Niklas Cederberg

Riktigt nöjd faktiskt

 

niklas efter målgång i loch ness marathon

Så är man tillbaka i vardagen igen efter en hektisk helg i Skottland. Att springa 42.195 meter tar lite på kroppen och jag ska inte sticka under stol med att jag har vissa problem att gå i trappor, ta på mig byxorna och så vidare. Den här maran tog mer på kroppen än Stockholm i somras. Då var jag ju igång ganska snabbt efteråt.

Hur var Loch Ness-maran då?
Riktigt kul men jobbig förstås. Dessutom var det väldigt härlig miljö och ett bra väder att springa i. Klockan sju på morgonen gick bussarna från Inverness och förde alla oss löpare till den södra sidan av Loch Ness där loppet skulle starta klockan 10. En otroligt vacker resa men stämningen på bussen var ju förstås ganska sammanbiten och det var inte lätt att prata med någon. Väl framme var det bara att kliva ut i morgonkylan. Det var riktigt ruggigt så jag sökte skydd i ett dike och bet ihop tills det var dags att lämna överdragskläder och kliva fram till startplatsen. Strax innan start kom en parad med säckpipespelande ungdomar genom hela startfältet. Läckert.

Den första halvan gick i rasande fart för att vara mig. 1:39 är en ganska okej tid för en halvmara. Dock var det hyfsat mycket utförslöpning och det fick man ju äta upp den nästkommande halvan. Någon gång måste ju saker och ting jämna ut sig och det gjorde det. Löpningen blev tyngre och tyngre och visst, jag hade nog varit lite väl entusiastisk i början.

Jag kämpade vidare och strax innan tre mil möte Tina upp för lite blodsockermätning. Sen var det bara att ge sig ut på den sista milen. Det första som mötte mig var en uppförsbacke som såg sanslöst lång ut och inte nog med det, den fortsatte och fortsatte. Och så fortsatte den lite till. Nu började benen protestera och jag kan ju inte påstå att benen gick speciellt fort. Det är ganska lustigt att man inte orkar skärpa till sig och öka takten när det bara är typ 6-7 kilometer kvar. Hur mycket man än vill och hur enkelt det än låter går det liksom inte.

Till slut kom jag in i Inverness, målrakan och sedan över den där efterlängtade linjen. Årets sista målgång och mara var avklarad. 3:43 blev resultatet och även om jag inte nådde mitt mål på 3:30 är jag riktigt nöjd. I somras sprang jag ju Stockholm på 3:49 och den banan är mycket flackare. Vi får satsa på 3:30 till nästa år i stället. Då kommer jag grejja det. När man fyller jämt ska man ju fira med bra tider. Eller hur?

Måste få passa på att tacka min Tina som hjälpte mig med support både innan, under och efter loppet. Jag hade väl fortfarande legat kvar i målområdet om du inte varit med.

Nu blir det i alla fall träningsledigt några dagar men på söndag är det full action med rullskidåkning på schemat. Jag har ju ett riktigt najs Vasalopp att se fram emot. Hoppas ni vill hänga med…

 

 


Loch Ness avklarad

20130930-081803.jpg

Nu är årets sista mara avklarad. Jag nådde inte mitt mål på 3:30 men 3:43 får jag ändå vara nöjd med. Återkommer med sammanfattning när jag når civiliserade trakter.


Så där ja

20130926-213732.jpg

Nu är träningen avklarad inför söndages mara i Skottland. De sista två veckorna har präglats av kortare men snabbare pass för att få lite extra ”spring i benen” och för att få in lite snabbare steg. Känns riktigt bra. I morgon kväll går flyget och på lördag väntar några timmars bilresa upp till Inverness.

Nervös? Näe. Inte speciellt ännu i alla fall. Vi får se hur det känns på söndag morgon. Kanske värre då.

Start 10.00. Startnummer 961. Snart ”game on”…


Three weeks to go!

Nu är det bara tre veckor kvar till årets förmodligen sista långlopp, Loch Ness-maran. I dag har jag gjort de sista nödvändiga förberdedelserna för det praktiska. Övernattningen i Edinburgh är bokad, boendet hos Jean i Inverness är klart och hyrbilen som skall ta oss från Edinburgh till maratonbyn Inverness är oxå fixad. Min kära mor kommer bli glad. Det är ju inte vilken bil som helst utan en Fiat 500!

20130906-220228.jpg
Visst är den cool? Precis en sån som hon hade när jag var typ fem, sex år fast i lite nyare skepnad. Vill minnas att mamma fick ringa Texaco-Charlie för starthjälp så fort det blev lite kallt. Och det inte bara en, utan fyra fem gånger per säsong. Man får verkligen hoppas att italienarna gjort något åt kvaliteten de senaste 40 åren. Eller hur mamma?


Ska man ta tillfället i akt?

Jag har i snart 20 år diggat rockgruppen Manic Street Preachers. Nu kommer de snart med en ny platta och en video för kommande singeln, Show Me The Wonder, har precis släppts. Vet inte ännu riktigt vad jag tycker om den ännu men en sak är i alla fall säker. Videon innehåller massor av spännande ansiktsbehåring. Ni som är sugna kan kolla videon här.

Jag såg också att det vankas turné i England och Skottland. Den 29:e september besöker dom Glasgow och jag är ju i faggorna då. Samma dag skall jag ju springa Loch Ness-maran. Tre och en halv timme tar tåget från Inverness ner till Glasgow. Det skulle ju faktiskt kunna gå att hinna ta sig dit. Man kanske skulle…

I kväll var det för övrigt ett intervallpass på schemat. 1000-metersintervaller är inte att leka med. Det var också första passet på bra länge i långärmad tröja. Känns lite som om hösten redan är här. Hoppas jag har fel.


Nytt mål i sikte

Niklas målgång Stockholm Marathon 1 jubi 2013Efter en hel veckas vila är det idag dags att sätta igång träningen igen. Jag ska inte sticka under stol med att jag blivit rejält sugen så fort jag sett en löpare svischa förbi. Men jag har, tro det eller ej, lyckats hålla på mig 😉

I kväll är det i alla fall dags igen. Första passet mot mitt nya mål. Maran den 29:e september i Loch Ness, Skottland under 3:30. Bara 19 minuter snabbare än i Stockholmsmaran kanske någon tänker. Fast det innebär ju faktiskt cirka 30 sekunder bättre per kilometer också. Kan bli tufft fast jag har ju trots allt 3,5 månader på mig.

Jag har plockat ihop några nycklar som skall hjälpa mig på vägen för nå mitt mål:

Bättre och mer löpekonomisk teknik. Jag har ju faktiskt gått två kurser i detta och nu är det dags att lägga lite extra kraft på vad jag lärt mig. Jag kommer involvera teknikträning i så många av veckans löppass som möjligt.

Fler och ”obekvämare” intervall- och backträningspass. Jag måste ju bli snabbare och starkare. Slut på mellanmjölkspassen.

Inte slarva med styrketräningen. Bål, rygg och ben är ju viktiga för att orka med långdistanslöpningen. Minst ett pass i veckan. Gärna två.

Långpassen på tid och inte på kilometer. Långpassen handlar ju om att vara ute och hålla igång länge. Man kan alltså springa ganska långsamt och samtidigt vänja kroppen vid en längre tids belastning. Snabbheten får intervall- och teknikpassen hjälpa till med.

Nu är det bara att dra igång och som sagt, start redan i kväll. Vad tror ni? Går det att få lite extra fart i ”gubben” på detta sätt?

 

 

 

 


Nya tag…

…fast inte innan måndag.

Just nu unnar jag min kropp och speciellt då mina ben en träningsfri vecka. De har ju fått vara med om en hel del jobb under den senaste månaden så nu blir det alltså löpledigt fram till och med söndag. På måndag däremot tar vi nya tag. Jag har satt upp ett mål som är en bra utmaning för mig själv och som skall infrias den 29 september under Loch Ness Marathon. Titta förbi på denna sida på måndag och häng med på vägen. Snart kör vi igen.

tiger tail massagerulle

På bilden ser ni för övrigt veckans bästa ”verktyg” för mina ben. Köpte denna massagerulle, Tiger Tail, på Running Room i Kanada och den är uppbyggd ungefär som en brödkavel. Perfekt för att massera ömma ben och andra delar av kroppen med. Mangla benen med massagerullen och smörj sedan in dom med arnikaolja så skyndar man på återhämtningen på allra bästa sätt. Nu behöver du ju inte åka utomlands för att köpa en sån här rulle. Jag har bland annat sett att Casall har något liknande.

Trevlig helg!


Sjukt värre…

Har varit krasslig några dagar. Fy 17 vad trist! Noll träning sedan den härliga söndagsåkningen på Kottlasjön hos LidingöLena och avslutningen på Ågesta.

Vad gör man när man är så sugen på att röra sig men inte kan?

Man tar ut några mil i förskott förstås 🙂 Anmälde mig precis till Loch Ness Marathon 29 september (glöm mig i år Lidingöloppet). Tror det var typ 26 år sedan jag var där i Inverness och vid Loch Ness senast. En trevlig tripp men jag fick ju aldrig se Nessie.

Loch Ness skall vad jag förstått vara ett riktigt tufft marathon och vem vet? Kanske har man turen. Eller oturen att få sig en skymt.

Nessie, ses i september!