Niklas Cederberg

Vart tog dom vägen?

loparkompisarDet har ju varit tyst ett tag om mina löparkompisar Kärrtorpsdoktorn och Lidingö-Lena. Jag har saknat dom i löparspåret jag också men så här är läget:

Lena har tyvärr varit tvungen att operera nacken och är inte helt hundra. Det verkar tyvärr dröja lite innan hon kan träna igen. Håll tummarna att det löser sig fort som bara den.

Vad det gäller Kärrtorpsdoktorn är läget lite mer svårdefinerat. Jag jagar på honom med blåslampa och lockar med det ena läckra träningspasset efter det andra men det har varit både jobb och sjukdomar i vägen den senaste tiden. Åtminstone säger han det. Nu finns det ingen återvändo. Nästa vecka blir det åka av för Doc! Om jag så ska behöva springa och hämta honom med Freddies löpkoppel.

Vill han greja en mil och sedan kanske en halvmara under detta år finns inga genvägar. Eller vad säger ni?


Min årsbästalista 2014

niklas_vintermarathon_litenSå här års brukar jag alltid planera inför kommande år men samtidigt även blicka tillbaka lite hur året varit. Detta år slår jag på stort och ger er en liten lista som sammanfattar mitt eget 2014.

Årets bästa lopp: Vintermarathon. Överraskande bra tid i ett trevligt lopp.

Årets sämsta lopp: Ölands Marathon. Loppet var helt okej men min prestation urusel. Att det var typ 30 grader varmt är ingen ursäkt att bryta Niklas…

Årets roligaste lopp: Hundlöpet. Hundar bajsade, jag skällde och hussarna sket i det. Trots detta en riktigt rolig löpupplevelse kring Djurgårdsbrunnsviken.

Årets besvikelse: Vasaloppet. Dåliga förutsättningar och sen ankomst till start gjorde årets lopp till snudd på en mardröm. Trots det anmälde jag ju mig förstås till 2015 års lopp. Eller jag, Lidingö-Lena var faktiskt snabbare och skaffade en startplats åt mig till detta lopp. Tack kompis!!!

Årets och alla års träningspass: Brooklyn Bridge och löpningen tillbaka genom Manhattan upp till 53:e. Wow wow wow! Ett stort tack tack till Tina för den fantastiska födelsedagspresentsresan som gjorde detta möjligt.

Årets träningspass 2: De där tvåhundrametersintervallerna på luncherna på Sätra IP. Vilken effekt dom givit.

Årets knäppaste pass: Sommarstugeidioten.

loparbalte_flipbelt litenÅrets löparpryl: Flipbelt. Grym förvaring av nycklar, mobil gels och allt annat man kan behöva ha med sig på ett löppass. För övrigt ett riktigt hett julklappstips. Finns på flipbelt.se eller på exempelvis Runners Store.

Årets löpartillskott: Rödbestjuice. Den magiska juicen är nog alla års löpartillskott. Tätt följt av magnesium för återhämtning och för att slippa kramper.

wienerbrod-och-saltgurka liten

Årets överraskning: Att jag Niklas som både diabetiker och lågkolhydratförespråkare äter wienerbröd under maratonlopp. Tack för tipset Rune Larsson. Det funkar ju faktiskt.

Årets överraskning 2: Att Kärrtorps-Doktorn skulle få på sig ett par löparskor och börja träna.

Årets matlagningsgrej: Egen bearnaise från grunden. Och då riktigt från grunden! Börja med grädde, gör smör av grädden som du sedan använder till din hemlagade bearnaise. Blir så himla gott! Släng er i väggen all köpebearnaise!

Årets konsert: Vår egen, dvs Bodies i Essen (ibland kan man väl få vara lite självgod? ;)). Ett riktigt bra gig och grym respons kombinerat med en fantastiskt rolig resa. Vi kommer tillbaka!

Årets musik: Egentligen inte min stil men när jag tittar tillbaka så verkar det som att det jag lyssnat allra mest på Public Service Broadcasting. Dom var förband till Manics på Berns och då tyckte jag faktiskt dom var lite konstiga. Men sen smög de sig på mer och mer. Ny platta nästa år.

Det var mitt 2014 i kortare drag. Ge mig några dagar så kommer jag berätta om mina planer för kommande år. Saker och ting börjar ta sin form i min löpar- och skidåkningshjärna. Tills dess kan jag verkligen rekommendera att ta ett lugnt löppass utifrån din egen förmåga. Funkar perfekt vid eventuell julstress!


Tunnel Run

vinter i tunnelnNi som är det minsta löpintresserade har nog inte missat att loppet Tunnel Run gick av stapeln i helgen. Ett jättekul lopp i Norra Länken innan som nu trafiken släppts på där.

Loppet hade samlat både snabblöpare (segrartiden var 30:19), motionärer och många som promenerade de tio kilometerna. Av 42.513 anmälda kom cirka 35.000 till start.

Lagtävlan
Själv deltog jag i ett lag tillsammans med Tinas arbetskamrater. Mitt lag fick dessutom en sen förstärkning av Lidingö-Lena som äntligen kom till start i ett lopp.

Under loppet möttes vi av ljusshower, en sjungande kör och läckra installationer typ ”vinteravsnittet” här ovan. Kort sagt var det en rolig löpupplevelse på en ganska krävande bana med mycket upp-och utförslöpning.

Bra prestationer
Både Tina och Lidingö-Lena kämpade sig igenom loppet med bravur och det är bara att gratulera till deras prestationer. Själv sprang jag på strax över 45 minuter och får vara nöjd med det. Är ju som tidigare sagt kanske inte världens snabbaste löpare.

Bubbel i dubbel bemärkelse
Efteråt bjöds vi på spa och bubbel i glasen. Toppen tyckte alla och speciellt jag som mest är van vid en banan och en Cola light efter genomfört lopp 😉 Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och kväll som fortsatte med både middag och eftersläckning. Vilken superlördag.

Ny utmaning?
Tinas trevliga arbetskamrater blev förresten morskare och morskare ju längre kvällen begav sig och började prata om att vi borde springa Stafettvasan tillsammans. Låter jättekul tycker jag. Undrar om dom tycker detsamma idag…

 

 


Tunnel Run – once in a lifetime

Tina ska springa, jag ska springa, Sångar-Rickard ska springa, Lidingö-Lena skall troligen springa, Min kusins två barn skall springa. Till och med min kära gudmor ska delta i loppet som bara kommer gå av stapeln en gång. Kanske du är en av de 42.193 andra som också skall vara med i detta lopp som bara kommer genomföras en enda gång…

tunnelrun_startpaket

Nu på lördag är det dags för Stockholm Tunnel Run – ett 10 km långt lopp i Norra länken. För mig är det årets sista lopp men för många andra är det kanske det första, sista och alltså det enda 2014.

Jag är anmäld tillsammans med ett lag från Tinas jobb. Det verkar inte precis som dom tränat hä..en av sig men eftersom det vankas både spa och trevlig middag efteråt så gissar jag att det i alla fall kommer kämpas på ordentligt.

Banan i sig är nog en liten utmaning. Det verkar vara hyfsat backigt så det är nog ingen ”walk in the park” om någon nu väntat sig det.

Kolla gärna in filmen från marathon.se som berättar lite mer ingående om banan här.

Lycka till på lördag alla som skall vara med!

 


Grym säsongsavslutning på maratonåret 2014

3:31:25! Personbästa på 2000-talet. Det är en nöjd Niklas som här sammanfattar lördagens Vintermarathon med en bra känsla i kroppen om att det finns hopp för bättre tider framöver.

niklas_vintermarathon_141108

Starten gick klockan tio på förmiddagen och jag tyckte nog egentligen att det var lite väl tidigt. Jag tyckte också att det var lite för svalt ute men hade sedan tidigare bestämt mig för att bara köra och inte titta för mycket på klockan i början. Någonstans i bakhuvudet fans tanken på att jag skulle försöka hålla ett jämt tempo kring 5:10 per kilometer för att få ihop en dräglig sluttid.

Lite väl fort kanske?
Startfältet drog i väg och benen pinnade på ganska bra i ett som det kändes, bekvämt långloppstempo. Efter cirka sex kilometer kollade jag in klockan. Hmmm 4:40-tempo de första kilometerna är nog lite väl snabbt för mig. Det är ju en lång resa kvar. Men det känns ju ganska bra så jag kör väl på och ser var jag hamnar så länge det inte känns alldeles för obekvämt.

Varvad
Vid 15 kilometer blev jag varvad av Anders Österlund och strax där efter kom den som till slut skulle vinna loppet, Jonas Buud, ångande. Wow vilket tryck grabbarna hade. Specielt Jonas Buud som hade en grym beslutsamhet i blicken samtidigt som hans ben gick som på en maskin. Där ligger man i lä.

Bra halvmaratontid
Även om jag nu blev varvad fortsatte jag att tugga på och mådde fantastiskt bra. Mitt suveräna supportgäng med Tina, Lidingö-Lena och Freddie servade mig med wienerbröd och tillbehör (skicka på den lilla jävla geljävlen hade jag tydligen ropat vid en av varvningarna ;)) så det gick verkligen ingen nöd på mig. När jag kollade klockan efter halva loppet, alltså efter ett halvmaraton, stod den på 1:42 och det var då jag kände att det här kan ju bli en bra tid för att vara mig. Min sluttid på Stockholm Halvmarathon var ju faktiskt en minut sämre…

niklas vintermaran 141108

Lite jobbigt
Någonstans under ett lopp ska det ju börja bli lite jobbigt och visst blev det så här också. Någonstans vid 36-37 kilometer började ben och knän protestera men det kändes verkligen mycket bättre under detta lopp än det brukar göra. Inga krampkänningar eller annat elände utan ”bara” en ganska trött kropp.

Bra sluttid
Faktiskt trodde jag ett tag att jag hade en ännu bättre tid på gång men vid en av de sista kilometermarkeringarna märkte jag att min GPS-klocka visat att jag sprungit längre än jag verkligen gjort. Jag låg 4-500 meter fel på klockan så den där önsketiden på under 3:30 gick tyvärr upp i rök. Men att korsa mållinjen på 3:31:25 var riktigt skönt. Snudd på 12 minuter bättre tid än jag gjort som bäst sedan jag tog upp löpningen 2009. Äntligen fick jag ett bra kvitto på att mitt träningsupplägg fungerar. Inte minst att den tid jag lägger ner kan ge resultat. Tar jag dessutom in 12 minuter till slår jag ju min gamla maratontid då jag sprang en gång på 80-talet alltså 3:19:18. Det är ganska många minuter att knappa in men det känns faktiskt inte någon möjlighet längre. Eller vad tror ni?

Nu tar jag träningsledigt några dagar, eller kanske inte ;), för att sedan sätta i gång att fokusera mer på skidåkningen. Jag kommer självklart se till att konservera löpformen så jag inte tappar det jag byggt upp. Nu kan det ju bara gå ännu bättre.

freddie_vintermarathon

P.S. Jag har fått lite skäll för att jag inte avslöjat vem i familjen brallorna ovan är en hyllning till. Det är ju busenkelt. Vår labrador Freddie förstås. Han är ju döpt efter Freddie Mercury och Mr Mercury var ju sångare i Queen som skrev filmmusiken till ”Flash”, ni vet Blixt Gordonfilmen från 1980.

 

 


Tankar inför lördagens Vintermarathon

Kilometermarken_vintermarathon20142

Jaha, då var det snart dags för årets sista maraton (om inte någon bjuder mig till Hawaii och Honolulu Marathon förstås ;))

Klockan 10.00 i morgon går starten för årets Vintermarathon som är Sveriges äldsta Maratonlopp. Första loppet gick 1963 så det är till och med äldre än mig.

Jag är redo!
Hur känns det då? Jo tack ganska bra faktiskt. Jag är redo! Jag har beslutat mig för att inte stressa och jaga rekordtider utan försöka njuta så mycket som möjligt av löpningen och se var jag hamnar.

Support under loppet
Man springer sex varv runt en bana som går på Norra Djurgården (Fiskartorpet, Universitetet, Ekhagen och Stora Skuggan). Det kan kanske bli lite tufft rent psykiskt med de sex varven men det skall nog gå bra. Tina, Lidingö-Lena och kanske några till kommer och supportar med blodsockermätning, busfärska wienerbröd och förhoppningsvis glada tillrop så jag är full av tillförsikt att detta skall kunna bli en riktigt trevlig ”resa”.

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir lite varmare än de noll till två plusgraderna som YR utlovat…

 


Två som vägrar ge sig

LL_lop_141107

Dagens mess med Lidingö-Lena. Ni som befunnit er i Stockholm någon gång under dagen tror jag förstår vad det pratas om. Löpturen runt Djurgårdsbrunnsviken blir alltså av i kväll trots det rent ut sagt vidriga vädret. Hänger ni på?

P.S. Ursäkta det något bryska språket.

 


Snyggast på Djurgården?

lena och niklas_djurgardenGårdagens runda runt Djurgårdsbrunnsviken var både mörk och kall men Lidingö-Lena och jag ångade på som vanligt. Det blev en trivsam runda och en härlig avslutning med transportlöpning genom stan hem till Örby.

Full fart framåt
Lena är lite speciell för jag tror att hon bara har ett enda tempo i kroppen. Full fart framåt är det som gäller. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon bara manglar på. Som jag nämt tidigare så har hon en massa löpartalang och jag hoppas att  jag kan lura med henne på något lite längre lopp framöver. Trägen vinner. Eller hur Lena?

Snyggaste löpsteget på Djurgården?
Nej. det var varken jag eller Lena som hade det snyggaste löpsteget på i går. Vi var förstås jäkligt snygga men det var en dansk som visade upp ett näst inpå perfekt löpsteg. I kortbyxor!!! (4 grader varmt ute) och med en sanslös stegfrekvens sprang han upp bredvid oss och frågade om vägen. Efter ett kortare samtal drog han iväg igen med grym fart och ett briliant klipp i steget. Wow! Sånt inspirerar och visst tänkte jag lite extra på tekniken när jag efter avslutad Djurgårdsrunda transportlöpte mig genom stan hem till Örby.

jens_chiliJens Linders chili
Väl hemma väntade en mycket smaklig måltid på bordet. Snacka om service för en lite småtrött löpare. Tina hade lagat till en fantastisk chili signerad DN:s kock Jens Linder . Till det blev det kidneybönor, spenatblad, rödkålsris och hemodlade tomater. En riktigt bra LCHF-middag alltså.

Eftersom vi känner Jens sedan gammalt bjuder jag inte på något recept utan rekommenderar er istället att köpa Jens bok ”Långkok”. En perfekt höstkokbok för alla som är det minsta intresserade av matlagning.

I kväll är det för övrigt backträning som gäller. Häng på!

 

 


Tilltrixad träningsvecka

traningsupplagg_v43

Det är inte alltid lätt att få tid och möjlighet till exakt det träningsupplägg man vill ha. Men det går alltid att trixa och justera lite för att få till en vettig vecka. Så här ser därför min kommande 7-dagarsperiod ut.

Lunchintervaller och Djurgårdslöpning med Lidingö-Lena
I kväll tisdag repar vi med bandet så då får jag ta till lunchen. Eftersom man inte har all världens tid då så passar tvåhundrametersintervaller på Sätra IP perfekt. Vilken lyx det är att ha en sådan anläggning så nära sin arbetsplats. Självklart kan man springa intervaller var som helst men underlaget på Sätra IP är skönt skonsamt så för mig är det perfekt.

I morgon onsdag blir det ett pass med allas vår Lidingö-Lena. Gissar att det blir ett varv runt Djugårdsbrunnsviken och sedan transportlöpning därifrån hem till Örby. Vi får dock se vad Lena har för agenda. Jag får alltså vara lite beredd på att vara flexibel. Kanske måste jag vara flexibel med tanke på vädret också. Regnar det allt för mycket på onsdag växlar jag onsdagspasset med torsdagspasset nedan.

Kortbacke och transportlöpning
På torsdag står det kortbacke på programmet. Jag, och faktiskt många andra, har hittat en utmärkt backe i Sturebytrakten som jag utnyttjar så fort det är kortbackesdags. Jag får se om jag kan lura med mig Kärrtorpsdoktorn denna gång.

Fredagar är inte alltid den ultimata dagen för träning. Det är ju oftast en familjekväll för många av oss. Jag har iofs en förstående familj som vet att jag mår bra av att träna men en god middag med något gott glas vin är ju en trevlig avslutning på arbetsveckan. Därför brukar jag istället ibland ta ett löppass på vägen hem från jobbet. Skjuts på morgonen och sedan löpning på hemvägen. Perfekt. Inverkar inte så mycket på tiden heller. För mig innebär det 8-10 kilometers löpning beroende på vägval. Sedan dusch och matlagning. En suverän avslutning på arbetsveckan tycker jag.

Rock’n’roll och långdistanslöpning
Eftersom vi har gig i Linköping på lördag är det inte läge för det klassiska långpasset på söndagen. Detta flyttar jag därför till måndag kväll och lägger in en ”kvalitetsmil” på söndagkvällen. Ni som inte har koll på vad min kvalitetsmil är för något kollar här.

Så här ser alltså min kommande vecka ut. Jag tycker jag har fått ihop den ganska bra. Eller hur? Hyfsat tuff men det är ju som jag tidigare sagt snart dags för Vintermarathon och då är det inte precis läge för att vila sig i form.

Sist men inte minst. I morse kom en utmaning från oväntat håll. Det här. Vad säger ni? 68 kilometer och dessutom i terräng. Hmm. Jag är ju ganska sugen på en Ultra så…

 


Hundlöpet – kul för både hussar, mattar och hundar

hundlopet_stockholm_2014

Som att rasta hunden – lite längre men mycket roligare är hundlöpets slogan och jag tycker att det stämmer riktigt bra. För mig var detta ett annorlunda race både vad det gäller längden (10 km) och just att jag fick ha Freddie med mig. Det kändes alltså inte så allvarligt att ställa sig på startlinjen denna gång. Bara som en kul grej tillsammans med min snart nioåriga löparkompis.

Fint väder och massor av taggade hussar, mattar och hundar gjorde detta till en riktigt trevlig söndagsförmiddag. Freddie tyckte det var toppen och roligast var det ju förstås när han hade hundar framför sig som han försökte jaga i kapp. Dock är husse kanske lite för trög för att dra på allt för länge i den 3:50-fart som Freddie satte upp i början så vi stabiliserade oss efter ett tag och gick i mål på 47:49. En helt okej tid för oss med tanke på att vi fick stanna och plocka upp ”lite grejer” på vägen. Ordning och reda ska de ju vara.

Efter loppet belönades Freddie med ett bad och sedan bjöd Lidingö-Lena mig och resten av vår lilla löpargruppp (de var på plats som support) på en riktigt grym grillunch. Hon hade till och med fixat korv till hundarna så vi fick alla en riktigt härlig söndag i glada vänners lag.