Cecilie Skog är den enda kvinnan i världen som har nått de tre polerna Nordpolen, Sydpolen och Mount Everest, korsat Antarktis på skidor och klättrat “Seven Summits”. Men det är inte prestationen som står i centrum för henne, det är livsglädje och upplevelser. Kurera träffade Cecilie som berättade om motivation, lyckan över att utforska orörd natur och sorgen över att förlora sin make och tvillingsjäl på världens farligaste berg.
Hon drömmer inte om stora prestationer eller om att ändra världshistorien. Ändå är det just det som hon har åstadkommit i sin strävan att få uppleva och förverkliga drömmar. Norskan Cecilies, 39, äventyrs-CV är långt. Hon har nått de tre polerna: Nordpolen, Sydpolen och Mount Everest, hon korsade Antarktis på skidor nästan exakt 100 år efter Roald Amundsens Sydpolsexpedition 1911, med egen kraft och utan support. Hon har även klättrat “Seven Summits”– de högsta bergen i de sju världsdelarna – och har åkt skidor från fastlandet till Nordpolen.
Nu sitter hon mitt emot mig, liten och med ett stort leende. Det lockiga håret står som en gloria runt hennes ansikte. Utstrålningen går nästan att ta på. Cecilie har lämnat Oslo för att hålla föredrag och berätta om sin klädkollektion hos friluftsföretaget Bergans, som hon har ett mångårigt samarbete med. Hon är med andra ord inte alltid i färd med att bestiga höga toppar eller korsa inlandsisen.
– Jag måste ofta ut, men det behöver inte alltid vara stort. Ibland räcker det med en kort löptur, att jag får vara aktiv utomhus för att jag ska känna att jag får ro i kropp och huvud, berättar hon.
Bland fjord och fjäll
Hon växte upp i vackra Ålesund vid den norska kusten. Där är fjord och berg alltid nära så naturintresset var kanske givet. Hon beskriver sina föräldrar som storrökare och att hon var tvungen att ta sig ut för att få luft. Att bli äventyrare var aldrig en plan.
– Jag har bara följt dröm efter dröm och till slut blev det såhär.
Hon blir motiverad av många ting. Att få dela upplevelser med expeditionskamrater, att värma nedkylda händer över stormköket, att se glittret i snön eller att bli överraskad av en säl bredvid kajaken. I tältet känner hon sig som hemma. Den lilla röda tygstugan på två kvadratmeter, där var sak har sin plats.
Sorgen och lyckan
Hon verkar så livsglad. Lycklig och tacksam för att få chansen att leva sitt liv på detta vis. Men det har inte alltid varit enkelt. År 2008 den första augustidagen förlorade Cecilie sin man Rolf Bae på berget K2 under en av deras många gemensamma expeditioner. Det 8611 meter höga berget i Pakistan tog elva liv den dagen. Ett ras drog med sig Rolf nedför branterna, bara några meter från Cecilie. Det fick henne att ifrågasätta och tvivla på sitt val av liv och hon ville aldrig återvända till de höga 8000-meterstopparna igen. Men det gjorde hon till slut ändå.
– Förra året åkte jag till Himalaya igen och klättrade två höga berg. Det var en bra resa, men nu känner jag mig klar med 8000-meterstoppar. Jag fick mitt avslut. Det är enkelt att ångra min och Rolfs resa till K2 idag. Men jag är ändå glad att både han och jag valde att förverkliga våra drömmar.
Hennes känslor för K2 är blandade. Hon säger att det är världens vackraste berg, men samtidigt skrämmande, eftersom hon förlorade sin stora kärlek där. Efter olyckan bestämde sig Cecilie för att skriva boken Til Rolf – Tusen fine turer og en trist. En bok som Rolf själv skulle ha skrivit men som Cecilie slutförde tillsammans med en av makens bästa turkamrater.
Som mest levande
Hon pratar mycket om allt det vackra i äventyren, om solen som aldrig går ned, djurlivet och öppna horisonter. Men hon säger att hon inte alltid är glad på tur. Ibland är det tufft, ibland gömmer hon tårarna bakom luvan. Den första expeditionen som hon gjorde efter Rolfs olycka grät hon i dagar.
– Hela känslospektrat finns med under turerna. Man känner sig så levande där ute, det dunkar liksom i hela kroppen och det är gott att få känna, även det jobbiga. Jag läkte där ute.
Hon skapar nya drömmar hela tiden som tar form i en ganska mansdominerad bransch. Hon har mött motstånd många gånger.
– När jag var 20 år och skulle bestiga Mont Blanc folk fick jag höra att jag inte skulle vara stark nog. Men jag valde att i alla fall prova. Så har jag tänkt sedan dess. Misslyckas jag så gör jag det, men jag måste i varje fall testa. Mina fysiska förutsättningar är i grunden inte i nivå med en mans, men det får mig bara att träna hårdare och smartare, förklarar hon.
Och träning finns det gott om. Hon tränar varje dag i veckan, fyra dagar två gånger om dagen. Hon varierar mellan löpning, klättring, paddling, yoga och dans. Hon har till och med deltagit i norska versionen av Let´s Dance och hade då svensken Tobias Karlsson som partner. Hon skrattar när hon berättar om erfarenheten. Hon hade aldrig gått i klackar tidigare och säger att Tobias fick sig en riktig utmaning med henne som partner. Tävlingen visade sig bli ett tufft äventyr och slutade i två brutna revben för Cecilies del.
Framtidsdrömmarna
Framtidsdrömmarna ska hon leva ut på havet. Nu har Cecilie låtit bygga en egen segelbåt. Det var hennes och Rolfs gemensamma dröm en gång. Hon ska lära sig segla ordentligt och sedan vill hon segla till både Polarområden och till Argentina för att dansa tango.
– Båten är ett resultat av våra gemensamma drömmar. Det har varit en fin byggprocess och jag tror att jag och båten kommer att få många fina resor ihop. Att resa på havet är inte så olikt mina andra äventyr. De där oändliga vita slätterna påminner lite om segling.
Idag kan hon leva på äventyren och det som tillkommer i form av föredrag och sponsorer. Men vägen hit var inte spikrak och i många år fick hon leva på knäckebröd. Hon har många äventyrsdrömmar kvar, men hon väljer dem aldrig för uppmärksamhetens eller pengarna skull.
– Jag samlar på andra ting än pengar. Mina äventyr och resor måste komma härifrån, det är bara då det går, säger hon och pekar mot sitt hjärta.
Av Emma V Larsson
Foton: cecileskog.com