Niklas Cederberg

Vart tog dom vägen?

loparkompisarDet har ju varit tyst ett tag om mina löparkompisar Kärrtorpsdoktorn och Lidingö-Lena. Jag har saknat dom i löparspåret jag också men så här är läget:

Lena har tyvärr varit tvungen att operera nacken och är inte helt hundra. Det verkar tyvärr dröja lite innan hon kan träna igen. Håll tummarna att det löser sig fort som bara den.

Vad det gäller Kärrtorpsdoktorn är läget lite mer svårdefinerat. Jag jagar på honom med blåslampa och lockar med det ena läckra träningspasset efter det andra men det har varit både jobb och sjukdomar i vägen den senaste tiden. Åtminstone säger han det. Nu finns det ingen återvändo. Nästa vecka blir det åka av för Doc! Om jag så ska behöva springa och hämta honom med Freddies löpkoppel.

Vill han greja en mil och sedan kanske en halvmara under detta år finns inga genvägar. Eller vad säger ni?


Tilltrixad träningsvecka

traningsupplagg_v43

Det är inte alltid lätt att få tid och möjlighet till exakt det träningsupplägg man vill ha. Men det går alltid att trixa och justera lite för att få till en vettig vecka. Så här ser därför min kommande 7-dagarsperiod ut.

Lunchintervaller och Djurgårdslöpning med Lidingö-Lena
I kväll tisdag repar vi med bandet så då får jag ta till lunchen. Eftersom man inte har all världens tid då så passar tvåhundrametersintervaller på Sätra IP perfekt. Vilken lyx det är att ha en sådan anläggning så nära sin arbetsplats. Självklart kan man springa intervaller var som helst men underlaget på Sätra IP är skönt skonsamt så för mig är det perfekt.

I morgon onsdag blir det ett pass med allas vår Lidingö-Lena. Gissar att det blir ett varv runt Djugårdsbrunnsviken och sedan transportlöpning därifrån hem till Örby. Vi får dock se vad Lena har för agenda. Jag får alltså vara lite beredd på att vara flexibel. Kanske måste jag vara flexibel med tanke på vädret också. Regnar det allt för mycket på onsdag växlar jag onsdagspasset med torsdagspasset nedan.

Kortbacke och transportlöpning
På torsdag står det kortbacke på programmet. Jag, och faktiskt många andra, har hittat en utmärkt backe i Sturebytrakten som jag utnyttjar så fort det är kortbackesdags. Jag får se om jag kan lura med mig Kärrtorpsdoktorn denna gång.

Fredagar är inte alltid den ultimata dagen för träning. Det är ju oftast en familjekväll för många av oss. Jag har iofs en förstående familj som vet att jag mår bra av att träna men en god middag med något gott glas vin är ju en trevlig avslutning på arbetsveckan. Därför brukar jag istället ibland ta ett löppass på vägen hem från jobbet. Skjuts på morgonen och sedan löpning på hemvägen. Perfekt. Inverkar inte så mycket på tiden heller. För mig innebär det 8-10 kilometers löpning beroende på vägval. Sedan dusch och matlagning. En suverän avslutning på arbetsveckan tycker jag.

Rock’n’roll och långdistanslöpning
Eftersom vi har gig i Linköping på lördag är det inte läge för det klassiska långpasset på söndagen. Detta flyttar jag därför till måndag kväll och lägger in en ”kvalitetsmil” på söndagkvällen. Ni som inte har koll på vad min kvalitetsmil är för något kollar här.

Så här ser alltså min kommande vecka ut. Jag tycker jag har fått ihop den ganska bra. Eller hur? Hyfsat tuff men det är ju som jag tidigare sagt snart dags för Vintermarathon och då är det inte precis läge för att vila sig i form.

Sist men inte minst. I morse kom en utmaning från oväntat håll. Det här. Vad säger ni? 68 kilometer och dessutom i terräng. Hmm. Jag är ju ganska sugen på en Ultra så…

 


Förkylt

nasdukar

Attans också! Där kom den. Förkylningen. Halsont och snorig. Det är bara att bita ihop och vara försiktig med träningen.

Nu kurerar jag mig med echinacea och i går blev det Silvergrogg så förhoppningsvis kan jag vara fit for fight i morgon då ett pass på Djurgården med Lidingö-Lena och Kärrtorpsdoktorn väntar. Min tanke är att åka kommunalt in till stan, köra passet med mina löparkompisar och att sedan springa hem till Örby som avslutning.

Det är bara att hålla tummarna för att förkylningen skall ge sig snabbt.

 


Nybörjarrekord är alltid kul

brevladeinnehallIbland är det roligare än vanligt att vittja brevlådan. Istället för en massa räkningar låg där istället senaste numret av Runners World och startbeviset för Stockholm Halvmarathon.

Jag har tilldelats ett riktigt bra startnummer så man kan ju hoppas att man får bra draghjälp av de som startar i min startgrupp.

Tidningen verkade ovanligt matig men det blev ju inget läsa i går kväll. Jag hade ju lovat Kärrtorpsdoktorn, aka Per, ett torsdagspass så jag sprang bort till Kärrtorp för att piska på honom lite.

Tanken var att han skulle springa lite längre än vanligt och utan uppehåll. Han hade tidigare klarat 2,7 kilometer men när han var klar med sin del av passet så hade han fått ihop 3,5. Nytt rekord! Bra jobbat Per!

Nu skall vi inte ”dutta” mer utan nu är det tre mål för honom som gäller. 5 kilometer, 1 mil och om cirka ett halvår, en halvmara. När man läser och kollar runt lite så verkar halvmaran vara ett  klart realistiskt mål även om det förstås är en kraftfull utmaning för någon som inte tränat sedan 70-talet.

Nu verkar det dessutom som att Lidingö-Lena är beredd på att göra come back och jag hoppas att Tina snart också kan ge sig in i leken. Kul! Snart har vi kanske fått ihop en hel löpargrupp.

 

 


Per tänker bli löpare

karrtorpsdoktorn_lidl_140813Kärrtorpsdoktorn, eller Per som han egentligen heter, har bestämt sig. Han skall börja träna kontinuerligt och bli löpare. Från att ha kört noll träningspass i veckan, noll i månaden och till och med noll per år, ska han se till att det blir kontinuitet i löpandet och på så sätt få lite fart på sin kropp.

Per satte egentligen igång att träna strax innan midsommar men sen kom sommaren, grillen, vinglaset, semestern och hmmm, det blev inte så mycket träning som det kanske var tänkt…

Nu tänkte jag försöka hjälpa till lite och sätta fart på ”gubben”. Vi började igår kväll med lite backträning och han hängde på riktigt bra i ett ett pass som var lagom utmanande men som inte körde slut på honom. Han får ju inte bli obrukbar i en vecka framåt. Han ska ju orka några fler pass.

Rune Larsson, vårt lands mest meriterade ultralöpare sa en gång att ”man skall springa så långsamt och så kort så man blir sugen att ta sig ut och springa i morgon också”. Det ligger faktiskt en del i det. Löplust och motivation får man ju inte av att köra sin kropp rakt in i väggen. Speciellt inte som ”nybörjare”.

Målet för Per är att någon gång under våren 2015 klara av en halvmara (Vi planerar något lopp ute i Europa tillsammans). Dock skall han först och främst klara fem kilometer utan att gå och sedan en mil. Rapporter hur det går på vägen kommer ni få på denna blogg.

För mig blev det också backe igår. 22 minuters gnuggande i 25 sekundersbacke med upp och nerjogg. En riktigt najs kväll med både bra väder och bra push.

 


Nyckel nummer 5: Superset

Niklas målgång Stockholm Marathon 1 jubi 2013

Eftersom det vankas midsommar och två dagars löpledigt (kanske i alla fall ;)) ville jag bränna ur kroppen lite i går. Först var det tänkt att jag skulle köra ett bra långpass men eftersom  jag kom ut lite sent fick det bli ”Superset” istället. Jag har hittat upplägget i ett gammalt nummer av tidningen Aktiv Träning och nu bestämde jag mig för att testa. Tanken med Superset är förstås att förbättra kondition, uthållighet, fart och mental styrka genom olika intervaller i sträck. UTAN vila emellan! Jobbigt? Jepp, det är bara förnamnet.

Så här ser upplägget ut för mig som gillar att löpa maraton:
Först börjar man med lite uppvärmning. För mig handlar det om lugn löpning i en till två kilometer. Därefter sätter du igång ”supersetet” med 4 kilometers löpning i ditt maratontempo. Direkt efter dessa 4 kilometer ökar du farten och springer 2 kilometer i halvmaratontempo. Jag vet ju inte riktigt vad detta är för mig men körde ungefär 10 sekunder snabbare än min vanliga maratonfart. Därefter vankas 1 kilometer i milfart och slutligen 500 meter det snabbaste man kan. Slutligen är kanske fel ord för det är ju inte slut här. Efter 5 minuters vila kör du ett likandant set till…

Som ni säkert förstår så var det en sanslöst utschasad Niklas som kom hem efter avslutat träningspass i går. Trött men riktigt nöjd.

Jag brukar tycka att tusenmetersintervaller är tufft men det här slår det mesta. Det bara måste vara bra för mig som vill utmana kroppen lite extra med obekväm träning vid rätt tillfällen. Detta får bli min nyckel nummer 5. Ett pass i veckan bör jag få till av detta superpass.

Är detta då bara för maratonlöpare. Icke sa Nicke. Det finns ”superset” för halvmarafolket, millöparna och nybörjarna. Jag skall försöka testa det på både Tina och Kärrtorpsdoktorn och se vad de tycker. Kärrtorpsdoktorn har inte idrottat nämnvärt sedan han åkte slalom på 70-talet men har han precis kommit igång och kämpar på för att få upp flåset. Jättekul tycker jag. Ser ni en ganska stor kille i 50-årsåldern med blå skor och lite hår löpandes kring Fyrskeppsvägen i Kärrtorp får ni inte glömma att heja ordentligt. Det är han värd.

Ha nu en riktigt skön midsommar allihopa så ses vi kanske på långpasset på söndag.