Sparrissoldaten

Jag skulle aldrig kunna vara utan…..

”Jag förstår att det är fel, men jag skulle aldrig kunna vara utan…”. Som en återkommande självlögn, ni har alla hört den, i fler än ett sammanhang. Problemet är just att personen som säger det, verkligen inte har förstått. Personen har inte grundat det i sig själv. Personen har självklart hört att det är fel, men personen har inte förstått.

Tänk er ett barn, vars föräldrar säger, rör inte spisplattan, du kommer bränna dig.

Barnet förstår såklart att dess föräldrar inte vill att hen ska röra spisplattan, men det är inte grundat i barnet, vad bränna sig innebär. Så handen kommer hamna på spisplattan ändå, om tillräckligt mycket nyfikenhet finns.

Tänk er att föräldrarna skulle visa bilder på brännskador och säga, så här ser det ut, det är det här som händer när man bränner sig och det gör jätte jätte ont, jätte länge.

Barnet kommer troligtvis förstå lite mer, och förhoppningsvis inte röra spisplattan. Men fortfarande har barnet inte känt vad det innebär att bränna sig.

Tänk er att barnet har ett syskon, som tidigare har bränt sig. Syskonet vet att det gör ont, för det har hen känt. Och när barnet bränner sig, kommer syskonet känna med hen, det kallas empati, men det kräver att man kan relatera till andras smärta.

Ponera nu att barnet överlever den varma platttan och växer upp i en tid där global uppvärmning är ett mycket större problem. Hen hamnar med människor som säger saker som, ät inte kött, fisk, eller fågel, inte heller mjölkprodukter. Till och med så långt som att, ät inga animaliska produkter överhuvudtaget. Det är inte bra för din hälsa och klimatet. Och det är verkligen inte värdigt för djuren.

Tror ni att det vuxna barnet kommer att förstå, alltså på riktigt förstå, och förändra och ta nya beslut och avstå allt det dåliga. Vi förstår ju alla att det är dåligt, men ändå räcker inte den information.

Så det behövs mer, det släpps dokumentärer som visar orsak och verkan. Vego-polare säger, kolla på den här dokumentären och den här, och sen kan du kolla på den här, det är helt sjukt. Läs den här boken, titta på det här klippet, hur fan är det möjligt, hur tröga är vi egentligen?

Och allt ligger där, svart på vitt, tryckt i tidningar och böcker. Projicerat på biodukar och ändå ska handen hamna på plattan. Är det av nyfikenhet eller dumhet? Ignorans eller frånvaro av intelligens? Eller är det samvetet, som inte klara av att se de där bilderna. Och istället väljer att släppa en återkommande fras, vi har alltid ätit kött, grottmänniskor du vet! Men då undrar jag om vi inte ska återgå till att offra de vakraste kvinnorna i världen, under år med dåliga skördar, kanske rent av i ett förebyggande syft. Vi hittar den högsta klippan och sen skickar vi ner dem en efter en, vi börjar med Miss Universe, sen så kan vi se fram emot sju bra år! Tycker det låter rimligt….

Ponera nu att det vuxna barnet hamnar på en middag, med en kalvbit och en klick örtsmör på tallriken. Under middagen samtalas det om allt möjligt, men ett ämne som verkligen är aktuellt och sällskapet inte riktigt kan förstå, är högervindarna i Europa, hur SD kan växa sig så starka. Ingen vid bordet är ju rasist, ingen som dem känner heller för den delen. Inte rasist, men faktum är ju att det som ligger på tallriken, kommer från djurens Auschwitz. Precis samma, fast judar och homosexuella är utbytta, så bakom gallret står istället, kor, grisar och kycklingar. Samma behandling och ett kolossalt massmord. Inte rasist, men …alla raser har ju faktiskt inte samma värde, det vore ju banalt, om vi skulle börja respektera liv! Då får man väl inte trampa ihjäl myror eller slå ihjäl myggor heller!? Eller? Men jag ska vara ärlig, det är inte rasism, det är speciesism, vi har lingvistiskt separerat dem båda, men det är konceptuellt, exakt samma sak!

Ponera nu att det vuxna barnet får ett eget barn, som växer upp och blir tonåring. Tonåringen ska på fest senare samma kväll, men just nu sitter familjen och äter hamburgare i trädgården. Nygrillade, saftiga, med cheddar, det är sommar och det är gott! Trotts det juva livet, ligger framtiden som ett litet orosmoln. Ska deras tonåring dricka för mycket ikväll, hamna i dåligt umgänge, kanske till och med råka ut för sexuellt våld eller utföra det. Både mamman och pappan håller med om att sexuellt våld är fel. Ändå sitter dem med kött i sin famn, som troligtvis kommer från en ko, som har blivit insiminerad (maskin-våldtagen), en gång om året. Fått sina kalvar fråntagna och mördade, skrikit i frustration och sorg efter sina kalvar, som hon aldrig kommer få se mer. Varit fastbunden i ett bås och mjölkats flera gånger om dagen, i väntan på nästa maskin-våldtäckt och kalvarov, tills kronisk juverinflammation uppstår. Slutkörd och slaktad. Men det blev ju en riktigt bra grillsommar, sommarvärmen höll i sig, och det hann bli många schyssta burgare med nice cheddar, trots alla våldtäkter…

Jag skulle aldrig kunna vara utan…rasism och våldtäckter…det smakar för gott helt enkelt!

Förändring börjar på din tallrik! Det är dags att sluta var en ambasadör för rasism och våldtäkt!

Ni kommer ihåg det där syskonet, tidigare i texten, ja hen som kunde känna empati! Du kan var det syskonet, var tacksam om du har sluppit bränna handen, och försök känna empati. Vid det här laget i era liv har ni varit med om tillräckligt mycket orättvisor för att kunna känna med andra djur och varelser! Ni förstår precis hur det känns! Om ni inte gör det, sätt in er familj, eller nära och kära i kontexten, så kommer ni förstå hur sjukt det är!


Detox för fullt i 67 dagar

Det hela började i oktober och varade fram till dagen innan julafton, i 67 dagar närmare bestämt. Det började med ett samtal vid ett frukostbord, någonstans i Nacka, om ett socker uppehåll, men som urartade och resulterade i att även alkohol, rött kött, koffein och tobak blev indraget.

Tre guldstjärnor och en klapp på axeln
Jag skrev då att det inte skulle vara några problem. Men jag vill vara tydlig med några saker, jag gick inte in i det här med tanken, jag ska göra det här exemplariskt, som i väntan på att få tre guldstjärnor, en klapp på axeln och orden, gud vad exemplariskt Richard! Jag har gjort mina snesteg, och de är långt mer värdefulla än tre guldstjärnor och några hyllande ord. Jag gick inte heller in i det här med tanken att jag borde verkligen förändra min kostvanor, ta tag i det det här. Nej, jag gick in i det här, mer som ett sätt för mig att tvingas till reflektion över vad mat innehåller och ha en pelare att luta mig emot, när dessa ting serveras och bjuds. För att lätt kunna tacka nej, ge folk en anledning till mina beslut och kanske väcka en tanke. Men också för att känna på hur en kost fri från raffinerat socker (även råsocker, honung och sirap av olika slag), kött och alkohol på verkar kroppen.

Trodde jag hade koll
Jag har ju koll på vad maten hemma innehåller, eftersom jag lagar den själv från grunden. Men det blir svårare när man äter på restaurang eller blir bjuden. Jag ska ge ett exempel. Jag var tvungen att jobba över en kväll, och hungrig och stressad som jag var gick jag ner till food quarter:n, för att hämta mat och ta med upp till kontoret. På det stället som jag hade i tanken, var allt utsålt utom kött. Hmm tänkte jag, såg mig omkring och ögonen fastnade på sushi stället. Jag går dit, beställer, får min mat och går tillbaka till kontoret, sätter mig och ska äta, när tanken slår mig! Fan, sushi-riset innehåller ju socker, inlagda ingefäran innehåller ju socker. Hur kunde jag göra den här missen??

Urskulda dig själv eller sök, och du finner svar
Jag kan ju skylla på att jag hade ett blodsockerfall och det var mitt undermedvetna som guidade mig, som visste vad jag behövde. Med den logiken hade ju allt varit frid och fröjd och jag hade lugnt kunnat fortsatt lunka på i min bubbla. Men jag gör det inte enkelt för mig, jag spelar upp hela situationen i mitt huvud, multipla gånger, som ett trauma. Och det jag kom fram till var att det var för många parametrar att håll koll på. Efter att ha stått och letat bland hyllorna på första stället och inte hittat några köttfritt alternativ, slog tanken mig, sushi, det är ju fisk, och det är ju okej, glädjerus, problemet löst. Men egentligen, hade jag två parametrar kvar, är det sockerfritt och är det ekologiskt, även om ekologiskt är svårt att uppfylla när man hämtar mat.

Samhället är riggat för att du och jag ska misslyckas
Jag förstår problematiken för många (inklusive mig själv) när de handlar, varför det är svårt att ta bra beslut i butiken. När väl man lyckas hitta något utan E-ämnen eller socker, så glömmer man kolla om det är ekologiskt och vise versa. Även fast man aktivt strävar efter att utesluta saker ur sin kost, så är det ändå svårt, för den här livsmedelsindustrin innehåller så mycket skit.