Niklas Cederberg

Snyggast på Djurgården?

lena och niklas_djurgardenGårdagens runda runt Djurgårdsbrunnsviken var både mörk och kall men Lidingö-Lena och jag ångade på som vanligt. Det blev en trivsam runda och en härlig avslutning med transportlöpning genom stan hem till Örby.

Full fart framåt
Lena är lite speciell för jag tror att hon bara har ett enda tempo i kroppen. Full fart framåt är det som gäller. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon bara manglar på. Som jag nämt tidigare så har hon en massa löpartalang och jag hoppas att  jag kan lura med henne på något lite längre lopp framöver. Trägen vinner. Eller hur Lena?

Snyggaste löpsteget på Djurgården?
Nej. det var varken jag eller Lena som hade det snyggaste löpsteget på i går. Vi var förstås jäkligt snygga men det var en dansk som visade upp ett näst inpå perfekt löpsteg. I kortbyxor!!! (4 grader varmt ute) och med en sanslös stegfrekvens sprang han upp bredvid oss och frågade om vägen. Efter ett kortare samtal drog han iväg igen med grym fart och ett briliant klipp i steget. Wow! Sånt inspirerar och visst tänkte jag lite extra på tekniken när jag efter avslutad Djurgårdsrunda transportlöpte mig genom stan hem till Örby.

jens_chiliJens Linders chili
Väl hemma väntade en mycket smaklig måltid på bordet. Snacka om service för en lite småtrött löpare. Tina hade lagat till en fantastisk chili signerad DN:s kock Jens Linder . Till det blev det kidneybönor, spenatblad, rödkålsris och hemodlade tomater. En riktigt bra LCHF-middag alltså.

Eftersom vi känner Jens sedan gammalt bjuder jag inte på något recept utan rekommenderar er istället att köpa Jens bok ”Långkok”. En perfekt höstkokbok för alla som är det minsta intresserade av matlagning.

I kväll är det för övrigt backträning som gäller. Häng på!

 

 


Tilltrixad träningsvecka

traningsupplagg_v43

Det är inte alltid lätt att få tid och möjlighet till exakt det träningsupplägg man vill ha. Men det går alltid att trixa och justera lite för att få till en vettig vecka. Så här ser därför min kommande 7-dagarsperiod ut.

Lunchintervaller och Djurgårdslöpning med Lidingö-Lena
I kväll tisdag repar vi med bandet så då får jag ta till lunchen. Eftersom man inte har all världens tid då så passar tvåhundrametersintervaller på Sätra IP perfekt. Vilken lyx det är att ha en sådan anläggning så nära sin arbetsplats. Självklart kan man springa intervaller var som helst men underlaget på Sätra IP är skönt skonsamt så för mig är det perfekt.

I morgon onsdag blir det ett pass med allas vår Lidingö-Lena. Gissar att det blir ett varv runt Djugårdsbrunnsviken och sedan transportlöpning därifrån hem till Örby. Vi får dock se vad Lena har för agenda. Jag får alltså vara lite beredd på att vara flexibel. Kanske måste jag vara flexibel med tanke på vädret också. Regnar det allt för mycket på onsdag växlar jag onsdagspasset med torsdagspasset nedan.

Kortbacke och transportlöpning
På torsdag står det kortbacke på programmet. Jag, och faktiskt många andra, har hittat en utmärkt backe i Sturebytrakten som jag utnyttjar så fort det är kortbackesdags. Jag får se om jag kan lura med mig Kärrtorpsdoktorn denna gång.

Fredagar är inte alltid den ultimata dagen för träning. Det är ju oftast en familjekväll för många av oss. Jag har iofs en förstående familj som vet att jag mår bra av att träna men en god middag med något gott glas vin är ju en trevlig avslutning på arbetsveckan. Därför brukar jag istället ibland ta ett löppass på vägen hem från jobbet. Skjuts på morgonen och sedan löpning på hemvägen. Perfekt. Inverkar inte så mycket på tiden heller. För mig innebär det 8-10 kilometers löpning beroende på vägval. Sedan dusch och matlagning. En suverän avslutning på arbetsveckan tycker jag.

Rock’n’roll och långdistanslöpning
Eftersom vi har gig i Linköping på lördag är det inte läge för det klassiska långpasset på söndagen. Detta flyttar jag därför till måndag kväll och lägger in en ”kvalitetsmil” på söndagkvällen. Ni som inte har koll på vad min kvalitetsmil är för något kollar här.

Så här ser alltså min kommande vecka ut. Jag tycker jag har fått ihop den ganska bra. Eller hur? Hyfsat tuff men det är ju som jag tidigare sagt snart dags för Vintermarathon och då är det inte precis läge för att vila sig i form.

Sist men inte minst. I morse kom en utmaning från oväntat håll. Det här. Vad säger ni? 68 kilometer och dessutom i terräng. Hmm. Jag är ju ganska sugen på en Ultra så…

 


Grymt långpass från norr till söder

20140323-213111.jpg

Vilken härlig dag det blev. Först långfrukost och hundpromenad, sedan iväg till Näsby Park i Täby för att hälsa på mamma och pappa.

Efter lite fika så var det dags att sätta igång årets ”Täby till Örby-runda”. 26 kilometers löpning genom ett vårvackert Stockholm. Vädret var perfekt och benen pinnade på rätt så bra trots att det är ganska tidigt på säsongen. Visst kroknade jag lite mot slutet men det är ju över två månader kvar till Stockholm Marathon så det finns verkligen möjlighet att vässa formen.

En riktigt grym löpsöndag alltså. Riktigt grym för mina ben också. Har masserat, smort och tryckt i mig rejält med magnesium för optimal återhämtning. I morgon är det ju dags igen…

Bilden överst är förresten från Uggleviken strax söder om Universitetet.


Vårkänslor (igen)

Efter några dagar med någon sorts vinterväder är våren här igen. Det känns verkligen härligt och nu suger det ordentligt i löpartarmen. Därför satte jag mig vid frukostbordet i morse och skissade lite på de kommande träningsdagarna.

Så här blev upplägget:

niklas_traningsupplagg_v13

Som ni ser är det dags för teknikträningsdags med Fredrik Zillèn igen. Detta är en fortsättning på den kurs jag gick i slutet av 2012. Fredrik är en suverän instruktör så jag räknar med ett riktigt nyttigt och lärorikt pass.

På söndag skall jag besöka mina föräldrar i Näsby Park så planen är att ta Roslagsbanan dit och springa tillbaka hem till Örby. En riktigt härlig löptur som jag gjort de senaste två åren. Håller tummarna för härligt vårväder. Det får vara slut med snö och sånt nu.

I övrigt är träningsveckan hyfsat lik mina vanliga veckor. Morgonlöpningen är iofs ny och jag tänkte testa om det är något för mig. Dagarna blir ju ljusare så det bör ju bli lite enklare att komma upp i lite vettigare tid framöver. Våren är ju äntligen här. Eller?

 


En rejäl utmaning

20130405-163758.jpg

I och med att fredagskvällen går i partajandets tecken med middag på stan och sedan konsert med Stiff Little Fingers på Debaser Medis kan man ju fråga sig hur man kunde boka in helgens långpass redan i morgon? Smart? Njae. Men som rubriken säger – en rejäl utmaning.

Morgondagens långpass innebär en kommunal resa ut till mamma och pappa i Näsby Park. Där blir det lite fika och sedan löpning hem till Örby. I och med att vännerna Anita och Johan skall med kan jag tänka mig att hemfärden även innefattar Hägersten. Mellan 25-30K kan det bli så man får nog ta det lite varligt med ”sportdrycken” i kväll.

Rapport och bilder kommer i morgon kväll. Ha en toppenfredag allihopa!


Träning veckan efter ett Vasalopp

Nu har verkligen löpsäsongen startat. 8 veckor kvar till Vancouver Marathon!

niklas ben jubileumsmaran 2012

Priviligerad som jag är så tog det inte så många dagar efter Vasaloppet innan jag kunde dra på mig löparskorna för lite återhämtningslöpning. Det blev närmare bestämt en dags uppehåll. På tisdagskvällen fick jag alltså möjlighet att röra på benen om än i ett ett ganska makligt tempo. Det är ju det som är återhämtning. Lite tungt kändes det men jag var ganska stolt över mig själv när jag kom hem. Elva kilometer lyckades jag gnugga ihop trots en hyfsat trött kropp.

På torsdagskvällen blev det som jag ”hintade” ett lite längre pass på 17 kilometer där Skanstull besöktes. Jag gillar verkligen att komma in till stan och springa. Nu nuddade jag ju bara Södermalm men allra roligast är ju att komma in och springa på flera ”öar” vid samma tillfälle. Ja, jag vet – ganska knäppt och ganska långt…

Lördagen blev lugnare. Endast en halvtimmes träning men mycket upp och ner för en backe. Nog så tufft men till Vancouver tänker jag inte fuska med backtränandet. Minst ett sånt pass i veckan står på programmet.

Sist i veckan ligger ju söndagen. Nästan alla långdistansmänniskor lägger in ett långpass på denna dag och så även jag. Eftersom jag glömt druvsockret hemma fick jag hålla mig hyfsat nära hemmet. Det är ju ingen höjdare för en diabetiker att ”gå torr” på socker. Kan faktiskt gå riktigt illa. Jag lyckades ändå knåpa ihop ett ganska långt pass på två mil via Gullmarsplan, genom gamla Årsta och Årstafältet hem till mina egna trakter i Örby.

För övrigt trodde jag att hälsandet mellan oss löpare hade blivit lite bättre nu 2013. Icke sa Nicke (ooopps, den var dålig). Denna vecka blev setsiffrorna (4-2) (6-3) och (8-5). 3-0 i set till mig alltså! Kampen går vidare.

I det stora hela kändes detta som en riktigt bra start på löparsäsongen och att jag i alla fall är på god väg mot en hyfsad mara i Vancouver.

Fast egentligen tror jag ni förstår att det inte är loppet den 5:e maj i Vancouver som är nummer ett för mig. Det är ju självklart min dotter Vanessas bröllop där lördagen den 11 i samma månad. Attans vad jag ser fram emot det!!!
Må bäst allihopa! Tröskelträning i kväll. Kanske ses vi därute.
/N
PS De snygga spirorna på bilden (hmm, nåja) är självklart mina från sommarens jubileumsmara i Stockholm. Den första jag sprungit på 29 år 🙂