Niklas Cederberg

”Slappna av och ta ett par bärs…”

ake_biten_eriksson_1995Förra veckan var det premiär för senaste avsnittet av min favoritpod, Marathonpodden. Denna gång var det sveriges näst bäste maratonlöpare genom tiderna, Åke ”Biten” Eriksson, som var Petra Månströms gäst. Åke sprang bland annat Chicago Marathon 1990 på imponerande 2.10.53!

Jag har några favoritavsnitt av Marathonpodden som jag lyssnat på flera gånger. Detta kommer absolut bli ett sådant. Förutom att ha varit en grym maratonlöpare med galet brutala träningspass (exempelvis 15 km uppvärmning följt av 3×5 km intervaller och avslutning med en mils löpning!) verkar Åke samtidigt vara en skön, charmig och avslappnad kille med glimten i ögat. Jag kom på mig själv med att sitta och småskratta ett antal gånger under det underhållande avsnittet.

Sen är det ju helt upp till var och en vad man tycker om det där med öl och träning…

Lyssna här.

Fotot är från marathon.se

 



Bästa kortbacken?

imageIdag stod backpass på programmet. Testade efter ett tips att köra kort och brant. 20 sekunder upp i bra tryck och sedan gå/joggvila ner och sedan på det igen. Körde cirka 30 reps och det kändes ganska bryskt även om jag ju ser förvånansvärt glad ut på bilden…

Känns faktiskt fortfarande tufft i benen så nu är det bara att köra en halvtimme på Revitiveplattan. Det vankas ju långpass i morgon…



18 pass av 32 i min running streak

kalender 150507Då är snart ytterligare en veckas träning avklarad. I går körde jag mitt artonde pass på 18 dagar. Målet är ju som jag berättat tidigare 32 på raken.

kortbyxaDessutom var det äntligen premiär för kortbyxor. Snacka om frihetskänsla. Det var väl inte de allra snyggaste benen som förgyllde gångvägarna kring Örbyleden i går kväll men jag tror dom kanske ändå är okej för en 51-åring. Funktionella är dom i alla fall.

Gårdagens pass fick bli en mils löpning i tänkt maratontempo. I mitt fall handlar det just nu om strax under fem minuter per kilometer vilket ska ge en sluttid kring 3:30. Jag tror det kan vara ett hyfsat vettigt mål den 30 maj även om jag fortfarande känner att jag ännu inte riktigt är där. Min vår hade ju, som jag tidigare berättat, kunnat varit betydligt bättre rent träningsmässigt.

Nu ska denna vecka i alla fall avslutas med den äran och planen är en hyfsat lugn löptur i eftermiddag/kväll, kortbacke i morgon och sedan ett fett långpass på söndag.

Kanske ses vi där ute?



Sockertorsk och korpfotboll

niklas_korpfotboll_150506Jag är lite lätt besviken idag. Gårdagens pass blev inte så bra som det var tänkt. Anledningen? Sockertorsk!

Tanken var att trycka på i cirka 2,5-3 mil. Vädret var ju helt underbart så det här skulle ju bli en grym kväll.

Först sex kilometers löpning till Mälarhöjdens IP för att kolla några kollegor som spelade korpenmatch. Spelet visade väl sig vara ungefär vad man kan förvänta sig så här tidigt på säsongen men grabbarna verkade i alla fall ha riktigt kul.

Efter en stund drog jag iväg på min runda och allt kändes bra. Ett tag i alla fall. Vid slutet av Häradsvägen tappade jag helt plötsligt all ork och kilometertiderna dök till riktigt usla nivåer. Det var bara att kliva av en stund för att kolla sockret. Jag visste ju varför jag mådde som jag mådde. Sockertorsk! 2,4 visade min blodsockermätare och det är ju riktigt dåligt för mig som diabetiker.

Nu var det bara att bita i det sura äpplet och fylla på med socker. Jag hade ju både sportdryck, gels och druvsocker med mig så det var absolut ingen fara. Däremot gick luften ur mig lite så det fick bli lugn löpning hem istället för att få ihop det där lite längre, fina distanspasset. Jag får nog vara nöjd med gårdagens 18 kilometer. Det är ju trots allt ganska okej en vanlig onsdagskväll.

Ja just det. Hur gick det i korpenmatchen? Grabbarna i BK Fashion torskade med 3-0. Trist men sant. Min analys var att det ställdes alldeles för få frågor till motståndarnas backlinje. Deras var säkert en helt annan…



30 maj – långlopp & rock’n’roll

dubbelbokningLördagen den 30:e maj är det dags att dubbeljobba. Klockan 12 startar 2015 års Stockholm Marathon och senare på kvällen är det gig för oss i Bodies på Broder Tuck här i Stockholm.

Ska bli spännande att se hur kroppen lyckas hänga med efter en förhoppningsvis rejäl urladdning på maran. Gissar att jag i alla fall inte lär fara fram över scenen som en furie…

Kom och kolla vet ja!

Thanx Tigga for the picture.



Rally gav backpass

rally_halleforsnas_150502Det har varit full fart i skogen i Hälleforsnäs i helgen. Inte bara på mig för under lördagen var jag faktiskt inte ens välkommen på vägarna. Då var det rally för hela slanten.

Det var Flens Motorsällskap som arrangerade ”Violenrallyt” så vägarna var helt avstängda för oss vanliga. Det vara alltså bara att hålla sig på tomten eller ta en liten promenad för att kolla in allsköns rallybilar som kom vrålande och sladdande genom skogen. Det gick alltså inte att ge sig ut på några längre löpturer under den dagen.

Som tur är har vi ju en helt egen väg på ett par hundra meter som innehåller två backar. Ja ni kan ju gissa vad det blev för pass under lördagen. Perfekt att maxa uppför den ena backen, vända och så nerför den samma och vidare till nästa backe och maxa upp för den. Lite halvtradigt men ganska uppbyggligt. Det blev faktiskt ett helt okej backpass till slut.

I övrigt har jag mixat tuffa med mjuka pass under helgen och är nu uppe i totalt två veckor utan träningsledighet. Det känns faktiskt som de lugna, kortare återhämtningspassen funkar alldeles utmärkt som substitut för en vanlig vilodag. Jag kombinerar ju dom dessutom gärna med en hundpromenad så slår man två flugor i en smäll.



Mer upprätt löpning med Posture

niklas m postureJag provade den faktiskt redan under långdistanspasset i måndags. Posture – en sorts sele/väst som gör att jag håller mig mer upprätt när jag springer. Efter en mils löpning åkte den på och det kändes som den funkade riktigt bra under de två milen jag hade kvar på passet.

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag har problem med att hålla mig upprätt när jag börjar bli trött. Jag har sett lite filmer på hur jag ser ut mot slutet av ett maratonlopp och det är ingen vacker syn. Hur mycket jag än tränar på min hållning med de tips jag fått så får jag ändå en lätt sittande löpstil när orken börjar tryta.

Lyckas jag hålla en mer upprätt hållning under min löpning kommer jag prestera bättre. Så är det ju bara. Löpsteget och belastningen blir mer naturlig och tydligen minskar man även risken för värk och ledproblem. Det är därför jag nu, efter ett tips av en kollega, testar att springa med Posture.

posturevastPosture är absolut inte någon typ av tortyrredskap som håller kroppen uppbunden i ett stenhårt grepp. Selen ”påminner” kroppen istället, den tränar upp muskulaturen och vänjer kroppen vid ”rätt” hållning.

Jag kommer testa selen ett tag framöver och se om det hjälper min kropp att hitta rätt. Klart värt ett försök tycker jag. Även om min sele är rosa…



Pass nummer tio av trettiotvå. Brutalt jobbiga intervaller!

pass_tio_150429

Tionde passet på tio dagar är avklarat. Nu börjar det kännas lite i kroppen. Kanske var det måndagens tre mil som nu tagit ut sin rätt för dagens lunchintervaller var ingen lek.

Glad i hågen och ganska pigg tog jag mig till Sätra IP för lite lunchintervaller. På dagens meny stod det åtta stycken fyrahundringar med en minuts ståvila emellan. Fasiken vad slut jag var efteråt. Snacka om brutalt jobbiga, men förhoppningsvis också nyttiga, intervaller.

Nu väntar några dagar med grusvägsträning (lite asfalt är det men inte så mycket). Ska bli skönt att få komma ut och springa lite på skogsvägarna i Sörmlandsskogen. Att bara gnugga asfalt tar ju ut sin rätt…



Vart tog dom vägen?

loparkompisarDet har ju varit tyst ett tag om mina löparkompisar Kärrtorpsdoktorn och Lidingö-Lena. Jag har saknat dom i löparspåret jag också men så här är läget:

Lena har tyvärr varit tvungen att operera nacken och är inte helt hundra. Det verkar tyvärr dröja lite innan hon kan träna igen. Håll tummarna att det löser sig fort som bara den.

Vad det gäller Kärrtorpsdoktorn är läget lite mer svårdefinerat. Jag jagar på honom med blåslampa och lockar med det ena läckra träningspasset efter det andra men det har varit både jobb och sjukdomar i vägen den senaste tiden. Åtminstone säger han det. Nu finns det ingen återvändo. Nästa vecka blir det åka av för Doc! Om jag så ska behöva springa och hämta honom med Freddies löpkoppel.

Vill han greja en mil och sedan kanske en halvmara under detta år finns inga genvägar. Eller vad säger ni?



One, two, three…

Bodies-JamesRockbar_460x460Näe, det är varken jag eller Dee Dee Ramone som räknar in. Däremot är det gårdagens milräknare.

I går var det en riktigt fin kväll för löpning. Så fin att det fick bli ett rejält långpass. Det längsta i år faktiskt.

30 kilometers löpning i 5:40 fart blev resultatet. Alldeles lagom för ett långpass och för att jag ska kunna fortsätta träna under resten av veckan på ett vettigt sätt. Känner mig, trots nästan tre timmars löpning, förvånansvärt pigg i benen.

Är formen alltså äntligen i antågande?