Niklas Cederberg

Min årsbästalista 2014

niklas_vintermarathon_litenSå här års brukar jag alltid planera inför kommande år men samtidigt även blicka tillbaka lite hur året varit. Detta år slår jag på stort och ger er en liten lista som sammanfattar mitt eget 2014.

Årets bästa lopp: Vintermarathon. Överraskande bra tid i ett trevligt lopp.

Årets sämsta lopp: Ölands Marathon. Loppet var helt okej men min prestation urusel. Att det var typ 30 grader varmt är ingen ursäkt att bryta Niklas…

Årets roligaste lopp: Hundlöpet. Hundar bajsade, jag skällde och hussarna sket i det. Trots detta en riktigt rolig löpupplevelse kring Djurgårdsbrunnsviken.

Årets besvikelse: Vasaloppet. Dåliga förutsättningar och sen ankomst till start gjorde årets lopp till snudd på en mardröm. Trots det anmälde jag ju mig förstås till 2015 års lopp. Eller jag, Lidingö-Lena var faktiskt snabbare och skaffade en startplats åt mig till detta lopp. Tack kompis!!!

Årets och alla års träningspass: Brooklyn Bridge och löpningen tillbaka genom Manhattan upp till 53:e. Wow wow wow! Ett stort tack tack till Tina för den fantastiska födelsedagspresentsresan som gjorde detta möjligt.

Årets träningspass 2: De där tvåhundrametersintervallerna på luncherna på Sätra IP. Vilken effekt dom givit.

Årets knäppaste pass: Sommarstugeidioten.

loparbalte_flipbelt litenÅrets löparpryl: Flipbelt. Grym förvaring av nycklar, mobil gels och allt annat man kan behöva ha med sig på ett löppass. För övrigt ett riktigt hett julklappstips. Finns på flipbelt.se eller på exempelvis Runners Store.

Årets löpartillskott: Rödbestjuice. Den magiska juicen är nog alla års löpartillskott. Tätt följt av magnesium för återhämtning och för att slippa kramper.

wienerbrod-och-saltgurka liten

Årets överraskning: Att jag Niklas som både diabetiker och lågkolhydratförespråkare äter wienerbröd under maratonlopp. Tack för tipset Rune Larsson. Det funkar ju faktiskt.

Årets överraskning 2: Att Kärrtorps-Doktorn skulle få på sig ett par löparskor och börja träna.

Årets matlagningsgrej: Egen bearnaise från grunden. Och då riktigt från grunden! Börja med grädde, gör smör av grädden som du sedan använder till din hemlagade bearnaise. Blir så himla gott! Släng er i väggen all köpebearnaise!

Årets konsert: Vår egen, dvs Bodies i Essen (ibland kan man väl få vara lite självgod? ;)). Ett riktigt bra gig och grym respons kombinerat med en fantastiskt rolig resa. Vi kommer tillbaka!

Årets musik: Egentligen inte min stil men när jag tittar tillbaka så verkar det som att det jag lyssnat allra mest på Public Service Broadcasting. Dom var förband till Manics på Berns och då tyckte jag faktiskt dom var lite konstiga. Men sen smög de sig på mer och mer. Ny platta nästa år.

Det var mitt 2014 i kortare drag. Ge mig några dagar så kommer jag berätta om mina planer för kommande år. Saker och ting börjar ta sin form i min löpar- och skidåkningshjärna. Tills dess kan jag verkligen rekommendera att ta ett lugnt löppass utifrån din egen förmåga. Funkar perfekt vid eventuell julstress!


Grym säsongsavslutning på maratonåret 2014

3:31:25! Personbästa på 2000-talet. Det är en nöjd Niklas som här sammanfattar lördagens Vintermarathon med en bra känsla i kroppen om att det finns hopp för bättre tider framöver.

niklas_vintermarathon_141108

Starten gick klockan tio på förmiddagen och jag tyckte nog egentligen att det var lite väl tidigt. Jag tyckte också att det var lite för svalt ute men hade sedan tidigare bestämt mig för att bara köra och inte titta för mycket på klockan i början. Någonstans i bakhuvudet fans tanken på att jag skulle försöka hålla ett jämt tempo kring 5:10 per kilometer för att få ihop en dräglig sluttid.

Lite väl fort kanske?
Startfältet drog i väg och benen pinnade på ganska bra i ett som det kändes, bekvämt långloppstempo. Efter cirka sex kilometer kollade jag in klockan. Hmmm 4:40-tempo de första kilometerna är nog lite väl snabbt för mig. Det är ju en lång resa kvar. Men det känns ju ganska bra så jag kör väl på och ser var jag hamnar så länge det inte känns alldeles för obekvämt.

Varvad
Vid 15 kilometer blev jag varvad av Anders Österlund och strax där efter kom den som till slut skulle vinna loppet, Jonas Buud, ångande. Wow vilket tryck grabbarna hade. Specielt Jonas Buud som hade en grym beslutsamhet i blicken samtidigt som hans ben gick som på en maskin. Där ligger man i lä.

Bra halvmaratontid
Även om jag nu blev varvad fortsatte jag att tugga på och mådde fantastiskt bra. Mitt suveräna supportgäng med Tina, Lidingö-Lena och Freddie servade mig med wienerbröd och tillbehör (skicka på den lilla jävla geljävlen hade jag tydligen ropat vid en av varvningarna ;)) så det gick verkligen ingen nöd på mig. När jag kollade klockan efter halva loppet, alltså efter ett halvmaraton, stod den på 1:42 och det var då jag kände att det här kan ju bli en bra tid för att vara mig. Min sluttid på Stockholm Halvmarathon var ju faktiskt en minut sämre…

niklas vintermaran 141108

Lite jobbigt
Någonstans under ett lopp ska det ju börja bli lite jobbigt och visst blev det så här också. Någonstans vid 36-37 kilometer började ben och knän protestera men det kändes verkligen mycket bättre under detta lopp än det brukar göra. Inga krampkänningar eller annat elände utan ”bara” en ganska trött kropp.

Bra sluttid
Faktiskt trodde jag ett tag att jag hade en ännu bättre tid på gång men vid en av de sista kilometermarkeringarna märkte jag att min GPS-klocka visat att jag sprungit längre än jag verkligen gjort. Jag låg 4-500 meter fel på klockan så den där önsketiden på under 3:30 gick tyvärr upp i rök. Men att korsa mållinjen på 3:31:25 var riktigt skönt. Snudd på 12 minuter bättre tid än jag gjort som bäst sedan jag tog upp löpningen 2009. Äntligen fick jag ett bra kvitto på att mitt träningsupplägg fungerar. Inte minst att den tid jag lägger ner kan ge resultat. Tar jag dessutom in 12 minuter till slår jag ju min gamla maratontid då jag sprang en gång på 80-talet alltså 3:19:18. Det är ganska många minuter att knappa in men det känns faktiskt inte någon möjlighet längre. Eller vad tror ni?

Nu tar jag träningsledigt några dagar, eller kanske inte ;), för att sedan sätta i gång att fokusera mer på skidåkningen. Jag kommer självklart se till att konservera löpformen så jag inte tappar det jag byggt upp. Nu kan det ju bara gå ännu bättre.

freddie_vintermarathon

P.S. Jag har fått lite skäll för att jag inte avslöjat vem i familjen brallorna ovan är en hyllning till. Det är ju busenkelt. Vår labrador Freddie förstås. Han är ju döpt efter Freddie Mercury och Mr Mercury var ju sångare i Queen som skrev filmmusiken till ”Flash”, ni vet Blixt Gordonfilmen från 1980.

 

 


Tankar inför lördagens Vintermarathon

Kilometermarken_vintermarathon20142

Jaha, då var det snart dags för årets sista maraton (om inte någon bjuder mig till Hawaii och Honolulu Marathon förstås ;))

Klockan 10.00 i morgon går starten för årets Vintermarathon som är Sveriges äldsta Maratonlopp. Första loppet gick 1963 så det är till och med äldre än mig.

Jag är redo!
Hur känns det då? Jo tack ganska bra faktiskt. Jag är redo! Jag har beslutat mig för att inte stressa och jaga rekordtider utan försöka njuta så mycket som möjligt av löpningen och se var jag hamnar.

Support under loppet
Man springer sex varv runt en bana som går på Norra Djurgården (Fiskartorpet, Universitetet, Ekhagen och Stora Skuggan). Det kan kanske bli lite tufft rent psykiskt med de sex varven men det skall nog gå bra. Tina, Lidingö-Lena och kanske några till kommer och supportar med blodsockermätning, busfärska wienerbröd och förhoppningsvis glada tillrop så jag är full av tillförsikt att detta skall kunna bli en riktigt trevlig ”resa”.

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir lite varmare än de noll till två plusgraderna som YR utlovat…

 


Se till att ni syns där ute

reflexvast

Det här kan kanske kännas tjatigt men efter att själv varit alltför nära en olycka så vill jag ändå påminna om hur viktigt det är att ni ser till att ni syns där ute.

Det är väl ingen som missat att det är mörkt ute nu (även om man kanske kan tro det). Redan på eftermiddagen blir det svårare och svårare för bilister att se oss löpare som kanske lite trötta i både kropp och huvud passerar över trafikerade vägar.

Det finns ett riktigt bra recept för att undvika att råka ut för såna här olyckor – reflexer!

En reflexväst som på bilden ovan kostar typ bara från en femtiolapp och jag måste säga att jag tycker det är konstigt att inte fler skaffar sig en sådan. Kanske inte världens ballaste plagg men förmodligen ett av världens mest funktionella. Eller?

På min löptur i går kväll var det fler än hälften som slarvat med att synas. Fy skäms! Till och med min löpkompis, labradoren Freddie, var utrustad för att synas. Reflexsele och en liten lampa i halsbandet som gjorde att han syntes mycket bra trots att han är helt svart i pälsen.

I dag står det intervaller och styrka på schemat. Toppen 🙂 Bara några dagar kvar till Vintermarathon nu och jakten på pigga ben fortsätter.

 


En vecka kvar till Vintermarathon

traningsupplagg_v44Bara en vecka kvar till Vintermarathon. Nästa lördag går starten och jag känner mig helt okej inför utmaningen. Jag räknar dock inte med någon klang och jubelföreställning rent tidsmässigt men kul skall det i alla fall bli.

Nu väntar en veckas lite lättare träning för att få fart på kropp och ben och jag har till och med en massagetid inbokad inför loppet.

Vi får hoppas att detta är ett bra recept för en riktigt stark prestation under årets sista mara den 8:e november.

 


Tilltrixad träningsvecka

traningsupplagg_v43

Det är inte alltid lätt att få tid och möjlighet till exakt det träningsupplägg man vill ha. Men det går alltid att trixa och justera lite för att få till en vettig vecka. Så här ser därför min kommande 7-dagarsperiod ut.

Lunchintervaller och Djurgårdslöpning med Lidingö-Lena
I kväll tisdag repar vi med bandet så då får jag ta till lunchen. Eftersom man inte har all världens tid då så passar tvåhundrametersintervaller på Sätra IP perfekt. Vilken lyx det är att ha en sådan anläggning så nära sin arbetsplats. Självklart kan man springa intervaller var som helst men underlaget på Sätra IP är skönt skonsamt så för mig är det perfekt.

I morgon onsdag blir det ett pass med allas vår Lidingö-Lena. Gissar att det blir ett varv runt Djugårdsbrunnsviken och sedan transportlöpning därifrån hem till Örby. Vi får dock se vad Lena har för agenda. Jag får alltså vara lite beredd på att vara flexibel. Kanske måste jag vara flexibel med tanke på vädret också. Regnar det allt för mycket på onsdag växlar jag onsdagspasset med torsdagspasset nedan.

Kortbacke och transportlöpning
På torsdag står det kortbacke på programmet. Jag, och faktiskt många andra, har hittat en utmärkt backe i Sturebytrakten som jag utnyttjar så fort det är kortbackesdags. Jag får se om jag kan lura med mig Kärrtorpsdoktorn denna gång.

Fredagar är inte alltid den ultimata dagen för träning. Det är ju oftast en familjekväll för många av oss. Jag har iofs en förstående familj som vet att jag mår bra av att träna men en god middag med något gott glas vin är ju en trevlig avslutning på arbetsveckan. Därför brukar jag istället ibland ta ett löppass på vägen hem från jobbet. Skjuts på morgonen och sedan löpning på hemvägen. Perfekt. Inverkar inte så mycket på tiden heller. För mig innebär det 8-10 kilometers löpning beroende på vägval. Sedan dusch och matlagning. En suverän avslutning på arbetsveckan tycker jag.

Rock’n’roll och långdistanslöpning
Eftersom vi har gig i Linköping på lördag är det inte läge för det klassiska långpasset på söndagen. Detta flyttar jag därför till måndag kväll och lägger in en ”kvalitetsmil” på söndagkvällen. Ni som inte har koll på vad min kvalitetsmil är för något kollar här.

Så här ser alltså min kommande vecka ut. Jag tycker jag har fått ihop den ganska bra. Eller hur? Hyfsat tuff men det är ju som jag tidigare sagt snart dags för Vintermarathon och då är det inte precis läge för att vila sig i form.

Sist men inte minst. I morse kom en utmaning från oväntat håll. Det här. Vad säger ni? 68 kilometer och dessutom i terräng. Hmm. Jag är ju ganska sugen på en Ultra så…

 


31 kilometer med wienerbröd, saltgurka och sportdryck

wienerbröd och saltgurkaJag erkänner. Jag har syndat. Två wienerbröd under en dag låter varken LCHF- eller diabetikervänligt men det visade sig ändå tillföra riktigt bra med energi under gårdagens långdistanspass.

(Jag vet att det här är lite som att svära i kyrkan här men under kraftig fysisk påfrestning hoppas jag att redaktionen tycker det är okej;))

Energidepå hemma
Eftersom det snart är tid för Vintermarathon var det dags att löpa lite längre igår. 30 kilometer stod på programmet och det är ju ganska långt tycker även jag. För mig är det då viktigt att ge mig själv de bästa förutsättningarna genom att se till att jag kan fylla på med näring under loppet så jag beslöt mig för att springa 3 varv på min 10,3 kilometersbana som startar alldeles utanför dörren. Det fina med det är ju att man kan ha en liten energidepå i anslutning till hemmet där man kan förse sig själv med både vätska och något enkelt att äta under själva löpningen. Eftersom jag har diabetes behöver jag också mäta mig så jag har bra koll på blodsockernivån under ett sånt här pass krävande pass så att ha allt detta samlat är ju perfekt.

Rune Larssons tips
Rune Larsson, mannen med den eleganta mustaschen, är en av Sveriges mest meriterade långlöpare som tipsade i marathonpodden om att wienerbröd kunde vara riktigt bra för oss maratonlöpare. Lättätet, lättuggat och bra med både fett och kolhydrater för att tillföra energi under ett lopp som pågår i tre till fyra timmar. Inte världens nyttigaste produkt men som han säger ”Det som är skräpmat i din vardag kan vara riktigt bra energi under ett maratonlopp”. Detta ville jag så klart prova så jag besökte vårt lokala kondis Chateau i Bandhagen och införskaffade två stycken wienerbröd innan passet.

Wienerbröd, saltgurka och sportdryck
Sen var det bara att duka upp min energidepå med wienerbröd, saltgurka och sportdryck och dra iväg. Saltgurkan tillför ju salter som man tappar när man svettas men dessutom hjälper saltet till att transportera vätskan till kroppens celler så snabbt som möjligt.

Lågt blodsocker
Vid mitt första depåstopp började jag med att mäta blodsockret. Jag kände mig ganska seg så jag gissade att jag hade lite väl lågt blodsocker. Och visst, 2,8! Gulp! Alldeles för lågt. Inte alls bra. Jag åt och drack det jag dukat upp och tillförde dessutom lite druvsocker för att snabbt komma i kapp. Efter någon kilometer kände jag att energin kom tillbaka och det andra varvet fortlöpte riktigt bra. Vid depåstopp två, dvs efter 20,6 kilometer satt wienerbröd nummer två och gurkan som en smäck. Wienerbrödet var väldigt lättuggat och lättsmält vilket är tacksamt för mig som tycker det är väldigt svårt att få i mig något när kroppen börjar kännas lite ansträngd. Kombinerat med lite sportdryck gav detta mig tillräckligt med energi för att få en riktigt trivsam resa sista milen in i mål och väl där låg mitt blodsocker på en vettig nivå. Det blev alltså en riktigt bra långdistanssöndag och jag måste säga att jag nog kommer testa wienerbröd några fler gånger. Dock bara vid speciella tillfällen. Alltså när jag springer riktigt långt.

Diabetes och långdistanslöpning
Att springa långt för mig och samtidigt ha diabetes är en liten utmaning. Speciellt kombinerat med lågkolhydratkost. Under kommande vecka kommer jag tipsa dig som är intresserad hur jag själv kom igång och gick tillväga för att kunna springa långt och länge med min diabetes. Håll koll vet jag!

 

 


Rock och löpning i Essen

Vilken helg! Jag har knappt hämtat mig ännu. Så himla roligt.

Niklas_essen_tivoliDet var en hyfsat lång resa ner till Essen i Tyskland men den var värd varenda sekund. Med lite trevligt sällskap och god musik gick den snabbt och smidigt. Att vi sedan blir bjudna på mat vid ankomst nere i Essen av okänd restaurangägare och att folk jagar en en in på toaletten för att få en skiva signerad gör ju inte saken sämre. Restaurangägaren tyckte tydligen att ”man behöver ta hand om fattiga rockmusiker” och vad det var med galningen på toaletten vet jag inte men tydligen är vi rätt så bra 🙂

Spelningen på fredagskvällen gick kanonbra och det var grym respons. Kul att så många som inte sett oss tidigare var med på noterna. Bra tryck, actionladdat extranummer och en grym efterfest nere på klubben gjorde att man var ganska ”matt” när man till slut kom i säng.

Men men, ”king på kvällen, king dagen efter”. En löptur måste man ju hinna med. Klockan halv tio gav jag mig iväg utan några egentliga planer för var jag skulle springa. Efter en stund hittade jag någon form av flod (Ruhr) som det gick att springa efter. Mycket vacker omgivning och skönt att komma ifrån en stund. Det var i och för sig inte det piggaste ekipaget som var ute och rörde på sig men alla löpare jag mötte hälsade glatt och efter en timmes löpning var jag tillbaka hos grabbarna för frukost.

bro vid ruhr

Nu tillbaka i Stockholm är det business as usual. Jag tog dock träningsfritt  för att sova ikapp i går men i kväll står det långpass på programmet, det är ju bara fyra veckor kvar till Vintermaran…

 

 


Stockholm Halvmarathon 2014

niklas_stockholm_half_2014_ny Vilket härligt lopp det blev för de flesta av oss som sprang Stockholm Halvmarathon i lördags. Vädret var grymt skönt och publiken var ordentligt ”på”. Det var ju tyvärr en hel del som inte kom till start men de flesta av oss som startade loppet genomförde det också. Bra jobbat allihopa!

Relativt nöjd
Själv hade jag dock hoppats på en något bättre tid. Jag sprang ju på ungefär samma tid som mina första 21 kilometer under Stockholm Marathon i våras. Min tid halvvägs var då 1:43:12 och i detta lopp slutade jag på 1:43:32. Lite småkonstigt med en sämre tid kanske men jag är ju relativt nöjd ändå. Det var ju min första halvmara och den gav mersmak. Jag kommer säkert anmäla mig till nästa år igen.

Peppad av publiken
Ett stort tack till dig i orange Pumatröja som ”tog mig i nackskinnet” strax innan upploppet och som sprang med och peppade. Jag vet ju att jag lätt hamnar i någon sorts sittande löpposition när jag blir trött och ditt pepp fick mig att sträcka på kroppen och gav mig en snygg målgång.

Nu börjar uppladdningen inför Vintermaran den 8:e november och dessutom skall det ju köras en massa rullskidor framöver. Ett visst skidlopp går ju av stapeln den 8 mars. Häng med!

 


Lite förändringar i höst

niklas_springer_frakentorpJag har fått lite löparförändringar på halsen inför hösten. Tina har bokat en New York-resa för oss samtidigt som Lidingöloppet. Fasiken vad besviken jag blev. Not! Inte precis. Jag tror alla förstår vad jag valde. Så här ser därför mitt höstschema ut när det gäller lopp och sånt hösten 2014:

13 september: Stockholm Halvmarathon. Debut på denna distans för mig. Ska bli kul och se hur en halvmara känns. Kanske kan man maxa lite och få till en vettig tid?

21 september: Hundlöpet med Freddie. 10 kilometer. Kul tävling på lite ovan sträcka. Vi får se om jag kan egga upp Freddie, och mig själv förstås, till en bra prestation.

8 november: Vintermarathon som jag berättade om för några inlägg sedan.

22 november: Stockholm Tunnel Run. 10 kilometer i Norra Länken innan trafiken slås på. Once in a lifetime?

I månadsskiftet september/oktober kommer jag som sagt åka till New York så ni kan säkert se fram emot rapporter från en glad löpare i Central Park. Tina har varit så hygglo att hon bokat in oss på ett hotell som inte ligger så långt i från.

Sen kommer vi åka ner till Tyskland för en kortare rock’n’roll-turné under oktober och självklart ska löparskorna med. Kan bli en spännande kombination. Vi får se hur jag får ihop det.

Der ser väl ut som en trevlig höst. Eller vad tycker ni?  Kanske bokar jag på något mer. Det får tiden utvisa. Häng på vet jag!