Niklas Cederberg

Snyggast på Djurgården?

lena och niklas_djurgardenGårdagens runda runt Djurgårdsbrunnsviken var både mörk och kall men Lidingö-Lena och jag ångade på som vanligt. Det blev en trivsam runda och en härlig avslutning med transportlöpning genom stan hem till Örby.

Full fart framåt
Lena är lite speciell för jag tror att hon bara har ett enda tempo i kroppen. Full fart framåt är det som gäller. Det spelar ingen roll vad man säger. Hon bara manglar på. Som jag nämt tidigare så har hon en massa löpartalang och jag hoppas att  jag kan lura med henne på något lite längre lopp framöver. Trägen vinner. Eller hur Lena?

Snyggaste löpsteget på Djurgården?
Nej. det var varken jag eller Lena som hade det snyggaste löpsteget på i går. Vi var förstås jäkligt snygga men det var en dansk som visade upp ett näst inpå perfekt löpsteg. I kortbyxor!!! (4 grader varmt ute) och med en sanslös stegfrekvens sprang han upp bredvid oss och frågade om vägen. Efter ett kortare samtal drog han iväg igen med grym fart och ett briliant klipp i steget. Wow! Sånt inspirerar och visst tänkte jag lite extra på tekniken när jag efter avslutad Djurgårdsrunda transportlöpte mig genom stan hem till Örby.

jens_chiliJens Linders chili
Väl hemma väntade en mycket smaklig måltid på bordet. Snacka om service för en lite småtrött löpare. Tina hade lagat till en fantastisk chili signerad DN:s kock Jens Linder . Till det blev det kidneybönor, spenatblad, rödkålsris och hemodlade tomater. En riktigt bra LCHF-middag alltså.

Eftersom vi känner Jens sedan gammalt bjuder jag inte på något recept utan rekommenderar er istället att köpa Jens bok ”Långkok”. En perfekt höstkokbok för alla som är det minsta intresserade av matlagning.

I kväll är det för övrigt backträning som gäller. Häng på!

 

 


31 kilometer med wienerbröd, saltgurka och sportdryck

wienerbröd och saltgurkaJag erkänner. Jag har syndat. Två wienerbröd under en dag låter varken LCHF- eller diabetikervänligt men det visade sig ändå tillföra riktigt bra med energi under gårdagens långdistanspass.

(Jag vet att det här är lite som att svära i kyrkan här men under kraftig fysisk påfrestning hoppas jag att redaktionen tycker det är okej;))

Energidepå hemma
Eftersom det snart är tid för Vintermarathon var det dags att löpa lite längre igår. 30 kilometer stod på programmet och det är ju ganska långt tycker även jag. För mig är det då viktigt att ge mig själv de bästa förutsättningarna genom att se till att jag kan fylla på med näring under loppet så jag beslöt mig för att springa 3 varv på min 10,3 kilometersbana som startar alldeles utanför dörren. Det fina med det är ju att man kan ha en liten energidepå i anslutning till hemmet där man kan förse sig själv med både vätska och något enkelt att äta under själva löpningen. Eftersom jag har diabetes behöver jag också mäta mig så jag har bra koll på blodsockernivån under ett sånt här pass krävande pass så att ha allt detta samlat är ju perfekt.

Rune Larssons tips
Rune Larsson, mannen med den eleganta mustaschen, är en av Sveriges mest meriterade långlöpare som tipsade i marathonpodden om att wienerbröd kunde vara riktigt bra för oss maratonlöpare. Lättätet, lättuggat och bra med både fett och kolhydrater för att tillföra energi under ett lopp som pågår i tre till fyra timmar. Inte världens nyttigaste produkt men som han säger ”Det som är skräpmat i din vardag kan vara riktigt bra energi under ett maratonlopp”. Detta ville jag så klart prova så jag besökte vårt lokala kondis Chateau i Bandhagen och införskaffade två stycken wienerbröd innan passet.

Wienerbröd, saltgurka och sportdryck
Sen var det bara att duka upp min energidepå med wienerbröd, saltgurka och sportdryck och dra iväg. Saltgurkan tillför ju salter som man tappar när man svettas men dessutom hjälper saltet till att transportera vätskan till kroppens celler så snabbt som möjligt.

Lågt blodsocker
Vid mitt första depåstopp började jag med att mäta blodsockret. Jag kände mig ganska seg så jag gissade att jag hade lite väl lågt blodsocker. Och visst, 2,8! Gulp! Alldeles för lågt. Inte alls bra. Jag åt och drack det jag dukat upp och tillförde dessutom lite druvsocker för att snabbt komma i kapp. Efter någon kilometer kände jag att energin kom tillbaka och det andra varvet fortlöpte riktigt bra. Vid depåstopp två, dvs efter 20,6 kilometer satt wienerbröd nummer två och gurkan som en smäck. Wienerbrödet var väldigt lättuggat och lättsmält vilket är tacksamt för mig som tycker det är väldigt svårt att få i mig något när kroppen börjar kännas lite ansträngd. Kombinerat med lite sportdryck gav detta mig tillräckligt med energi för att få en riktigt trivsam resa sista milen in i mål och väl där låg mitt blodsocker på en vettig nivå. Det blev alltså en riktigt bra långdistanssöndag och jag måste säga att jag nog kommer testa wienerbröd några fler gånger. Dock bara vid speciella tillfällen. Alltså när jag springer riktigt långt.

Diabetes och långdistanslöpning
Att springa långt för mig och samtidigt ha diabetes är en liten utmaning. Speciellt kombinerat med lågkolhydratkost. Under kommande vecka kommer jag tipsa dig som är intresserad hur jag själv kom igång och gick tillväga för att kunna springa långt och länge med min diabetes. Håll koll vet jag!

 

 


Dagens lunchpass

niklas_ben_pa_bana

Det börjar nästan bli till en vana det här med lunchpass. Gårdagens banpass på Sätra IP gav sådan mersmak att jag idag begav mig dit igen. 

Eftersom jag sprang tusenmetersintervaller igår (5×1000 meter med 250 meter gå/joggvila mellan varje) beslöt jag mig för att inte jobba riktigt så aggressivt idag. Det fick istället bli 8 kilometer i tänkt halvmaratempo dvs för mig ungefär 4:40-tempo. Till detta självklart upp- och nerjogg på drygt en kilometer vardera.

Man kan inte riktigt påstå att jag är van vid tartanunderlaget. I går var ju första gången jag sprang på riktiga löparbanor sedan skoltiden (och det är läääääääänge sedan). Självklart är ju målgången i Stockholm Marathon på samma underlag men det hinner man inte riktigt  känna och är väl dessutom ärligt talat alldeles för trött för att känna efter fyra mils löpning.

Det som är skönt med tartan jämfört med vanlig asfalt är ju att det känns lite mjukare. Det borde alltså vara lite skonsammare för kroppen. Däremot tycker jag inte att underlaget svarar lika bra som asfalt men det är nog bara en vanesak.

Nöjd efter passet blev det en grym matlåda med Beuf Bourguignon och blomkålsmos á la LCHF. Tina hade dessutom kompletterat receptet med svart trumpetsvamp och lite syltlök vilket gav en extra dimension till en klassisk rätt. Satt som en smäck. Testa!