Niklas Cederberg

Ingen löpning på två veckor!

Så lät ögonläkarens på S:t Eriks dom i torsdags. Snacka om en usel start på påsken.

Jag har drabbats av en liten reva på näthinnan på grund av glaskroppsavlossning (googla om ni vill ha en djupare förklaring). Läkarna på S:t Erik lappade ihop mig med laser direkt så nu väntar jag på återkontrollen den 15:e och hoppas på klartecken.

Nu gäller det att bita ihop och tänka positivt. Det är ju förhoppningsvis bara nio dagar kvar tills man kan sätta fart igen…

 


Tankar inför lördagens Vintermarathon

Kilometermarken_vintermarathon20142

Jaha, då var det snart dags för årets sista maraton (om inte någon bjuder mig till Hawaii och Honolulu Marathon förstås ;))

Klockan 10.00 i morgon går starten för årets Vintermarathon som är Sveriges äldsta Maratonlopp. Första loppet gick 1963 så det är till och med äldre än mig.

Jag är redo!
Hur känns det då? Jo tack ganska bra faktiskt. Jag är redo! Jag har beslutat mig för att inte stressa och jaga rekordtider utan försöka njuta så mycket som möjligt av löpningen och se var jag hamnar.

Support under loppet
Man springer sex varv runt en bana som går på Norra Djurgården (Fiskartorpet, Universitetet, Ekhagen och Stora Skuggan). Det kan kanske bli lite tufft rent psykiskt med de sex varven men det skall nog gå bra. Tina, Lidingö-Lena och kanske några till kommer och supportar med blodsockermätning, busfärska wienerbröd och förhoppningsvis glada tillrop så jag är full av tillförsikt att detta skall kunna bli en riktigt trevlig ”resa”.

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir lite varmare än de noll till två plusgraderna som YR utlovat…

 


Små eller stora utmaningar för ett bättre träningsutfall

Bit ihop Niklas, du orkar alltid lite längre

Bit ihop Niklas, du orkar alltid lite längre…

När jag är ute och tränar och har GPS-klockan med mig försöker jag alltid avsluta med jämna kilometer. Alltså har jag sprungit 10.600 meter så tar jag ett varv extra runt kvarteret för att komma upp i 11 kilometer. Knäppt? Kanske. Tillfredställande? Jajamensan!

I går var det nästan samma sak. När jag passerade Kents replokal i Örby Slott hade jag avverkat 19 kilometer och hade precis 1 kilometer kvar för att komma hem. 2 mil är ju faktsikt en riktigt hyfsad runda för mig men varför skall man vara nöjd med det? Jag tog alltså en liten omväg hem och lyckades istället få ihop 21.100 meter. Inte så mycket längre procentuellt men att få ihop ett fullt halvmaraton en tisdagskväll är ju toppen. En halvmara är ju i mitt tycke sanslöst mycket vassare än 2 mil.

Jag kan verkligen rekommendera er som tränar att testa det här. Lägg till små eller större utmaningar i slutet av era pass. Om det är ett par lyktstolpar, ett extra varv runt kvarteret eller flera kilometer extra spelar ingen roll. Gör det efter er egen nivå. Det är verkligen toppen för den mentala biten då du nöter in inställningen att du alltid orkar lite mer i huvudet.


Skidåkning bokad

20131120-211748.jpg

I väntan på snö, soliga skidhelger och pannlampsåkning här på hemmaplan känns det skönt att i alla fall fått lite skidåkning inbokad. Man vet ju aldrig hur vintrarna blir här i Stockholm. I år säger en del att det skall bli en riktig vargavinter och andra att ”det får nog bli rullskidor och löpning för dig inför Vasan”.

Nåväl. I jul bär det i alla fall av till Vanessa och Vincent i Kanada och då har vi tänkt passa på att åka till Whistler för lite skidåkning. Självklart hoppas jag att få möjlighet att testa OS-banorna där. Kan bli hur kul som helst.

Efter julhelgerna är en långhelg i Harsa, Hälsingland (bilden) inbokad tillsammans med klubben. Jag hoppas Ultra-Jan-Erik kommer med i år så att vi återigen kan kampas om flest åkta kilometer. Förra året vann jag med 183-180 så jag gissar att han är fett revanschsugen. Och vem vet, i år kanske vi spränger 20-milavallen?

Tills snön kommer är det nu bara att gneta på med rullskidor, styrka och löpning även om det ibland är lite si och så med motivationen när man ska ge sig ut i kyla och rusk.


Så där ja

20130926-213732.jpg

Nu är träningen avklarad inför söndages mara i Skottland. De sista två veckorna har präglats av kortare men snabbare pass för att få lite extra ”spring i benen” och för att få in lite snabbare steg. Känns riktigt bra. I morgon kväll går flyget och på lördag väntar några timmars bilresa upp till Inverness.

Nervös? Näe. Inte speciellt ännu i alla fall. Vi får se hur det känns på söndag morgon. Kanske värre då.

Start 10.00. Startnummer 961. Snart ”game on”…


Vilsen bland måsten?

Niklas vid Stanley Park under Vancouver Marathon

Jag vill, jag vill, jag…

I går eftermiddag kom jag på mig själv med att, under ett samtal med några arbetskamrater, bara kasta ur mig ”i kväll måste jag springa långt”. Hoooops. Vaddå måste? tänkte jag direkt efter den där ”grodan” hoppat ur min mun. Det är ju ingen som tvingar mig. Eller hur?

Triathlon-kingen Jonas Colting har i en årsgammal Runners World-krönika skrivit riktigt bra om detta. Läs den här.

Själv har jag läst den några gånger men ändå lär jag ju mig tydligen inte. Jag måste inte springa. Jag vill springa!

I går kväll ville jag som sagt dessutom springa långt. 25 kilometer blev det. Bland annat genom ett helt underbart sommarstockholm. Attans vilken fin stad man bor i.

Trevlig helg!


Löpardag på Bosön med Petra och Kajsa

20130414-203654.jpg

I lördags blev det ingen vanlig träning utan en inspirerande löpardag på Bosön med Petra Kindlund och Kajsa Berg. Googla de löpartjejerna så hajjar ni att det var kvalitet på dagen.

Vi började med ett givande teknikpass där jag tror att alla deltagarna fick många bra tips och hjälp för att bättra på sin löpteknik. Det var riktigt kul att också få testa på att springa riktigt fort med sin förbättrade teknik inne på Bosöns löparbana.

Efter lunch berättade Petra om kost och därefter berättade Kajsa om hur hon började med löpning som 25-åring och sin väg till att bli världens näst bästa ultralöperska.

20130414-204424.jpg

Kajsas berättelse var fantastiskt inspirerande och det ”kliade” verkligen i benen för att få komma ut på ett långpass.

Tyvärr var jag tvungen att åka innan dagen var slut så jag missade trailpasset och”styrka för löpare” men jag gissar att det var riktigt givande det också.

För alla er som är intresserade av löpning och har börjat komma igång, eller som jag har hållit på i några år, kan jag verkligen rekommendera en sån här dag. Att utveckla sin löpning och träffa likasinnade är toppen!

20130414-204826.jpg
Inspirerad av gårdagens övningar blev det ett lite längre pass idag. Tre mil med fyra kilometers fartökning efter två mil.

Tanken var att jag skulle köra i sakta mak men det blev hyfsade kilometertider så fort jag tänkte lite extra på lördagens stegträning.

Ganska mör för tillfället alltså. Men skönt mör.


Runners blues?

Ibland får man bara inte ihop det. Jag brukar normalt träna tre till fem gånger per vecka men den här veckan blev sanslöst usel. Ett endaste jäkla träningspass!!!

Jag kanske kan skylla på att det har varit en massa saker på kvällarna (jag brukar i och för sig alltid hitta någon lucka)?. Kan det vara vädret? Eller kanske en ”runners blues” (en känsla när man helt enkelt inte är sugen på att löpa)?

Vad det än är så blir det i alla fall skärpning i helgen. Ett stenhårt pass rullskidor i morgon lördag och en pass riktigt lång löpning som söndagsnöje. Ser ni någon som far runt som en skottspole kring Örbyleden eller kanske vägen in mot Skanstull så vet ni vem det är. Håll utkik!

I morgon kommer förresten gulaschreceptet så ni hinner förbereda er inför söndagsmiddagen.

Må bäst och ha en fin fredagskväll!!!


Raceday!

Äntligen dags för Lidingöloppet. Vädret känns helt okej och även om det hotas med lite regn under eftermiddagen så tror jag det kommer bli en härlig höstdag. Massor av taktiktänk snurrar i huvudet. Ska man spara sig till den sista milen som så många fruktar eller ska man tryck på lite extra under den andra milen som är lite mindre backig. Har faktiskt inte bestämt mig ännu så jag tar det på uppstuds.

 

Ägg, vitaminer och annat smått och gott som förberedelser för morgon dagen.

 

Många har frågat mig hur jag förbereder mig under dagen innan startskottet går. Det viktigaste är ju förstås att man ser till att man är utvilad och pigg och känner sig fräsch i hela kroppen. Jag duschar och rakar mig precis som vilken dag som helst för att stå och lukta brottarbralla när man skall starta känns ju inget vidare. Känner man sig hel och ren får man ju en mer positiv attityd för det man skall göra och positiva tankar är ju extra viktiga när man har tre backiga mil framför sig.

 

Jag brukar också använda två olika typer av ”smörjmedel” när jag skall springa långt. Ett av linimenttyp för att pigga upp benen och ett av vaselintyp för utvalda ställen där risken för skavsår är stor. Det finns ju massor av varianter av Liniment men idag kör jag Weledas Arnikaolja som dessutom är helt naturlig och det gillar ju jag.

 

En förstärkt frukost ett antal timmar innan är ju också viktigt. Rödbetsjuicen jobbar jag vidare på och jag trycker dessutom i mig några stekta ägg för den där extra energin man kan behöva en dag som denna.

 

Under loppet så brukar jag mest fylla på med vatten. Det blir också några muggar sportdryck eftersom jag är diabetiker och behöver lite extra socker så inte blodsockret blir för lågt. Jag har självklart också lite druvsocker i bakfickan för säkerhets skull.

 

Efter två mils löpning har jag en egen supportstation där jag får lite hjälp med blodsockermätningen. Min fru och son som kommer stå där är också utrustade med skavsårsplåster, extra strumpor och en sportdryck, Mighty Sports, med lite vassare innehåll än det som bjuds på vid vätskestationerna under loppet.Allt för en så behaglig och stark sista mil som möjligt.

 

Värre än så här är det inte. Nu är det snart dags att ge sig ut till Lidingö. 13:20 går starten. Då jäklar…


Titta inte på klockan!

En arm med gul ärm och en bra GPS-klocka.

Jag har en väldigt bra GPS-klocka som håller koll på kilometertider, hur långt jag sprungit och en massa annat. Denna använder jag jämt och ständigt vid träning eller om jag är med i något lopp. Under gårdagens långlöp testade jag dock att strunta i att titta på klockan under passet. Jag lät helt enkelt kroppen styra. Detta visade sig vara melodin. När jag mot slutet av rundan kollade in klockan för att se att jag sprungit tillräckligt långt visade det sig att jag sprungit betydligt fortare än vanligt. Vad lärde jag mig av detta då? Jo, låt kroppen styra och inte tekniken…

 

GPS-klockan, fast som en närmare titt.