligen! Oftare och oftare slår lusten till och ikväll kom jag ut på en runda. Så här nästan ett år efter graviditet och förlossning känner jag mig helt återställd och nu är det bara farten som ska upp igen.

Att ligga i gräset eller på altanen och titta upp på himlen efter avslutad löprunda är en av mina absoluta favoritsysslor.imageKvällens glada löparfejjaimageKvällens himmel

Löpning måste vara den ultimata träningsformen för småbarnsföräldrar. Förutsatt att man är läkt och återställd efter graviditet och förlossning då förstås. Men med alla förutsättningar på plats så finns det ingen träning som är så effektiv. Man får frisk luft och dagsljus, man får snabbt upp pulsen och flåset (och därmed effekten) och framför allt så är det så sjukt snabbt gjort. En runda på några kilometer och man har inte ens varit hemifrån mer än en halvtimme. Nu på sommaren är det ju dessutom bara att välja och vraka rent tidsmässigt. Jag brukar föredra den lugna stund som vanligtvis inträffar mellan middag och läggning.

När jag kom hem körde jag och killarna en plankan-utmaning. Lillkillen slog oss allihop med sina tre(!) minutrar.


I löpspåret med barnen

Jag har ju lite av en dröm att jag och mina killar ska löpträna ihop regelbundet. Ungefär från och med nu fram tills dess att de flyttar hemifrån tänker jag då. Nu när jag har börjat springa kortare rundor då och då så brukar jag fråga om de vill följa med, men ofta så är de mitt uppe i något och vill inte avbryta. Men nu har jag kommit på tricket – att fråga mitt i läxläsningen. Det ger utdelning kan jag lova.

Igår fick jag därför ge mig iväg på två tre-kilometers-rundor, en med den lille store och en med den store store. Det var två lika snabba rundor totalt sett, men av helt olika karaktär.

Lillkillen och jag höll ett jämnt tempo hela vägen och han hade fokus på hur långt vi hade sprungit, hur långt det var kvar och räknade ut kvarvarande och avverkad sträcka i termer av hela, halva och tredjedels Kalvinknat. Jag försökte förklara för honom att det är lättare att springa om man inte pratar konstant.imageimageSe vad jämnt vi springer.

Storkillen och jag däremot höll inte jämnt tempo en enda gång. Han sprang före, stannade och väntade, lät mig springa före, sprang ikapp, gick lite för att titta på den vackra skogen, sprang in i skogen och gömde sig, sprang en vända in om lekplatsen, gick lite för att spara sig till spurten och spurtade sedan ohämmat den sista rätt långa biten.

Samma mål, men två helt olika vägar dit.IMG_5637 image imageUppenbarligen så var vi på samma ställe en gång under rundan i alla fall. Tillräckligt länge för att ta en bild.


Bye bye påsklov

imagePåsklovet är över och vi försöker komma i säng i tid. Det är lättare sagt än gjort när kvällarna och morgnarna har blivit allt senare under veckan som gått. Killarna ligger i alla fall i sina sängar och läser. Det får väl klassas som okej vila om inte annat. Bättre än studsmattehoppande eller iPad. (Nu har storkillen somnat och lillkillen har hittat klistermärken på vilda djur i sin bok som han klistrar sänggaveln full av…)imageSena studsmattekvällar har det blivit många av på sistonde.

Påskhelgen inleddes med en sen kväll med vänner på middag här hemma. Resten av helgen spenderades sedan hos kusiner uppe i Göteborg. Otroligt lyxigt att bli serverad god mat en hel helg. Några härliga promenader hann vi med också.imageimageimageimageIdag har det blivit hemmafix hela dagen. Och en löprunda. Ojojoj. Jag mår så otroligt bra av att springa. Tyvärr har en liten tröskel infunnit sig igen eftersom det nu var ett tag sedan jag sprang regelbundet (läs innan graviditeten), men nu när vårkänslorna kommer kommer också löplängtan tillbaka. Jag har såklart tappat en hel del form, men jag orkar hålla mig springande utan problem i tre kilometer. Längre rundor vågar jag mig inte på så här i början eftersom jag inte vill ha ont någonstans. Med barfotapjuck (eller tja, med alla pjuck) får man allt vara lite försiktig innan man skalar upp. Plus att korta rundor är min specialitét. Lite fart, lite svett och lite flås är lagom. Precis sådär så att endorfinerna kickar in. imageNysprunget nöjd.

Välkomna att hänga med på 26 sekunders löpning! Vi testade min julklapp från jobbet idag – en actionkamera. Lillkillen filmar. Orginalfilmen är 20 minuter lång eftersom han troget följde med hela rundan. Jag tänkte dock att det kanske räckte med att se den första halvminuten av filmen och redigerade bort resten. Man kan säga att den upprepar sig. (Det är förresten ingen slump att klippet slutar precis när lillkillen säger ‘Snabb du är’…)


Med ny kraft från yoga-retreat

Restorative yoga på Asia Spa

Jag är just hemkommen från ett tre-dagars yoga-retreat på Asia spa i Varberg. Ulrica Norberg och Cecilia Duberg höll i kursen och ledorden var destress, unwind and restore. Det var åtta timmars restorative yoga och flera timmars föreläsningar i en härlig mix av psykologi och livsfilosofi. Däremellan fick kroppen även känna på god mat, varma källor med utsikt över Varberg, ljusterapirum och koma i sängen.image Skärmavbild 2015-03-30 kl. 12.27.20 Skärmavbild 2015-03-30 kl. 12.27.58De här två härligheterna tog oss igenom helgen och fyllde våra kroppar med klokskap, oxytocin och avslappnade muskler. De två nedersta fotona är lånade från Ulricas instagramkonto.

Balsam för själen

Det var längesedan jag pratade, skrattade, yogade, tänkte, filosoferade, mediterade, badade och slappnade av så mycket. Jag fick några riktiga uppenbarelser när jag mediterade och jag känner mig full av tillit inför att jag lever mitt liv på bästa sätt just nu, men att det kommer bli ännu bättre. Att jag är på helt rätt väg helt enkelt. Dessutom fick jag ett kvitto på att allt jag gör med kroppen och kosten och hälsan är så himla rätt. Sällan har jag känt mig så bra i kroppen. Och med bra menar jag fri från stress, negativa känslor, smärta, oro, illamående osv.

Den yoga vi gjorde var djupgående och läkande och frisatte därmed en massa spänningar och känslor och lagrade gifter i kroppen och min kropp tog det med ro. Inga omvälvande reaktioner utan bara en känsla av att det hände bra saker i kroppen och att min kropp fick chansen att bli än helare inuti. Helst av allt hade jag velat stoppa ner känslan i en liten burk och kunna snusa på den då och då. Men för nu räcker det med några insikter att länka tillbaka till och en tillit för att var sak har sin tid. Jag vet vad jag vill med mitt liv.


Träning under småbarnsåren

Jag tänkte först skriva ett inlägg om andning, men det här blev något helt annat. För nu har jag funderat lite kring det här med träning. Hur viktigt det är att ta sig tid att träna mitt i småbarnslivet och hur svårt det är att se en fysiskt aktiv vardag varje dag som viktigare för hälsan än ett perfekt utfört gympass någon kväll i veckan.

Men för att träningen verkligen ska bli av är det ändå nödvändigt för många att kategorisera fysisk aktivitet som träningspass, så även mig. Plus att det är kul att träna enligt ett upplägg också. Det blir lite mer planerat och mätbart helt enkelt.

Håll motivationen uppe

De viktigaste faktorerna för att lyckas med träningen under småbarsåren är enligt mig de här:

  • att göra träningen till en prioritet i vardagen (före ett städat hus, före full kontroll på läget och före rakade ben). Jag och mannen har en överenskommelse att vi alltid unnar varandra tid till träning utan sura miner. (Vi kör ca 3-4 ordentliga pass var/vecka.) Det blir en god spiral som gynnar hela familjen. Sedan gäller det såklart att ha lite fingertoppskänsla när det verkligen inte passar.
  • att släppa förväntningarna på att alla pass ska lyckas, bli fullständiga eller ens bli av (barnen går alltså först ändå)
  • att se varje liten gjord insats som en investering på sikt. En promenad eller tio squats är mycket bättre än ingenting. Frekventa försök är det som räknas och håller i längden.

 

Kan man hålla detta i tankarna genom småbarnsåren så kommer man helt plötsligt en dag att märka att passen inte längre blir avbrutna av gråtande barn och att träningen flyter på precis som önskat igen. Barnen blir alltså större och deras behov av dig blir samtidigt (oftast) mindre. Glöm inte det!

Träna utomhus i dagsljus

Oavsett om man har gjort träningen till en prioritet därhemma, så finns det rent matematiskt inte alltid supermycket tid över till träning efter det att barnen har fått det de behöver i form av bra mat, rörelse, läxhjälp, nattning eller bara närhet. Det är här löpningen och yogamattan (och promenader med bebis) kommer in.

En av de absolut bästa sakerna med löpträning är ju onekligen hur tidseffektivt det är. För mig som nu har börjat löpträna lite försiktigt igen är det guld värt! Med löpning kan jag få till ett snabbt och effektivt pass som samtidigt ger mig både frisk luft och dagsljus. Jag älskar de kortare, snabbare rundorna och tänker att tre-fem 20-minutersrundor i veckan måste vara optimalt för kroppen. Hur snabbt eller långt jag springer är mindre viktigt. (Om målet är att må bra och inte att bli världssnabb eller springa maran alltså.) Men hellre många, korta pass under veckan än ett eller två 1-timmespass på gym, då jag måste vara hemifrån fyra gånger så lång tid (även om de där gym-passen är värsta lyxiga egentiden för småbarnsföräldrar).

Träning på matta hemma

Ett annat sätt att få till tidseffektiv träning är ju på sin egen matta hemma i vardagsrummet (även om det inte är lika inspirerande som ett pass på gymmet). Här hemma är det ofta passet blir uppdelat på flera kortare sessioner beroende på läget med barnen (om jag inte stänger in mig i ett rum vill säga). Det är liksom svårt att sitta och meditera eller yoga fridfullt om det råder kaos eller krig i rummet intill helt enkelt. Ändå är det så mycket bättre att försöka få gjort litegrann vid flera tillfällen än att inte göra något alls.

På mattan kör jag lite olika beroende på vad det är jag är ute efter. Om jag har gott om tid kör jag först lite styrkeövningar som squats, höftlyft, rygglyft, tunneln med knip (bästa eftergraviditetsövningen) eller mamma-mage-övningar. Sedan blir det en massa sköna övningar för rörligheten. Jag avslutar helst med några minuters meditation. (Hur jag mediterar tänkte jag beskriva lite utförligare i ett annat inlägg om någon är intresserad.)

Har jag ont om tid eller vakna barn och är den enda vuxna hemma kör jag kanske bara några solhälsningar eller stretch, fast i separata poser istället för flöden om ni förstår vad jag menar. Så att man hinner med båda sidorna av en övning snarare än flera övningar på samma sida direkt efter varandra. Man vet ju aldrig om man får slutföra liksom.

Gör det du kan

Oavsett vad eller hur man tränar efter sin graviditet eller som småbarnsförälder så måste man göra det utefter sina egna förutsättningar och ha i åtanke att all fysisk rörelse är bra, även om den inte gör en svettig och flåsig. Efter en graviditet och mitt i vardagsstressen är det kanske mycket viktigare att andas medvetet, att ligga lugnt och knipa, att stärka sin core eller att promenera istället för att jaga hög puls. (Tränar man en redan stressad kropp blir man ju tyvärr lätt sjuk. Och det är ofta det sista man vill med små barn hemma.)

Men är man van vid att träning betyder svett och flås är det trots allt svårt att känna sig effektiv när man ligger där och kniper. Då måste man tänka på att det är vanan som är det viktiga. Att de små valen man gör varje dag är det som i slutändan ger stora resultat. Att många bäckar små och allt det där. Det där som vi redan vet men som är så svårt att känna i stunden eftersom vi är benägna att tro att lycka och hälsa och pengar och välgång kommer plötsligt och våldsamt och inte när man ligger och gör knipövningar på vardagsrumsgolvet med en bebis i en babysitter bredvid.Skärmavbild 2015-01-13 kl. 19.22.38


Andra löprundan avklarad

Löpform, vad är det?

Avsaknaden av form och lyckohormoner under dagens löprunda var uppenbar jämfört med sist. Det var tyngre idag. Flåset var intensiv och jag blev kall i lungorna (ni vet när man flåsar i sig för mycket kall luft). Antagligen för att jag sprang första delen av rundan med en storm som motvind.

Men jag tog mig runt de där tre kilometrarna och som alltid känns det grymt när man genomför det man har tänkt. Plus att jag nu kan anse mig vara igång på riktigt igen. Två rundor in och alla kroppens barfotalöpardelar och bebisfödardelar håller ihop, även om träningsvärken i vaderna från första rundan tog fyra dagar att bli av med. Men nu är jag på g. Sugen finns kvar (en målsättning jag hade genom graviditeten) och jag är bara 17 km och 1,5 minuter i kilometertid ifrån formen som den var innan graviditeten. Ha! Ge mig till sommaren så.

Ett parti grönjuice

Annars idag har jag juicat upp alla grönsaksrester ur kylen. Det blev ungefär två liter superdupergod, frisk och nyttig juice. Jag körde följande i juicemaskinen:

  • 2 paket selleri (de har äntligen tagit in eko på vår Maxi. Bästa juicebasen!)
  • 3 gröna äpplen
  • 1/2 gurka
  • 1 citron

 

Hällde sedan vätskan i mixern och stoppade i :

  • 1/2 påse grönkål
  • 1/2 påse spenat

imageDet jag inte orkar dricka upp direkt häller jag i portionsstora flaskor och ställer i kylen. Så håller de någon dag eller två.

Mat till en sexmånaders

Sander, som nu närmar sig halvåret, fick också prova på sin första gröna juice idag. Jag mixade en liten bit gurka, en fjärdedels avokado och en halv banan med någon deciliter vatten. Han sög skeptiskt i sig hälften ungefär, med många pauser. Men så var det ju också första gången han drack något helt annat än mjölk/välling i flaskan och det var första gången han smakade både banan och gurka, så jag ger honom några gånger på sig.

Annars äter han ganska mycket mat nu. Vi ger honom gröt två gånger per dag. Morgon och kväll. Hipp mild havregröt som snabbvariant och hemmagjord bovetegröt om mer tid finns. Mat-mat får han 1-2 gånger per dag. Mosad avokado är favoriten, annars någon grönsakspuré eller lite av det vi äter till middag, såsom osaltad lax eller potatismos. Välling håller vi på att fasa in till nattningen. Vi kör på hemmagjord bovetevälling för jag har inte hittat någon snabbvariant jag är nöjd med. Och så ammar jag ju titt som tätt också. Hungrig kille!


Blockflöjtskonsert och 200 höftlyft

Killarna har cyklat till skolan och vi har just lämnat av mormor vid tåget. Det blev ett mysigt men kort besök som kretsade kring gårdagens höstkonsert för storkillen på Dunkers kulturhus inne i Helsingborg. De är jätteduktiga på att showa till det på kulturhuset så trots att de flesta numren består av ett 60-tal barn som spelar tre-toniga flöjtlåtar så blir det supermysiga konserter med hjälp av konferencier, komp av husband, ljussättning och gästspel av barnkörer och solister.

Lillkillen ville följa med igen trots att han redan sett konserten en gång. Han delade på ett säte längst fram med två kompisar (andra lillebröder som också fanns på plats) och var toknöjd. Sander gick på sitt livs första konsert. Trots att han var jättetrött och hade somnat direkt i en annan miljö, så var han helt fascinerad av ljuden och sa inte ett pip på hela timmen konserten varade. Jag såg grannar och skolföräldrar och kollegor och fröknar vart jag än kollade. Och kunde inte sluta le åt de söta barnen (som dessutom oftast är helt ovetandes om sin söthet) som kämpade för att hitta rätt toner, sjöng med världens inlevelse eller hade myror i brallorna där uppe på scenen. Blockflöjtskonserter är världsbäst.imageIgår hann vi även med BVC-besök och mamma/barn-träning. Jag älskar träningen och tycker passen är himla bra. Vi börjar alltid med 15-20 minuters övningar för bäckenbotten och de djupa magmusklerna.

Testa till exempel den här. Ligg på mage med huvudet vilandes på händerna. Slappna av överallt. Tajta sedan till bäckenbotten. Knip alltså. Sug sedan in magen och tänk att det ska uppstå en tunnel mellan mage och underlag. (Det kommer inte uppstå någon tunnel dock.) Låt resten av kroppen vara helt avslappnad. (Rumpa. lår, rygg etc.) Hål i 10-20 sekunder. Slappna av helt och börja om. Håll på tills din bebis (man/hund/mamma) börjar ropa på dig.

Resten av passet är cirkelträning med anpassade skonsamma övningar som ändå är skitjobbiga. Jag får alltid härlig träningvärk överallt. Idag känns det mest i armar, rygg och rumpa. 200 höftlyft tar ju slut på vilken rumpa som helst. Efter 40 tänkte jag att ‘Det här GÅR inte.’ Och en stund senare låg jag ändå där och räknade 197, 198, 199…

Det sköna är också att Sander är vrålnöjd med att sitta i sin bilbarnstol och titta på. Han har inte sagt ett knyst på alla fyra gånger vi har varit där nu. Tiden passar honom bra och så finns det mycket att titta på – en massa hårt slitande mammor och andra bebisar. Dessutom flyttar han med mig runt i salen så att han får byta vy lite titt som tätt. Det verkar göra susen. imagePasset. Ett varv.imageAxlarna. Aj.imageLite nackträning för bebisarna hanns med också.imageEfter passet vågar jag knappt lyfta upp Sander pga all mjölksyra i armar och axlar. Lövely!imageStandardlunchen för tillfället. Spenat, ruccola, groddar, ärtskott, champinjoner, tomater, oliver och ugnsbakad lax.