Niklas Cederberg

Mina sista minuten-tips för dig som ska debutera på maran

niklas_vancouver

Hoppsan! I morgon är det dags. Har du tränat tillräckligt? Hur kommer vädret bli? Hur kommer andra varvets Västerbro kännas? Frågorna är många och kanske speciellt för alla er som maratondebuterar i morgon. 

Jag gissar att ni är överhopade av tips och råd från alla möjliga håll hur ni ska klara av och göra ett bra Stockholm Marathon. Utifrån mina egna erfarenheter av sju maror så kommer här mina fem viktigaste sista-minuten-tips inför morgondagens race. Några är slitna och kan kännas tjatiga men är ack så viktiga.

1: Inga nya kläder och skor. Man behöver verkligen inga skavsår och blåsor under loppet. Det är tillräckligt tufft ändå. Använd dina beprövade kort som redan fått ett antal mil i sig. Hur snygga de där nya skorna du köpte på mässan ändå är.

2: Smörj och tejpa. Fram med smörjmedel, exempelvis vaselin, och smörj där det behövs. Grenen och runt armhålorna brukar vara mina problemområden. Fötterna kan vara en bra idé också. Som kille tejpar jag även bröstvårtorna med kirurgtejp. Har tillräcklig erfarenhet av att inte gjort det…

3: Var förberedd. Gå upp i tid. Ha kläderna och packningen väl förberedd. Ät frukost i lugn och ro och se till att vara på plats på Östermalms IP i god tid. Stress är det sista man behöver för att kunna fokusera på dagens viktigaste uppgift.

4: Stressa inte i starten. Håll dig till ditt planerade tempo. Det är väldigt lätt att lockas följa med och dra på för hårt i starten. Har du en plan så försök hålla dig till den. Det är ju 42.195 meter du ska springa.

5: Drick och ät där det bjuds. Hoppa inte över några vätskekontroller. Se till att du får i dig vätska och sportdryck innan det tar slut i kroppen. Då är det ofta för sent. De där bananerna, saltgurkan, barsen och druvsockret är inte heller att förakta.

Ja just det, det finns ju en till väldigt viktig sak att tänka på för att få ihop ditt lopp på bästa sätt. Gå ut och ha kul. Det är ju det här du har tränat för.

Lycka till i morgon! Jag håller tummarna för att ni ska få ett fantastiskt lopp.


Friskt vågat…

…inte så mycket vunnet.

Kul mara igår. Skönt väder och festligt som vanligt. Publiken hjälper verkligen till att störta oss löpare.

Trots att jag kände mig lite seg innan start så hade jag ett hyfsat tryck i benen. Första halvan gick riktigt bra 1:43 på halvmaran är riktigt bra för att vara mig. Då hade jag dessutom lagt cirka 30 sekunder på blodsockerkoll vid Vallhallavägen. Tyvärr så tog det bara fem/sex kilometer till innan det började göra lite ont i benen. Tufft. Kanske hade jag gått ut lite väl hårt. Fast ”friskt vågat” som man brukar säga.

Västerbron var inga problem men det gick lite väl sakta och med fem kilometer kvar kom krampen. Bara att gå en liten bit innan jag kunde springa med ganska små steg mot mål. 3:48 blev tiden denna gång. En minut bättre än förra året. Inte så mycket att yvas över men självklart är jag ändå nöjd över ett genomfört lopp.

20140601-200621.jpg
Nu tar jag nya tag. Jag ger mig inte. 3:30 skall slås och därmed basta. Kommer anmäla mig till Ölands Marathon som går av stapeln den 26 juli. Kampen går vidare liksom…

P.S. Ett stort grattis till alla er förstagångslöpare som tog er igenom Stockholm Marathon igår. Bra jobbat!


Nöjd löpare lite dagen efter

20130602-184747.jpg

Jag kan lugnt säga att jag var lite orolig i går innan starten på Stockholm Marathon. Dels för att det bara var 27 dagar sedan jag sprang Vancouver Marathon och dels för att det loppet bara gick ”sådär”. Hade jag tränat för dåligt? Var det värmen som var problemet? Jet lag? Hade jag druckit för lite under loppet?

Nu spelar det ingen roll längre. Stockholmsmaran gav mig svaret att jag är på rätt väg. 3:49 är en helt okej tid för en man i sina bästa år och med lite mer träning innan 29:e september så skall den tiden putsas till där vid Loch Ness i Skottland. 3:30 vore toppen och ett mål om än kanske lite tufft.

Det var en kanondag för löpning i går. Lagom varmt och det regn som kom störde inte mig i alla fall. Västerbron som många hade pratat om gick finfint och jag hade till och med krafter kvar till en liten fartökning sista kilometern och in på världens finaste och bästa arena, Stockholm Stadion.

Som tur var hade jag hjälp från Tina och Filip som testade mitt blodsocker vid Vallhallavägen på andra varvet. 3,3 är jäkligt lågt men några druvsockertabletter gjorde susen och satte fart på kroppen igen. Tack familjen!!! Just detta var nog det enda som var lite ”stökigt” under loppet. Annars gick det mesta riktigt bra även om det självklart var tufft och jobbigt.

Ja ni förstår nog att jag är nöjd. Nu blir det lite träningsledigt några dagar för att sen gå på det igen. Dessutom fortsätter jakten på Vasaloppsstartplatsen.

20130602-190722.jpg

P.S. Jag åt min första pizza på cirka 3,5 år kvällen innan maran. Kan det varit hemligheten? Kanske tillsammans med de två halvlitrarna rödbetsjuice som gick åt under de två sista dagarna? Detta vågar jag i alla fall inte frångå nästa gång…